Så var den första stora träningsturneringen med Bundesliga-lag över. Under lördagen och söndagen kämpade Bayern München, Hamburger SV, Borussia Dortmund och Werder Bremen om ”säsongens första titel” i just Hamburg.

Förra året vann Dortmund turneringen, i går vann Bremen finalen mot Dortmund efter straffsparksavgörande. Det var första gången Bremen var med i denna försäsongsturnering, det var första gången ”det nya Bremen” visade upp sig på allvar. Det kan tyckas vara en betydelselös titel, men för Bremen lär den betyda mycket. Och för Hamburg, som kom sist, var det här ett slag i magen.

Några snabba intryck från turneringen då:

Hamburger SV hade inte någon rolig helg, det blev ingen vinst för Bundesliga-dinon och Thorsten Fink har en hel del att jobba med. Spelet måste bli betydligt mycket bättre än förra säsongen, problemet är att laget snarare har försvagats än förstärkts. En riktig mittfältsledare saknas tydligt och framåt känns det allt annat än farlig även om en Rudnevs är ett spännande nyförvärv. Men vi vet väl alla hur lång tid Robert Lewandowski behövde på sig för att vänja sig vid Bundesliga – även han kom som bekant från polska Lech Poznan.

Visst fanns det ljusglimtar i spelet också. Dennis Aogo såg spelsugen ut och Bruma kan växa ut till en mittback av ypperlig klass. Men Fink måste hitta på något, och det snabbt.

Bayern München kom trea i turneringen och visade vilken otrolig bredd som finns i offensiven. Xherdan Shaqiri kan bli ligans nye stjärna redan den här säsongen och Franck Ribéry ser lika formtoppad och krigisk ut som förra säsongen. Stortalangen Mitchell Weiser hämtades från Köln i somras och ser redan ut att kunna konkurrera med de stora stjärnorna. Försvaret såg väl inte jättebra ut i varje situation, men det kan ingen förvänta sig heller. Det stora orosmolnet som tornar upp sig över bergen och dalarna i södra Tyskland heter Bastian Schweinsteiger. Han ser fortfarande vilsen ut, han har fortfarande lite ont i kroppen och batterierna verkar vara urladdade. Där måste något hända innan säsongen drar igång på riktigt.

Mario Gomez skadade sig olyckligt nog under helgen och ser ut att bli borta fyra till sex veckor. Vilken tur då att Pizarro och Mandzukic har anslutit till rekordmästarna.

Borussia Dortmund visade stora brister i försvarsspelet, ibland såg det rentav löjligt ut. Presspelet fungerade inte som det skulle, vilket kan ha att göra med försäsongens fysiska ansträngningar, men när det inte fungerar påminner Dortmund mer om ett mittenlag än ett topplag i Bundesliga. Marco Reus gjorde ett gott intryck men som väntat skiljer sig spelet en hel del jämfört med förra säsongen när Shinji Kagawa fanns centralt i stället. Reus satte en frispark direkt i mål, det har inte hänt sedan Nuri Sahin stack till Real Madrid. Alltid något.

Julian Schieber värvades in som Lucas Barrios ersättare men har inte sett det minsta målfarlig under försäsongen, dessutom syns han mindre i spelet. Jürgen Klopp är nog, precis som de andra tränarna, glada över att det faktiskt är tre veckor kvar.

Werder Bremen är egentligen det laget som kan hålla huvudet högst. Inte bara för att de vann en ganska så prestigelös turnering, utan för sättet de gjorde det på. Klaus Allofs och Thomas Schaaf har genomfört den största renoveringen av spelartruppen under modern tid. Elva spelare har lämnat, tio har tillkommit. Den gamla stommen bestående av bland annat Borowski, Pizarro, Rosenberg, Marin, Naldo och Wiese är borta. Yngre förmågor som Elia, Gebre Selassie, Lukimya, De Bruyne och Petersen har anslutit. Det kändes som ett sista desperat försök, det kändes som det sista den gamla duon skulle göra i Bremen.

Utan att dra för stora växlar av den här turneringen så såg det dock väldigt bra ut. De gamla ledarna är borta och ett nytt gäng delar på ansvaret, ingen tar mer plats än någon annan och alla ser ut att dra åt samma håll. De unga presterar och nyförvärven känns intressanta. Schaaf har till och med bestämt sig för att överge sin kära diamant på mitten för att i stället satsa på ett nytt och mer oberäkneligt spelsystem. Okej, det här är fortfarande en stor och vild chansning, men den känns fräsch och genomtänkt. Tjusningen med fotboll är dock att det här projektet lika gärna kan skicka Bremen rakt ner i 2. Bundesliga.

Trots två oavgjorda matcher, som senare vanns i straffläggningen, så är Werder Bremen helgens stora vinnare. Det är min känsla.

Patrick Helmes är dock ingen vinnare. Wolfsburgs tyske anfallare som var stekhet under våren slet av ett korsband mot Manchester City. Ger sig Felix Magath ut på en ny shoppingtur nu?

En annan förlorare från helgen är 1. FC Köln. Holger Stanislawski heter klubbens nye tränare och trots tunga skulder är målet glasklart: Köln ska åter upp i det tyska finrummet. Då kan man givetvis inte förlora med 1-0 på bortaplan mot Eintracht Braunschweig. Skärpning…

…men jag har varit inne på det förr: årets upplaga av 2. Bundesliga är hyperintressant. Så många storklubbar, så många fräscha uppstickare. Så mycket publik. Klockan 20:15 kan ni ta chansen att njuta av 1. FC Kaiserslautern (storklubb) mot 1. FC Union Berlin (fräsch satsning).

Och så bara måste jag få dela med mig av min glädje: spanska FC Malaga står helt plötsligt utan sin schejk. Klubben riskerar konkurs, spelarna flyr och allt är kaos. Jag har inget emot Malaga (om det hade varit innan fotbollens dystra och sjuka värld tog över), nu är jag bara så lycklig. Låt nu detta väcka en välbehövlig diskussion – som tomten i PSG motverkar så gott han kan.

Just det, Markus Rosenberg ser ut att hamna i West Bromwich kanske. Eintracht Frankfurt hade varit roligare.

Nu längtar vi efter DFB-Pokal och Bundesliga. Oj.

/Wingren

Italien vann med 2-1 och EM är över för den här gången. Än en gång misslyckades den gyllene generationen, det blev ingen titel i år heller. Jag vill påstå att Joachim Löws feghet är anledningen till att det blir så här.

Men först måste vi ställa oss den ack så viktiga frågan: är Tyskland verkligen utslaget? Jag har inte pratat med någon som var på plats på arenan, så jag vet faktiskt inte. Kanske var det Tyskland som vann semifinalen, men det uppskattades inte av Uefa? Hur ska vi kunna vara säkra på att det vi har sett verkligen har skett?

Kommer ni ihåg den tyska tjejen som grät stora tårar när Mario Balotelli gjorde mål? Hon syntes länge och väl i bild. Tårarna rann, hennes kära Tyskland låg under. Det är bilden som Uefa kablade ut över hela världen. Problemet? Det hände aldrig.

Hon grät inför matchen. Hon grät, av lycka, över att vara på plats i Warszawa tillsammans med sin man. Hon var lycklig, rörd. Tårarna kom när idolerna stod uppradade och det var dags för nationalsången. Men Uefa valde att visa bilderna i samband med Italiens mål. Det är oförlåtligt vidrigt och det är inte konstigt att man hyser agg mot föreningar som Uefa och Fifa. Det är så uppenbart korrupt och snedvridet.

Det finns fler exempel. Joachim Löw busade med en bollkalle och även om många skrattade, så var det många som irriterade sig. Har inte förbundskaptenen viktigare saker för sig när hans lag möter Holland i en avgörande EM-match? Klart att han hade, han skojade med pojken innan matchen, men Uefa valde att kabla ut bildmaterialet under pågående match.

Tror ni att det har varit fullsatt på läktarna den här turneringen? Inte alls. Uefa har dock valt att inte visa bilder på tomma stolar. Tror ni att finalen är sedan länge slutsåld? Inte alls. Men jag lovar att Uefa kommer få det att se ut så om nu inte alla biljetter blir sålda.

EM i Polen och Ukraina har omgivits av en het politisk debatt, och lita på att det har funnits en mängd med politiska plakat och liknande på läktarna. Uefa har dock valt att censurera detta för tv-tittarna.

”Vi är förvånade och irriterade. De här bilderna är inte acceptabla för oss – vi pratade dessutom med Uefa om det här problemet för några dagar sedan. Vi kommer nu att ta ett nytt samtal”, säger tv-kanalen ARD:s EM-chef till SZ.

Uefa väljer att tiga. Deras heliga och problemfria världs får inte riskeras.

Den naturliga frågan blir då förstås om det vi har sett på tv är det som verkligen har hänt? Gjorde verkligen Mats Hummels ett pojklagsmisstag, eller var det inspelat sedan tidigare? Gjorde Mario Balotelli verkligen två mål? Vann Italien verkligen över Tyskland? Jag vet inte längre…

…men jag väljer ändå att utgå från det. Här följer kommentarer på Joachim Löw och spelartruppen efter ännu ett förlorat EM.

Det finns många nationer här i världen som gärna hade bytt plats med Tyskland. Det finns många länder som gärna hade haft en garanti på att som minst nå semifinalen i VM eller EM. Tyskland har gjort det sedan 2006. Joachim Löw har verkligen utvecklat det här landslaget till något positivt, till något attraktivt, till något att vara stolt över. Tyskland spelar en snabb och fräck anfallsfotboll, men varför räcker det aldrig hela vägen?

Troligtvis eftersom att Joachim Löw är feg. Han borde fundera över vad han kan göra annorlunda, jag tycker att han ska få sitta kvar, men även han måste ta steg framåt. Precis som spelarna måste göra. Löw litar på lagets styrka fram tills dess att det verkligen bränner till. Då fegar han ur och tittar alldeles för mycket på motståndarnas styrkor. Resultatet blir osäkra spelare som inte litar på sig själva. Resultatet blir vilsna spelare som inte förstår de nya riktlinjerna.

Joachim Löw måste bli modigare, tuffare. Hade han haft mer mod så hade han petat Bastian Schweinsteiger redan efter matchen mot Portugal. En hel värld, och helt säkert Löw själv, kunde se att han inte var i form. Löw har alltid sagt att han endast vill spela med killar som är 100 procent, nu gjorde han ett undantag med Bastian Schweinsteiger, och det kan endast bero på att Löw är för feg för att peta en sådan ledartyp.

Löw var för feg för att peta en helt misslyckad Lukas Podolski. Han har det bästa tyska landslaget någonsin att tillgå, ändå får ur-form-Poldi spela. Noll hot och helt osynlig.

Mot Italien litade han inte på det egna spelet. Han valde att slänga in Toni Kroos på mittfältet. Resultatet blev en helt tom högerkant och ett förvirrat lag. Resultatet blev en 1-2-förlust och uttåg ur EM. Igen.

En modigare Joachim Löw hade litat på sitt lag, på Tysklands kvaliteter. En modig förbundskapten hade petat Schweinsteiger och Podolski – trots att de är inventarier i landslaget. En modig förbundskapten hade spelat med en brinnande Marco Reus från start. En modig förbundskapten hade velat vinna matchen med hjälp av lagets egna styrka.

Joachim Löw ska givetvis få behålla jobbet, han har som sagt gjort något fantastiskt med det här landslaget. Men även Löw måste ta ett par steg framåt i utvecklingen. Det här var egentligen inget imponerande EM spelmässigt. En tursam 1-0-vinst mot Portugal, en nervös seger mot ett totalt uppgivet Holland och ännu en nervös seger mot Danmark. Inte jätteövertygande, men man kan inte argumentera mot tre vinster på tre matcher i dödens grupp.

I kvartsfinalen fick Grekland, som är lika målfarligt som deras ekonomi är stark, göra två mål.

Italien-matchen har vi redan talat om. Ja, Tyskland kunde ha vunnit om de hade gjort mål på sina chanser. Nu blev det inte så och Italien vann helt välförtjänt. Men i onödan.

Kommentarer på spelarna:

Manuel Neuer: Gör ett felfritt EM och utstrålar lugn och självsäkerhet. Bjuder på ett par svettiga räddningar och visar upp en god spelförståelse. Helt fantastisk i slutet av semifinalen när han agerar libero och visar mer hjärta och vilja än någon annan på plan. MVG

Jerome Boateng: Inledde väldigt bra mot Ronaldo i den första matchen, samtidigt frågar man sig om den gode Ronaldo verkligen var i någon vidare form då? Boateng var helt enkelt helt okej, men absolut inte övertygande. Gjorde en ganska svag match mot Italien vilket dock också berodde på Löws val att ha en naken högerkant. Låt oss se en naturlig ytterback snart, Löw. G

Mats Hummels: En helt perfekt turnering fram till matchen mot Italien. Hyllades i England som EM:s bäste spelare efter gruppspelet. Vann närkamper utan att dra på sig frisparkar, var dominant och självsäker. Men så gjorde han det där bedrövliga misstaget mot Cassano så att denne kunde slå inlägget till Balotelli. Såna misstag har man inte råd med i EM. VG

Holger Badstuber: Lite som Hummels men inte lika framträdande, Holger är en kille som hellre faller och följer, än stöter och vinner. Gjorde sin sak mycket bra och bjöd inte på några misstag, förutom att han såg dålig ut när Balotelli obehindrat fick nicka in 1-0. Detta mittbackspar ska dock få chansen även i fortsättningen. VG

Philipp Lahm: Mot Grekland tog kaptenen tag i det hela och gjorde ett mycket vackert mål som fick knutarna att lossna. Var defensivt felfri mot Danmark och Holland, ganska svag mot Portugal. Gör ett stort misstag mot Italien och matchen dog. Man önskar mer från en tysk landslagskapten, mer av Greklands-varan. G+

Sami Khedira: Tysklands bäste utespelare den här turneringen. Tog över Schweinsteigers roll och imponerade med sin vilja. Han var överallt. Han hjälpte till i defensiven och tryckte på i offensiven. Försökte hela tiden hjälpa laget, visade hjärta. Har inte världens bästa teknik men han VILLE hela tiden. Utmärkt EM för Sami. MVG

Bastian Schweinsteiger: Ja, alltså, det är inte Bastians fel att Joachim Löw envisas med att matcha honom. Borde kanske ha tagit större ansvar, ledartyp som han är, och petat sig själv. Han var medveten om att han inte gjorde det bra. Inga problem mot Holland, men så här i efterhand säger inte det så mycket. Han var ofta osynlig och slog fler öppnande passningar än vad Pirlo gjorde – fast till italienarna. Absolut ingen bra turnering, men han var småskadad och ur form. Tyvärr. IG

Thomas Müller: En annan kille som var ur form och som inte lyckades med särskilt mycket. Var inte en lika stor risk som Bastian dock. Müller höll sin kant och jobbade stenhårt hela tiden. Lyckades även styra upp ett par mål i gruppspelet och får ändå godkänt, det är bara det att vi förväntar oss mer av den gode Müller. G+

Mesut Özil: Nja, inte tusan var det här hans turnering. Vilket säkert beror mycket på Bastian och Mario Gomez. Özil hade inte några lekkamrater den här sommaren, han var ensam. Och trycket var stort på honom. Özil är inte en kille som tar tag i saker, och kommer nog aldrig att bli det, han är en konstnär och en konstnär behöver inspiration. Det fick han mot Grekland och då fungerade det. Annars alldeles för blek och som vanligt svag framför mål (men säker vid straffpunkten). G+

Lukas Podolski: Han gjorde ett mål mot Danmark och det var också den enda ljuspunkten. Löw sa att Poldi jobbar mycket i det tysta, hårt i defensiven. Jag kan komma på 50 andra tyska yttrar som hade gjort det ”tysta jobbet” lika bra men bidragit mer i offensiven. En skugga av sig själv, ett uselt EM. Borde verkligen inte ha fått starta fyra av fem matcher. IG

Mario Gomez: Hur dålig är Gomez som inte lyckas passa in i ett så här spelskickligt lag? Hur kan han se så träbent, avskärmad och nästan värdelös ut? Eller, hur värdelös är Joachim Löw som inte kan få en av Europas bästa målskyttar att passa in i ett så spelskickligt lag? Jag vet bara att Gomez aldrig syntes till i spelet, fick inte länken med mittfältet att fungera och var klumpig. Men. Han gjorde också tre helt fantastiska mål som tog Tyskland vidare från dödens grupp. Och det är ju mål en anfallare ska göra. VG

Toni Kroos: Fick speltid i samtliga matcher förutom mot Grekland. Hade inte så mycket tid att visa upp sig, det var först mot Italien vi verkligen fick se Kroos. Kroos skulle hjälpa Özil att störa Pirlo i uppspelsfasen, och det gick bra egentligen. Det resulterade dock i en tom högerkant. Kroos har en finfin fot, men vi fick se allt för lite av den varan förutom ett bra långskott. Godkänd mot Italien, men måste arbeta på karaktären om han vill fortsätta att vara en del av detta landslag. G

Miroslav Klose: Fick göra många inhopp och startade endast mot Grekland. Var inte den gode Klose som vi har vant oss vid, men gjorde inte heller bort sig. Rör sig mer än Gomez och deltar mer i spelet vilket får hans kamrater att se bättre ut. Var som bäst mot Grekland, men det säger inte så mycket. Kom in i halvtid mot Italien och visade enormt mycket vilja, jagade hejdlöst bollar, och hade det bara funnits någon som uppfattade Kloses signaler så hade han kunnat bli den nödvändiga katalysatorn. Men utbrända Bastian och Mesut kunde inte ta till sig Kloses signaler. G+

Marco Reus: Gjorde en lysande insats mot Grekland och var den kantspelare som hade saknats i gruppspelet. Petades oförklarligt mot Italien och det gick som det gick. Kom in i halvtid och visade upp ett driv mot mål som ingen hade visat i första halvlek. Ständigt i rörelse och osar farlighet. Tyvärr blev EM:et alldeles för kort för Reus. VG+

André Schürrle: Fick hoppa in med en halvtimme kvar mot Danmark och var livlig, precis som vi har vant oss vid. Fick sedan chansen mot Grekland utan att ta den, men utgjorde åtminstone ett större hot än Podolski men släppte lite väl i defensiven. Alltid snabb och på språng, en frisk fläkt. G

Lars Bender: Fick göra två korta inhopp för att stabilisera defensiven mot Portugal och Holland. Fick sedan chansen från start i Boatengs frånvaro mot Danmark. Inledningsvis lite svårigheter med den helt nya positionen som högerback, men spelade upp sig och gjorde ett lika gott arbete som Boateng. Blev hjälte med sitt 2-1-mål mot Danmark. G+

Mario Götze fick spela i tio minuter, går inte att betygsätta. Detsamma gäller Ilkay Gündogan, Marcel Schmelzer, Benedikt Höwedes, Per Mertesacker, Tim Wiese och Ron-Robert Zieler som inte fick spela alls.

Tittar jag lite snabbt på dessa klassiska skolbetyg så kommer jag fram till samma sak som magkänslan säger: det här var ett godkänt EM med ett plus i kanten, det var ett EM med såväl positiva som negativa överraskningar. Den inneboende kraft och kvalitet som finns i landslaget gör att man förväntar sig lite mer. Det går inte att komma ifrån. Men hoppet inför framtiden är makalöst stort. Lite mer mod 2014, tack.

/Wingren

Italien gjorde en mycket bra match. Italien spelade, enligt mig, ganska oitalienskt. Man spelade som Tyskland gjorde i VM 2010. En säker och stabil defensiv med blixtsnabba omställningar. Hatten av för det. Det var helt enkelt väldigt välförtjänt. Så grattis, Italien.

Nu till Tyskland. Nu till arma Tyskland. Inför matchen kändes det ganska bra. Det här var ett av de absolut starkaste tyska landslagen på väldigt, väldigt länge. Inför turneringen var defensiven ett frågetecken. Såväl spetsmässigt som i bredden. I gruppspelet och i kvartsfinalen var inte defensiven några större problem. Snarare var den helt plötsligt väldigt orörliga offensiven ett problem. I kvartsfinalen mot Grekland valde så Joachim Löw att matcha Marco Reus, André Schürrle och Miroslav Klose för Thomas Müller, Lukas Podolski och Mario Gomez.

Vad gör sen Löw inför den viktiga semifinalen mot Italien?

Jo, mot ett Italien som Tyskland aldrig vunnit över i EM eller VM så valde Löw att skicka in Gomez och Podolski för Klose och Schürrle. Dessutom tyckte han att det vore en god idé att spela Toni Kroos för Thomas Müller. Han utnyttjade inte sin starka trupp, han läste inte av läget.

Vad hände?

Absolut ingenting. Tyskland skapade ett par farliga halvchanser inledningsvis, precis som mot Portugal, Holland och Danmark. Men man dominerade inte, man hotade inte på allvar. I stället var det Italien som vågade spela sitt aggressiva spel. De vågade trycka på, de vågade gå i offensiven och försvararna tankade så mycket självförtroende.

Italien gjorde 1-0 genom Mario Balotelli. Mats Hummels såg inte bra ut mot Antonio Cassano som skickade in bollen mot Mario Balotelli. Balotelli nickade in bollen i ett ganska lätt läge då Holger Badstuber misslyckades i markeringsspelet. EM:s hittills kanske bästa mittbackspar gjorde ett misstag var. 1-0.

När Balotelli gjorde 2-0 var det Philipp Lahms tur att se misslyckad ut. Som en pojke.

Tre individuella misstag resulterade i två mål för Italien. Två helt välförtjänta mål för ett smart och gott kämpande Italien. Men tre fruktansvärda misstag.

Det är dock inte bara dessa tre herrar som ska hängas ut. Det är även Joachim Löw. Han valde att satsa på Mario Gomez, som får sina medspelare att se dåliga ut. Han valde att satsa på Lukas Podolski som inte alls är i form, och han var usel. Han valde att satsa på Toni Kroos, som för all del har gudabenådade passningar, skott och frisparkar, men som är en ganska odynamisk och arrogant fotbollsspelare. Han valde att, än en gång, spela stackars Bastian Schweinsteiger som har varit skadad och mest ägnar sig åt att slå felpassningar. Joachim Löw gjorde helt fel, när det gällde som mest. Spelarna gjorde som mest misstag, när det gällde som mest.

Bastian Schweinsteiger, Philipp Lahm och Lukas Podolski ser ut att gå en mörk landslagskarriär till mötes. Och det känns inte alls rättvist.

Joachim Löw reagerade redan i halvtid, och bevisade egentligen det vi alla visste: Mario Gomez och Lukas Podolski borde inte ha startat. De byttes ut direkt. In kom i stället Miroslav Klose och Marco Reus. I tio minuter såg det riktigt bra ut, det var intensivt, säkrare och mer hotfullt. Men målet kom aldrig. Och Klose är en sämre inhoppare än Gomez – det borde även Löw förstå. Klose etablerar en matchbild mer än vad han förändrar.

Mesut Özil fick sätta en tysk straff på tilläggstid. Alldeles försent. Endast av kosmetisk karaktär.

2-1 slutade spektaklet. Italien vann välförtjänt, de spelade bra och smart. Tyskland gjorde det dock fantastiskt enkelt för Italien. Än en gång så misslyckades Tyskland när det gällde som mest. Förr i tiden lyckades Tyskland vinna, landslaget kallades för en maskin. Nu är tyskarna ett gäng förlorare, som oftast spelar väldigt underhållande fotboll. Det värsta är att kvällens resultat var helt i onödan. Okej, Schweinsteiger var inte sig själv, men det var inte problemet. Problemet var att misstagen kom när det gällde som mest och att Löw valde att satsa på spelare som drar ner tempot i det tyska spelet, spelare som inte är i form. Löw är en förbundskapten med väldigt god fingertoppskänsla – det visade han inte alls i kväll och det avgjorde.

Och varför i helvete spelar Schweinsteiger en kort boll när sekunder återstår?

Och troligtvis, förhoppningsvis, kan man förvänta sig en mer nyanserad bild av det hela i morgon. Nu utlyser jag landssorg så länge.

/Wingren

Sommaren 2006. Dortmund. Alla sagor har inte ett lyckligt slut. Efter 90 intensiva minuter gick matchen till förlängning. VM-semifinal mellan två fotbollsmakter, Tyskland och Italien. Så gjorde Fabio Grosso det där 0-1-målet. Matchen slutade 0-2. Tyskland var utslaget i sitt eget VM. Inför 60 000 gråtande tyskar i Dortmund. På planen låg spelarna ner, suckade, hade tårar i ögonen. Allt var över. Drömmen förblev en dröm. Det blev ingen VM-final. Än en gång hade Italien överlistat Tyskland. Som alltid i EM eller VM. Tyskland har aldrig vunnit mot Italien i dessa turneringar. Tyskland har inte vunnit en tävlingsmatch mot Italien sedan 1988.

Nu är det dags igen. Sex år efter det bittra nederlaget möts Italien och Tyskland igen. I en semifinal, i EM, i Warszawa.

”Det är ett sånt tillfälle där man står på planen och tänker: nu är det över. Men vad ska man göra?”, säger Lukas Podolski angående nederlaget 2006. Han tror också att Tyskland har bättre chanser den här gången. Det tror jag med.

Det är dags att bryta förbannelsen nu. Italien måste besegras. Joachim Löw har bättre kort på handen den här gången. Tyskland har fått vila längre och spelar en helt annan fotboll jämfört med 2006. Men framför allt har man fått ett nytt gäng med vinnare. Ett gäng som redan har slagit ut Italien i en semifinal.

Det var inte någon överlägsen uppvisning. Men Tyskland slog ut Italien i semifinal 2009. I U21-EM. Sen gick man och vann över England, ganska överlägset faktiskt. Sami Khedira, Manuel Neuer, Mesut Özil, Jerome Boateng, Benedikt Höwedes, Mats Hummels och Marcel Schmelzer är samtliga med i Joachim Löws EM-trupp. Dessa killar var även med den där sommaren i Sverige. När man slog Italien i semifinal. Det här är en ny generation spelare, en fräckare generation. En generation som har alla förutsättningar i världen att bli bäst såväl i Europa som i världen.

Sami Khedira och Mats Hummels har varit ledstjärnorna i det tyska landslaget den här sommaren. När Bastian Schweinsteiger har varit blek och lidit av en krånglande vad har Khedira klivit fram och tagit över ledarrollen på mittfältet. 2009 var hans lagkapten för det lag som vann U21-EM. Det är han inte i dag, men han är en sann ledare på plan.

”Mitt ansvarstagande blir allt större. Det är viktigt att visa vägen på den centrala positionen”, säger Khedira.

Och det är just han som ska se till att det största italienska hotet, Andrea Pirlo, blir osynligt. Pirlo ska inte få ha tid med bollen. Han ska inte få slå sina fenomenala passningar.

De italienska spelarna är säkra på sin sak, de räds inte Tyskland. Den nya generationen tyska spelare känner likadant. De räds inte mardrömsmotståndet, de tror på att förbannelsen kan brytas.

”Om vi visar vad vi kan så kommer vi att slå dem”, säger Mesut Özil.

Benedikt Höwedes säger att ”jag är inte särskilt orolig för den här semifinalen”.

Jag ger de tyska killarna rätt. Om Tyskland spelar så bra som de kan göra så har inte Italien någon chans. Men Tyskland har inte nått sin fulla potential i den här turneringen ännu. Det borde oroa herr Löw. För det är dags nu. Om förbannelsen ska brytas kan inte Schweinsteiger lämna luckor på mitten och ge bort bollen, Boateng kan inte hamna på efterkälen, Podolski kan inte springa runt i tomma intet, Mesut Özil måste få leka med Klose och mittbackarna måste stå för noll misstag.

Och Manuel Neuer måste visa sig vara bättre än Gianluigi Buffon. En match mellan två av världens bästa målvakter.

Italien ska inte underskattas. De har spelat en mycket bra fotboll och förtjänar verkligen en plats i den här semifinalen. Det är ett annat Tyskland, men det är också ett annat Italien.

Efter att startelvan har läckt ut alldeles för tidigt den här turneringen så har Löw valt att hålla den hemlig även för spelarna. Först vid halv sex så kommer spelarna att informeras om vem som får chansen från start.

Ska vi tro på kicker kan startelvan se ut så här:

Neuer
Boateng, Hummels, Badstuber, Lahm
Khedira, Schweinsteiger
Müller, Özil, Podolski
Klose

Personligen hoppas jag att vi får se Marco Reus från start. Han behövs i den tyska offensiven som faktiskt har sett ganska trög ut i gruppspelet. Podolski borde få ta plats på bänken igen. Men när han tre gånger i samma intervju säger att ”jag är övertygad om att jag får starta” så lär det väl bli så. Anfallspositionen är alltid en het potatis, men efter Özils explosion mot Grekland så torde Klose få chansen på nytt. Trist för Gomez, förstås.

På träningen spelade Marcel Schmelzer vänsterback i ”förstaelvan” – betyder det att Löw flyttar över Lahm till höger? Skulle inte tro det.

Bastian Schweinsteiger har inte imponerat, men sägs vara på 100 procent igen. Det hoppas jag. Dels för att han behövs, dels för att hans sviktande form annars blir kostsam. Löw har sagt att han spelar.

20:45 är det dags. Ett nytt tyskt landslag ska försöka göra det som inget tyskt landslag har lyckats med – att slå Italien i en stor turnering. Det här är fotboll när det är som bäst.

/Wingren

Ett nederlagstippat Borussia Dortmund besegrade favoriterna från Italien – Juventus. Matchen slutade 3-1 till tyskarna och vi fick se unge Lars Ricken avgöra med sitt historiska 3-1-mål. Den Champions League-finalen spelades i München, närmare bestämt på Olympiastadion. På den här tiden fanns ingen Allianz Arena. Men Philipp Lahm, han fanns.

FC Bayerns nuvarande lagkapten var 13 år gammal när han ivrigt kunde iaktta Zidane, Chapuisat, Kohler och Deschamps på plan. Han var en av ”bollkallarna” då.

Lite drygt 15 år senare är det han som ska leda sitt Bayern München mot ett nederlagstippat Chelsea. I Champions League-final. I München. Men den här gången på Allianz Arena.

”På den tiden så drömde jag definitivt inte om att få spela om den här titeln en dag”, säger Lahm Süddeutsche Zeitung.

Och det är inte vilken final som helst. Bayern München kan bli det första klubblaget någonsin att vinna Champions League på hemmaplan. 1984 var Roma i final och tog emot Liverpool hemma på Olympiastadion i Rom. Men italienarna förlorade på straffar. Bayern kan bli historiskt i kväll.

”Det här är höjdpunkten i Bayerns historia. Det säger allt, med tanke på alla stora stunder i klubbens historia. Först och främst måste du bli tilldelad en sådan final och sen behöver du ett lag som kan ta sig till en sådan match”, säger presidenten, Uli Hoeneß.

Det är dock inte bara ”Finale dahoam”, det är även upp till bevis för främst Bastian Schweinsteiger och Philipp Lahm. Tillsammans har de lett ett Bayern, och ett Tyskland, genom många stora turneringar och det är inte vilken generation tyska spelare som helst – det är en förbaskat bra generation. Men titlarna har uteblivit och de båda herrarna börjar komma upp i åldern. 2010 förlorade man finalen mot Inter i Champions League. EM-finalen 2008 gick förlorad och i VM 2006 och 2010 tog det stopp i semifinal. Det är dags att plocka en stor titel nu om man inte vill bli ihågkomna som de eviga förlorarna. Som spelarna som alltid stupade i finalen eller strax före.

Nu väntar ett högintressant EM för Tyskland i sommar – men vi kan avgränsa oss till Bayern i stället. Lahm och Schweinsteiger vill förstås också bli ihågkomna som stora vinnare, som Beckenbauer, Hoeneß, Effenberg och Kahn. Ikoner.

”Du behöver en internationell titel för att bli en gyllene generation. Du vill lyfta pokalen när du är i final. Och givetvis hade det varit fint att vara den första som lyfter den”, säger Lahm.

Och sen sätter han fingret på det som alla känner: ”Jag har inte många år kvar på den här nivån”.

Lahm är 28, Schweinsteiger är 27. De är inte lastgamla, men knappast purunga heller. Och en final på hemmaplan, ja, den bara måste man vinna. Det är en chans man måste ta.

Chelsea och Bayern München har stött på varandra en gång tidigare i Champions League. Säsongen 2004/2005 möttes lagen i kvartsfinal. I London slutade matchen 4-2 till Chelsea, i Tyskland vann München med 3-2.

Imorgon tar vi en titt på Bayerns troliga uppställning, förväntningar inför jättefinalen och Rummenigges kritik mot Chelsea.

/Wingren