Inte helt oväntat har två av de toppseedade spelare som flög direkt från London och OS till Toronto åkt på respass direkt: tredjeseedade världssexan Jo-Wilfried Tsonga föll mot Jeremy Chardy (4-6, 6-7) och sjätteseedade världsnian och OS-bronsmedaljören Juan Martín del Potro mot Radek Stepanek (4-6, 6-7).
– Jag kom hit i måndags natt. Det är inte lätt att spela efter en så stor ansträngning i OS, men jag försökte ändå. Nu behöver jag tid att återhämta mig om jag vill hålla mig frisk. Det är en fantastisk turnering här i Toronto. Jag hade velat spela fler matcher men Radek spelade bättre och var en värdig vinnare i dag, säger del Potro efter förlusten.
Desto roligare då att se guldmedaljören Andy Murray, som reste till Toronto i går men tvekade in i det sista om han över huvud taget skulle spela i turneringen. Att Murray var både fysisk och mentalt dränerad efter den spektakulära triumfen i London var tydligt, men världsfyran hanterade situationen oerhört professionellt och spelade tillräckligt bra för att förhållandevis enkelt utmanövrera Flavio Cipolla – trots problem med sitt knä (börjar verkligen bli en följetong, de där benen).
Murray slog in blott 50 procent av sina förstaservar och hade nästan 30 provocerade misstag, men räddade samtliga sex breakbollar han hade emot sig samtidigt som han bröt Cipolla fyra gånger.
Cipolla var otroligt ineffektiv och Murray behövde bara två matchbollar i italienarens serve vid ställning 5-3 för att stänga matchen.
Hoppas Murrays fina form håller i sig.
* * *
Noterar att Tomás Berdych efter lite om och men tog sig förbi första omgången sedan Halle i juni. Slog Julien Benneteau: 6-7(10), 6-4, 6-4.
Har vinden vänt nu, Tomás?
* * *
Philipp Kohlschreiber slog Fabio Fognini enkelt: 6-2, 6-2. Möter John Isner i nästa omgång. Kan bli en intressant match.
* * *
Snart inleder Novak Djokovic sitt titelförsvar, mot ynglingen Bernard Tomic som äntligen bröt sin trista förlustsvit (sju raka förluster) mot 100-rankade Michael Berrer: 6-3, 3-6, 6-3.
Blir riktigt intressant att se hur Djokovics form och spelhumör ser ut.
Andy Murray och Roger Federer möts i OS-finalen i herrarnas singel. FOTO: BILDBYRÅN
Personligen känner jag mig lite snuvad på en drömfinal mellan Roger Federer och Novak Djokovic – men att det i stället är Andy Murray som svarar för motståndet när Federer jagar sin efterlängtade guldmedalj gör inte finalen mindre intressant på något sätt.
Jag tycker att Murray är den som genomgående svarat för den mest imponerande prestationen så här långt. Särskilt i semifinalen mot Djokovic, där han i mitt tycke gjorde sin bästa match i år (tillsammans med Wimbledon-kvarten mot David Ferrer).
Spelmässigt har han faktiskt sett starkare ut än Federer, som svajat betänkligt mer än en gång. Det som främst imponerar med världsettan är hur han lyckas krångla sig ur tuffa lägen även när han inte bjuder på sin bästa tennis – gång på gång. Hans lägstanivå är helt enkelt så otroligt hög, och dessutom har han alltid sin fantastiska serve att luta sig mot när vinden blåser åt fel håll.
Vi pratar ofta om spelare som John Isner, Milos Raonic, Sam Querrey, Andy Roddick och till viss del Tomás Berdych och Juan Martín del Potro när superservare kommer på tal – och glömmer bort Federer, som inte har den hårdaste men däremot en av de mest effektiva servarna på ATP-touren. Faktum är att världsettan med sina 88 procent är den sjätte bäste spelaren på att hålla sin serve (på ATP-listan som sträcker sig tillbaka till 1991).
Hans pålitliga serve räddade honom mot del Potro. Kan den rädda honom mot Murray i dagens final?
Andy Murray är en av världens bästa returnerare, så svaret på den frågan är inte självklart. I Wimbledon-finalen tidigare i sommar bröt han Federers serve två gånger, men blev själv bruten fyra. Det räckte till att vinna ett set – men han förlorade som bekant matchen med 3-1.
Om även finalen avgjorts i tre set tror jag att Murray haft en riktigt god chans att bärga guldet. När den nu avgörs i fem set talar givetvis mycket för Federer. Utom en sak: han har, liksom Murray, aldrig tidigare spelat en match om ett OS-guld.
I Grand Slam-sammanhang är han helt överlägsen och har genom sin karriär upplevt flesta tänkbara scenarier, vilket så klart är en stor fördel mot en mindre rutinerad spelare – som Murray. I dag är han själv precis lika orutinerad, och OS-frossan har slagit till i mindre betydelsefulla matcher för världsettan (öppningsmatchen mot Alejandro Falla och gårdagens semi mot Juan Martín del Potro, exempelvis).
– Det är så ovanligt för honom att befinna sig i en position där han försöker åstadkomma någonting nytt eftersom han har uppnått så mycket inom tennisen. Jag hoppas att det kan utjämna saker och ting lite. Det kommer att bli en tuff match. Uppenbarligen måste jag spela fantastisk tennis för att vinna, säger Murray.
Federer själv tar dock fasta på det faktum att han har så enormt stor erfarenhet av stora, betydelsefulla matcher:
– Det kanske är det som har hjälpt mig under åren, att ofta vara i sådana situationer, du vet, att spela för någonting riktigt riktigt stort, spela för rekorden, historieböckerna, stora vinster, titlar, allt det där. Ärligt talar var det kanske just det som höll mig lugn, mer än att faktiskt spela på Wimbledons Centre Court, sade Federer efter den episka semifinalen mot del Potro i fredags.
Om Murray spelar lika bra som mot Djokovic i sin semifinal, inte faller tillbaka i gamla hetlevrade mönster och dessutom utnyttjar publikens stöd, ja då kan han faktiskt vinna den här finalen.
Om Federer å sin sida spelar sin bästa tennis, litar fullt ut på sin erfarenhet och inte låter OS-frossan kuva honom ska det mycket till för att hemmafavoriten ska kunna stoppa honom.
Själv hoppas jag på ett rafflande avgörande i femte set – åt endera håll. Unnar så klart Federer ett OS-guld för lång, trogen och på alla sätt fantastisk tjänst, men kanske ännu mer unnar jag Murray den finaste av medaljer. Så att han äntligen förstår att han kan vinna de betydelsefulla matcherna och de stora titlarna, så länge han inte låter sig själv stå i vägen.
Hur det än slutar i dag (förmodligen i Federers favör om vi nu ska våga oss på att tippa) kommer vi säkerligen att bjudas på en magisk OS-final mellan två av tourens absolut bästa spelare.
* * *
Om inte Novak Djokovic är helt mentalt tömd och bruten efter den tuffa förlusten mot Andy Murray i semifinalen borde han rimligtvis slå Juan Martín del Potro i bronsmatchen. Sett till turneringen som helhet vore det dock mest rättvist om del Potro lämnar London med en medalj.
I vilket fall som helst kommer argentinaren i alla fall att belönas med positionen som världsåtta på rankningslistan. Janko Tipsarevic har i nuläget 3,320 poäng och får 70 för sin plats i åttondelsfinalen – del Potro får som minst 270 poäng och landar då på 3,450 (Janko på 3,390).
Om det nu inte är några poäng från fjolåret som hinner avräknas före måndag, alltså.
Roger Federer är klar för OS-final efter en episk match mot Juan Martín del Potro.
Jisses.
Det tog alltså Roger Federer lite mer än tre timmar att bryta Juan Martín del Potros serve. Då trodde nog de allra flesta att matchen var avgjord – Federer behövde ju bara hålla sin serve för att dansa vidare till OS-finalen.
Icke sa Nicke.
Argentinaren, som dessförinnan inte varit i närheten av ett break i det som skulle bli ett episkt skiljeset, bröt blankt.
Tillbaka på ruta ett – för hundrafemtielfte gången, typ.
Men låt oss börja från början:
Första set var en uppvisning i rejäl OS-frossa i form av enkla missar och huvudlöst slarv från världsettan, och en kavalkad i stabila servar och stenhårda grundslag från världsnian. 6-3 till del Potro kändes helt rättvist, och när Federer stundtals bjöd på sin allra sämsta tennis även i inledningen av andra set var det nog till och med en del hängivna Federer-supportrar som unnade argentinaren en plats i finalen.
Men Federer tog några djupa andetag, satte fart på fötterna och började spela smartare. Han kröp allt närmare ett servegenombrott (som dock inte skulle komma förrän en rejäl bit in i avgörande set, alltså) och lyckades till slut bärga setet i tiebreak.
I tredje set spelade schweizaren betydligt mer defensivt i del Potros serve. Där han i första och delvis andra set försökt svara på argentinarens kanonad med samma mynt – till ingen nytta – nyttjade han nu i stället sin giftiga slice och väntade tålmodigt på att luckorna skulle komma.
Hans tålamod prövades länge.
Liksom del Potros.
Och publikens.
Själv kände jag mest lättnad när Federer äntligen lyckades bryta ”Delpos” serve och hade chansen att serva hem matchen.
Den känslan byttes snart ut mot hopplöshet och – ja, faktiskt en smula tristess.
Därför var det så otroligt förlösande att Federer till slut, tack vare sitt effektiva defensiva arbete, lyckades greja ett till servegenombrott och ge sig själv en till gyllene chans att serva hem matchen vid ställning 18-17.
Den här gången tog han tillvara på den guldchansen. Äntligen.
Stora delar av matchen såg del Potro ut som den bättre spelaren, som den mer värdige vinnaren. Men som så många gånger förr gnetade sig Federer in i matchen, förlorade aldrig hoppet, plockade fram sitt allra bästa spel när det gällde som mest (trots att del Potro i så många game tvingat fram något av det sämsta vi sett Federer prestera den här säsongen) och kunde till slut nästan helt på egen hand spela sig fram till den där matchbollen – och slutligen en plats i OS-finalen.
Så, på det hela taget var det här faktiskt en kanonmatch. När båda herrarna fick spelet att stämma – ofta under enorm press – bjöds vi på så otroligt bra tennis att man nästan inte kunde tro att det var sant. Det hände fler än en gång att man tänkte tillbaka på den där episka US Open-finalen 2009, som argentinaren till slut vann i femte och avgörande set.
Om del Potro vunnit hade det varit rättvist.
Att Federer vann är rättvist.
Så jämn var den här matchen – efter ett par felstudsar, märkliga beslut, urusla forehandslag upp på läktaren och (o)tursamma nätrullare.
Nu väntar en hejdundrande OS-final på söndag: Antingen en repris från Wimbledon, eller en ”hatmatch” mellan världens just nu bästa spelare.
Blev ingen analys av damernas kvartar i går som utlovat. Tiden rann iväg. Kör den nu i stället, innan vi raskt går vidare till dagens semifinaler:
Skrällarna i OS-tennisen har inte duggat så tätt som vi trott inför turneringen. Bortsett från världstvåan Agnieszka Radwanska har de toppseedade spelarna levererat.
I går bjöds vi dock på en ordentlig stjärnsmäll, när Maria Kirilenko slog ut fjolårets Wimbledon-vinnare Petra Kvitová i raka set: 7-6(3), 6-3. Kirilenko hade inte en enda breakboll emot sig och behövde således bara bryta Kvitová en gång för att bärga segern – detta alltså mot en spelare som som med sitt matchfacit 16-4 i Wimbledon är en fruktad grässpelare.
Makalöst.
Blir intressant att se hur Kirilenko hanteras av Maria Sjarapova.
* * *
… som hade vissa bekymmer med veteranen Kim Clijsters, men slutligen kunde stänga butiken i två raka set: 6-2, 7-5. Framför allt i andra set kämpade sig Clijsters in i matchen, men världstrean har en osviklig förmåga att plocka fram sitt allra bästa spel när det gäller.
* * *
Victoria Azarenka var på gott spelhumör. Spelade riktigt bra emellanåt, särskilt i första set. Lyckades pressa tillbaka Angelique Kerber med tunga grundslag som ofta precis klippte linjerna. Tyska världssjuan hade känslorna utanpå kroppen och man riktigt såg frustrationen i hela hennes uppenbarelse.
Kerber höjde sig förvisso efter första set (som slutade 6-4 till Azarenka efter en tappad serve och två egna servegenombrott) och hämtade upp ett riktigt tufft underläge i andra. Ett set som annars präglades av de många servegenombrotten – fyra för Azarenka, tre för Kerber.
När Kerber kvitterat till 5-5 kändes det som att hon kunde tvinga fram ett tiebreak, men Azarenka höll sin serve och stängde sedan matchen genom att bryta Kerbers dito.
Det är riktigt kul att se Azarenkas tunga artilleri när hon har marginalerna på sin sida. Det kommer verkligen att behövas i semifinalen mot Serena Williams.
* * *
… som krossade Caroline Wozniacki i sin kvartsfinal: 6-0, 6-3.
Siffrorna är dock inte fullt så genanta för Wozniacki som de vid en första anblick ger intrycket av att vara. Hon bjöd upp till kamp och var faktiskt inte helt chanslös mot den dominanta världsfyran – hon var bara inte tillräckligt bra för att rubba henne på allvar.
– Det var inte ett snabbt första set. Det var ändå 32 minuter, inte som att det var 15 minuter. Hon spelade riktigt tufft. Men jag vet att jag kan rada upp hundra slag i en duell om så krävs, och det måste man vara beredd på när man spelar mot Caroline. Hon är så stabil, det finns en anledning till att hon var världsetta, som Williams uttryckte sig efter matchen.
Matchen var över på drygt en timme och 20 minuter – att jämföra med Sara Errani, som plockade fyra set av Williams men avfärdades på knappt en timme.
* * *
Sådärja, låt oss då gå igenom dagens semifinaler när vi ändå är i gång:
HERRARNAS SINGEL:
Roger Federer (1) – Juan Martín del Potro (9) Det krävdes ingen spådam för att gissa att matchen mot John Isner i går skulle bli en smula enformig. Tråkig, om man så vill. Men Federer gjorde nästan allting rätt, hanterade en monsterservare som de bör hanteras och förbättrade på så vis den inbördes statistiken (4-1 till världsettan nu). Juan Martín del Potro ligger närmare Isner i spelartyp än exempelvis Rafael Nadal eller Andy Murray, men har en betydligt bredare repertoar. Argentinaren har historiskt haft svårt på gräset på grund av den låga studsen (”Delpo” är 1,98 lång) och sin begränsade rörlighet. Serven och de tunga grundslagen är det dock inga fel på alls, och får han det offensiva spelet att funka är han en skräckinjagande spelare att möta. Dock inte för Federer, som vunnit samtliga matcher mot världsnian sedan de båda tunga förlusterna 2009 (US Open och ATP World Tour Finals). del Potro hade ”turen” att slippa David Ferrer i kvartsfinalen och fick i stället möta Kei Nishikori, som han inför gårdagens match aldrig förlorat ett set mot på tre möten. Nishikori är förvisso en riktigt bra spelare, men inte den utmaning som del Potro behövt inför en semifinal mot Federer. Har svårt att se hur han ska kunna rubba världsettan, när inte ens monsterservaren Isner orkade ta ett set av honom.
Novak Djokovic (2) – Andy Murray (4) Dagens tveklöst mest intressanta möte. Murray hade en tuff åttondelsfinal mot Marcos Baghdatis, men följde upp den arbetssegern med att enkelt utmanövrera Nicolás Almagro i kvartsfinalen: 6-4, 6-1. Samtidigt har Djokovic verkligen blandat och gett i den här turneringen. Om Victoria Azarenka stundtals varit en Dr. Jekyll/mrs Hyde har Djokovic varit en Bruce Banner/The Incredible Hulk – nästan i varenda match (bortsett från den mot Andy Roddick). Mot Andy Murray måste han få bukt med detta schizofrena spelhumör, ett eller ett par misstag kan stå honom dyrt. Särskilt med tanke på att i princip hela publiken står på världsfyrans sida i dag. Känner dock att det är föga troligt att Djokovic viker ner sig när matchen om guldet är så nära. Det kan bli jämnt, det kan bli en förkrossande seger i raka set – det kan man aldrig säkert veta när ”Djoker” beter sig så här – men jag tror att det slutligen blir han som sträcker sin knutna näve mot skyn i en välkänd segergest. Det massiva publikstödet och Murrays fina form till trots.
DAMERNAS SINGEL:
Victoria Azarenka (1) – Serena Williams (4) Williams har 8-1 i inbördes möten mot Azarenka, senaste förlusten kom i finalein i Miami 2009 (6-3, 6-1). Deras fyra senaste möten har Williams vunnit i raka set. Givet detta samt Williams superform är det oerhört svårt att inte se amerikanska världsfyran som favorit i den här semifinalen. Lyckas Azarenka plocka sitt första set mot Williams sedan Australiska öppna 2010? Det är den stora frågan.
Maria Sjarapova (4) – Maria Kirilenko (15) Kirilenko lyckades skrälla mot Petra Kvitová och har i och med det skrällpotential även i dag. Skillnaden är att det är att hon slåss om medaljer nu – och att det är en formtoppad och, efter Wimbledon-floppen och den förlorade tronen som världsetta, revanschsugen Sjarapova som står på andra sidan nätet. Kirilenko måste inte bara upprepa sin fläckfria prestation i går – hon måste dessutom hålla känslorna i schack när så mycket nu står på spel. Här tror jag att Sjarapovas rutin och kyla blir avgörande.
Roger Federer möter Juan Martín del Potro och Novak Djokovic möter Andy Murray i OS-tennisens drömsemifinaler i morgon. FOTO: BILDBYRÅN
Han är expert på att visa var skåpet ska stå, den gode herr Roger Federer. Så även i dag mot John Isner, som inte tappat ett enda servegame i sina tre föregående matcher.
Federer råkar även vara expert på att hålla nerverna i styr och plocka fram sina taktiskt mest effektiva slag mot krångliga spelare som Isner, som med sin stenhårda serve och korta bolldueller gör det svårt för motståndaren att hitta sin matchrytm.
Världsettan spelade precis som väntat mot den långe amerikanen – offensivt i egen serve, lite mer avvaktande i Isners dito. Federer kunde helt enkelt luta sig mot sitt eget stabila servande och breda repertoar, och invänta de små öppningar i Isners servegame som brukar komma. Behöver knappast påpeka hur extremt viktigt det är att ta tillvara på de chanserna, vilket Federer gjorde med bravur (trots två tappade breakbollar vid ställning 4-4).
Det breaket, fram till 5-4 i första set, och några minibreak i andra sets tiebreak var det enda Federer behövde för att sätta stopp för världselvans OS-äventyr.
Matchsiffrorna 6-4, 7-6(5) är rättvisa och inte det minsta överraskande. Isner är otroligt dominant i egen serve, har en stenhård forehandslägga och dessutom känsliga handleder framme vid nät. Just nätspelet får dock i regel endast se prov på i egen serve, där han kan pressa tillbaka motståndaren för att sedan döda bollen med en stoppboll eller smash.
Som returnerare skulle jag vilja påstå att han är en av de allra sämsta bland topp 40-spelarna på ATP-touren – och det är också givetvis Isners absolut största svaghet. Att det räcker med ett enda servegenombrott för att slå amerikanen håller så klart inte på den här nivån, mot motståndare av Federers kaliber. Särskilt inte på gräs, när Federer prickat in sin absoluta formtopp.
Trots några svaga servegame kändes det aldrig som att Federer var det minsta hotad och det, tillsammans med det faktum att Isner i ärlighetens namn inte är överdrivet underhållande att titta på, gjorde det svårt att riktigt tända till på den här matchen.
Desto roligare då att vi bjuds på ett par drömsemifinaler i morgon. Vilket det faktiskt blir, i och med att Rafael Nadal inte deltar på grund av skada, Tomáz Berdych fått tidigt respass och David Ferrer åkte på en chockförlust mot Kei Nishikori i går. Känns verkligen som att de fyra starkaste spelarna, alla dessutom topp tio-spelare, gör upp om medaljerna i den här turneringen.
Juan Martín del Potro, som slog Federer i en episk US Open-final 2009, tog sig förhållandevis enkelt förbi sin kvartsfinalmotståndare Kei Nishikori: 6-5, 7-6(4). Argentinske världsnian tappade visserligen en 5-3-ledning och kunde ha servat hem matchen vid ställning 5-4, men var omutlig i tiebreak.
Federer har visserligen sex raka vinster över del Potro (12-2 i inbördes möten; senaste förlusten kom i ATP World Tour Finals 2009, två månader efter US Open-förlusten), men givet den goda form de båda visat upp här i London-OS kan det här bli en riktigt intressant sammandrabbning.
* * *
Novak Djokovic fortsätter att vara något av en gåta här i London. Visserligen bjöd inte Jo-Wilfried Tsonga på sin allra bästa tennis, särskilt inte i första set där han blev fullständigt utspelad (1-6), men OS-frossan tycks slå till med jämna mellanrum.
Riktigt starkt av Djokovic att hämta upp Tsongas 3-0-ledning i början av andra set, dock. Där kändes det som att musten gick ur den underhållande Tsonga, som ibland blev alldeles för ivrig och svarade för några huvudlösa felbeslut och enkla misstag. När Djokovic väl servade för matchen vid ställning 5-4 kändes det lite som att Tsonga redan gett upp.
Väldigt synd med tanke på hur bra fransmannen presterat både i Wimbledon och här i OS (och dessförinnan även i Franska öppna, där han hade fyra matchbollar mot just Djokovic i kvartsfinalen).
Även på den här halvan bjuds vi på en drömsemifinal – mellan Djokovic och hemmahoppet Andy Murray, som utmanövrerade spanjoren Nicolás Almagro: 6-4, 6-1.
Känns på förhand som den absolut intressantaste matchen hittills i OS. Båda har, när de spelat på toppen av sin förmåga, imponerat oerhört. Murray faktiskt lite mer än Djokovic, som ju svajat betänkligt.
Givet Djokovics enorma kapacitet får man nog ändå hålla världstvåan som favorit, men efter finalen i Wimbledon och fyra stabila insatser i OS gör man rätt i att inte räkna bort världsfyran. Går det till skiljeset kan faktiskt vad som helst hända – och vi får inte glömma att tusentals fanatiska fans lär göra allt för att heja fram sin stora tennisstjärna till en OS-final på hemmaplan…
* * *
Återkommer med lite snack om damernas kvartsfinaler när matchen mellan Maria Sjarapova och Kim Clijsters är färdigspelad.
Så, då har det äntligen blivit dags för kvartsfinaler i OS-tennisen. Åtta av 16 kvartsfinalister i herrarnas och damernas singelturnering är Grand Slam-vinnare (Roger Federer, Novak Djokovic, Juan Martín del Potro, Victoria Azarenka, Maria Sjarapova, Serena Williams, Kim Clijsters, Petra Kvitová). Så het är tennisen i OS-London 2012.
Intressant också att fem av kvartsfinalisterna på herrsidan är topp tio-spelare (Federer, Djokovic, Murray, Tsonga och del Potro) och att 17-rankade Kei Nishikori är den lägst rankade av kvarvarande åtta spelare.
De riktigt stora skrällarna har uteblivit, helt enkelt. Kanske kommer de i dag?
Låt oss ta en titt:
HERRARNAS SINGEL:
Novak Djokovic (rank 2) – Jo-Wilfried Tsonga (6) Det psykologiska övertag Tsonga en gång hade över Djokovic, med fem segrar på deras sju första möten, är sedan länge utraderat. Sedan 2010 har världstvåan utjämnat och leder nu med 6-5 i inbördes möten (borträknat Djokovics walk over i Paris förra året). Tsonga trivs dock på gräset där han får maximal utdelning på sin tunga serve och har sett stark ut både i Wimbledon och OS, samtidigt som Djokovic sett svajig ut i två av tre matcher hittills i turneringen. Bland annat med den episka kvartsfinalen i Franska öppna färskt i minnet är det svårt att inte hålla Djokovic som favorit, men formatet och världstvåans ojämna form ger tveklöst Tsonga skrällpotential. Lär bli en jämn match. Tror Djokovic bärgar segern i tre set – om han inte lyckas stänga matchen i två tiebreak.
Roger Federer (1) – John Isner (11) Chockförlusten i Davis Cup tidigare i år har Federer kommit över för länge sedan. Följde ju upp den med en finalseger i Indian Wells – på Isners ”hemmaplan” (om hela USA nu kan räknas som sådan), där den reslige amerikanen i regel spelar sin allra bästa tennis. Inte jätteförvånande att Isner är i kvartsfinal med tanke på den enkla lottningen, men å andra sidan inte varit särskilt förvånande om han klappat ihop redan i första eller andra omgången. Personligen tror jag att hans oförmåga att stänga matcher tidigt (det vill säga före tiebreak) talar emot honom i en kvartsfinal mot Roger Federer, som har betydligt fler vapen i sin arsenal. Federer har lyckats utmanövrera mammutservaren Milos Raonic i tre jämna matcher i år (Indian Wells, Madrid, Halle) som alla gick till tre set, och med tanke på schweizarens iskyla i de matcherna tror jag att han grejar även Isner – hur bra han än servar.
Andy Murray (4) – Nicolás Almagro (12) Har inte mött varandra sedan Indian Wells 2010, Murray leder med 2-1 i inbördes möten. Inte mycket att gå på där helt enkelt. Sett till formen har Andy Murray tveklöst varit den som imponerat mest, men även grusspecialisten Almagro har sett oväntat stark ut på gräset. Om Almagro spelar på topp kan han möjligen plocka första set från trögstartade världsfyran, men det är inte orimligt att anta att hemmafavoriten tar sig till semifinal i två raka set.
Juan Martín del Potro (9) – Kei Nishikori (17) En repris från tredje omgången i årets Wimbledon, där del Potro slutligen utmanövrerade japanen i tre raka set (6-3, 7-6, 6-1). I OS har argentinske världsnian ångat på med imponerande segrar över Andreas Seppi och Gilles Simon. Nishikori skrällde dock mot en formtoppad David Ferrer, som gjort sin bästa säsong någonsin i år, och ska inte alls räknas ut i den här matchen. Kan bli dagens jämnaste kvartsfinal på herrsidan. Tror dock del Potro grejar det till sist. Tack vare formatet har han inte alls sett lika sliten ut som i Wimbledon, där han åkte på pumpen i tre raka set mot Ferrer i åttondelsfinalen.
DAMERNAS SINGEL:
Victoria Azarenka (1) – Angelique Kerber (7) Kerber har verkligen fått sitt stora genombrott i år och börjar bli en seriös utmanare till de stora titlarna på WTA-touren. Imponerade mot Venus Williams, som spelat sin bästa tennis i år just i OS, och har kapaciteten att gå långt. Samtidigt har Azarenka studsat tillbaka efter minihaveriet mot Irina-Camelia Begu och jobbade undan Nadia Petrova i två jämna set: 7-6(6), 6-4. Världssjuan har absolut skrällpotential, men svårt att inte hålla Azarenka som favorit i den här matchen.
Maria Sjarapova (3) – Kim Clijsters (36) Clijsters har gått lite under radarn i den här turneringen, medan Sjarapova sluggat sig ur ett tufft underläge mot Sabine Lisicki (6-7, 6-4, 6-3). Clijsters leder med 5-3 i inbördes möten, men av de sju matcherna har sex spelats 2007 eller tidigare. Senast de möttes var i Cincinnati 2010, då Clijsters vann i tre set (2-6, 7-6, 6-2). Fyrfaldiga Grand Slam-vinnaren Clijsters trivs ganska bra på gräset och tog sig till åttondelsfinal i årets Wimbledon – där hon dock kollapsade och bara lyckades ta två game mot Angelique Kerber. Givet hur extremt taggad (och framför allt i avgörande lägen kylig) Sjarapova sett ut hittills har jag dock svårt att se hur veteranen ska kunna störa världstrean så pass mycket att det leder till en skräll.
Serena Williams (4) – Caroline Wozniacki (8 ) Oddsen – 8.00 gånger pengarna på Wozniacki – säger väl egentligen allt. Serena har i princip slaktat allt motstånd hittills i OS. Visst, Wozniacki plockade ett set från forna världsettan i Madrid, men det var tre månader sedan på ett aldrig tidigare prövat underlag. På gräset i Wimbledon är Williams omutlig, och det ska så otroligt mycket till för att Wozniacki ska kunna vinna den här matchen att jag är benägen att kalla det ett omöjligt uppdrag för danskan.
Petra Kvitová (6) – Maria Kirilenko (15) Det har inte pratats så mycket om Kvitová så här långt i OS, men jag slog redan inför den här turneringen fast att hon har kapaciteten att nå final. När det nu kan vara Sjarapova och inte Lisicki som står för motståndet i en eventuell semifinal blev oddsen genast lite högre, men Kirilenko tycker jag att hon borde slå utan större bekymmer. I deras två senaste möten har hon bara tappat fyra game (6-2, 6-2 i Fed Cup förra året och 6-0, 1-0 i årets Australiska öppna). Mot Flavia Pennetta tappade hon bara tre game (6-3, 6-0) i går, efter att ha pressats av Shuai Peng i andra omgången (7-5, 2-6, 6-1).
Andy Murray har vi redan pratat om. Viktig arbetsseger mot Marcos Baghdatis i dag. Bådar gott inför en eventuell semifinal mot Novak Djokovic. Okej, han är inte där än – men visst ska världsfyran, framhejad av en fanatisk hemmapublik, greja Nicolás Almagro på gräset i Wimbledon? Ja, det tycker jag.
* * *
I går pulvriserade han forne världsettan Andy Roddick. I dag hängde Djokovic löst mot en annan (och nu för tiden betydligt ”lättare”) världsetta – Lleyton Hewitt.
Det såg inte bra alls ut i det där första setet. Tyckte inte superserben kom i gång förrän i mitten av andra. Det är oroväckande. Särskilt med tanke på att han möter Jo-Wilfried Tsonga i kvarten. Jag håller ”Djoker” som favorit framför Tsonga alla dagar i veckan, men givet Tsongas starka insats hittills i turneringen, för att inte tala om Djokovics lilla OS-frossa, känns en semifinal inte alls lika självklar längre.
Tror visserligen fortfarande på en drömsemifinal mellan Murray och Djokovic, men världstvåan måste få bukt med sina inre demoner om han ska ta sig förbi Tsonga.
* * *
London-OS 2012 är över för Serena Williams del. Matchen mot Angelique Kerber blev nästan så episk som jag trott: 7-6(5), 7-6(5). Det enda som saknades var väl egentligen ett rekordlångt skiljeset.
Kul att framtidshoppet Kerber tar sig långt igen. Trist att inte få se mer av Venus under OS.
I kvartsfinalen möter hon ingen mindre än Victoria Azarenka. Förlorade i två raka set i deras hittills enda möte (4-6, 3-6 i Indian Wells). Azarenka hade lite bekymmer mot Nadia Petrova men bärgade till slut segern i två set: 7-6(6), 6-4.
* * *
Maria Sjarapova. Vilken fajter! Verkligen ingen lätt match för henne i dag, med tanke på att det var just Sabine Lisicki som satte stopp för hennes resa i årets Wimbledon. 20-rankade tyskan var nära att upprepa bedriften, men fick till slut se sig besegrad efter skiljeset: 6-7(8), 6-4, 6-3 till kämpen Sjarapova, som alltid tycks vara som allra bäst med kniven mot strupen.
Världstrean möter veteranen Kim Clijsters, som sett oväntat pigg ut så här långt i turneringen, i kvartsfinalen.
Clijsters slog forna världsettan Ana Ivanovic i raka set: 6-3, 6-4.
* * *
Det blev, tro det eller ej, ett tiebreak som avgjorde matchen mellan John Isner och Janko Tipsarevic. I övrigt bjöd matchen på totalt ett servegenombrott – och det stod Isner för, i första set.
Matchsiffrorna blev slutligen 7-5, 7-6(14) efter att Tipsarevic slagit matchbollen i nät.
Blir intressant att se hur världselvan hanterar Roger Federer i kvartsfinalen. Isner må ha en monsterserve och ett närmast omänskligt övertag i tiebreaks, men på förhand känns det troligare att Federer bryter Isners serve än tvärtom.
Och det kan bli helt avgörande i den matchen. Jag kan nästan svära på att ett servegenombrott per set räcker för att Federer ska vinna.
* * *
Kei Nishikori slog David Ferrer i en svängig tresetare. Väldigt oväntat, måste jag säga. Nishikori gjorde ju en ganska platt match mot Juan Martín del Potro i Wimbledon medan David Ferrer aldrig någonsin spelat så bra på gräs tidigare.
Matchsiffrorna blev slutligen 6-0, 3-6, 6-4. Blir riktigt intressant att se vad Nishikori kommer att ha för taktik mot del Potro i kvartsfinalen.
* * *
Ja, som antyds här ovan vann alltså del Potro över Gilles Simon: 6-1, 4-6, 6-3. Inga konstigheter.
* * *
Federer hade oväntat svårt mot Denis Istomin, men vann slutligen i raka set: 7-5, 6-3.
* * *
Serena Williams har vi redan pratat om i dag. Ser onekligen ut som att Caroline Wozniacki, som slog Daniela Hantuchova (6-4, 6-2), kommer att bli en munsbit för Wimbledon-mästarinnan i kvartsfinalen.
* * *
Petra Kvitová kämpar på lite i det tysta. Har inte hört särskilt mycket sägas om henne under detta OS. Har inte fått spelet att stämma hundraprocentigt än, med två tresetare som resultat, men tappade bara tre game mot Flavia Pennetta: 6-3, 6-0.
Hon borde rimligtvis ha en god chans mot Maria Kirilenko, som slog ut Julia Görges (7-6, 6-3), i kvartsfinalen.
* * *
Nu är tyvärr samtliga svenska spelare utslagna ur OS-tennisens turnering. Det började med att Johan Brunström/Robert Lindstedt föll mot kroaterna Marin Cilic/Ivan Dodig (3-6, 2-6) och Lindstedt följde sedan upp den förlusten mot en ny tillsammans med Sofia Arvidsson mot italienarna Daniele Bracciali och Roberta Vinci: 3-6, 6-4, 8-10.
What a bummer…
* * *
Titelförsvarna Roger Federer och Stanislas Wawrinka har gjort sitt i OS-dubbeln. 6-1, 6-7, 3-6 blev setsiffrorna mot israelerna Erlich/Ram.
Federer möter Denis Istomin – som krånglade sig förbi Luxemburgs Gilles Müller 6-7(4), 7-6(3), 7-5 – i tredje omgången.
Istomin har hittills inte lyckats ta ett set mot Federer på två möten. I deras senaste match (i Cincinnati 2010) tvingades dock Istomin kasta in handduken vid underläge 2-5.
* * *
John Isner behövde (tro det eller ej!) ett tiebreak mot ”Tunisiens David Nalbandian” Malek Jaziri. I det där tiebreaket, som så ofta i första set, tappade amerikanen dock bara en poäng – och krossade sedan sin motståndare i andra set, 6-2.
I tredje omgången ställs världselvan mot sin första riktigt värdiga motståndare hittills i turneringen, världsåttan Janko Tipsarevic. Tipsarevic krånglade sig förbi tyske Philipp Petzschner efter att ha tappat första set – 3-6, 6-3, 6-4.
Blir riktigt intressant att se hur den något ojämne Tipsarevic hanterar Isners monsterserve och skarpladdade bössa.
* * *
Sara Errani hade inte mycket att komma med mot trefaldiga OS-guldmedaljören (singel 2000, dubbel 2000 och 2008) Venus Williams: 6-3, 6-1.
I andra omgången möter Williams 24-åriga kanadensaren Alexandra Wozniak (som hon slog i tre jämna set i Miami tidigare i år).
* * *
Lillasyster Serena Williams har hittills bara tappat nio set. Mot Urzula Radwanska blev det klara 6-2, 6-3. Hon är verkligen on fire, Serena.
* * *
21-årige talangen David Goffin hade, aningen oväntat, ytterst lite att sätta emot nye världstian Juan Mónaco: argentinaren vann enkelt med 6-1, 6-3.
Mónaco möter Rafael Nadals ersättare Feliciano Lopez i andra omgången. Kan bli ett riktigt intressant möte – dels för att de aldrig spelat mot varandra på gräs tidigare, dels för att Lopez slog Mónaco på hans favoritunderlag grus sist de möttes (i Belgrad förra året: 6-4, 7-5). Står 2-2 i inbördes möten.
* * *
Vi har ett hett möte mellan de forna världsettorna Andy Roddick och Novak Djokovic att se fram emot, efter att amerikanen utmanövrerat Slovakiens Martin Klizani raka set: 7-5, 6-4.
Roddick har verkligen lyckats toppa formen efter den stora härdsmältan i våras (sex raka förluster efter skrällsegern över Roger Federer i Miami).
Om Roddick får fason på sin farliga serve utgör han verkligen ett hot mot superserben. Visserligen ska Djokovic normalt sett avväpna Roddick förhållandevis enkelt, men dels har ”Nole” inte sett ut att trivas särskilt bra på Wimbledons gräs i år och dels öppnar formatet för en skräll från ”A-Rod”.
* * *
23-årige Marin Cilics fina form håller i sig. Kroaten slog fjolårets världsåtta Jürgen Melzer i raka set: 7-6(5), 6-2. Möter veteranen Lleyton Hewitt, som slog Sergiy Stakhovsky med 6-3, 4-6, 6-3.
* * *
Juan Martín del Potro ser starkare ut på gräset i OS än under Wimbledon. Första set dundrade han hem med 6-3 och var sedan omutlig i andra sets tiebreak, som slutade 7-2. Möter Gilles Simon, som slog Grigor Dimitrov med 6-3, 6-3, i tredje omgången.
Lär bli en jämn match, som det brukar bli när de två möts. Enda matchen de spelat mot varandra på gräs (Wimbledon 2011) vann del Potro i tre raka men jämna set: 7-6(8), 7-6(5), 7-5.
* * *
Danska Caroline Wozniacki fick kämpa hårt mot belgiska Yanina Wickmayer men vann slutligen i tre set: 6-4, 3-6, 6-3. Möter 33-rankade Daniela Hantuchova, som hon leder över med 3-1 i inbördes möten, i nästa omgång – och riskerar sedan att möta suveräna Serena Williams om hon vinner den matchen.
Så var den första OS-dagen plötsligt överstökad. Passade på att följa Sveriges 0-0-match mot Japan i damfotbollen och Henri Hurskainens förlustmatch mot Kevin Cordon från Guatemala i badminton innan det var dags för dagens höjdpunkt: Roger Federer mot Alejandro Falla.
Förresten en otroligt irriterande spelare, den där Cordon. Skrek som en galning i princip efter varje vunnen poäng. Jag hade blivit fullkomligt vansinnig om jag varit Hurskainen.
Hur som helst – låt oss komma till saken.
Under dagen bjöds vi rätt omgånde på turneringens första stora skräll, när 75-rankade Steve Darcis slog ut sjätteseedade Tomás Berdych: 6-4, 6-4. Inte överdrivet oväntat att just Berdych ryker tidigt. Han har varit ett vandrande frågetecken sedan finalförlusten mot Federer i Madrid i maj. Känns som att han har förlorat precis all pondus och vinnarmentalitet ute på banan sedan dess. Märkligt.
Även Federer, tror det eller ej, svajade i sin öppningsmatch. Efter ett övertygande första set (6-3) där världsettan gick ut hårt och självsäkert drog han ner ordentligt på tempot i andra set. Efter tre missade matchbollar i Fallas serve vid ställning 5-3 tappade han fyra raka game – och plötsligt hade colombianen, som dittills inte haft en tillstymmelse till realistisk chans att faktiskt vända på skutan, tvingat fram ett skiljeset.
Där tog dock Federer kommandot omgående och kunde, trots tappad 2-0-ledning och lite schweizisk nervositet, kriga till sig segern med 6-3.
Det konstiga med den här matchen är att det kändes som att Federer var sin egen största fiende, inte Falla. Det andra setet bjöd han verkligen bort med sina 14 oprovocerade misstag. Faktum är att Falla bara slog fem winners – att jämföra med Federers 15. De siffrorna visar med all önskvärd tydlighet att världsettan gjorde detta betydligt svårare för sig än nödvändigt. Hade han för bråttom att stänga matchen och lät tankarna flyta iväg åt annat håll, typ nästa match?
I tredje set såg han stundtals passiv och osäker ut, innan han lyckades utnyttja nervositeten som började smyga sig in under skinnet på Falla.
Falla har ställt till det mot Federer förut (Wimbledon 2010, då colombianen tog ledningen med 2-0 i set), men i den här matchen var det snarare Federer som lade krokben på sig själv.
Det där måste han verkligen komma tillrätta med inför nästa match, då han möter Julien Benneteau. Benneteau var som bekant nära att skrälla ordentligt mot just Federer i årets Wimbledon, då han tog ledningen med 2-0 i set i tredje omgången. Några sådana kollapser har han inte råd med här i OS.
Ingenting vi ska behöva oroa oss över, dock. Det är ett ganska typiskt Federer-beteende att blanda och ge i de tidiga matcherna, innan han börjar hitta sin matchrytm ordentligt. Att han dessutom på typiskt Federer-manér höll huvudet kallt när matchvinden vände åt Fallas håll bådar gott.
Riktigt tråkigt förstås, både för Sofia och för oss tv-tittare.
* * *
Serena Williams var helt omutlig i sin första match i London-OS: 6-3, 6-1 mot forna världsettan Jelena Jankovic.
Styrkebesked från världsfyran, så klart. Nu hoppas vi att den vinnande formen håller i sig.
* * *
John Isner behövde BARA ETT tiebreak mot Olivier Rochus: 7-6(1), 6-4. Alla David och Goliat-jämförelser kan vi lämna därhän och konstatera att det inte var en särskilt oväntad utgång.
Isner lär dessutom segla vidare enkelt till åttondelsfinalen, eftersom han i nästa omgång möter den inte alltför skräckinjagande 70-rankade tunisiern Malek Jaziri. Jaziri har, efter sin seger över 68-rankade Yen-Hsun Lu (7-6, 4-6, 6-3), 3-7 i matchfacit den här säsongen och ska ju rimligtvis under inga som helst omständigheter rå på monsterservaren Isner.
Man ska dock aldrig ta någonting för givet när det gäller den reslige amerikanen.
* * *
Världsåttan Janko Tipsarevic slog veteranen David Nalbandian 6-3, 6-4. Helt enligt planen. Inga konstigheter alls.
* * *
Daniela Hantuchová ”skrällde” mot Li Na: 6-2, 3-6, 6-3. Jag skriver ”skrällde” eftersom det typ alltid är en skräll när en oseedad spelare slår en topp 10-spelare.
Nu är visserligen inte forna världstrean Hantuchová vilken 33-rankad oseedad spelare som helst, men var det någon som på allvar trodde att Li Na skulle ha någonting att komma med i detta OS, efter sin ihärdiga formsvacka efter finalförlusten mot Maria Sjarapova i Italian Open?
Jag gjorde inte det, i alla fall.
* * *
Juan Martín del Potro gick ut riktigt hårt mot Ivan Dodig – och sluggade hem segern med övertygande setsiffrorna 6-4, 6-1. Vore ju kul om ”Delpo” kunde få några sköna segrar i bagaget här i OS och bättra på sitt facit på gräs.
* * *
Ynglingen Ryan Harrison föll i sin öppningsmatch mot Santiago Giraldo: 5-7, 3-6. Nog för att han bara var här för att watch and learn, men visst hade det varit kul om han hade kunnat vinna en eller två matcher åtminstone.
* * *
… och landsmannen Donald Young inkasserade mycket riktigt sin 15:e raka förlust, mot italienaren Andreas Seppi: 4-6, 4-6. OS-turneringens (kanske till och med säsongens) mest förutsägbara match.
* * *
Samantha Stosur och Tamira Paszek är redan utslagna, efter förluster mot Carla Suarez Navarro (6-3, 5-7, 8-10) respektive Alize Cornet (6-7, 4-6).
Så kan det gå.
* * *
Danska Caroline Wozniacki vände underläge med 1-0 i set och vann slutligen över hemmafavoriten Anne Keothavong: 4-6, 6-3, 6-2. En arbetsseger för fjolårets världsetta, som kämpar för att hitta tillbaka till sin vinnande form.
* * *
Grigor Dimitrov fick kriga för sin seger, men vann slutligen öppningsmatchen mot Lukas Kubot med 6-3, 7-6(4). Möter Gilles Simon, som slog Michail Kukusjkin (6-4, 6-2), i nästa omgång.
* * *
Denis Istomin slog Fernando Verdasco! 6-4, 7-6(9) blev setsiffrorna. Kul för Istomin, som gjorde en fin insats i Wimbledon (förlust i åttondelsfinalen mot Mikhail Youzhny).
Givet världstrean Rafael Nadals frånvaro och turneringens skrällvänliga format (på Wimbledons gräs i bäst av tre set i alla omgångar utom finalen) vågar jag påstå att det här var årets hittills mest spännande lottning på förhand.
Så, låt oss nu i vanlig ordning gå igenom och analysera alltihop steg för steg:
FÖRSTA SEKTIONEN
Världsettan Roger Federer är tveklöst den av spelarna i toppkvartetten som dragit vinstlotten. Ingen av spelarna i de tre första omgångarna ska normalt sett rå på honom (trots att Frankrikes Julien Benneteau ledde med 2-0 i set i tredje omgången av Wimbledon). Federer har överlägsna 32-1 i matchfacit mot de sju spelarna i sektionens övre halva – enda förlusten kom mot just Benneteau i Paris 2009. Att Federer inte går vidare till kvartsfinal är således lika troligt som att Barcelonas trollkarl Leo Messi skriver kontrakt med IK Oddevold inför nästa säsong. Även den undre halvan av denna sektion är lite ljummen. Världselvan John Isner och världsåttan Janko Tipsarevic borde mötas i åttondelsfinalen. Har svårt att se någon av de andra spelarna som egentliga hot, möjligtvis bortsett från David Nalbandian. I en eventuell åttondel mellan Tipsarevic och Isner har amerikanen rimligtvis fördel – om inte annat så tack vare sin enormt tunga serve. Å andra sidan vet man aldrig vilket spelhumör Isner är på när det vankas matcher i Europa…
Fotnot: Monsterservaren Ivo Karlovic är skadad och ersätts av Tysklands Philipp Petzschner.
Han går vidare till semifinal: Roger Federer. Skrällvarning: Janko Tipsarevic. Bubblare: John Isner.
ANDRA SEKTIONEN
Till att börja med: Tyske Philipp Kohlschreiber är vidare till semifinal i den österrikiska 250-turneringen i Kitzbühel. Går han vidare till final är det ytterst tveksamt om han ens får spela OS, eftersom det kan strida mot ATP:s regler om överlappande turneringar. Hur som helst. En väldigt intressant sektion, det här. David Ferrer har en grym säsong bakom sig och efter uppvisningen i Wimbledon borde han inte ha några större problem att ta sig till kvartsfinalen. Frågan är bara vem han möter där? Juan Martín del Potro har haft sviktande form sedan titeln i Estoril och efterföljande semifinal i Madrid (förlust mot Tomáz Berdych). Gilles Simon ser jag inte som något överdrivet stort hot. Grigor Dimitrov har förvisso visat god form och förbättrat självförtroende på sistone, men kan han fälla någon av de tyngre pjäserna i en OS-turnering? Tveksamt. Vill dock höja ett varningens finger för japanen Kei Nishikori, som gjort riktigt bra ifrån sig efter skadan som stoppade honom från spel i två månader och kan bli gruset i Ferrers maskineri. Det enda någorlunda självklara i den här sektionen måste ändå vara att amerikanen Donald Young inkasserar sin inte alltför smickrande 15:e raka förlust. Har svårt att se honom slå Andreas Seppi, som svarat för sin bästa säsong någonsin i år.
Han går vidare till semifinal: David Ferrer. Skrällvarning: Kei Nishikori. Bubblare: Grigor Dimitrov.
TREDJE SEKTIONEN
Förlusten mot Roger Federer i Wimbledon-finalen må ha varit svidande tung, men den lär ändå ha gett Andy Murray ett ordentligt stärkt självförtroende. Världsfyran var, tillsammans med David Ferrer, den som imponerade mest under hela turneringen (givet att de inte har samma höga förväntningar som topptrion). Murray kan mycket väl gå hela vägen till final även i OS – om han tar sig förbi Tomáz Berdych i kvartsfinalen. Det är nämligen rimligtvis de två som borde mötas där, om man tittar på lottningen. Berdych åkte visserligen på en chockförlust i första omgången av Wimbledon (mot Ernests Gulbis) och har varit lite under isen sedan finalförlusten mot Federer i Madrid, men har haft gott om tid på sig att förbereda sig inför det här. Med sitt tunga spel tillhör han dessutom den grupp sluggers som i OS borde kunna ”do some damage” för att låna ett slitet amerikanskt tennisbegrepp. Annars? Ryan Harrison har visat god form, men är fortfarande här mer för att lära än för att ställa till problem för eliten. Nicolas Almagro har även han höjt sitt spel den här säsongen men är alldeles för svag på gräs. Richard Gasquet har (fortfarande) talangen men inte attityden. Marcos Baghdatis kan visserligen bli farlig, men Murray har det psykologiska övertaget efter arbetssegern i Wimbledon (7-5, 3-6, 7-5, 6-1).
Han går vidare till semifinal: Andy Murray. Skrällvarning: Tomáz Berdych. Bubblare: Marcos Baghdatis.
FJÄRDE SEKTIONEN
Oj. Novak Djokovic, som vann brons i Peking-OS 2008, har verkligen inte fått en enkel lottning. Fabio Fognini slår han enkelt, men redan i andra omgången kan han tvingas möta en formtoppad Andy Roddick. Efter sex raka förluster vann Roddick titeln i grästurneringen i Eastbourne i juni, tog sig till tredje omgången i Wimbledon (förlust mot David Ferrer) och vann så sent som i förra veckan säsongens andra titel i Atlanta – bland annat efter seger över landsmannen John Isner. Tar han sig förbi Roddick kan han sedan stöta på formstarka Marin Cilic, nye världstian Juan Mónaco, mammutservaren Milos Raonic eller världssexan och Wimbledon-semifinalisten Jo-Wilfried Tsonga. Av de tror jag faktiskt att Raonic kan bli den riktigt stora mardrömsmotståndaren, eftersom det förmodade varma vädret gör spelet snabbare – vilket gynnar Raonic med sin snudd på otagbara serve och tunga spel. Det blir en riktigt kringelkrokig väg för Djokovic mot semifinalen, alltså.
Han går till semifinal: Novak Djokovic. Skrällvarning: Milos Raonic, Andy Roddick. Bubblare: Jo-Wilfried Tsonga.
Tycker helt enkelt att det momentum Federer jobbat upp inför och efter Wimbledon i kombination med hans enkla/Djokovics tuffa lottning i mångt och mycket talar för meste mästaren. Även det snabbare spel som OS lär bjuda på gynnar Federer.
Vad som talar för Novak Djokovic? Att han i mina ögon fortfarande är den just nu bästa spelaren på touren, revanschlusten efter final- och semiförlusterna i Franska öppna och Wimbledon samt det faktum att serbiske världstvåan själv pekat ut OS som en av de turneringar han prioriterar högst den här säsongen.
* * *
Ska OS bli Milos Raonics stora genombrott, nu när inte Franska öppna eller Wimbledon blev det? Mja. Han är tveklöst en av dem som gynnas av formatet och de yttre omständigheterna, men förlusten mot kvalspelaren Benjamin Becker i grästurneringen Newport oroar. Har de höga förväntningarna fått honom att börja tvivla på sig själv?
Hoppas inte det.
* * *
Blir OS Andy Roddicks stora revansch efter den djupa formsvackan och fall from grace? Kan mycket väl bli det. Lottningen talar emot honom, men lyckas han sänka självaste Djokovic bevisar han onekligen att han har förmågan att slå precis vem som helst i den här turneringen.
Har dock lite svårt att förstå hur han resonerade när han valde att ställa upp i turneringen i Atlanta. Hemmaplan och god chans att ro hem en titel (vilket han också slutligen gjorde), visst. Men i en hardcourt-turnering i USA – veckan före OS i London? Inte den bästa av föreberedelser, kan tyckas.
Å andra sidan lär segern ha gett en välbehövlig injektion självförtroende, så det kanske går på ett ut.
* * *
John Isner. Vågar man hoppas att han tar sig förbi första omgången? Vore väl själva f-n annars. Lika bra att inte hoppas för mycket, dock. Det har man lärt sig av den reslige amerikanen, som på grund av sin ojämnhet borde tilldelas smeknamnet Gambit.
* * *
Håll utkik efter David Goffin och Martin Klizan. Två unga killar (21 respektive 23 år) som mycket väl kan vara framtidens toppspelare – tillsammans med Milos Raonic och, förhoppningsvis, Grigor Dimitrov.
Klizan spelar dock, liksom Kohlschreiber, i Kitzbühel och tog sig i dag vidare till semifinal. Vilket reser en del frågetecken även kring honom inför OS, alltså.
* * *
För övrigt saknar man ju Robin Söderling alldeles extra mycket just den här veckan.
* * *
Håll utkik i bloggen i morgon eller på lördag. Då kommer förhoppningsvis en liknande genomgång av damernas singelturnering, om ingenting oväntat skulle ske som hindrar mig.
