”Jag förstår inte hur det här laget bara kan ligga femma i sin liga”.

Orden ovan tillhör Real Madrid-målvakten Iker Casillas. Han, precis som hela det spanska mästarlaget, imponerades av Borussia Dortmunds insatser i dubbelmötet. Ett dubbelmöte som Dortmund gick vinnande ur. Det var det nog inte många som hade räknat med.

Jag tror inte heller att många hade räknat med att Borussia Dortmund skulle spela ut Manchester City på bortaplan. Jag tror inte att många hade räknat med att Manchester City skulle vara så gott som avhängda efter fyra omgångar i dödens grupp.

Jag tror inte många hade räknat med att Schalke 04 skulle vara det klart bättre laget i dubbelmötet med Arsenal. Jag tror inte att många hade räknat med att Schalke skulle vara gruppetta efter fyra omgångar. Jag tror inte att många hade räknat med att Schalke 04 skulle kunna hämta upp ett 2-0-underläge mot Arsenal i Champions League.

Det har liksom aldrig riktigt varit Bundesliga-lagens grej i Champions League. Bayern München är givetvis det klara undantaget.

Det har givetvis funnits starka uppstickare i Champions League. Bayer Leverkusen och Schalke 04 är två relativt aktuella exempel på detta.

Men det som vi bevittnar just nu är något annat. Det är frukten av ett långsiktigt och professionellt arbete. Att Bundesliga är på frammarsch har länge varit bekant, att det är en av Europas bästa ligor är givet. Dock har det ofta blivit problem för alla lag, förutom Bayern München, när man ska hävda sig i Champions League.

”Tyskland kan bara Europa League”. Det har varit en ständigt återkommande fras för många. Det är dags att tänka om nu.

Att Bayern München körde över franska Lille med 6-1 säger mer om Lille än om FC Bayern. De tyska rekordmästarna gjorde inte sina bästa match för säsongen, men de spelade givetvis otroligt bra. Men så är det också ett komplett och mycket bra lag. Lille har ingenting i Champions League att göra, det är ett hån mot turneringens namn. Lille är sannerligen inga mästare. De kan tacka sin lyckliga stjärna för att Bayern München slog av på takten när förnedringen redan var ett faktum.

Jupp Heynckes sa själv efter matchen att det här var knappast något högklassigt motstånd. Även om det så klart var en mycket fin insats av FC Bayern. De lekte, och levde, fotboll. Sympatiske Claudio Pizarro fick dessutom göra en storartad comeback på den internationella scenen med sina tre mål. Så oerhört välförtjänt.

Nej, det är inte krossen i Bayern som är kvittot på de tyska lagens kvalitet. Det är snarare Schalkes och Dortmunds insatser som är kvittot på hur bra Bundesliga faktiskt är. Den har länge varit sensationell, men utanför landgränsen hade klubbarna oftast svårt att hävda sig i Champions League. Vilket till stor del beror på att tyska klubbar inte är rikemansleksaker, det är fortfarande fotbollsföreningar. Inte något sjukt oljeprojekt. Och den ekonomiska skillnaden har ofta gjort sig påmind för samtliga klubbar förutom FC Bayern – som välförtjänt och målmedvetet har etablerat sig som en europeisk storklubb. Men man har också kämpat för det under flera årtionden. Det hände inte över en natt, det hände inte för att klubben såldes till en uttråkad miljardär.

Nu har en del andra klubbar börjat närma sig FC Bayern i Tyskland. Ekonomiskt skiljer det ännu mil mellan FC Bayern München och konkurrenterna. Men Bundesliga har kvalitetshöjts sakta men säkert. Och det är först nu det börjar bära frukt på den riktigt stora scenen. Det är glädjande. Nu är det Dortmund som stör City och det är Schalke som stör Arsenal. Det är ombytta roller mina vänner.

För inte så många år sedan konstaterade jag för mig själv att Bayern München är den enda klubben som kan representera Bundesliga i Champions League, möjligtvis VfL Wolfsburg eller Bayer Leverkusen också. Det kändes lönlöst att tro att fler klubbar skulle kunna konkurrera med miljardbyggena ute i Europa. I så fall hade Tyskland behövt ge upp 50+1-regeln – något jag absolut inte ville se.

De flesta Bundesliga-lagen vill spela anfallsfotboll, vinna matcher genom att göra fler mål än motståndaren. Genom att ösa framåt när man får chansen. Det har fota straffats sig ute i Europa, de tyska lagen har blivit avklädda. Det ser annorlunda ut den här säsongen och det är bara till att gratulera fotbollen.
Nu har de tyska klubbarna visat att det går att hävda sig i CL ändå. Med fanatiska supportrar, en jäkla vilja, en långsiktig satsning och fin talangutveckling går det. Och nu får vi förhoppningsvis se Uefas FFP-regler träda i kraft på allvar. Då är samtliga tyska klubbar i en suverän situation. Ljusår före de flesta konkurrenterna.

Att driva sunda fotbollsklubbar i ett semi-socialistiskt fotbollsklimat låter kanske overkligt. Men se på fan, det går trots allt. Det gör åtminstone mig väldigt glad.

För att ni verkligen ska förstå vad jag menar med ekonomisk skillnad har jag lånat duktige Swiss Rambles diagram. Nu är förvisso inte Schalke med på den här tre års-listan över spenderade pengar på spelare, men med tanke på årets nollsatsning så hade klubben trots allt legat ganska blygsamt till. Men tänk att det går att hävda sig i Europa ändå. Det gör mig hoppfull.

***

Matcherna som spelades då? Tja, Bayern München tryckte direkt på gaspedalen och körde över Lille. Jag ska erkänna att jag såg slutet på Chelsea-matchen efter att Toni Kroos gjort 6-1. Det var liksom inte ens riktigt kul. Självklart ska vi sätta en fjäder i Bayern-hatten, men än mer ska vi ifrågasätta vad fasen Lille gör i den här turneringen.

Schalke var det bättre laget mot Arsenal men två misstag renderade i två mål för bortalaget. Det kändes typiskt, det kändes som en typisk insats av ett tyskt lag i Champions League. Men Schalke gav inte upp och fortsatte sin forcering – som också gav resultat. Huntelaar bombade in reduceringen, Farfan bombade in kvitteringen med hjälp av Arsenal-försvararen.

Borussia Dortmund spelade en magnifik första halvlek på bortaplan mot Madrid. Det här laget har mognat oerhört, har i åtanke att samma lag gick bort sig totalt mot Marseille, och Olympiakos, för bara ett år sedan. En välförtjänt 2-1-ledning i halvtid signerad Reus och Götze. Men i andra tryckte Real på med allt man hade och i matchens slutminut fick Özil in en frispark som Weidenfeller borde ha räddat. Fortfarande lite typsikt Dortmund att tappa ledningen, men 2-2 är väl godkänt ändå.

Efter fyra spelade omgångar i Champions League, och tre i Europa League, behåller Tyskland kontakten med Spanien och England i Uefas rankning.

Tyskland har spelat in 7 357 koefficient-poäng och ligger för tillfället på 69 043 poäng totalt. England har spelat in 8 285 poäng och har nu totalt 74 820. Spanien toppar fortsatt med 8 857 inspelade poäng och en total på 79 168.

Italien, som totalt sett ligger fyra i tabellen med 55 814 poäng, har spelat in 6 083 poäng den här säsongen. Med stor sannolikhet kommer Portugal att ta sig förbi Italien till nästa säsong. Totalt har landet 53 834 poäng och den här säsongen har man spelat in 6 416 poäng. Men framför allt blir Portugal av med en bottennotering på 6 785 från säsongen 2008/09, Italien å andra sidan tappar hyfsade 11 375 poäng.

Ursäkta, jag råkade visst bjuda på en liten avstickare.

***

Förra omgången av Europa League gick riktigt bra för de tyska lagen med tre segrar och ett kryss. Laget som spelade oavgjort var VfB Stuttgart och det är just Bruno Labbadias gäng som verkligen behöver en vinst mot FC Köpenhamn i kväll. Även Borussia Mönchengladbach har en viktig bortamatch mot Marseille då båda lagen har fyra poäng efter tre omgångar.
Hannover 96 kan bli klart för slutspel om man besegrar Helsingborg hemma i Hannover. Rimligtvis ska det inte vara några problem. Samtidigt måste dock Levante vinna, eller spela oavgjort, mot Alkmaar för att Hannover ska bli klart.
Bayer Leverkusen kan också bli klart för slutspel i kväll – en vinst mot Rapid Wien är allt som krävs.

19:00
Olympique Marseille – Borussia Mönchengladbach

FC Köpenhamn – VfB Stuttgart

21:05
Bayer Leverkusen – Rapid Wien

Hannover 96 – Helsingborgs IF

Får vi ytterligare en fantastisk afton i Europa?

/Wingren