Så var omgång 21 av Bundesliga färdigspelad. Och ännu en tränare har fått gå. Hertha Berlin levererade värdelös fotboll mot VfB Stuttgart i lördags och förlorade med 5-0. Michael Skibbe får nu lämna klubben, efter bara sju och en halv vecka. Fem tävlingsmatcher och fem förluster. Klubben söker efter en ny tränare men under tiden kommer René Tretschok att sitta på tränarbänken. Nästa helg väntar ligaledarna från Dortmund, en klubb som Tretschok var aktiv i under sin spelarkarriär.
Runt 200 Hertha-supportrar tog sig i dag in på klubbens anläggning och var mycket upprörda. Till sist fick de prata lite med några av spelarna. Och Skibbe försvann.

Veckans sparkade tränare (Hoffenheims Holger Stanislawski och Berlins Michael Skibbe) får mig dock att tänka till. Man tar sig en funderare. Nämligen: sportchefen då? Visst händer det att även dessa typer ryker, men då brukar det krävas extraordinärt dåliga resultat och felbeslut. Sportchef. Läs ordet igen, sportchef. Chef för det sportsliga. Det vill säga för tränare och spelare. Är det inte så att sportcheferna oftast kommer billigt undan när ett lag ligger pyrt till?

Samtidigt är det givetvis så att även den mest kompetente personen kan fatta felbeslut. Och det är ju lättare att göra sig av med en tränare än ett helt lag eller för all del sportchefen. Ett av de bästa exemplen på senare tid är väl Borussia Dortmunds Michael Zorc. Den förre storspelaren sadlade om efter karriären och satte sig i klubbens ledning – som sportchef.

Leonardo Dede, en av de mest älskade fotbollsspelarna i Dortmund någonsin, var Zorcs första nyförvärv. Så långt allt väl. Men när ekonomin började bli körig, och kraven på resultat allt större, så började Zorc ifrågasättas. Fansen undrade om han verkligen var rätt man för uppgiften. Tränarna han anställde (Bert van Marwijk, Jürgen Röber och Thomas Doll bland annat) blev aldrig så framgångsrika med laget som supportrarna hoppades på. Det ledde till att tränarna fick gå, en efter en. Och spelarna som värvades in ifrågasattes ofta. Även affärer som Mladen Petrics övergång till Hamburg i utbyte mot pengar och Mohamed Zidan möttes av hård kritik. Michael Zorcs avgång krävdes av flertalet supportrar. Och det var nog tusan nära, tror jag.

Men så hämtade Zorc in Jürgen Klopp. En tränare från zweite Bundesliga skulle ersätta Thomas Doll och få Dortmund på fötter. Hm. Äsch, ni vet alla hur det gick. Storartad succé på alla sätt och vis. Klubben lever som aldrig förr och supportrarna kan äntligen identifiera sig med laget igen. Även om man förlorar så kämpar man. Det är det viktigaste. Med Klopp började även spelarna att blomstra ut. Det är ett fungerande koncept nu, sportchefen och tränaren har samma tankar kring fotboll och vad som behövs och inte behövs. Nu är Michael Zorc hyllad av allt och alla och anses vara en av de bästa sportcheferna i hela Tyskland. Så snabbt kan det gå. Så rätt kan det bli. Det var då en jävla tur att Dortmund inte sparkade Zorc trots allt…

Det var ett positivt exempel som motarbetar min tes. Nu är jag mer intresserad av Ernst Tanner (Hoffenheim) och Michael Preetz (Berlin). Jag hävdar att dessa herrar borde kastas ut med huvudet före. Det blir bara strul och kaos när de ska ta hand om det sportsliga i klubben. Innan Preetz tog över posten i Berlin basade Dieter Hoeneß där. Under den perioden fick Hertha Berlin uppleva mycket fina framgångar. Bland annat med Lucien Favre som tränare och laget tog nästan hem hela ligan.

Nu styr Preetz i stället. Spelarna han värvar kan jag inte säga mycket om. Han gör bra värvningar sett till de förutsättningar han har. Men vad händer med tränarna? Favre, Funkel, Babbel och Skibbe har nu fått kicken. Babbel tog upp Berlin till Bundesliga efter störtdyket, men ville inte förlänga sitt utgående kontrakt. Av detta skapade Preetz en osmaklig soppa av sällan skådat slag. Det utbröt nästan kaos i klubben och det hela slutade med att Babbel fick gå innan jul. Michael Skibbe flögs in från Turkiet där han gjorde succé. Men fem förluster och sju och en halv vecka senare har han alltså fått sparken. Preetz kan onekligen inte ha anställt Skibbe som en långsiktig lösning där man var överens om ett koncept. Han hämtades in i den panik som rådde. Nu ska alltså ytterligare en tränare hämtas in till huvudstadsklubben som känns allt mer som en nedflyttningskandidat för varje dag som går.

Preetz kunde ha låtit Babbel vara kvar säsongen ut – ty spelet fungerade och Berlin kändes som ett stabilt mittenlag. Men nej då, Preetz ville visa vem som bestämmer, i stället för att i lugn och ro fundera ut ett lämpligt namn till sommaren. Nu är det hela havet stormar i klubben i stället. Vad förväntar han sig av en tränare, när han själv har skapat det kaos som råder? Att sju veckor ska råda bot på det? Och varför skriva kontrakt till 2014, om man inte ens har tålamod i sju veckor?

Visst är det hemskt att se Berlins spel på sistone, men den som såg cupmatchen mot Gladbach vet att Skibbes Berlin kan spela bra fotboll men att harmonin och flytet kanske saknas just nu.

Ernst Tanner i Hoffenheim är nästan ännu värre. Hela projektet med Stanislawski skrotades trots att Hoffenheim var ett stabilt bottenlag. Med dålig form förvisso, men fråga Frankfurt ifall det hjälper att sparka tränaren då (stackars Skibbe). Man gav egentligen aldrig Stanislawski chansen att sätta sin prägel på hela föreningen. Det hela var bara ett halvhjärtat försök. Men inte nog med det – han kastar ut de bästa spelarna och förväntar sig ändå resultat. Något är ruttet i Hoffenheim. Att Dietmar Hopp utövar ett stort tryck på de anställda står klart – så det är säkert inte lätt att vara sportchef i den klubben.

Jag känner att det är många lösa trådar jag kastar ut här. Min uppfattning är dock att en herr Preetz inte har skött sitt jobb – och då ska han inte vara kvar heller. Det är väl det jag försöker säga egentligen, att det alltid är tränaren som får skiten. I min värld är Michael Skibbe en kompetent tränare, åtminstone. Men nu kastas han ut som en använd brandfilt – smutsig, fläckig och vanärad i tron om att han har gjort sitt. Fortfarande fullt fungerande.

Jag är inte dum, givetvis kan jag förstå varför Skibbe får ta smällen efter denna usla inledning av 2012. Men jag tycker att det är intressant.

Vad tycker ni? Är jag helt ute och cyklar? Eller lever sportchefer oftast i en skyddad verkstad?

Bundesliga omgång 21:

VfL Wolfsburg – SC Freiburg 3-2
Spela defensivt när du är i behov av stabilitet och poäng? Icke! Full fart framåt från båda lag och Wolfsburg tog ledningen två gånger om i första halvlek, men Freiburg replikerade. Först i andra halvlek avgjordes matchen när Wolfsburg gjorde 3-2. Freiburg försökte verkligen komma igen, och kunde ha gjort något mål, men det ville sig helt enkelt inte. Magath kan njuta av nyförvärvet Jiracek som sprang snabbt, mycket och gjorde två mål för hemmalaget. Tungt för Freiburg givetvis som än en gång spelade bra fotboll men utan att få resultat.

Bayern München – FC Kaiserslautern 2-0
Bayern gjorde jobbet och fortsätter att skugga Dortmund i tabellen. Målsprutan Gomez gjorde första målet efter en mycket fint förarbete av först Lahm och sedan Ribéry. Glädjande nog fick även Müller bryta sin måltorka när han kunde nicka in 2-0 på nära håll. Det var Müllers första mål sedan den sjunde omgången. Bayern var det dominanta laget och Kaiserslautern hade inget att säga till om. Trapp stod för ett par bra räddningar, bland annat på Robbens friläge, och förhindrade på så viss en kross. München börjar, utan Robben från start, hitta tillbaka till det bländande spel som man visade upp under hösten.

Werder Bremen – TSG Hoffenheim 1-1
Markus Babbel tog alltså plats på Hoffenheims bänk. Det blir onekligen intressant att se hur det utvecklar sig. Det är nog svårt att vara tränare i den klubben. Men var det verkligen Hoffenheim som var Babbels dröm när han valde att inte förlänga med Hertha? Babbel fick dock en smakstart på sitt nya jobb när dansken Vestergaard gjorde mål på en hörna efter bara fyra minuter. Sedan försvarade sig Hoffenheim alldeles utmärkt och Pizarro saknades verkligen för Bremen. Men Arnautovic, framspelad av Rosenberg, kvitterade i slutminuterna. Hur länge håller Bremen? Och kommer Hoffenheim att klättra eller dala?

Borussia Dortmund – Bayer Leverkusen 1-0
Jürgen Klopps lag försvarade ligaledningen efter en, sett till 90 minuter, ganska komfortabel vinst. Leverkusen hade faktiskt bara tre skott, vilket är den lägsta noteringen för klubben sedan man började mäta. Dortmund var det bättre laget, det aktivare laget. Men den riktiga farligheten framför mål infann sig sällan. Bernd Leno såg dock till att matchen bara slutade 1-0, i stället för kanske 3-0. Shinji Kagawa gjorde mål precis innan halvtid efter en fenomenal soloprestation. Robin Dutt ställde upp väldigt defensivt med sitt Leverkusen men det räckte in för att hämta poäng på Westfalenstadion.

VfB Stuttgart – Hertha Berlin 5-0
Ja, ni vet ju redan att Skibbe fick sparken efter detta förnedrande nederlag. Och det var sannerligen en kross, en utspelning. Stuttgart drog det längsta strået helt enkelt i detta möte mellan två ångestfyllda lag. Det här var för övrigt Stuttgarts första vinst sedan den 20 november då man slog Augsburg med 2-1. Hemmalaget spelade bra fotboll och när Ibisevic fick premiär-måla för klubben lossnade det för alla och resultatet rann iväg. Berlins Andreas Ottl drog även på sig ett rött kort, ganska tydlig frustration i det läget. Matchen blev aldrig någon match, men oj så viktigt detta var för Labbadia och Stuttgart.

FSV Mainz 05 – Hannover 96 1-1
Mohamed Zidan fortsätter att göra succé i sin ny-gamla klubb. Övergången blev precis den fullträffade som man kunde ana. Egyptiern gjorde tidigt 1-0 efter ett tjusigt förarbete av Polanski. Matchen var tempofylld och lagen turades om att hålla i stafettpinnen i en väldigt trevlig match. Sommarens polska nyförvärv, Sobiech, gjorde målet för Hannover i slutminuterna.

Borussia Mönchengladbach – Schalke 04 3-0
Oj oj oj vilken överkörning. Vilken total dominans. Och så vackert, så strålande vackert. Reus gör 1-0 efter två minuter när han på något magiskt vis hittar en vinkel att avsluta i. Hanke väggspelar två gånger innan han knorrar in 2-0 efter en kvart och Arangos frispark är redan en klassiker. Helt välförtjänt seger för hemmalaget som verkligen ser hur bra som helst ut. Det här kan räcka långt, riktigt långt. Schalke å andra sidan var pinsamt dåliga, viljelösa och helt vilsna i försvarsspelet. Och Huub Stevens hade inga goda idéer vid sidlinjen. Det är svårt att veta vart vi har Schalke för tillfället, de känns för svaga för toppen men likväl ligger de där.

FC Augsburg – FC Nürnberg 0-0
Säsongens tråkigaste 80 minuter. De sista tio minuterna av matchen var betydligt bättre med ett böljande spel och två lag som ville avgöra. Augsburg hade sina lägen i första halvlek och Nürnberg i andra halvlek. Ett rättvist, men meningslöst, kryss.

FC Köln – Hamburger SV 0-1
En match som Köln var med i, men där HSV ändå var det bättre laget och skapade de farligaste målchanserna. Det kunde ha varit ett svenskt anfallsmöte men Marcus Berg är fortsatt skadad och Mikael Ishak satt på bänken hela matchen för Köln. Målet kom med bara några minuter kvar av matchen när Petric serverade Guerrero. Peruanen hittade den lilla ytan som fanns och la in boll in i mål till Geromels stora förtret – då mittbacken i ärlighetens namn borde ha kunnat rensa undan bollen men missbedömde situationen. En välförtjänt seger för HSV som klättrar i tabellen och nosar lite på Europa-platserna. Solbakkens framtid känns allt mer osäker, särskilt efter ett destruktivt byte på hemmaplan i stället för offensiv kraft. Även om jag då förstod hans tanke, men med facit i hand kommer han att få skit för det.

/Wingren