Att tippa Paris Masters 2012 har visat sig vara snudd på omöjligt. Spelarna som jagade en plats i nästa veckas slutspel i London – Nicolás Almagro, Richard Gasquet, Milos Raonic och John Isner – befinner sig alla i till synes väldigt djupa formsvackor och föll som käglor. Inte speciellt lägligt, om man säger så.

Novak Djokovic och Andy Murray slarvade bort sina matcher mot Sam Querrey respektive Jerzy Janowicz och kan således inte upprätthålla toppkvartettens totala dominans över Masters-turneringarna.

Så klart alltid roligt med skrällar, men det är mycket som känns underligt i Paris i år. Det här att turneringen kofotats in mellan Basel/Valencia och World Tour Finals är ju allt annat än optimalt. Det har varit en lång och krävande säsong för toppspelarna, och att misstänka att de inte gick för fullt i sina matcher (kanske till och med tankade) är knappt ens att betrakta som särskilt konspiratoriskt.

Förstår inte varför man inte kunnat skjuta fram slutspelet en vecka (ja, jag vet att spelarna ville korta ner säsongen, men ändå), alternativt göra en rockad så att Paris Masters spelades veckan där Basel/Valencia låg.

För jovisst, det är kul med skrällar och kul när andra spelare får chansen att visa vad de går för – men inte under dessa omständigheter. Och det är i ärlighetens namn ett kvitto på den här turneringens låga kvalitet (2012 årets upplaga av den, alltså) när samtliga av de fyra spelare som vanligtvis gör upp om finalplatser och titlar inte ens finns med i kvartsfinalfältet:

1. Tomás Berdych vs Gilles Simon.
2. Janko Tipsarevic vs Jerzy Janowicz.
3. David Ferrer vs Jo-Wilfried Tsonga.
4. Sam Querrey vs Michael Llodra. 

Personligen tror jag att det med största sannolikhet blir Tomás Berdych eller Jo-Wilfried Tsonga som gör upp om titeln. Om nu inte David Ferrer fäller Tsonga i dagens kvartsfinal, vilket är fullt möjligt.

Berdych borde helt enkelt sätta stopp för Simon, som tog sig hit tack vare att Kei Nishikori tvingades lämna walkover.

Kvartsfinalen mellan Querrey och Michael Llodra kan gå lite hur som helst, och ärligt talat spelar det mig ingen större roll vem som tar den semifinalplatsen. Att de två möts i en Masters-kvart och alltså gör upp om en biljett till semin känns minst sagt… märkligt.

När nu Tipsarevic efter gårdagens seger över Juan Mónaco – och Nicolás Almagros förlust mot Tsonga – är klar för World Tour Finals är risken ganska stor att han är ungefär lika motiverad att vinna som Djokovic/Murray/del Potro. Jerzy Janowicz har med andra ord en riktigt god chans att ta sig till semifinal. Vilket faktiskt vore riktigt kul.

Så, vad tror ni om en semi mellan Berdych och Janowicz, och en mellan Tsonga och Querrey?

Gårdagen bjöd som bekant på en hel del drama – och inte bara en, utan två ordentliga praktskrällar.

Det hela började med att världstrean Andy Murray brände en matchboll i egen serve och lät matchen mot 21-årige Jerzy Janowicz rinna honom ur händerna. Mycket påpassligt dagen efter rivalen Novak Djokovics kollaps när han med dunder och brak chockbesegrades av Sam Querrey efter att ha vunnit åtta raka game i första och inledningen av andra set.

Senare under torsdagen föll också formstarka Juan Martín del Potro, som hade elva raka segrar inför åttondelsfinalen, i raka set mot 121-rankade veteranen Michael Llodra (som dessförinnan slagit ut John Isner): 6-4, 6-3.

Så kan det gå.

* * *

Som tur var gjorde åtminstone några toppspelare sitt jobb:

• David Ferrer hade visserligen bekymmer mot Stanislas Wawrinka efter en övertygande matchinledning, men kunde slutligen vinna ganska enkelt i skiljeset: 6-2, 4-6, 6-2. Minns faktiskt inte när jag sist såg träffsäkra Ferrer svara för så många oprovocerade misstag. Ett ganska tydligt tecken på att underlaget är en smula… underligt.

• Tomás Berdych blev helt överkörd i första set mot Kevin Anderson, men samlade ihop sig och säkrade en biljett till kvartsfinalen: 1-6, 6-3, 6-4.

• Jo-Wilfried Tsonga hade inte lika lätt för Nicolás Almagro som Berdych hade i Stockholm Open. Franske hemmahoppet behövde två tiebreak för att avfärda spanjoren: 7-6(4), 7-6(3).

• Juan Mónaco bjöd sannerligen upp till kamp, men Janko Tipsarevic stod pall och bärgade segern: 6-3, 3-6, 6-3. Serbiske världsnian har därmed säkrat en plats i World Tour Finals nästa vecka, eftersom utmanarna Mónaco, Richard Gasquet, John Isner och Milos Raonic fick tidiga respass här i Paris.

Raonic, ja. Han hade inte överdrivet mycket att säga till om i matchen mot Sam Querrey. Var typ inte i närheten av att rubba amerikanen i dennes serve och föll i raka set: 6-3, 7-6(1). Så var det med den saken.

Mer om dagens kvartar inom kort.

* * *

Alla resultat:

Han hade inte besegrat en topp 10-spelare på ett år (Jo-Wilfried Tsonga i Valencia Open 2011) – och han lyckades bara plocka totalt tio poäng i första set mot världstvåan Novak Djokovic i Paris Masters.

Men skam den som ger sig.

Två set senare stod han som vinnare – efter att ha vänt ett till synes omöjligt 0-6, 0-2-underläge, dundrat in 18 servess och räddat sex av tio breakbollar: 0-6, 7-6(5), 6-4.

Onekligen 23-rankade amerikanens största seger hittills i karriären.

Så här svarade han på frågan om hur tankarna gick när han låg under med 0-2, och alltså tappat åtta raka game, i andra set:

– Det var lite pinsamt. Jag gick till platsen där Casey, min fysioterapeut/kiropraktor sitter […] och sa ”jag hoppas att jag kan vinna två game i det här setet”. När jag väl hade vunnit de där två gamen fann jag mig tillrätta. Jag kände att ”okej, det är allt jag vill ha”. Men sen började det gå bra och jag fick större självförtroende, började serva bättre och blev lite mer aggressiv.

Djokovic, som blir ny världsetta på måndag och dessutom blir krönt som säsongsetta efter Roger Federers beslut att stå över Paris Masters, missade samtliga fem breakbollar i avgörande set och har nu 70-12 i matchfacit i år. ”Sam spelade väldigt bra, han servade väldigt bra”, var hans förklaring till den snöpliga förlusten.

Undrar om Federer ångrar beslutet att hoppa över Paris Masters nu…

Och undrar hur världstrean Andy Murray hanterar det här. Det ligger väldigt nära till hands att tro att han lägger i ytterligare en växel för att bärga sin första Masters-titel i år och på så vis upprätthålla toppkvartettens totala dominans över 1000-turneringarna.

Med tanke på att både knepiga Marin Cilic (förlust mot Jerzy Janowicz) och nu även rivalen Djokovic är undanröjda höjs hans chanser att vinna, som redan innan var goda, markant.

Inte sedan Robin Söderling vann just Paris Masters 2010, efter finalseger över Gaël Monfils, har en spelare utanför topp 4 (Federer, Djokovic, Murray, Rafael Nadal) vunnit en Master. Dessa fyra spelare har alltså bärgat de 17(!) senaste tusingarna. Backar man bandet ännu längre bak är det endast fyra av de senaste 35 som bärgats av någon annan än Federer, Djokovic, Murray och Nadal (dessa fyra är Nikolaj Davydenko i Shanghai 2009, Ivan Ljubicic i Indian Wells 2010, Andy Roddick i Miami 2010 och Söderling i Paris 2010).

Kanske blir 2012 året då en lägre rankad spelare, inspirerad av Sam Querreys enorma bedrift, kliver fram och sätter Big Four i ordentlig gungning?

Favoritskapet vilar nu tungt på Murray. Personligen hoppas jag att han pallar trycket – även om jag inte skulle bli förvånad om ännu en dunderskräll lurar i någons bakficka. Paris Masters är trots allt något av en skrällarnas turnering.

Och det finns en hel del spelare utanför topp 4 som har potential att gå hela vägen: Juan Martín del Potro, Tomás Berdych (titulant 2005), David Ferrer, Jo-Wilfried Tsonga (titulant 2008) och Kei Nishikori för att nämna några.

Detta är i sanning spännande tider, mina vänner.

Roger Federer har alltså valt att stå över Paris Masters, vilket jag förutspådde redan i september.

Detta innebär inte bara att han förlorar positionen som världsetta, eftersom han den 5 november tappar sina poäng från Basel, Paris och World Tour Masters 2011 – det betyder även att han inte heller har chansen att avsluta året som världsetta. Det kommer i stället Novak Djokovic att göra, för andra året i rad.

Federers beslut innebär så klart också att Djokovic och Andy Murray ensamma får bära favoritskapet.

Låt oss ta en lite närmare titt på lottningen:

FÖRSTA SEKTIONEN

Victor Hanescu fick ta Roger Federers plats i egenskap av lucky loser. Åker förmodligen ut redan i sin första match, mot Gilles Simon (som slog Marcos Baghdatis i raka set tidigare i dag). Sett till både formkurva och kapacitet borde rimligtvis Stockholm Open-vinnaren Tomás Berdych slugga sig vidare till semifinal. Uppstickare? Tja, Kei Nishikori bör inte underskattas, men frågetecken råder kring Japanettan i och med den skada han ådrog sig under Japan Open. I övrigt finns här inga spelare som borde ställa till några större bekymmer för världssexan. Matchen mellan Richard Gasquet och Kevin Anderson kan bli intressant. Anderson har varit i hyfsat bra form på sistone, likaså Gasquet – och fransmannen krigar som bekant om en plats i World Tour Finals (oddsen talar dock emot honom, med tanke på den tuffa lottningen – han lär inte ta sig förbi Berdych).

Han går vidare till semifinal: Tomás Berdych.
Skrällvarning: Kei Nishikori.
Bubblare: Richard Gasquet, Gilles Simon.

ANDRA SEKTIONEN

Murray på samma halva som Berdych – kan bli en intressant repris av US Open-semifinalen. Den gången stördes dock den hårdservande tjecken med det ovanligt höga uppkastet av skoningslösa kastvindar, så den här eventuella semifinalen har potential att bli betydligt jämnare och mer dramatisk. Murray har dock fått en ganska tuff lottning till semin. Trots att Murray har överlägsna 7-1 i inbördes möten med Marin Cilic är kroaten en spelare som världstrean har svårt för. Även en formstark Alexandr Dolgopolov eller en Janko Tipsarevic på humör kan ställa till besvär för skotten, men det är ändå strider han borde gå vinnande ur. Cilic blir förmodligen den stora utmaningen, om han nu inte åker ut redan i öppningsmatchen mot skrällspelaren Jerzy Janowicz eller är skadad/omotiverad/ur form mot Murray. Chansen finns även att Murray får möta Juan Mónaco i en eventuell kvartsfinal, men det bör noteras att

Han går vidare till semifinal: Andy Murray.
Skrällvarning: Marin Cilic.
Bubblare: Janko Tipsarevic, Juan Mónaco.

TREDJE SEKTIONEN

Den näst mest intressanta sektionen. Tredjeseedade (i Federers frånvaro) David Ferrer är i bra form och bärgade i går sin sjätte titel för säsongen – lika många som Federer. Har dock aldrig tidigare tagit sig förbi kvartsfinalen. Blir det semidebut i år? Möjligen. Jo-Wilfried Tsonga är den som delar på favoritskapet i den här sektionen, och han bröt sin öppningsmatch i Valencia på grund av skada förra veckan. Han brukar dock alltid leverera inför sin hemmapublik och har faktiskt en finalplats från förra året (förlust mot Federer) att försvara. Nicolás Almagro och Stanislas Wawrinka kan ställa till problem för Ferrer/Tsonga på vägen, trots att Almagro i princip är helt avsågad från slutspelsracet och därför kanske inte så motiverad som krävs för att fälla en topp 10-spelare i en Master. Att Denis Istomin föll mot Carlos Berlocq, som hade snudd på förödmjukande 7-18 i matchfacit på sina senaste 25 matcher, i första omgången är för övrigt ett kvitto på Istomins katastrofalt risiga form. Känns helt vansinnigt att han spelade åttondelsfinal i Wimbledon för bara några månader sedan…

Han går vidare till semifinal: David Ferrer.
Skrällvarning: Stanislas Wawrinka.
Bubblare: Jo-Wilfried Tsonga.

FJÄRDE SEKTIONEN

Juan Martín del Potro är i superform, har tio raka segrar och gav styrkebesked i Basel där han bärgade titeln efter seger över sin nemesis Roger Federer. Mammutservarna John Isner och Milos Raonic har visserligen inte visat några formtoppar på sistone, men är alltid farliga på hardcourt inomhus. Raonic kan ställa till besvär mot favoriten Djokovic i en eventuell åttondelsfinal och Isner kan störa del Potro. De två matcherna har potential att bli riktigt sevärda, men helst av allt hoppas jag på en kvartsfinal mellan del Potro och Djokovic. En match som argentinaren faktiskt har chans att vinna, trots att Djokovic får ses som favorit.

Han går vidare till semifinal: Novak Djokovic.
Skrällvarning: Juan Martín del Potro.
Bubblare: Milos Raonic, John Isner.

SEMIFINALERNA: Murray slår Berdych, Djokovic slår Ferrer.
FINALEN: Djokovic slår Murray.

Ska man slänga in några brasklappar är det väl att Tsonga mycket väl kan ta sig till semifinal, buren av sin energiska hemmapublik, och väl där har han tveklöst kapacitet att bjuda Djokovic på en ordentlig kamp. Och finaler mellan Djokovic och Murray har på sistone visat sig vara ordentligt svårtippade, så den känns som en öppen historia.

Han hade inte besegrat Roger Federer på tre år inför matchen. Sju raka förluster – sex av dem under det här året.

Men i dag kunde Juan Martín del Potro så äntligen triumfatoriskt sträcka händerna mot skyn efter en stenhård batalj mot sin stora nemesis.

Och det var världsåttan som inledde finalen i Swiss Indoors – Federers hemmaturnering som han vunnit fem gånger på nio försök (sju raka finaler) – klart bäst. Han servade kassaskåpssäkert och satte tung press på världsettan, som hade stora bekymmer både i egen serve och i del Potros.

Som så många gånger förr mellan dessa herrar kämpade sig Federer dock in i matchen och trots att han såg oerhört irriterad ut under i princip hela matchinledningen började pendeln till sist svänga – men först efter att ha blivit bruten vid ställning 2-2 i första set och sedermera tappat setet, för att sedan bita sig kvar hela vägen till ett tiebreak i andra där han var den klart kyligare och säkrare spelaren.

6-4, 6-7(5) efter två set kändes rättvist av den enkla anledningen att del Potros energi började sina, samtidigt som Federer höjde sig flera snäpp och började spela betydligt smartare – trots att del Potro i ärlighetens namn var den bättre spelaren i nästan två hela set.

I tredje set började Federer ta udden av argentinarens i första set så effektiva taktik (att mata tunga grundslag mot framför allt backhand och jaga världsettan i sidled) med sin djupa backhandslice och fick ordning på sin dittills så oberäkneliga forehand. När dessutom stoppbollarna, som vid flera tillfällen varit fullständigt horribla, började funka såg det ut som att schweizaren skulle svara för ytterligare en makalös vändning – dessutom inför sin extatiska hemmapublik.

Men del Potro hade helt andra planer.

Han bet ihop, hade is i magen när förstaserven sviktade och när Federer började kliva fram och sätta större press i sitt returnerande.

Tredje set blev på sätt och vis en transportsträcka till tiebreak, trots att båda hade sina chanser att sätta spiken i kistan för sin motståndare. Federer var den som servade klart bäst av de båda i skiljesetet och med tanke på att hans kurva pekat spikrakt uppåt från den svajiga starten i första set medan världsåttan börjat se mer och mer sliten ut kändes det som att det var Federer som hade momentum.

I andra sets tiebreak blev en enda tappad serve ödesdiger för del Potro, som var alldeles för försiktig och passiv. I detta avgörande tiebreak hade han mycket mer pondus och bombarderade Federer med tunga servar och grundslag och djupa, välplacerade returer.

Det, plus möjligtvis nervositeten, blev för mycket för Federer, som tappade till 3-6 efter en märklig sekvens där en boll i hans serve dömdes ut, men vid hawkeye-koll visade sig vara inne med typ en halv millimeter. Bollen spelades om – och Federer skopade del Potros retur i nät.

Argentinaren spelade sedan enkelt i sin första matchboll, i Federers serve, och schweizaren lyfte ut bollen över linjen. Chansade visserligen och utmanade, men den var klart ute.

Ridå Federer.

Vad kolossalt passande för del Potro att äntligen, efter så många jämna bataljer (Franska öppna-kvarten och semifinalen i London-OS, för att nämna några), fälla sin stora rival – inför dennes hemmapublik, i vad som brukar beskrivas som Federers egen turnering.

Hatten av för del Potro, som nu har tio raka segrar. Snacka om styrkebesked att mala ner världsettan inför årets sista Master, och därefter World Tour Finals.

Avslutningsvis måste jag bara reda ut en sak: noterade att livekommentatorn på C-more vid upprepade tillfällen tyckte att det var ”överraskande hur Federer kan göra så enkla misstag”. Vill inte med detta på något vis klaga på kommentatorn i fråga, han gjorde ett jättebra jobb.

Men det här att varenda liten miss Federer gör är ”överraskande”… Alltså, de där missarna slutade överraska mig för flera år sedan. Det måste vid det här laget vara vida känt att Federer mot svagare motstånd ofta har en närmast nonchalant inställning och ser ut som att han bara vill spela av matchen (att han kommer undan med det har förmodligen att göra med hans höga lägstanivå samt hans i övrigt beundransvärda sportslighet). Brukar beskrivas med att han ”inte maxar i inledningen av en turnering för att ha utrymme att höja sig mot svårare spelare”.

Det måste också vid det här laget vara vida känt att spelare som bjuder på tuffare motstånd, särskilt sådana som är bra på att själva sätta fart på bollen (typ del Potro och Tomás Berdych), med ganska enkla medel kan tvinga fram misstag från världsettan.

Den här övertron på den spelare som av många kallas G.O.A.T (greatest of all time) är inte hälsosam – och dessutom helt felaktig. När Federer förlorar beror det inte alltid på att han ”spelar dåligt” eller gör ”överraskande, enkla misstag”. Med den inställning och bild av Federer som många har är det typ som att han själv väljer att förlora matchen. Fokus hos dessa personer ligger mycket sällan på att motståndaren faktiskt besegrar honom.

Dagens match visade med all önskvärd tydlighet att det inte på något sätt är omöjligt att besegra Federer, även när han själv gör nästan allt för att vinna. Pendeln hade svängt, schweizaren hittat rytmen, jobbat sig in i matchen och vunnit momentum – ändå var det del Potro som slutligen stod som vinnare.

En kämpaseger och en psykologiskt livsviktig triumf.

Nu har argentinaren inte bara snyggat till siffrorna i inbördes möten mot världsettan (3-13) – han har dessutom vind i seglen inför säsongsavslutningen.

Det betyder så klart en hel del för en spelare som har kapacitet att vara rankad bland de fem bästa i världen och slåss om Grand Slams.

Jodå, precis som i Stockholm Open förra veckan blir det de två toppseedade spelarna som ställs mot varandra i morgondagens final i Swiss Indoors i Basel.

Världsettan Roger Federer noterade sin 875:e seger (lika många som legendaren John McEnroe) i karriären när han avfärdade 101-rankade Paul-Henri Mathieu: 7-5, 6-4.

Hemmafavoriten dundrade in tio servess, förvaltade två av sina fyra breakbollar och bärgade segern efter drygt en och en halv timmes spel.

31-årige Federer är således klar för sin nionde final i Basel. Han har hittills vunnit fem (2006, 2007, 2008, 2010, 2011) och förlorat tre (2000, 2001, 2009). Sjunde raka finalen för världsettan.

I årets final ställs han mot andraseedade Juan Martín del Potro, som gjorde slarvsylta av uppstickaren Richard Gasquet: 6-2, 6-2.

Federer leder med 13-2 i inbördes möten och har sedan förlusterna i US Open och World Tour Finals 2009 vunnit sju raka matcher mot argentinaren (bland annat maratonsemin i årets London-OS som slutade 19-17 i skiljeset).

Som upplagt för en dubbeltrippel signerad Roger Federer? Nja, säg inte det. Världsåttan har imponerat så här långt och sett ruggigt stabil ut efter skadeuppehållet. Har radat upp nio raka segrar nu. Den här matchen har således potential att bli riktigt intressant – särskilt med den där evighetslånga matchen i London färskt i minnet.

Han har vunnit 32 av sina senaste 33 matcher i hemstaden Basel – och dansar vidare i årets upplaga av 500-turneringen i jakten på en sjätte titel.

6-2, 6-2-segern över 46-rankade 23-åringen Benoit Paire innebär att meste mästaren Roger Federer är klar för sin tionde semifinal.

Där kommer han att möta veteranen Paul-Henri Mathieu, som slog 21-årige Grigor Dimitrov i två superjämna set: 7-6(2), 7-6(4).

* * *

Även andraseedade Juan Martín del Potro är klar för semifinal efter en tuff batalj mot 39-rankade Kevin Anderson (som slog 20 servess under matchen): 3-6, 7-6(3), 6-2.

– Han hade chansen att vinna matchen i andra set, men jag stod emot i tiebreak. Mot slutet spelade jag mycket bättre. Jag bröt hans serve tidigt i tredje set och det gav mig självförtroendet att spela mitt spel till sista poängen. Det var nyckeln, säger världsåttan efter den jämna fajten.

Argentinaren har nu 60-14 i matchfacit och åtta raka segrar (vann titeln i Ersta Bank Open i Wien förra veckan). I semifinalen möter han Richard Gasquet, som slog Michail Juzjnyj i raka set: 6-2, 7-6(5). Juzjnyj jagade för övrigt sin 400:e seger i karriären.

Gasquet tar i och med sin seger mark i kampen om de sista slutspelsplatserna. Juan Martín del Potro och Tomás Berdych kvalificerade sig nyligen och Rafael Nadal har nu officiellt dragit sig ur turneringen, vilket innebär att det finns två platser kvar att slåss om.

Jo-Wilfried Tsonga ligger i skrivande stund på åttonde plats på säsongsrankningen, 500 poäng före Janko Tipsarevic. Båda avbröt dock sina matcher i Valencia Open och inkasserar därför ytterst få poäng därifrån. Gasquet ligger bara 300 poäng efter Tipsarevic (och 80 före Nicolás Almagro, som föll mot David Ferrer i Valencia-kvarten), så fransmannen har onekligen fortfarande chansen att sno åt sig en av de sista platserna.

Juan Mónaco, Milos Raonic och John Isner (som alla fick tidiga respass i Valencia) känns dock hopplöst avsågade.

* * *

Ferrer satte som sagt stopp för Almagro i Valencia: 6-3, 7-5.

Vilket innebär att Ferrer nu har smått förnedrande 12-0 i inbördes möten mot Almagro.

Ferrer möter 110-rankade Ivan Dodig, som slog landsmannen Marin Cilic i raka set (6-2, 7-6), i semifinalen.

* * *

Den andra semifinalen i Valencia kommer att stå mellan 38-rankade forne världsåttan Jürgen Melzer, som slog David Goffin (7-6, 6-4), och formstarka Alexandr Dolgopolov, som bara behövde en timme på sig att totalt avfärda regerande mästaren Marcel Granollers (6-0, 6-2).

Ja, det har ju hänt en del, både under och efter Stockholm Open. Här kommer ett axplock av det senaste i tennisvärlden:

* * *

Sverigeettan Sofia Arvidsson gjorde en grym insats mot forna världsettan Caroline Wozniacki i semifinalen i Kremlin Cup i lördags, men föll i tre set: 3-6, 7-6(4), 6-4.

– Det är ett väldigt långsamt underlag så det är svårt att avsluta poängen, man försöker slå hårdare och börjar göra misstag. Hon har spelat väldigt bra den här veckan, slagit några riktigt bra spelare och hon har spelat bättre och bättre mot mig för varje gång vi mötts. Så jag var verkligen tvungen att höja mig där ute, sa Wozniacki, som nu leder med 7-2 i inbördes möten.

Wozniacki besegrade sedan Samanha Stosur i finalen (6-2, 4-6, 7-5), efter att ha legat under med 3-1 i avgörande set, och bärgade i och med det sin 20:e WTA-titel.

25-rankade italienaren Andreas Seppi vann herrarnas Kremlin Cup, efter finalseger över Thomaz Bellucci (3-6, 7-6, 6-3).

* * *

Venus Williams vann sin första titel sedan 2010, i Luxemburg. Storasyster Williams vann den helt oseedade finalen mot 68-rankade Monica Niculescu med 6-2, 6-3.

– Jag var tvungen att jobba så hårt för att ta mig till final. Matchen mot Andrea (Petkovic i semifinalen) var så utmanande, och även de två matcherna dessförinnan, till och med i första omgången var jag tvungen att vara riktigt fokuserad. Monica var i sin andra final här så uppenbarligen trivs hon på den här banan. Man måste slå fem, sex, sju slag mer än vanligt. Det kan vara frustrerande. Hon är knepig. Man måste vara redo, sa hon efter finalen.

Titeln är Venus Williams 44:e i karriären.

* * *

Förstaseedade Juan Martín del Potro slog kvalspelaren Grega Zemlja i finalen i Erste Bank Open i Wien: 7-5, 6-3. Argentinarens tolfte titel i karriären – blott andra inomhus. Dessutom i första turneringen på en månad, efter handledsskadan som plågat honom under hösten.

– Det har varit en fantastisk vecka. Att komma tillbaka till touren och vara förstaseedad gjorde att jag kände mig pressad. Jag är så glad nu. Att vinna en turnering betyder mycket. Det är viktigt att ha ett bra slut på året, sa världsåttan efter segern.

Juan Martín del Potro möter colombianen Alejandro Falla i första omgången i Basel den här veckan.

* * *

Forne världsettan Lleyton Hewitt, som förlorade mot Nicolás Almagro i kvartsfinalen i Stockholm Open, skrällbesegrade världstian Juan Mónaco i första omgången av 500-turneringen Valencia Open: 6-3, 6-4.

Hewitt bröt världstian två gånger i första set och tre gånger i andra. Förlusten gör det mycket svårt för Mónaco att kvalificera sig för World Tour Finals i november.

* * *

Hon har dominerat WTA-touren under årets andra hälft och triumferat i Wimbledon, London-OS och US Open.

Men någon chans att avsluta året som världsetta har inte Serena Williams.

I stället är det Victoria Azarenka som har ett gyllene läge att säkra platsen som världsetta vid säsongsavslutningen i Istanbul. Världsettan behöver nämligen endast två segrar i WTA Championships.

Azarenka och världstrean Williams spelar i samma grupp under gruppspelsfasen av turneringen.

– Jag bryr mig inte om vem jag spelar mot eller när jag spelar, så länge jag kan spela. Jag är väldigt glad över att vara här. Jag är på den röda sidan med Victoria, det kommer bli bra, säger Williams.

Gruppspelet består av två grupper med fyra spelare vardera – en röd och en vit. Mer om det i ett separat inlägg senare.

* * *

Nyligen meddelade Gaël Monfils, som svarade för ett praktfiasko i Stockholm Open och som regerande mästare förlorade mot 436-rankade svenske wildcard-spelaren Patrik Rosenholm i dennes första ATP-match någonsin, att han ställer in resten av säsongen på grund av skada.

Nu är det amerikanen Mardy Fishs tur.

Fish, som lämnade walkover i åttondelsfinalen mot Roger Federer i US Open, lider av hjärtproblem och har på grund av detta redan tvingats ställa in stora delar av sin säsong.

30-årige Fish genomförde en hjärtoperation i maj för att få bukt med en typ av arytmi.

Det vankas final!

Inte bara i Kungliga tennishallen, utan lite varstans i Europa. Typ. Måste säga att Stockholm Open bjuder på veckans klart mest intressanta finaltillställning – världssexan Tomás Berdych mot världssjuan Jo-Wilfried Tsonga.

• I Kremlin Cup i Moskva gör 25-rankade Andreas Seppi och 41-rankade Thomaz Bellucci upp om titeln. Lagom sömnigt.

• I Erste Bank Open i Wien ställs toppseedade Juan Martín del Potro mot 70-rankade kvalspelaren Grega Zemlja, som chockbesegrade världsnian Janko Tipsarevic i semifinalen: 3-6, 7-6(5), 6-2.

26-årige Zemljas första ATP-final i karriären. Riktigt kul, givetvis. Kommer med största sannolikhet att förlora, men ändå. Allt annat är en skräll av gigantiska proportioner.

Världsåttan del Potro var för övrigt i final förra året också, men föll då mot Jo-Wilfried Tsonga i tre set.

Nåväl.

Nu ska bara dubbelfinalen Lindstedt/Zimonjic mot Melo/Soares spelas klart i Kungliga tennishallen, innan vi får se dagens höjdpunkt. Står just nu 1-1 i set (7-6, 5-7) efter att Lindstedt/Zimonjic tappat en trygg 4-2-ledning i andra set. Han har inte världens bästa finalserver, herr Lindstedt.

Argentina har råkat ut för dubbel Davis Cup-olycka: inte nog med att Eduardo Schwank och Carlos Berlocq förlorade dubbeln mot Tjeckiens Tomás Berdych och Radek Stepanek, landets stora stjärna Juan Martín del Potro måste stå över den avgörande matchen i dag på grund av skada.

Världsåttan besegrade Stepanek i sin singelmatch i går med en inflammation i vänster handled. Han berättade efteråt att han haft väldigt ont och bara spelade ”med drygt hälften av sin vapenarsenal”.

Del Potros läkare varnade honom för att spela Davis Cup på grund av handledsskadan, som plågade honom i Cincinnati Masters. Det var också en handledsskada som spolierade hela säsongen 2010 för argentinaren, som året innan vann US Open efter finalseger över Roger Federer.

Del Potro kommer att ersättas av Carlos Berlocq i dagens singel mot Tomás Berdych.

Men det är så klart svårt att bry sig om den matchen eller serien mellan Argentina och Tjeckien i ett läge som detta. Det har tagit del Potro lång tid att klättra tillbaka till toppen efter det skadefrånvaron 2010. Ska hans framfart nu återigen hindras – av en liknande skada?

Det känns både ironiskt, orättvist och oroande. Del Potro är en av få yngre förmågor (under 25) som bevisat att han kan utmana toppspelarna och slåss om Grand Slam-titlarna.

Det vore oerhört tragiskt om ännu en lysande karriär förstörs av skador.

* * *

Nästan lika tragiskt är det ju att Sverige inte längre spelar i Davis Cups högstadivision.

Däremot inte särskilt överraskande. Comebackande Andreas Vinciguerra gjorde en stark insats mot sensationen David Goffin i förrgår men föll i raka set, Michael Ryderstedt hade inte mycket att sätta emot Steve Darcis och dubbelparet Brunström/Ryderstedt föll tungt mot Bemelmans/Rochus.

Nattsvart för Sveriges DC-lag, som i dag inte har någonting att spela för i sina sista två singelmatcher (Vinciguerra mot Darcis, Markus Eriksson mot Goffin).