Förra veckan träffade jag Lotta Engberg på Ekerö. Hon var där och spelade in en trailer tillsammans med Ernst och andra ”sommarprofiler”. Det enda hon kunde prata om var sin flotte. Hon och hennes managerman Patrik har köpt en 20 kvadratmeter stor flotte. Lotta är perfektionist, men i det här fallet fick det bli en begagnad historia, berättade hon. Den har motor! ropade Lotta. Man kan grilla där! Den har ett staket! Det finns ett bord för åtta personer! Flotten, sa hon, är det bästa som hänt sedan de köpte huset i Alingsås.

Sedan fipplade hon fram en massa bilder på sin telefon från flotten. Hennes barn på flotten! Några hundar på flotten! Bordet på flotten! Flotten när den fortfarande var på land (”det är plåttunnor undertill”)! Flotten i solnedgång! Middag på flotten! Flotten när det regnar!

Jag försökte ställa några trevande frågor om det där allsångsprogrammet hon leder, men helst ville hon bara prata om flotten.

… det här med att jag känner mig så gammal? Vågar knappt tänka på Bill Skarsgård utan att jag får snusktantsvibbar från mig själv.

… människor som gör sådana här smilegubbar: :-). Alltså, lägg av med det genast. Det är obehagligt. Jag tänker att det är psykopater som gör dem. Jag tänker tortyrkällare och slangar från juciekartonger DIREKT när jag ser en :-).

… en gång beskrev jag min drömman för Malin. Det var något med att han skulle vara berest, kunna mycket om viner och ha välstrukna skjortor. Hon bara: men gud, då måste du ju åka till terminal 5 på Arlanda och ragga. Haha, fatta om man skulle göra det. Sitta där med ett glas vitt och se ”sval” ut i klänning med dyrt material och stayups. Måste ha glansigt välvårdat hår också. På den punkten faller det för mig.

… i lördags ringde min mormor Snöfrid och jag frågade vad hon ska göra på midsommar. Hon bara:

– Supa och slåss som alla andra så klart.

… när jag var liten sparade jag pengar i en burk för att jag skulle ha råd att operera bort mina stora örsnibbar lagom till min 18-årsdag. Så deppigt.

… har nu plöjt säsong sju av Entourage. Hur mycket vill man inte ha en man som är som Ari Gold? Och den där otacksamma frun bara ”han pratar för mycket i telefon”. Eh.

… folk bara:

–Ååh på midsommar ska vi göra det och det på den och den stugan.

Jag bara:

–Ok, jag funtar på att hoppa från en bro.

Folk:

– Va?

Jag:

– Nä inget.

Hatar högtider så jävla mycket. Bestämde mig för att aldrig börja hata förut, men har gjort det ändå.

Här är min högtidshatlista:

1. Julen – steka glansiga korvar och släpa in någon gran som någon blir allergisk mot/katten välter och bara ”vi gör det här för barnens skull”.

2. Midsommar – Bli packad i Odd Molly-klänning. Ha nån vissen blomma i håret, rödsprängda ögon och äta kall potatis.

3. Påsk – Helt meningslös högtid. Gå omkring i fyra dagar och vara illmående av tysk billighetschoklad och prata förvirrat om någon hare. Gå ut och ”sola” trots att det är svinkallt – bränna näsan.

Bubblare: Valborg, sportlovet (ok ingen högtid men ändå).

Söndagar är ett kapitel för sig. Ett tag botade jag söndagsångesten med att baka. Ju mer ångest desto mer komplicerat bakverk. Någon gång fick jag för mig att jag skulle fixa en bröllopstårta. Haha, stod där med min ångest och vispade i tre olika skålar på samma gång. Ett tag gick jag planlöst omkring. Det viktiga var bara att få omge mig av människor. Inte prata, inte se i ögonen bara vara omkring.

Nu städar jag. Dammsuger maniskt för tredje gången den här veckan, funderar på folk och deras relationer. Färjan-Håkan har tydligen hittat någon ny tjej. Vackert så. Nu ska de väl flytta ihop i någon tvåa i Abrahemsberg och hon ska känna den där varma känslan som man känner när hon för första gången tvättar hans tryck-t-shirts. Sedan ska de gå långpromenader, somna i soffan till någon dålig film på fyran och gå ut och festa ihop ibland, men vara så upptagna av varandra att man lika bra kunde ha stannat hemma.

Folk kämpar så mycket.

Jag också.

Kanske därför jag har ångest.

Två jobbiga saker som hann hända före klockan 10 i morse:

1. Jag satt i taxin på väg till Kungsholmen och Vakna med the voice. I öronen hade jag Malins playlist som hon har snott ihop till mig för att jag ska ”lära mig om vettig musik”. Vid ett övergångsställe bromsar taxichauffören in och jag antar att det beror på att några snorungar springer ut på gatan så där som de brukar göra. Men nej. Det är chaffisens dotter och kompis, hör jag honom säga till mig. ”Roligt” mumlar jag. Men jag ser att hans mun fortsätter röra sig. Nog vara det väl fan också, ska det tvunget pratas hela jävla tiden? tänker jag för mig själv, men nickar ändå och säger ”mmm”. Jag hör inte vad han säger. Jag bara fortsätter nicka och säger ”jahaja”, ”justså”. Och här någonstans efter några alldeles för långa sekunder inser jag att det är jag som är idioten. Taxigubben pratar inte med mig, han pratar i telefon.

2. På gymmet ropas det ut i högtalarna att det om två minuter kommer att komma in en man i tjejernas omklädningsrum. Skitsamma. Jag är inte så pryd. Men när jag går för att duscha, då visar det sig att mannen ska stå och trixa med nåt rör typ en meter från duscharna. Okej, ska man står där naken med honom och det värsta av alltihop är att han ska spela skön i det här sjuka sammanhanget och PRATA med mig och en annan tjej. Bara ”jahaja nä men jag bara joxar på här lite här så duscha i lugn och ro ni tjejer. Jahaja, det var ju fräscha lokaler det här. Vet ni hur pass nytt det är?”.

????

Ha! Min jobbfest blev ju inte r i k t i g t så utdragen och skandalfylld som jag befarat.

Cyklade hem halv åtta. Snubblade ut på Götgatan tre glas-vinfull och köpte en yoghurtglass. Alltså. Hade förträngt att jag hatar såna här sammankomster. Eller okej, jag hade inte glömt, jag funderade faktiskt på att ”sjukanmäla” mig från festen tre gånger i dag.

Kan bara inte med att man ska hänga med ALLA. Jag vill gå ut och vara full med människor jag gillar. Inte sitta och kallprata med Lotten på löneräkningen med ett fat kallskuret i famnen. Bara ”nämen jag gillar kallskuret, det är gott faktiskt. Så här på sommaren. Vad tycker du? MEN OJ är du allergisk mot kylvaror? Hur är det? Finns det ingen medicin? Hur vanligt är en sådan åkomma? Jasså jaja… har du några andra allergier? Okej. En gång trodde jag att jag var allergisk mot citrusfrukter men det var bara vanliga eksem”. Alltså nej.

Undermedvetet mår jag nog fortfarande dåligt från den där gången jag var 17 och frågade chefen om vi skulle hångla och han bara ”euhm …”. Han gick in på toan och kom aldrig tillbaka den kvällen. Tryckt stämning i typ fem månader på jobbet. Speciellt när hans fru kom in med barnvagnen på kontoret. Orkar ej med sånt i vuxen ålder.

Herregud vilken dag!

Vilka intervjuer jag har gjort, berättar mer sen (cliffhanger á la Löwengrip).

Nu ska vi ha jobbfest. Det blir väl säckhoppning, potatisgratäng och rysk roulette antar jag.

Jag är inte alls särskilt peppad, men min erfarna kollega Jon Forsling har så klart ett knep:

– Du går dit. Håller för näsan och sveper två glas vin. Sen är du igång.

Jag bara ”ok”.

Ska försöka att inte:

vakna under något bord när städerskorna kommer till festlokalen i morgon

bli gipsad någonstans

hångla med någon som jobbar på vaktmästerit

Jag kan inte exakt redogöra för vad som hände i morse men jag steg upp väldigt tidigt och tydligen har jag i mitt förvirrade morgontillstånd tagit på mig en skjorta. Mycket märkligt. Jag har aldrig skjorta på mig.

Min kollega Niklas greppar tag i min skjortärm och säger:

– Och i dag tog du pojkvännens skjorta på dig.

Han möts av tystnad.

Efter en stund frågar han:

– Okej, vems pojkväns skjorta är det du har på dig?

HAHA! Som att jag bara skulle gå hem till någons kompis KILLES garderob och ba ”duatte, ja lånar den här ja”.

I vintras var jag i Malmö. Det var första gången jag var i Malmö, tror jag. Jag minns inte så noga och dessutom är jag osannolikt usel på svensk geografi. Jag kan ha varit i Boden tidigare och misstagit det för Malmö. Men nu är jag säker på att det var i Malmö jag var för det var Lady Gaga-konsert.

När fotografen Anders och jag jobbat klart för natten så skjutsade han mig till mitt hotell. Några meter därifrån fanns ett kafé som han pekade på och lämnade av mig med orden: ”hit ska du gå i morgon, de har stans bästa kaffe”.

Jaha, tänkte jag och eftersom jag ändå hade några timmar att slå ihjäl påföljande dag så köper jag väl mig en kaffe där. HA! Från kafét och drygt sjuttio meter ut på gatan slingrade sig en lång kö. Det var cirkus i den där kön! Marknadstämning! Heliumballonger och barnvagnar och någon ”glad hatt” och det hade inte varit helt omöjligt att någon blåst upp ett hoppslott och rullat fram en vagn med remmar. Kanske våfflor! Någon uråldrig tants hembakta vörtbröd! Fårtofflor! Tovade äpplen!

Det finns ju inte att man skulle gå och ställa sig i den där kön ”för stans bästa kaffe”.

Malmöbor måste ju vara sjuka i huvudet.

Basshunters look under hela den här sexbrottsrättgången har varit så jävla … utstuderad. Man ser hur STILIG han känner sig, classy liksom. Det här är annat än wifebeaterlinne, id-bricka och broderade jeans. Här har Basshunter stått hemma och googlat slipsknutar och köpt någon ny vit dyrskjorta. Och det är väl bra!

Men de här skidglasögonen?

Äh, jag orkar inte ens anstränga mig för att beskriva på hur många sätt de är fel.

Det fanns en ambition när jag vaknade i morse. Fan det skulle hända grejer. Jag skulle tvätta och träna och hålla på.

I stället gick jag till Seven eleven och köpte en yoghurtglass, gick hem och rökte en cigg.

Jag måste sluta röka i tid och otid. Inte för att jag oroar mig för min hälsa eller något sånt skit. Nej, tänker på rökrynkorna.

Herregud, förut fick jag höra att en Ålandskille pratat om mig och sagt att jag ”brukar höra av mig på lite konstiga tider”. Asså. Halv fem på morgonen är väl inte SÅ konstigt? Kanske typ ville jämföra platt-tv-modeller? Ge några Greklandstips eftersom jag varit där några gånger? Snacka intressanta psykologiska experiment?

Ok, var väl inte det jag ville men. Har hursom slutat höra av mig för länge sen. Kan lägga band på mig för guds skull.

När det gäller män alltså.

Inte yoghurtglass.

Eller cigg.