Så, då har det äntligen blivit dags för kvartsfinaler i OS-tennisen. Åtta av 16 kvartsfinalister i herrarnas och damernas singelturnering är Grand Slam-vinnare (Roger Federer, Novak Djokovic, Juan Martín del Potro, Victoria Azarenka, Maria Sjarapova, Serena Williams, Kim Clijsters, Petra Kvitová). Så het är tennisen i OS-London 2012.

Intressant också att fem av kvartsfinalisterna på herrsidan är topp tio-spelare (Federer, Djokovic, Murray, Tsonga och del Potro) och att 17-rankade Kei Nishikori är den lägst rankade av kvarvarande åtta spelare.

De riktigt stora skrällarna har uteblivit, helt enkelt. Kanske kommer de i dag?

Låt oss ta en titt:

HERRARNAS SINGEL:

Novak Djokovic (rank 2) – Jo-Wilfried Tsonga (6)
Det psykologiska övertag Tsonga en gång hade över Djokovic, med fem segrar på deras sju första möten, är sedan länge utraderat. Sedan 2010 har världstvåan utjämnat och leder nu med 6-5 i inbördes möten (borträknat Djokovics walk over i Paris förra året). Tsonga trivs dock på gräset där han får maximal utdelning på sin tunga serve och har sett stark ut både i Wimbledon och OS, samtidigt som Djokovic sett svajig ut i två av tre matcher hittills i turneringen. Bland annat med den episka kvartsfinalen i Franska öppna färskt i minnet är det svårt att inte hålla Djokovic som favorit, men formatet och världstvåans ojämna form ger tveklöst Tsonga skrällpotential. Lär bli en jämn match. Tror Djokovic bärgar segern i tre set – om han inte lyckas stänga matchen i två tiebreak.

Roger Federer (1) – John Isner (11)
Chockförlusten i Davis Cup tidigare i år har Federer kommit över för länge sedan. Följde ju upp den med en finalseger i Indian Wells – på Isners ”hemmaplan” (om hela USA nu kan räknas som sådan), där den reslige amerikanen i regel spelar sin allra bästa tennis. Inte jätteförvånande att Isner är i kvartsfinal med tanke på den enkla lottningen, men å andra sidan inte varit särskilt förvånande om han klappat ihop redan i första eller andra omgången. Personligen tror jag att hans oförmåga att stänga matcher tidigt (det vill säga före tiebreak) talar emot honom i en kvartsfinal mot Roger Federer, som har betydligt fler vapen i sin arsenal. Federer har lyckats utmanövrera mammutservaren Milos Raonic i tre jämna matcher i år (Indian Wells, Madrid, Halle) som alla gick till tre set, och med tanke på schweizarens iskyla i de matcherna tror jag att han grejar även Isner – hur bra han än servar.

Andy Murray (4) – Nicolás Almagro (12)
Har inte mött varandra sedan Indian Wells 2010, Murray leder med 2-1 i inbördes möten. Inte mycket att gå på där helt enkelt. Sett till formen har Andy Murray tveklöst varit den som imponerat mest, men även grusspecialisten Almagro har  sett oväntat stark ut på gräset. Om Almagro spelar på topp kan han möjligen plocka första set från trögstartade världsfyran, men det är inte orimligt att anta att hemmafavoriten tar sig till semifinal i två raka set.

Juan Martín del Potro (9) – Kei Nishikori (17)
En repris från tredje omgången i årets Wimbledon, där del Potro slutligen utmanövrerade japanen i tre raka set (6-3, 7-6, 6-1). I OS har argentinske världsnian ångat på med imponerande segrar över Andreas Seppi och Gilles Simon. Nishikori skrällde dock mot en formtoppad David Ferrer, som gjort sin bästa säsong någonsin i år, och ska inte alls räknas ut i den här matchen. Kan bli dagens jämnaste kvartsfinal på herrsidan. Tror dock del Potro grejar det till sist. Tack vare formatet har han inte alls sett lika sliten ut som i Wimbledon, där han åkte på pumpen i tre raka set mot Ferrer i åttondelsfinalen.

DAMERNAS SINGEL:

Victoria Azarenka (1) – Angelique Kerber (7)
Kerber har verkligen fått sitt stora genombrott i år och börjar bli en seriös utmanare till de stora titlarna på WTA-touren. Imponerade mot Venus Williams, som spelat sin bästa tennis i år just i OS, och har kapaciteten att gå långt. Samtidigt har Azarenka studsat tillbaka efter minihaveriet mot Irina-Camelia Begu och jobbade undan Nadia Petrova i två jämna set: 7-6(6), 6-4. Världssjuan har absolut skrällpotential, men svårt att inte hålla Azarenka som favorit i den här matchen.

Maria Sjarapova (3) – Kim Clijsters (36)
Clijsters har gått lite under radarn i den här turneringen, medan Sjarapova sluggat sig ur ett tufft underläge mot Sabine Lisicki (6-7, 6-4, 6-3). Clijsters leder med 5-3 i inbördes möten, men av de sju matcherna har sex spelats 2007 eller tidigare. Senast de möttes var i Cincinnati 2010, då Clijsters vann i tre set (2-6, 7-6, 6-2). Fyrfaldiga Grand Slam-vinnaren Clijsters trivs ganska bra på gräset och tog sig till åttondelsfinal i årets Wimbledon – där hon dock kollapsade och bara lyckades ta två game mot Angelique Kerber. Givet hur extremt taggad (och framför allt i avgörande lägen kylig) Sjarapova sett ut hittills har jag dock svårt att se hur veteranen ska kunna störa världstrean så pass mycket att det leder till en skräll.

Serena Williams (4) – Caroline Wozniacki (8 )
Oddsen – 8.00 gånger pengarna på Wozniacki – säger väl egentligen allt. Serena har i princip slaktat allt motstånd hittills i OS. Visst, Wozniacki plockade ett set från forna världsettan i Madrid, men det var tre månader sedan på ett aldrig tidigare prövat underlag. På gräset i Wimbledon är Williams omutlig, och det ska så otroligt mycket till för att Wozniacki ska kunna vinna den här matchen att jag är benägen att kalla det ett omöjligt uppdrag för danskan.

Petra Kvitová (6) – Maria Kirilenko (15)
Det har inte pratats så mycket om Kvitová så här långt i OS, men jag slog redan inför den här turneringen fast att hon har kapaciteten att nå final. När det nu kan vara Sjarapova och inte Lisicki som står för motståndet i en eventuell semifinal blev oddsen genast lite högre, men Kirilenko tycker jag att hon borde slå utan större bekymmer. I deras två senaste möten har hon bara tappat fyra game (6-2, 6-2 i Fed Cup förra året och 6-0, 1-0 i årets Australiska öppna). Mot Flavia Pennetta tappade hon bara tre game (6-3, 6-0) i går, efter att ha pressats av Shuai Peng i andra omgången (7-5, 2-6, 6-1).

Andy Murray har vi redan pratat om. Viktig arbetsseger mot Marcos Baghdatis i dag. Bådar gott inför en eventuell semifinal mot Novak Djokovic. Okej, han är inte där än – men visst ska världsfyran, framhejad av en fanatisk hemmapublik, greja Nicolás Almagro på gräset i Wimbledon? Ja, det tycker jag.

* * *

I går pulvriserade han forne världsettan Andy Roddick. I dag hängde Djokovic löst mot en annan (och nu för tiden betydligt ”lättare”) världsetta – Lleyton Hewitt.

Det såg inte bra alls ut i det där första setet. Tyckte inte superserben kom i gång förrän i mitten av andra. Det är oroväckande. Särskilt med tanke på att han möter Jo-Wilfried Tsonga i kvarten. Jag håller ”Djoker” som favorit framför Tsonga alla dagar i veckan, men givet Tsongas starka insats hittills i turneringen, för att inte tala om Djokovics lilla OS-frossa, känns en semifinal inte alls lika självklar längre.

Tror visserligen fortfarande på en drömsemifinal mellan Murray och Djokovic, men världstvåan måste få bukt med sina inre demoner om han ska ta sig förbi Tsonga.

* * *

London-OS 2012 är över för Serena Williams del. Matchen mot Angelique Kerber blev nästan så episk som jag trott: 7-6(5), 7-6(5). Det enda som saknades var väl egentligen ett rekordlångt skiljeset.

Kul att framtidshoppet Kerber tar sig långt igen. Trist att inte få se mer av Venus under OS.

I kvartsfinalen möter hon ingen mindre än Victoria Azarenka. Förlorade i två raka set i deras hittills enda möte (4-6, 3-6 i Indian Wells). Azarenka hade lite bekymmer mot Nadia Petrova men bärgade till slut segern i två set: 7-6(6), 6-4.

* * *

Maria Sjarapova. Vilken fajter! Verkligen ingen lätt match för henne i dag, med tanke på att det var just Sabine Lisicki som satte stopp för hennes resa i årets Wimbledon. 20-rankade tyskan var nära att upprepa bedriften, men fick till slut se sig besegrad efter skiljeset: 6-7(8), 6-4, 6-3 till kämpen Sjarapova, som alltid tycks vara som allra bäst med kniven mot strupen.

Världstrean möter veteranen Kim Clijsters, som sett oväntat pigg ut så här långt i turneringen, i kvartsfinalen.

Clijsters slog forna världsettan Ana Ivanovic i raka set: 6-3, 6-4.

* * *

Det blev, tro det eller ej, ett tiebreak som avgjorde matchen mellan John Isner och Janko Tipsarevic. I övrigt bjöd matchen på totalt ett servegenombrott – och det stod Isner för, i första set.

Matchsiffrorna blev slutligen 7-5, 7-6(14) efter att Tipsarevic slagit matchbollen i nät.

Blir intressant att se hur världselvan hanterar Roger Federer i kvartsfinalen. Isner må ha en monsterserve och ett närmast omänskligt övertag i tiebreaks, men på förhand känns det troligare att Federer bryter Isners serve än tvärtom.

Och det kan bli helt avgörande i den matchen. Jag kan nästan svära på att ett servegenombrott per set räcker för att Federer ska vinna.

* * *

Kei Nishikori slog David Ferrer i en svängig tresetare. Väldigt oväntat, måste jag säga. Nishikori gjorde ju en ganska platt match mot Juan Martín del Potro i Wimbledon medan David Ferrer aldrig någonsin spelat så bra på gräs tidigare.

Matchsiffrorna blev slutligen 6-0, 3-6, 6-4. Blir riktigt intressant att se vad Nishikori kommer att ha för taktik mot del Potro i kvartsfinalen.

* * *

Ja, som antyds här ovan vann alltså del Potro över Gilles Simon: 6-1, 4-6, 6-3. Inga konstigheter.

* * *

Federer hade oväntat svårt mot Denis Istomin, men vann slutligen i raka set: 7-5, 6-3.

* * *

Serena Williams har vi redan pratat om i dag. Ser onekligen ut som att Caroline Wozniacki, som slog Daniela Hantuchova (6-4, 6-2), kommer att bli en munsbit för Wimbledon-mästarinnan i kvartsfinalen.

* * *

Petra Kvitová kämpar på lite i det tysta. Har inte hört särskilt mycket sägas om henne under detta OS. Har inte fått spelet att stämma hundraprocentigt än, med två tresetare som resultat, men tappade bara tre game mot Flavia Pennetta: 6-3, 6-0.

Hon borde rimligtvis ha en god chans mot Maria Kirilenko, som slog ut Julia Görges (7-6, 6-3), i kvartsfinalen.

* * *

Nu är tyvärr samtliga svenska spelare utslagna ur OS-tennisens turnering. Det började med att Johan Brunström/Robert Lindstedt föll mot kroaterna Marin Cilic/Ivan Dodig (3-6, 2-6) och Lindstedt följde sedan upp den förlusten mot en ny tillsammans med Sofia Arvidsson mot italienarna Daniele Bracciali och Roberta Vinci: 3-6, 6-4, 8-10.

What a bummer…

* * *

Titelförsvarna Roger Federer och Stanislas Wawrinka har gjort sitt i OS-dubbeln. 6-1, 6-7, 3-6 blev setsiffrorna mot israelerna Erlich/Ram.

* * *

Alla dagens resultat:

Det börjar dra ihop sig i OS-tennisen. Åttondelsfinaler i dag, med allt vad det innebär. Har varit förhållandevis skrällfritt hittills – endast en sensationell chockförlust (Steve Darcis över Tomáz Berdych) så här långt. Vi får se om de stora skrällarna ligger framför oss.

Här är några matcher att hålla ett extra öga på:

• Maria Sjarapova vs. Sabine Lisicki
En reprismatch från årets Wimbledon, där Sjarapova föll i två raka set i åttondelsfinalen mot just Lisicki. Båda har övertygat så här långt i OS, men Sjarapova har sett snäppet vassare ut. Lär dessutom vara otroligt taggad och revanschsugen inför den här matchen. Vågar man hoppas på ett rafflande skiljeset?

• Serena Williams vs. Vera Zvonareva
Årets Wimbledon-titulant är som bekant i magisk form. Men även forna världstvåan Zvonareva har sett stark ut i London-OS. Kan hon rubba dominanta världsfyran? Jag tror inte det – men lyckas hon bara plocka en eller ett par servegenombrott kan det här ändå bli en spännande match. Om inte så är det ju alltid underhållande att se Williams göra köttfärs av sina motståndare…

• Venus Williams vs. Angelique Kerber
Veteranen Venus är tillbaka, med besked, efter en tung säsongsinledning. Har hittills bara tappat åtta game i OS – Kerber bara tre(!). Kerber tog sig dessutom till semifinal i Wimbledon (förlust mot Agnieszka Radwanska) och ser ut att trivas som fisken i vattnet på Londongräset. Kan mycket väl bli turneringens mest intressanta match.

• John Isner vs. Janko Tipsarevic
Isner har dansat vidare här i London enkelt (har ”bara” behövt två tiebreaks på lika många matcher) och ställs nu mot sin första riktigt värdiga motståndare. Tipsarevic lider dock fortfarande av en släng ojämnhet, särskilt på gräs. Åkte ut redan i första omgången i Queen’s tidigare i sommar och förlorade mot Michail Youzhny i tredje omgången av Wimbledon. Hängde dessutom löst mot Philipp Petzschner i andra omgången här i OS. Isner borde, trots oddsen (2,20 mot Tipsarevics 1,61), hållas som favorit. Tror dock inte att han kommer få det lätt mot serbiske världsåttan, som är en betydligt bättre försvarsspelare än den reslige amerikanen. Mycket hänger således på hur stabilt de båda kombattanterna servar – och vem som har mest is i magen i tiebreak.

• Andy Murray vs. Marcos Baghdatis
Cyprioten pressade hemmafavoriten i tredje omgången av årets Wimbledon och plockade ett set i en, i alla fall inledningsvis, jämn match: 7-5, 3-6, 7-5, 6-1 till Murray. Lyckas han upprepa den prestationen här i OS har den här matchen absolut skrällpotential. Å andra sidan kommer Murray säkerligen vara på tårna och förmodligen gå ut hårt för att inte hamna i tidigt underläge. Blir riktigt intressant att se hur världsfyran hanterar ett skiljeset, om det skulle gå så långt.

• Victoria Azarenka vs. Nadia Petrova
Har mötts tre gånger på gräs, samtliga matcher i Wimbledon (2008, 2009 och 2011). Azarenka har vunnit de två senaste – förra året med klara 6-2, 6-2. Givet Azarenkas märkliga uppträdande mot Irina-Camelia Begu har ändå Petrova skrällpotential. Lyckas hon få världsettan ur balans är hon, till skillnad från Begu i förrgår, kapabel att inte bjuda bort poäng och game på grund av nervositet och faktiskt till och med stänga matchen. Blir spännande att se vilket spelhumör Azarenka är på i dag, med tanke på att hon följde upp minihaveriet mot Begu med att helt köra över Martina José Martinez Sanchez (6-1, 6-2) i går.

Victoria Azarenka hade en dålig dag, men samlade ihop sig och sluggade sig vidare till andra omgången med viss möda.

Världsettan måste verkligen jobba på sitt humör om vill bli långvarig i den här turneringen.

* * *

Roger Federer avfärdade Julien Benneteau enkelt i andra omgången. Såg riktigt stark och fokuserad ut efter minikollapsen mot Alejandro Falla i öppningsmatchen.

Federer möter Denis Istomin – som krånglade sig förbi Luxemburgs Gilles Müller 6-7(4), 7-6(3), 7-5 – i tredje omgången.

Istomin har hittills inte lyckats ta ett set mot Federer på två möten. I deras senaste match (i Cincinnati 2010) tvingades dock Istomin kasta in handduken vid underläge 2-5.

* * *

John Isner behövde (tro det eller ej!) ett tiebreak mot ”Tunisiens David Nalbandian” Malek Jaziri. I det där tiebreaket, som så ofta i första set, tappade amerikanen dock bara en poäng – och krossade sedan sin motståndare i andra set, 6-2.

I tredje omgången ställs världselvan mot sin första riktigt värdiga motståndare hittills i turneringen, världsåttan Janko Tipsarevic. Tipsarevic krånglade sig förbi tyske Philipp Petzschner efter att ha tappat första set – 3-6, 6-3, 6-4.

Blir riktigt intressant att se hur den något ojämne Tipsarevic hanterar Isners monsterserve och skarpladdade bössa.

* * *

Sara Errani hade inte mycket att komma med mot trefaldiga OS-guldmedaljören (singel 2000, dubbel 2000 och 2008) Venus Williams: 6-3, 6-1.

I andra omgången möter Williams 24-åriga kanadensaren Alexandra Wozniak (som hon slog i tre jämna set i Miami tidigare i år).

* * *

Lillasyster Serena Williams har hittills bara tappat nio set. Mot Urzula Radwanska blev det klara 6-2, 6-3. Hon är verkligen on fire, Serena.

* * *

21-årige talangen David Goffin hade, aningen oväntat, ytterst lite att sätta emot nye världstian Juan Mónaco: argentinaren vann enkelt med 6-1, 6-3.

Mónaco möter Rafael Nadals ersättare Feliciano Lopez i andra omgången. Kan bli ett riktigt intressant möte – dels för att de aldrig spelat mot varandra på gräs tidigare, dels för att Lopez slog Mónaco på hans favoritunderlag grus sist de möttes (i Belgrad förra året: 6-4, 7-5). Står 2-2 i inbördes möten.

* * *

Vi har ett hett möte mellan de forna världsettorna Andy Roddick och Novak Djokovic att se fram emot, efter att amerikanen utmanövrerat Slovakiens Martin Klizan i raka set: 7-5, 6-4.

Roddick har verkligen lyckats toppa formen efter den stora härdsmältan i våras (sex raka förluster efter skrällsegern över Roger Federer i Miami).

Om Roddick får fason på sin farliga serve utgör han verkligen ett hot mot superserben. Visserligen ska Djokovic normalt sett avväpna Roddick förhållandevis enkelt, men dels har ”Nole” inte sett ut att trivas särskilt bra på Wimbledons gräs i år och dels öppnar formatet för en skräll från ”A-Rod”.

* * *

23-årige Marin Cilics fina form håller i sig. Kroaten slog fjolårets världsåtta Jürgen Melzer i raka set: 7-6(5), 6-2. Möter veteranen Lleyton Hewitt, som slog Sergiy Stakhovsky med 6-3, 4-6, 6-3.

* * *

Juan Martín del Potro ser starkare ut på gräset i OS än under Wimbledon. Första set dundrade han hem med 6-3 och var sedan omutlig i andra sets tiebreak, som slutade 7-2. Möter Gilles Simon, som slog Grigor Dimitrov med 6-3, 6-3, i tredje omgången.

Lär bli en jämn match, som det brukar bli när de två möts. Enda matchen de spelat mot varandra på gräs (Wimbledon 2011) vann del Potro i tre raka men jämna set: 7-6(8), 7-6(5), 7-5.

* * *

Danska Caroline Wozniacki fick kämpa hårt mot belgiska Yanina Wickmayer men vann slutligen i tre set: 6-4, 3-6, 6-3. Möter 33-rankade Daniela Hantuchova, som hon leder över med 3-1 i inbördes möten, i nästa omgång – och riskerar sedan att möta suveräna Serena Williams om hon vinner den matchen.

* * *

Alla dagens resultat:

Så var den första OS-dagen plötsligt överstökad. Passade på att följa Sveriges 0-0-match mot Japan i damfotbollen och Henri Hurskainens förlustmatch mot Kevin Cordon från Guatemala i badminton innan det var dags för dagens höjdpunkt: Roger Federer mot Alejandro Falla.

Förresten en otroligt irriterande spelare, den där Cordon. Skrek som en galning i princip efter varje vunnen poäng. Jag hade blivit fullkomligt vansinnig om jag varit Hurskainen.

Hur som helst – låt oss komma till saken.

Under dagen bjöds vi rätt omgånde på turneringens första stora skräll, när 75-rankade Steve Darcis slog ut sjätteseedade Tomás Berdych: 6-4, 6-4. Inte överdrivet oväntat att just Berdych ryker tidigt. Han har varit ett vandrande frågetecken sedan finalförlusten mot Federer i Madrid i maj. Känns som att han har förlorat precis all pondus och vinnarmentalitet ute på banan sedan dess. Märkligt.

Även Federer, tror det eller ej, svajade i sin öppningsmatch. Efter ett övertygande första set (6-3) där världsettan gick ut hårt och självsäkert drog han ner ordentligt på tempot i andra set. Efter tre missade matchbollar i Fallas serve vid ställning 5-3 tappade han fyra raka game – och plötsligt hade colombianen, som dittills inte haft en tillstymmelse till realistisk chans att faktiskt vända på skutan, tvingat fram ett skiljeset.

Där tog dock Federer kommandot omgående och kunde, trots tappad 2-0-ledning och lite schweizisk nervositet, kriga till sig segern med 6-3.

Det konstiga med den här matchen är att det kändes som att Federer var sin egen största fiende, inte Falla. Det andra setet bjöd han verkligen bort med sina 14 oprovocerade misstag. Faktum är att Falla bara slog fem winners – att jämföra med Federers 15. De siffrorna visar med all önskvärd tydlighet att världsettan gjorde detta betydligt svårare för sig än nödvändigt. Hade han för bråttom att stänga matchen och lät tankarna flyta iväg åt annat håll, typ nästa match?

I tredje set såg han stundtals passiv och osäker ut, innan han lyckades utnyttja nervositeten som började smyga sig in under skinnet på Falla.

Falla har ställt till det mot Federer förut (Wimbledon 2010, då colombianen tog ledningen med 2-0 i set), men i den här matchen var det snarare Federer som lade krokben på sig själv.

Det där måste han verkligen komma tillrätta med inför nästa match, då han möter Julien Benneteau. Benneteau var som bekant nära att skrälla ordentligt mot just Federer i årets Wimbledon, då han tog ledningen med 2-0 i set i tredje omgången. Några sådana kollapser har han inte råd med här i OS.

Ingenting vi ska behöva oroa oss över, dock. Det är ett ganska typiskt Federer-beteende att blanda och ge i de tidiga matcherna, innan han börjar hitta sin matchrytm ordentligt. Att han dessutom på typiskt Federer-manér höll huvudet kallt när matchvinden vände åt Fallas håll bådar gott.

* * *

Förbannelsen lever tyvärr vidare för Sofia Arvidsson. Hon kom inte närmare än ett tiebreak mot 2008 års OS-bronsmedaljör Vera Zvonareva: 7-6(4), 6-4.

Riktigt tråkigt förstås, både för Sofia och för oss tv-tittare.

* * *

Serena Williams var helt omutlig i sin första match i London-OS: 6-3, 6-1 mot forna världsettan Jelena Jankovic.

Styrkebesked från världsfyran, så klart. Nu hoppas vi att den vinnande formen håller i sig.

* * *

John Isner behövde BARA ETT tiebreak mot Olivier Rochus: 7-6(1), 6-4. Alla David och Goliat-jämförelser kan vi lämna därhän och konstatera att det inte var en särskilt oväntad utgång.

Isner lär dessutom segla vidare enkelt till åttondelsfinalen, eftersom han i nästa omgång möter den inte alltför skräckinjagande 70-rankade tunisiern Malek Jaziri. Jaziri har, efter sin seger över 68-rankade Yen-Hsun Lu (7-6, 4-6, 6-3), 3-7 i matchfacit den här säsongen och ska ju rimligtvis under inga som helst omständigheter rå på monsterservaren Isner.

Man ska dock aldrig ta någonting för givet när det gäller den reslige amerikanen.

* * *

Världsåttan Janko Tipsarevic slog veteranen David Nalbandian 6-3, 6-4. Helt enligt planen. Inga konstigheter alls.

* * *

Daniela Hantuchová ”skrällde” mot Li Na: 6-2, 3-6, 6-3. Jag skriver ”skrällde” eftersom det typ alltid är en skräll när en oseedad spelare slår en topp 10-spelare.

Nu är visserligen inte forna världstrean Hantuchová vilken 33-rankad oseedad spelare som helst, men var det någon som på allvar trodde att Li Na skulle ha någonting att komma med i detta OS, efter sin ihärdiga formsvacka efter finalförlusten mot Maria Sjarapova i Italian Open?

Jag gjorde inte det, i alla fall.

* * *

Juan Martín del Potro gick ut riktigt hårt mot Ivan Dodig – och sluggade hem segern med övertygande setsiffrorna 6-4, 6-1. Vore ju kul om ”Delpo” kunde få några sköna segrar i bagaget här i OS och bättra på sitt facit på gräs.

* * *

Ynglingen Ryan Harrison föll i sin öppningsmatch mot Santiago Giraldo: 5-7, 3-6. Nog för att han bara var här för att watch and learn, men visst hade det varit kul om han hade kunnat vinna en eller två matcher åtminstone.

* * *

… och landsmannen Donald Young inkasserade mycket riktigt sin 15:e raka förlust, mot italienaren Andreas Seppi: 4-6, 4-6. OS-turneringens (kanske till och med säsongens) mest förutsägbara match.

* * *

Samantha Stosur och Tamira Paszek är redan utslagna, efter förluster mot Carla Suarez Navarro (6-3, 5-7, 8-10) respektive Alize Cornet (6-7, 4-6).

Så kan det gå.

* * *

Danska Caroline Wozniacki vände underläge med 1-0 i set och vann slutligen över hemmafavoriten Anne Keothavong: 4-6, 6-3, 6-2. En arbetsseger för fjolårets världsetta, som kämpar för att hitta tillbaka till sin vinnande form.

* * *

Grigor Dimitrov fick kriga för sin seger, men vann slutligen öppningsmatchen mot Lukas Kubot med 6-3, 7-6(4). Möter Gilles Simon, som slog Michail Kukusjkin (6-4, 6-2), i nästa omgång.

* * *

Denis Istomin slog Fernando Verdasco! 6-4, 7-6(9) blev setsiffrorna. Kul för Istomin, som gjorde en fin insats i Wimbledon (förlust i åttondelsfinalen mot Mikhail Youzhny).

* * *

Alla dagens resultat:

Givet världstrean Rafael Nadals frånvaro och turneringens skrällvänliga format (på Wimbledons gräs i bäst av tre set i alla omgångar utom finalen) vågar jag påstå att det här var årets hittills mest spännande lottning på förhand.

Så, låt oss nu i vanlig ordning gå igenom och analysera alltihop steg för steg:

FÖRSTA SEKTIONEN

Världsettan Roger Federer är tveklöst den av spelarna i toppkvartetten som dragit vinstlotten. Ingen av spelarna i de tre första omgångarna ska normalt sett rå på honom (trots att Frankrikes Julien Benneteau ledde med 2-0 i set i tredje omgången av Wimbledon). Federer har överlägsna 32-1 i matchfacit mot de sju spelarna i sektionens övre halva – enda förlusten kom mot just Benneteau i Paris 2009. Att Federer inte går vidare till kvartsfinal är således lika troligt som att Barcelonas trollkarl Leo Messi skriver kontrakt med IK Oddevold inför nästa säsong. Även den undre halvan av denna sektion är lite ljummen. Världselvan John Isner och världsåttan Janko Tipsarevic borde mötas i åttondelsfinalen. Har svårt att se någon av de andra spelarna som egentliga hot, möjligtvis bortsett från David Nalbandian. I en eventuell åttondel mellan Tipsarevic och Isner har amerikanen rimligtvis fördel – om inte annat så tack vare sin enormt tunga serve. Å andra sidan vet man aldrig vilket spelhumör Isner är på när det vankas matcher i Europa…
Fotnot: Monsterservaren Ivo Karlovic är skadad och ersätts av Tysklands Philipp Petzschner.

Han går vidare till semifinal: Roger Federer.
Skrällvarning: Janko Tipsarevic.
Bubblare: John Isner.

ANDRA SEKTIONEN

Till att börja med: Tyske Philipp Kohlschreiber är vidare till semifinal i den österrikiska 250-turneringen i Kitzbühel. Går han vidare till final är det ytterst tveksamt om han ens får spela OS, eftersom det kan strida mot ATP:s regler om överlappande turneringar. Hur som helst. En väldigt intressant sektion, det här. David Ferrer har en grym säsong bakom sig och efter uppvisningen i Wimbledon borde han inte ha några större problem att ta sig till kvartsfinalen. Frågan är bara vem han möter där? Juan Martín del Potro har haft sviktande form sedan titeln i Estoril och efterföljande semifinal i Madrid (förlust mot Tomáz Berdych). Gilles Simon ser jag inte som något överdrivet stort hot. Grigor Dimitrov har förvisso visat god form och förbättrat självförtroende på sistone, men kan han fälla någon av de tyngre pjäserna i en OS-turnering? Tveksamt. Vill dock höja ett varningens finger för japanen Kei Nishikori, som gjort riktigt bra ifrån sig efter skadan som stoppade honom från spel i två månader och kan bli gruset i Ferrers maskineri. Det enda någorlunda självklara i den här sektionen måste ändå vara att amerikanen Donald Young inkasserar sin inte alltför smickrande 15:e raka förlust. Har svårt att se honom slå Andreas Seppi, som svarat för sin bästa säsong någonsin i år.

Han går vidare till semifinal: David Ferrer.
Skrällvarning: Kei Nishikori.
Bubblare: Grigor Dimitrov.

TREDJE SEKTIONEN

Förlusten mot Roger Federer i Wimbledon-finalen må ha varit svidande tung, men den lär ändå ha gett Andy Murray ett ordentligt stärkt självförtroende. Världsfyran var, tillsammans med David Ferrer, den som imponerade mest under hela turneringen (givet att de inte har samma höga förväntningar som topptrion). Murray kan mycket väl gå hela vägen till final även i OS – om han tar sig förbi Tomáz Berdych i kvartsfinalen. Det är nämligen rimligtvis de två som borde mötas där, om man tittar på lottningen. Berdych åkte visserligen på en chockförlust i första omgången av Wimbledon (mot Ernests Gulbis) och har varit lite under isen sedan finalförlusten mot Federer i Madrid, men har haft gott om tid på sig att förbereda sig inför det här. Med sitt tunga spel tillhör han dessutom den grupp sluggers som i OS borde kunna ”do some damage” för att låna ett slitet amerikanskt tennisbegrepp. Annars? Ryan Harrison har visat god form, men är fortfarande här mer för att lära än för att ställa till problem för eliten. Nicolas Almagro har även han höjt sitt spel den här säsongen men är alldeles för svag på gräs. Richard Gasquet har (fortfarande) talangen men inte attityden. Marcos Baghdatis kan visserligen bli farlig, men Murray har det psykologiska övertaget efter arbetssegern i Wimbledon (7-5, 3-6, 7-5, 6-1).

Han går vidare till semifinal: Andy Murray.
Skrällvarning: Tomáz Berdych.
Bubblare: Marcos Baghdatis.

FJÄRDE SEKTIONEN

Oj. Novak Djokovic, som vann brons i Peking-OS 2008, har verkligen inte fått en enkel lottning. Fabio Fognini slår han enkelt, men redan i andra omgången kan han tvingas möta en formtoppad Andy Roddick. Efter sex raka förluster vann Roddick titeln i grästurneringen i Eastbourne i juni, tog sig till tredje omgången i Wimbledon (förlust mot David Ferrer) och vann så sent som i förra veckan säsongens andra titel i Atlanta – bland annat efter seger över landsmannen John Isner. Tar han sig förbi Roddick kan han sedan stöta på formstarka Marin Cilic, nye världstian Juan Mónaco, mammutservaren Milos Raonic eller världssexan och Wimbledon-semifinalisten Jo-Wilfried Tsonga. Av de tror jag faktiskt att Raonic kan bli den riktigt stora mardrömsmotståndaren, eftersom det förmodade varma vädret gör spelet snabbare – vilket gynnar Raonic med sin snudd på otagbara serve och tunga spel. Det blir en riktigt kringelkrokig väg för Djokovic mot semifinalen, alltså.

Han går till semifinal: Novak Djokovic.
Skrällvarning: Milos Raonic, Andy Roddick.
Bubblare: Jo-Wilfried Tsonga.

SEMIFINALERNA: Federer slår Ferrer, Djokovic slår Murray.
BRONSMATCHEN: Murray slår Ferrer.
FINALEN: Federer slår Djokovic.

* * *

Tycker helt enkelt att det momentum Federer jobbat upp inför och efter Wimbledon i kombination med hans enkla/Djokovics tuffa lottning i mångt och mycket talar för meste mästaren. Även det snabbare spel som OS lär bjuda på gynnar Federer.

Vad som talar för Novak Djokovic? Att han i mina ögon fortfarande är den just nu bästa spelaren på touren, revanschlusten efter final- och semiförlusterna i Franska öppna och Wimbledon samt det faktum att serbiske världstvåan själv pekat ut OS som en av de turneringar han prioriterar högst den här säsongen.

* * *

Ska OS bli Milos Raonics stora genombrott, nu när inte Franska öppna eller Wimbledon blev det? Mja. Han är tveklöst en av dem som gynnas av formatet och de yttre omständigheterna, men förlusten mot kvalspelaren Benjamin Becker i grästurneringen Newport oroar. Har de höga förväntningarna fått honom att börja tvivla på sig själv?

Hoppas inte det.

* * *

Blir OS Andy Roddicks stora revansch efter den djupa formsvackan och fall from grace? Kan mycket väl bli det. Lottningen talar emot honom, men lyckas han sänka självaste Djokovic bevisar han onekligen att han har förmågan att slå precis vem som helst i den här turneringen.

Har dock lite svårt att förstå hur han resonerade när han valde att ställa upp i turneringen i Atlanta. Hemmaplan och god chans att ro hem en titel (vilket han också slutligen gjorde), visst. Men i en hardcourt-turnering i USA – veckan före OS i London? Inte den bästa av föreberedelser, kan tyckas.

Å andra sidan lär segern ha gett en välbehövlig injektion självförtroende, så det kanske går på ett ut.

* * *

John Isner. Vågar man hoppas att han tar sig förbi första omgången? Vore väl själva f-n annars. Lika bra att inte hoppas för mycket, dock. Det har man lärt sig av den reslige amerikanen, som på grund av sin ojämnhet borde tilldelas smeknamnet Gambit.

* * *

Håll utkik efter David Goffin och Martin Klizan. Två unga killar (21 respektive 23 år) som mycket väl kan vara framtidens toppspelare – tillsammans med Milos Raonic och, förhoppningsvis, Grigor Dimitrov.

Klizan spelar dock, liksom Kohlschreiber, i Kitzbühel och tog sig i dag vidare till semifinal. Vilket reser en del frågetecken även kring honom inför OS, alltså.

* * *

För övrigt saknar man ju Robin Söderling alldeles extra mycket just den här veckan.

* * *

Håll utkik i bloggen i morgon eller på lördag. Då kommer förhoppningsvis en liknande genomgång av damernas singelturnering, om ingenting oväntat skulle ske som hindrar mig.

Att Rafael Nadal står över OS i London öppnar dörren för två monsterservare: amerikanen John Isner och kanadensaren Milos Raonic, enligt legendaren John McEnroe.

McEnroe menar att upplägget med bäst av tre set sannolikt innebär att en ”dark horse” (eller flera) får sitt stora genombrott i London.

– Jag tror att min favorit John Isner, särskilt nu när det är bäst av tre set fram till finalen, skulle bli en mardröm för toppspelarna, och formatet gör det mycket mer troligt (med skrällar). Särskilt om han var på rätt sida av lottningen, säger han till Tennis.com.

McEnroe lyfter fram Raonic som en potentiell topp tio-spelare i framtiden, men pekar på hans ”tendens att backa bakom baslinjen i långa dueller i stället för att utnyttja sitt goda nätspel” som ett hinder i jakten på att bli Kanadas första OS-medaljör i singeltennis (Sébastien Lareau och Daniel Nestor vann guld i dubbeln i OS i Sydney 2000).

– Raonic har en otroligt tung serve, men han håller sig mycket där bak, särskilt på gräs vilket jag inte förstår. Jag tror att en skräll är mycket mer sannolik i OS än i Grand Slam-sammanhang, men jag måste ändå säga att Roger Federer, Novak Djokovic eller Andy Murray högst troligen vinner, säger han.

Personligen tror jag att Milos Raonic kan bli giftig – om han äntligen lyckas ta de där ”mellansegrarna” på vägen mot tuffare motstånd. Det har han dessvärre misslyckats kapitalt med i år (förlust mot Lleyton Hewitt i omgång tre av Australiska öppna, förlust mot Juan Mónaco i omgång tre av Franska öppna och förlust mot Sam Querrey i andra omgången av Wimbledon).

Nu är visserligen förväntningarna kanske orimligt höga på 21-årige kanadensaren, och grusspecialisten Mónaco kan förvisso knappast ses som en spelare-han-borde-ha-vunnit-över på Roland Garros, men det är när Raonic börjar närma sig de viktigare matcherna som nervositeten spökar och självförtroendet tryter.

Ibland känns det helt enkelt lite som att Raonic kan ta sig till de där heta matcherna mot toppspelarna som vi drömmer om – så länge han bara själv tror att han kan göra det. Vi får hoppas att han blivit en believer inför OS.

Och Isner?

Well.

Känns inte som någon slump att den djupa formsvackan börjar vända nu när han fått komma tillbaka och tävla i USA. Tog sig ju till final i Indian Wells i mars och Houston i april innan fromdippen kom lagom till Europasäsongen. Isner är som ett levande bevis för att den där amerikanska förbannelsen som de inhemska experterna brukar prata om när det vankas turneringar utanför staterna inte bara är högmodigt skrock.

Titeln i Newport och semifinalplatsen i Atlanta visar givetvis på god form (efter magplasket i Wimbledon). Men räcker det i OS? Tveksamt. Den reslige jänkaren har en tendens att vika ner sig när det gäller som mest. Å andra sidan har McEnroe helt rätt i att formatet, med matcher som avgörs i bäst av tre set, passar tiebreak-monstret Isner. Det är ju som bekant framför allt i femsetsmatcher som hans inte alltför imponerande kondition gör sig påmind.

Återstår att se om just Isner blir en av de ”dark horses” som McEnroe varnar för, helt enkelt.

Fördelen med att jobba tidiga morgonpass: man får chansen att se åtminstone upplösningen av de matcher på andra sidan Atlanten som sänds sent lokal tid.

Imorse snubblade jag in på redaktionen lagom till andra set mellan John Isner och 19-årige Jack Sock. Isner hade då tagit första set i tiebreak, 7-6(7), och andra set inleddes med stabilt servande. Sock hade förvisso chansen att sätta press på Isner i femte game, men världselvan kunde slutligen kriga hem det tidsmässigt utdragna gamet med ett gäng välriktade kanoner i serveboxen och ett par offensiva attacker framme vid nät.

När Isner sedan bröt sin 326-rankade landsmans serve vid ställning 4-4 kändes det hela en smula avgjort. Och mycket riktigt kunde Isner sedan utan större problem serva hem gamet blankt och bärga segern: 7-6, 6-4.

Måste dock säga att jag överlag är imponerad över 19-årige Sock, som bland annat hämtade upp ett 1-4-underläge och räddade flera setbollar i första set. Kändes som att han jobbade väldigt aktivt med att hitta bästa möjliga strategi i Isners serve och varierade slice med aggressiv forehandblock i returneringen (tyvärr inte alltid med gott resultat).

Isners stora fördel var rutinen och tålamodet. Den reslige världselvan har alltid sin massiva serve att falla tillbaka på, och kan i princip bara invänta tiebreak när kombattanten bjuder på motstånd – eftersom han i typ nio fall av tio vinner i tiebreak. Konstigt vore det annars med tanke på att han spelat ungefär en miljon sådana i sin karriär…

Det är också ett av Isners största problem: tiebreak-strategin, om man kan kalla den så, är en taktik som i princip omöjliggör ”enkla” segrar. Det händer inte alltför ofta att Isner sluggar hem en match i bäst av tre set på mindre än en och en halv-två timmar, eftersom så många set i hans matcher måste avgöras i tiebreak. Vilket givetvis är slitsamt och energidränerande.

Hur som helst: Jack Sock har gjort en bra turnering och kunde kliva av banan efter kvartsfinalförlusten mot John Isner med äran i behåll. Återstår att se om Sock, som nu har 3-5 i säsongsfacit i ATP-sammanhang, fått en självförtroendeboost efter insatsen i Atlanta.

För Isner väntar en stekhet semifinal mot 27-rankade landsmannen Andy Roddick, som besegrade Michael Russel: 6-3, 6-4. Roddick siktar på att bärga sin andra titel för säsongen i Atlanta, medan Isner jagar revansch efter två raka finalförluster (mot Mardy Fish 2010 och 2011).

Wow.

Tre tunga skrällar – redan första dagen!

Wimbledon visar återigen att den är någonting så ovanligt som en Grand Slam-turnering där precis allt kan hända.

Är faktiskt inte överdrivet förvånad över världssjuan Tomás Berdychs tidiga respass. Lade trots allt in en skrällvarning på 87-rankade Ernests Gulbis i min analys förra veckan. Hade lite på känn att han skulle få Berdych ur balans med sitt aggressiva spel och stenhårda serve.

Gulbis har nu ett guldläge att slå sitt personbästa och ta sig förbi andra omgången – för inte borde väl 136-rankade Jerzy Janowicz vara något större problem för lettländaren? I alla fall inte om han spelar lika säkert som mot Berdych.

* * *

Även 73-rankade Alejandro Falla bjöd på en stjärnsmäll av rang. I en rysligt dramatisk femsetare (vad annars?) kämpade han ner världstian John Isner: 6-4, 6-7(7), 3-6, 7-6(7), 7-5. Noteras bör att Isner dundrade in 31 servess. Det räcker sällan när man har ett så bristfälligt försvar som amerikanen – och att bränna en matchboll är kanske inte heller en så bra idé om man vill ta död på en turneringsförbannelse…

Nytt Wimbledon-fiasko för monsterservaren alltså, som ännu inte tagit sig förbi andra omgången. Har nu blygsamma 3-5 i matchfacit de senaste fem turneringarna. Underkänt, minst sagt. 23-12 totalt i år ser lite bättre ut. Man får väl hoppas att han kämpar sig ur sin formsvacka snart, annars kan det bli svårt att knipa en åtråvärd plats i World Tour Finals i slutet av året (där bara de åtta bästa tävlar).

* * *

Det här var inte femfaldiga Wimbledon-mästaren Venus Williams år. Tyvärr. Det blev nytt tidigt respass efter 1-6, 3-6 mot 79-rankade Elena Vesnina.

Oerhört tråkigt, naturligtvis – men inte helt oväntat.

* * *

Titelförsvararen Novak Djokovic tog sig enkelt förbi veteranen Juan Carlos Ferrerro i sin öppningsmatch: 6-3, 6-3, 6-1. Inga konstigheter alls.

* * *

Roger Federer fick en ännu enklare resa till andra omgången efter att totalt blåst stackars Albert Ramos av banan: 6-1, 6-1, 6-1. Skönt att se good ol’ Fed i så fin form efter finalfiaskot mot Tommy Haas!

* * *

Världsåttan Janko Tipsarevic detroniserade hetsporren David Nalbandian: 6-4, 7-6(4), 6-2). Vamos Janko!

* * *

… och massor av matcher att se fram emot i morgon: Nadal-Bellucci, Murray-Davydenko, Tsonga-Hewitt, Ferrer-Brown, del Potro-Haase, Tomic-Goffin, Raonic-Giraldo, för att nämna några. Nu kör vi!

Wimbledon 2012 känns på förhand otroligt öppen för att vara en Grand Slam-turnering (alla sådana har som bekant totaldominerats av Novak Djokovic och Rafael Nadal de senaste två åren).

Min analys i förra inlägget kan därför uppfattas som en smula galen – vilket givetvis även beror på att grässäsongen är så otroligt kort, vilket gör det svårt att bedöma spelarnas dagsform på samma sätt som inför Franska öppna.

Tycker därför att det är på sin plats med en lite mer genomgående analys av de huvudsakliga guldkandidaterna, samt några av uppstickarna. (Listade i rankingordning, chanser att vinna presenterade i klassiska Aftonbladet-plus.)

Here goes:

1. Novak Djokovic
+++++
Sedan förra året tourens stora gigant. Har faktiskt inte nämnt Wimbledon bland turneringar han prioriterar att vinna (Franska öppna och OS), vilket gett upphov till en del oro från experter och tyckare. Ser världsettan The Championships som uppvärmning inför OS i London? Nej, självklart inte. Att få lyfta bucklan i Wimbledon var en livslång dröm som gick i uppfyllelse förra året, och det är knappast troligt att serben med sin enorma vinnarskalle inte tänker ge allt för att försvara sin titel. Finalförlusten mot rivalen Rafael Nadal på Roland Garros var dock oerhört smärtsam, och frågan är om han har hunnit ladda om ordentligt inför Wimbledon. Viktigt att han får några enkla segrar i början för att stärka självförtroendet. Rubbas hans balans inför en eventuell semifinal mot Federer lever han riktigt farligt.

2. Rafael Nadal
+++++
Kritiker som hävdar att världstvåan är ”dålig” på snabbt underlag borde ha tystats efter fem finaler i Wimbledon (två titlar), två finaler i US Open (en titel) och två finaler i Australiska öppna (en titel). I finalen mot Djokovic förra året var han dock stundtals helt utskåpad och övertygade bara i ett set. Sedan dess har Nadal tveklöst vässat sitt spel på snabbare underlag, vilket tydliggjordes i årets fem-set-och-nästan-sex-timmar-långa-final i Melbourne. Nadal har dessutom visat upp en ruggig form och stärkt självförtroendet avsevärt efter de senaste finalsegrarna över Djokovic (Monte Carlo, Rom, Franska öppna). ”Rafa” älskar Wimbledon, och att räkna ut spanjoren – som tycks vara i sin livs form – vore direkt dåraktigt. Återigen får The Big Two ses som en Grand Slam-turnerings stora favoriter…

3. Roger Federer
+++++
Om Roland Garros är Rafael Nadals vardagsrum så är Wimbledon Roger Federers gyllengröna bakgård. Sex titlar på sju finaler säger väl egentligen allt om Federers enorma kapacitet på underlaget. De två senaste årens chockartade kvartsfinalförluster (2010 mot Tomás Berdych, 2011 mot Jo-Wilfried Tsonga) kan faktiskt ha skapat ett monster i Federer, som jagar den nytändning som ska ge honom platsen som världsetta tillbaka. Trots skakiga insatser i Rom, Franska öppna och Halle (finalförlust mot Tommy Haas!!) känns Wimbledon 2012 på förhand som Roger Federers turnering. Och han är på krigsstigen.

4. Andy Murray
++
Är, som vanligt, ständigt i strålkastarljuset under Wimbledon. Pressen är, som vanligt, enorm på brittiske världsfyran. Och han kommer, som vanligt, inte att kunna leva upp till den. Personligen tror jag att rekryteringen av Ivan Lendl var ett genidrag – är det någonting Murray är i desperat behov av hjälp med så är det den psykologiska biten i sitt spel. Visst såg vi att åttafaldiga GS-vinnarens coachning gett resultat redan i årets Australiska öppna, då Murray pressade Djokovic till fem set i semifinalen, men man kan inte förvänta sig några mirakulösa förändringar på så kort tid. Det blir inte i Wimbledon 2012 som Andy lyfter sin första GS-buckla. Om han nu någonsin får göra det…

5. Jo-Wilfried Tsonga
++++
Man gör rätt i att inte underskatta franske världsfemman – det visade han inte minst i Australiska öppna 2008 (finalförlust mot Djokovic) och Wimbledon förra året (vände underläge 0-2 till seger i kvartsfinalen mot Federer). I Franska öppna var han nära att fälla kolossen Djokovic men brände fyra matchbollar. Det var en insats som dock lär ha stärkt Tsongas självförtroende, och om han inte låter sig sänkas mentalt av den svaga insatsen i Queen’s har han goda chanser att nå långt även i år. Tror dock inte att han har vad som krävs för att fälla Djokovic, Nadal eller Federer (igen).

6. David Ferrer
++
Spanientvåan Ferrer har visat otroligt god form på favoritunderlaget grus i år, och tog sig till sin första semifinal på Roland Garros. Den goda formen har han tagit med sig till gräset och nådde i dag final i holländska ’s-Hertogenbosch. En slitvarg som visat prov på så hög kapacitet ska givetvis inte underskattas. Han har goda chanser att slå sitt personbästa i Wimbledon (åttondelsfinal 2006, 2010 och 2011) men lär inte ta sig längre än till kvartsfinal.

7. Tomás Berdych
+++
Spelade final i Wimbledon så sent som 2010. Den gången blev Rafael Nadal alldeles för svår för nuvarande världssjuan. Har gjort en helt okej säsong med en titel i Montpellier (finalseger över Gaël Monfils), finalförlust i Madrid (Federer), kvartsfinal i Australiska öppna (Nadal) och åttondelsfinal i Franska öppna (del Potro). Trivs rätt bra på gräset och har varit bland de 16 bästa i Wimbledon de senaste tre åren. Håller det dock inte för troligt att han upprepar sin bedrift från 2010.

UPPSTICKARE

9. Juan Martín del Potro
+++
Knäskadan hindrade honom från att fälla Federer på Roland Garros. I stället lyckades schweiziske världstrean vända 0-2-underläge till seger. Hans facit på gruset i år (titel i Estoril, semifinalförlust mot Berdych i Madrid, kvartsfinal i Franska öppna) är dock imponerande. På gräset kommer han att få ännu bättre utdelning i egen serve och om inte knäet fortsätter krångla är del Potro tveklöst en av de största utmanarna bland uppstickarna.

10. John Isner
+
Är i Wimbledon-sammanhang mest känd för den där evighetslånga maratonmatchen mot Nicolas Mahut 2010 (vann med 70-68 i skiljeset). Avslutade 2011 och inledde 2012 riktigt bra, men har efter det hamnat i en ordentlig formsvacka. Nu är grus visserligen inte direkt amerikanens favoritunderlag, men även på Madrids ovanligt snabba ”smurf-grus” misslyckades Isner kapitalt (förlust mot Marin Cilic redan i sin första match). I Wimbledon har han som bäst tagit sig till andra omgången innan det tagit tvärstopp. Har på sistone inte sett några som helst tecken på att Wimbledon 2012 blir annorlunda.

22. Milos Raonic
+++
21-åringen har verkligen mognat under året och bland annat för första gången slagit en toppspelare (världsfyran Andy Murray i Barcelona). Dessutom pressade han Federer till tre set i Indian Wells, Madrid och Halle. Det är bara en tidsfråga innan han fäller fler toppspelare – och han får sitt stora genombrott. Det kan mycket väl komma redan i Wimbledon 2012. Kan han bara hålla nervositeten i schack och spela lika varierat och kyligt som mot Federer i Madrid har han riktigt goda chanser att gå långt i den här turneringen. Förväntar mig inga mirakel, men tror att han redan har vad som krävs för att stånga sig fram till en kvartsfinal.

33. Andy Roddick
++
Har verkligen blandat och gett under året. Efter skadan i Australiska öppna har det tisslats och tasslats om forne världsettans stundande pensionering. Om så är fallet lär gamle ”A-Rod” göra allt som står i hans makt för att avsluta karriären med en riktig smäll. Och vad vore väl bättre i så fall än att fälla en och annan koloss i Wimbledon? Har visat grym form på gräset efter den tre månader långa supersvackan och vann i dag sin 600:e match i karriären (efter kvartsfinalseger över Fabio Fognini och semidito över Steve Darcis). Tror dock inte att han är i tillräckligt bra form för att ha en rimlig chans att skrälla.

39. David Nalbandian
+
Har egentligen ingenting på den här listan att göra (eftersom han borde stängas av på livstid… haha!), men tar med honom som en hyllning till ”Nallens” mest hängivna fan: Tobbe Pablo Eriksson. Så, Tobbe – fyll vänligen i motivering i kommentarsfältet! 🙂