Den här bloggen går på lågvarv må jag säga. Inom kort ska jag göra ”ett ryck” som man säger. Ta tag i saken. Skriva ner skit och inte bara sitta och tänka på att jag borde skriva ner den.

Det här tänkte jag på i morse i alla fall:

Jag går varje morgon genom hela centralen, från tunnelbanan, upp och genom den stora vänthallen till bussterminalen med sikte på jobbet.

Vareviga morgon möts jag av ett hav av människor. Och man kan ju välja att se dem som just bara det, en jävla massa fölk.

Eller så börjar man tänka den här svindlande tanken: alla de här människor som går här, de som står och köper frukost, sitter och läser tidningar, går mot nästa tåg, byter tunnelbana, hastar för att hinna med sin buss. ALLA de här människorna tänker att livet kretsar kring just dem.

Om man väljer ut en snubbe i hela den här tjocka gröten av folk och djupintervjuar honom så ska det visa sig att han bär på en massa ”skit från förr”, att han har problem som han tampas med i vardagen, kanske han nyss har blivit dumpad av sina barns mamma. Han kan ha varit ut och försökt tröstligga bort sorgen, kanske oroar han sig för klamydia eller så är han bara irriterad på att Metro inte skriver mer om trav. Han har drömmar om framtiden, tänker att han ska våga söka den där chefstjänsten på jobbet. Han kanske funderar över hur han ska få ihop kvällens ölrunda med ungarnas tidiga fotbollsmatch i morgon. Kanske går han och önskar att han hade mer pengar så att han äntligen kan åka på den där vandringsresan till Frankrike.

Det är sådana svar man skulle få!

Och tänk då att det här är bara EN AV ALLA de här hundratals människorna jag möter varje morgon. Som jag inte ens ser, jag uppfattar bara deras kroppar som ett suddigt myller av stress.

Sjukt ju.

Tänk vad märkligt – absurt – det är ändå att folk tar på sig något de tycker är fint, går ut på lokal, kanske dricker något glas vin eller blir asfulla och sedan hittar de någon av motsatt kön – eller samma – och går hem och LIGGER!

Någon de kanske inte känner alls sedan förut. De har bara ”fått span” på varandra över bardisken och pratat lite, kanske om jobb eller hur tråkigt det är med alla trailers före biofilmerna faktiskt börjar. Och sedan ska de ta sig hem på något smidigt sätt, stå och vänta på taxi i 20 minuter i svinkyla kanske, eller ännu värre krångla sig på någon buss. Sen stövla in genom dörrn, i ett helt nytt hem för någon av parterna, ny doft och ovant knarr i golvet, kanske dricka någon rödvinsslatt som finns till övers. Kanske inte ens det, bara av med kläderna och SEX.

Alltså.

Det här händer ju hela tiden, varje dag, med en förmodad superpik kring fredag-lördag. Men ändå. Jag blir så fascinerad när jag tänker på det, men gör liksom det ”allra heligaste” med någon okänd människa. Klär av sig, blottar sig totalt, bjuder in någon jeppe/jeppinna att komma så nära det bara går. 

Inte för att man kanske ens tycker om varandra. Kanske bara för att man är full eller uttråkad, ledsen, upphetsad eller ömklig.

Och så morgonen efter så är det tack och adjöken. Eventuellt ett sms, tack för i går.

Plötsligt är det vardag och solen skiner och tvärsöver gatan ser man den där människan man idkade sexuellt umgänge med för någon helg sedan och man kanske sänker ner blicken för vad fan ska man ens hälsa och hålla på för, egentligen.

Det är härligt men samtidigt himla himla konstigt.

Nej vet ni vad. Tvärt emot vad Mia Skäringers roll i Solsidan och Fredrik Virtanen tycker om folk som lägger upp myspys och solnedgångar och nybakade kanelbullar så älskar jag sånt. Att komma in på Facebook är som att omfamnas av en härlig, mjuk varm famn. Jag UPPSKATTAR att se bilder på folks ungar, svampskördar, middagar och bakverk.

Twitter däremot. Jag vettefan. Nu väljer man ju så klart själv vem man följer men ibland känns mitt flöde som en enda massiv manifestation mot mänskligheten. Alla åsikter är fel, allt ska kritiseras och hatas och hånas hit och dit. Så här typ om man skulle yppa något om en bildfärd (givetvis överdrivet men ni fattar GREJEN): Hur kan du åka BIL när det är så miljöovänligt? Hur kan du åka en bil med det där märket fattar du hur illa de behandlat sina varslade fabriksarbetare?? (Om man nu har en barnstol) HUR KAN DU HA BARNSTOLEN VÄND ÅT DET DÄR HÅLLET? Hur kan du åka bil när barn i Bangladesh måste gå flera mil för vatten??? Varför kör din pojkvän bilen? Vad säger det om könsrollerna?

Allt kan ifrågasättas och om man kokar ner hur ”twittereliten” (en massa mediefölk som tycker hit och dit) tycker att man ska leva så kan man lika gärna låsa in sig i en källare utan vatten och brö och bara tänka ”rätt” i sin ensamhet tills man dör.

Observera. Det finns MASSOR av fördelar med twitter. Nyheter och viktigheter från verkligheten som sprids snabbare än en reporter hinner trycka in första tangenten. MEN! Man får sålla bland en JÄVLA massa skit.

Alltså. Sångaren Olle Jönsson har skickat något mejl i söndags om att han har gjort sitt sista jobb med Lasse Stefanz. Dansbandsvidundret har gig inbokade till april 2013.

Nu är frågan: Är Olle bara stingslig eller gör han det alla drömmer om att göra men aldrig vågar?

Är det så att han för 47 gången hotar med att hoppa av och sedan kommer att komma krypande och ändå stå på scenen i helgen. Då är det ju bara patetiskt. Herregud, gamla karln.

MEN är det så att Olle bara: nej, nu skiter jag i det här. Jag är trött, jag har gjort mitt, turnerat klart, tack för kaffet, jag drar, det är mitt liv och jag vet hur det ska levas allra bäst och nu drar jag på en sista minuten till … Malta, eller så. För att sedan sitta i en solstol med uppkavlade byxor och blicka ut över havet och utstöta förnöjda gubbljud: ”aaah”, ”äääh”, ”mmmaaah”.

I så fall är han min hjälte.

”PARTYLOVERS EN NY EXKLUSIV NATTKLUBB ÖPPNAR I STOCKHOLM OCH VI VILL BJUDA IN DIG ATT FESTA MED OSS NU PÅ LÖRDAG. 

Kristall tillsammans med Katja & Gunn bjuder på en kväll i temat Studio54 därför att vi älskar att dansa och ta ut svängarna ännu mer! Så fina partylovers we gonna dance dance dance.

För kvällens musik står den turnérande succé djduon SDV De bjuds på en kavalkad av dansanta party hits allt för att vi ska få shejka rumpan av oss! YES WE WRE BORN TO PARTY!”

Jag fick den här inbjudan. Höll på att sätta halstabletten i vrångstrupen. Alltså?

Partylovers we gonna dance dance dance?

Shejka rumpan?

YES WE WRE BORN TO PARTY?

Vad ÄR detta?

Jisses amalia.

”Du har ju till och med fler fixidéer än vad jag har” sa Christian för någon vecka sedan.

Och även om det sitter hårt inne att erkänna så är det faktiskt så det ligger till. Jag har en ny teori på hur jag ska förändra mitt liv ungefär varannan vecka. Det senaste halvåret har det varit alltifrån:

– Bara använda laktosprodukter.

– Äta clean food, det vill säga inget som innehåller några som helst tillsatser.

– Bli vegetarian igen (var det mellan jag var 12-22, den här gången höll det i två och en halv dag).

– Bli en ”tekännare”.

– Överväger ”Linas matkasse”.

– Äta färre kolhydrater.

– Äta mer frukt.

– Inte äta frukt alls.

– Maxa mitt proteinintag.

– Äta frukost på jobbet i stället för hemma.

– Bli en löpare.

Alltså, varför håller man (man=alltid jag) på så här? Jag vet att jag gillar att styrketräna, varför ska jag då joxa med annat? Jag vet att jag inte kan börja utesluta saker ur kosten för då blir allt fucked up.

Så lägger jag pengar på en massa linfrön och tofu och löparskor och köpefrukostar och sedan slutar allt ALLTID med att allt är som vanligt.

Eftersom det var en hel drös läsare som var rara och kom med olika förslag angående hudvårdsprodukter så tänker jag ge en liten update på vad jag pysslar med: jag har då ägnat en vecka åt så kallad OCM. Oil cleansing method, vilket i folkmun heter att man smörjer ricin- och någon annan olja (jag har mandel) i ansiktet på kvällarna.

Jag har väl inte märkt av någon rungande förändring, men gör man någonsin det? Allvarligt, man kan ju gå ner 15 kilo och fortfarande tycka att kroppen ser likadan ut. MEN, det jag har ändå noterat några förändringar: huden är er ”lugn” om ni fattar, inte något som blir illrött och infekterat så långt ögat kan nå. Jag har även, på bara en vecka, gjort mig av med det här beroendet av att smörja in ansiktet som man annars kan känna till exempel när man har kommit ur duschen. Att det stramar och jävlas., den känslan är ur världen!

Sedan roar jag mig fortfarande åt att det står ”mot svår förstoppning” på ricinoljeburken. Antingen gör jag något helt genialiskt eller så är jag fruktansvärt blåst.

Det är lika bra att jag säger det här nu: Det är ju någonting med den här kamelbonden som gör honom ”för stor för Sverige”. Och nu menar jag inte på ett Andreas Carlsson-sätt, åh jag ska flytta till LA och köra dyra bilar och ha tunga ringar och bo i beach house och vara ”soft”.

Nej jag menar att kamelbonden är lite för stor Sverige och när jag funderar lite närmare, resten av världen också. Han är ju en sagofigur! Och det har inte bara med skägget att göra, han pratar som någon sultan. Och det här har grämt mig länge vem det skulle kunna vara. Så i morse slog det mig!

JASMINES PAPPA i ALADDIN!

Det är skrattretande becksvart ute när jag går den korta biten från tunnelbanan hem vid 17-tiden.

Och det är roligt, eftersom jag bor mer off nu så inbillar jag mig att resten av alla barnlösa Stockholmare gör precis som jag. Stegar hem och rasar ihop i en hög i soffan tills det är dags att lägga sig några timmar senare.

När jag bodde vid Götgatan kunde jag åtminstone bevittna att det faktiskt finns tappra människor som orkar släpa sig ut och ta de där afterworksen och kvällsfikorna. Det är ju helt fantastiskt, att man orkar. Kväll efter kväll efter kväll. Träffa folk, prata, skratta, dricka, umgås, mysa, spela spel, leka charader, bokcirklar, charader, rollspel. Vad folk nu sysselsätter sig med.

Beundransvärt, verkligen. Frågan är bara HUR FAN DE ORKAR????? KNARK??????????

Jag sover så inåthelvete nu. Gick och la mig 18 i måndags, 19.30 i går kväll (med tröjan på). Vaknade lagom till att livesändningen på datorn skrek att Obama vunnit och jag är inte så insatt i amerikansk politik men Obama verkar ju hyvens och vettig och folk verkar glada så det är väl härligt.

Men det var inte det jag skulle sluddra om nu.

Jag tänkte ge ett träningstips: Ladda ner tabata-appen.

Tabata är intervaller med 20 sekunder övning – 10 sekunder vila. En tabata är åtta gånger 20 sek/10 sek, alltså fyra minuter. Forskare har kommit fram till att det här är den ultimata högintensiva träningen.

Och det är roligt!

Jag har appen på min telefon som jag släpar med till gymmet och sedan kör jag någon intervall här och där. Hittills har jag testat:

Tabata på löpband, 15 % lutning och 9 km/h hastighet. ASJOBBIGT!

Tabata rodd på roddmaskinen dårå.

Tabata uppvärmning – bicepscurls, french press för triceps, latsdrag och rodd för ryggen.

Knäböj – 20 kilo och sedan så många man bara orkar.

Plankan – både på armbågar och handstående.

Testa!

Här är en video på hur det kan se ut!

http://youtu.be/nDcNzEFr7yA