Arkiv för tagg 1963

- Sida 1 av 1

Historisk tillbakablick: Ett mål för evigheten

av Pierre Wingren, reporter

I kväll är det äntligen dags. Äntligen drar Bundesliga igång. Känslor, passion, mål och vilja. Skrällar och skönspel. Jag har tidigare lovat att skriva texter om historiska ögonblick – först ut är Friedhelm Timo Konietzka och målet för evigheten. Det känns passande då just Borussia Dortmund och Werder Bremen öppnar den 50:e Bundesliga-säsongen i kväll – och det var på dagen 49 år sedan som klubbarna möttes i nygrundade Bundesliga. Och Konietzka gjorde det första målet i Bundesligas historia efter blott 58 sekunder. Låt oss resa tillbaka i tiden.

1960-talet: Bundesliga grundas och Konietzkas två milstolpar

Dortmund. Den 28 juli 1962 hålls ett möte i ”Goldsaal” i Westfalenhalle. Det tyska fotbollsförbundet, DFB, skulle rösta om huruvida Tyskland äntligen skulle få en rikstäckande fotbollsliga. En klar majoritet röstade ja. Bundesliga var född. Tyskland fick till sist en nationell toppliga, 75 år efter England och 34 år efter Italien och Spanien. Men nu fanns den.

Det bestämdes att ligan skulle bestå av 16 lag. Hamburger SV, Werder Bremen och Eintracht Braunschweig hämtades in från Oberliga Nord. Schalke 04, Borussia Dortmund, 1. FC Köln, Meidericher SV och Preußen Münster fick chansen från Oberliga West.
1. FC Saarbrücken och 1. FC Kaiserslautern fick representera Oberliga Südwest i Bundesliga. Oberliga Süd skickade 1. FC Nürnberg, Eintracht Frankfurt, Karlsruher SC, 1860 München och VfB Stuttgart till Bundesliga. Hertha Berlin blev klubben som fick representera Stadtliga Berlin i Bundesliga.

Den 24 augusti 1963 spelades så den första omgången av Bundesliga. Det första målet föll efter bara 58 sekunder i Bremen. Hemmalaget Werder tog emot den sista tyska mästaren från Oberliga-tiden – Borussia Dortmund. Timo Konietzka gjorde 0-1 i den match som senare slutade 3-2 till Werder Bremen. Men det är här som vi gör ett uppehåll på vår resa.

Låt oss först och främst reda ut Konietzkas namn. Hans föräldrar döpte honom till Friedhelm Konietzka när han föddes i Lünen i augusti 1938. Men när Konietzka började med fotbollen fick han snabbt ett smeknamn – Timo. Varför? Tydligen fanns det vissa likheter mellan Friedhelm och den ryske generalen Semjon Konstantinowitsch Timoschenko. Konietzka trivdes så bra med sitt smeknamn att han bestämde sig för att ändra sitt förnamn till just Timo.

Timo började spela fotboll i lokalklubben VfB Lünen 08. Och det är väl knappast någon underdrift att påstå att unge Timos fotbollskarriär skiljde sig ordentligt från dagens ungdomstalanger. I dag skaffar sig 14-åringar agenter, åker runt och provspelar i hela världen och skriver på sina första kontrakt. När Timo var 14 år gammal började han arbeta i kolgruvan Victoria i Lünen. Som 14-åring alltså.

Det var först när Timo hade hunnit bli 20 år gammal som Borussia Dortmund upptäckte honom. Sommaren 1958 var ett stolt ögonblick i Konietzkas liv – han tillhörde nu BVB. I Oberliga West stod Timo för 79 mål på 110 matcher. Anfallaren blev tysk mästare med Dortmund 1963 och succén skulle hålla i sig när Bundesliga slog upp portarna för första gången.

timo_konietzka_1.jpg

Den 24 augusti 1963 klockan 17:00 spelades den första Bundesliga-omgången. Bortalagets Lothar ”Emma” Emmerich serverade Konietzka som bara behövde sätta till foten – 0-1 efter bara 58 sekunder. Inte ens publiken hade satt sig till rätta när det första målet föll.

”Vi var inte favoriter mot Bremen. Efter att vi bestämt sida så rusade fotograferna till vårt mål eftersom de hoppades på att få bättre bilder där. Men jag var snabbare. Innan de ens hade kommit i position hade jag gjort 1-0 på den andra planhalvan”, säger Konietzka med ett skratt flera år senare.

Det finns inga rörliga bilder på målet, ej heller några stillbilder. Timo var snabbare än alla andra. Inte ens sportmagasinet kicker har en skildring av målet. Det är bara Timo, de andra spelarna och publiken som minns målet, som vet hur målet verkligen såg ut.

”Jag har försökt med allt, det finns inga kamerabilder. Endast jag och åskådarna i stadion kan minnas det”, sa Konietzka på sin 70-årsdag.

Timo kommer förstås alltid att bli ihågkommen för det där historiska målet, precis som ligapresidenten sa för någon månad sedan: ”Med det första målet i ligahistorien kommer han aldrig att glömmas bort, även om det inte finns några bilder på målet”.

Konietzka gjorde även Dortmunds andra mål i den där 2-3-förlusten för 49 år sedan. Det blev ytterligare 70 Bundesliga-mål för Timo på sammanlagt 100 matcher. Det finns faktiskt bara en person som har en bättre målstatistik än Timo – och han heter Gerd Müller.

1965 valde anfallaren att packa resväskorna och flytta till 1860 München där mer pengar väntade. ”Jag var tvungen att tänka på livet efter fotbollskarriären också”, motiverade Timo flytten. Här blev han återigen tysk mästare 1966, men Timo hann även bli känd för något annat. Han satte ett rekord som höll sig väldigt länge, närmare bestämt till maj 2012.

I en klassisk match mellan storfavoriterna 1860 München och Borussia Dortmund (i själva verket gick det dåligt för de favorittippade lagen vid den här tidpunkten) utbröt kaoset strax före slutsignal. I oktober 1966 kom Timos före detta klubb på besök till München. 1860-tränaren Max Merkel ska ha varit tveksam till att spela med Timo då han var rädd för att anfallaren skulle vara övermotiverad. Merkel hade nog gjort bäst i att följa magkänslan.

Domaren Max Spinnler hade inte sin bästa dag på jobbet och fattade en hel del märkliga beslut. I andra halvlek var spelkvaliteten riktigt bra och matchen var intensiv. 1860 München hade med sig en 1-0-ledning från första halvlek men när Dortmund fick med sig ett inkast, trots att BVB-spelaren Wolfgang Paul själv sparkat ut bollen, resulterade detta i att Lothar Emmerich kunde göra 1-1. Då var 75 minuter spelade och publiken började kasta in flaskor och burkar i ren upprördhet.

I 81 matchminuten gjorde bortalaget ytterligare ett mål sedan Siggi Held tagit hjälp av handen – vilket även linjedomaren uppmärksammade. Men Spinnler menade att handsen var ofrivillig. Mer föremål flög in på gräsmattan från den upprörda hemmapubliken, matchen avbröts i nästan fem minuter. Och om publiken var upprörd så var inte det något i jämförelse med övermotiverade Timo Konietzka. Anfallaren rusade mot domaren, attackerade honom och slog pipan ur handen på honom.
Sport-Magazin satte dagen efter rubriken ”Skandalspiel der Giganten”. Timo Konietzka drabbades hårdast av dem alla. Han dömdes till en sex månader lång avstängning – ett rekord som höll sig länge. Hertha Berlins Lewan Kobiashvili fick en länge avstängning efter att ha attackerat domaren i samband med kvalmatchen mot Fortuna Düsseldorf i maj 2012.

Sport-Magazin dagen efter
Sport-Magazin dagen efter, bild från dfb.de

I april 1967 fick Konietzka åter spela fotboll igen och hjälpte 1860 München att bli tvåa i Bundesliga. Domaren Max Spinnler fortsatte att döma fotbollsmatcher – men aldrig mer när 1860 var inblandat.

Timo Konietzka var en speciell typ men en jäkligt duktig anfallare. Det hade även Real Madrid och Inter uppmärksammat och storklubbarna försökte locka över den då 29-årige anfallaren. Överraskande nog valde Timo att lämna Tyskland för Schweiz och FC Winterthur. Timos nya klubb spelade inte ens i den högsta divisionen men efter bara en säsong var Winterthur tillbaka i det schweiziska finrummet. Konietzka blev skyteligavinnare med 34 fullträffar. 1971 gick Timo till FC Zürich där han agerade som spelande tränare och vann den schweiziska cupen 1972.

Det var Timos aktiva spelarkarriär i korthet. Det kan tyckas lustigt att en så duktig anfallare aldrig blev en profil i det tyska landslaget. Konietzka får i stället nöja sig med att för alltid bli ihågkommen för det där historiska målet – och den där historiska domarattacken.

Timo Konietzka fick dock spela nio landslagsmatcher för Tyskland och gjorde tre mål på dessa. Varför etablerade han sig aldrig i Sepp Herbergers landslag då? Sepp var en särskild typ även han, vars liv kretsade kring fotboll. Och det är inte alltid speciella typer fungerar tillsammans.

”Hur skulle jag kunna veta vilken Konietzka som är på plan för tillfället? Eller vad han heter just nu?”, sa Herberger.

Timo Konietzka stannade kvar i Schweiz när han hängde fotbollsskorna på hyllan. I efterhand har han insett hur mycket det där första målet egentligen betydde, och hur betydelsefull fotbollen var för gruvarbetaren från Ruhr:

”Tack vare fotbollen kom jag bort från gruvan där jag hade slitit i fem långa år, och jag kom till min drömklubb Borussia Dortmund. Och jag kunde resa över hela världen utan att betala ett öre för det”, sa Konietzka.

Anfallaren sadlade om och blev tränare. Konietzka tränade bland annat Borussia Dortmund, Bayer Uerdingen, FC Zürich och Grasshopper Club Zürich. Störst framgång krönte han med FC Zürich då han förde klubben till tre raka mästerskapstitlar (1974-1976).

Timo Konietzka blev 73 år gammal. Han gick bort den tolfte maj i år när han avslutade livet med hjälp av dödshjälp. Det var bestämt sedan länge och när Konietzkas gallblåsecancer blev allt tuffare valde Timo att dricka en giftcocktail. Innan dess hade han umgåtts några sista dagar med sin fru, son och barnbarn. ”De sista dagarna med Timo var fina, han drack till och med en öl”, berättar Claudia Konietzka.

Konietzka själv gick alltid sin egen väg. Som spelare, tränare, människa, make, far och farfar. Dödshjälp är lagligt i Schweiz och Konietzka hade sedan länge bestämt sig för hur hans liv skulle sluta.

”Jag vill inte bli ett kolli som ligger ansluten till massa maskiner och som på tillgjord väg hålls vid liv, naturligtvis inte. Jag, som har idrottat så mycket, alltid levt sunt, aldrig lidit av smärtor! Det vill jag bespara mig”, sa han i en intervju med nyhetsbyrån sid.

konietzka.jpg
Konietzka

Det var det. Timo Konietzka kommer för alltid att bli ihågkommen och många önskar nog att han hade kunnat vara på plats i kväll när den 50:e Bundesliga-säsongen inleds med mötet som gjorde Konietzka odödlig för 49 år sen.

Låt oss snabbspola genom 60-talet ändå, nu när vi ändå är igång.

Jo, Timo Konietzka gjorde det första målet men till sist var det 1. FC Köln som blev Bundesliga-mästare den där första säsongen. Det finns åtminstone bilder på det suveräna mästarlaget.

I Köln firades men desto dystrare miner var det i Münster och Saarbrücken som åkte ur Bundesliga. Preußen Münster kämpar än i dag för att åter få spela i Bundesliga igen. Historiens första nykomlingar blev VfB Borussia Neunkirchen och Hannover 96.

Werder Bremen blev mästare säsongen därpå, samma säsong som egentligen slutade med att Schalke 04 och Karlsruher SC åkte ur. Men det var bestämt att ligan skulle utökas till 18 lag och klubbarna fick således hänga kvar. Hertha Berlin däremot degraderas då de straffades för att ha skrivit professionella kontrakt med spelare. Förbundet ville tvunget ha ett lag från Berlin i Bundesliga och Tasmania Berlin fick då chansen. Säsongen 1965/66 blev en pinsam historia för Tasmania som än i dag är det sämsta laget genom tiderna i Bundesliga.

1966 blev 1860 München mästare och de intresserade kunde se att något var på gång i en annan del av München samt i Mönchengladbach. Där hade två storklubbar börjat växa ordentligt, FC Bayern och Borussia Mönchengladbach skulle senare dominera ligaspelet.

Eintracht Braunschweig blev glada mästare 1967 och säsongen därpå var 1. FC Nürnberg åter Tysklands bästa lag. Dessvärre för der Clubs del skrev klubben historia säsongen därpå: aldrig förr, och aldrig senare, har de regerande mästarna åkt ur Bundesliga säsongen efter. 1960-talets två sista ligatitlar hamnade hos Bayern München och Borussia Mönchengladbach. 1970-talets giganter fick en första smak på den segerns sötma…

***

Inför Bundesliga omgång 1

Tja, vad ska jag skriva egentligen? Det är svårt att säga något om hur bra lagen är – det är ju för tusan det vi ska få reda på den här helgen. Som vi har längtat, nu är det äntligen dags. Den 50:e Bundesliga-säsongen står för dörren!

Fredag 20:30
Borussia Dortmund – Werder Bremen
Som sig bör öppnar de regerande mästarna säsongen på hemmaplan. Mer än 80 000 åskådare är på plats i kväll när offensiv-glada och nybyggda Werder Bremen kommer på besök. Fotbollsunderhållning är garanterat när två spelglada lag drabbar samman i öppningsmatchen – och öppningsmatcherna har aldrig slutat mållöst. Dortmund ska kompensera Shinji Kagawas flytt med Marco Reus, högerbacken Piszczek är tveksam till spel. Bremen har ett nytt och ungt lag och Schaaf har till och med skrotat sin klassiska diamant på mitten.

Lördag 15:30
Borussia Mönchengladbach – TSG Hoffenheim
Gladbach vann sin cupmatch mot Alemannia Aachen men förlorade kvalmatchen mot Dynamo Kiev. Lucien Favre har stora problem med att ersätta Marco Reus, å andra sidan lär lagbygget blir stabilt och fint när de nya spelarna har vant sig vid ligan och Favres filosofi. TSG Hoffenheim har ännu mer att bevisa än Gladbach. Babbels nya och starka trupp förnedrades av Berliner AK i tyska cupen och nu måste laget visa att man håller tillräckligt hög klass för att nå den där förbannade Europa-platsen.

SC Freiburg – FSV Mainz 05
Freiburg har inte vunnit sin öppningsmatch på elva år – är det äntligen dags nu? Det är två trimmade trupper som ställs mot varandra. Thomas Tuchel har ägnat sommaren till att sortera ut spelare som inte behövs, Christian Streich gjorde likadant när han tog över efter Sorg i vintras. Mainz har dock en mer komplett trupp än Freiburg som har drabbats av skador på viktiga spelare som Caligiuri, Rosenthal och Mujdza. Två spännande lagbyggen med mycket spännande tränare.

FC Augsburg – Fortuna Düsseldorf
Den alltid så tuffa andra säsongen väntar för Augsburg. Fortuna Düsseldorf är åter med i Bundesliga efter 15 års frånvaro. Här vill båda lag sätta ett tydligt tecken, visa bottenkonkurrenterna hur bra de är. Markus Weinzierl gör Bundesliga-debut som tränare för Augsburg då han tog över efter Jos Luhukay i somras. Försäsongen har varit positiv för Augsburg som har förstärkt spelartruppen, Düsseldorf har i princip bytt ut hela laget som i maj fixade Bundesliga-platsen. Düsseldorfs lagkapten Lambertz saknas då han är avstängd i två matcher på grund av bengal-firande i maj.

Hamburger SV – 1. FC Nürnberg
Två klubbar som vill göra gott, visa en reaktion. FCN och HSV fick stryk av sämre lag i cupen och nu måste man visa att det var en tillfällighet, ty dessa lag riskerar annars att åka ur. Hamburg har alltid varit med i Bundesliga och när klubben fyller 125 år vill man sannerligen inte åka ur. Nürnberg har förstärkt truppen jämfört med förra säsongen, Hamburg däremot känns svagare än i fjol. En mycket viktig match för båda lag.

Greuther Fürth – Bayern München
Fürth är det 52:a laget som får spela i Bundesliga. För omkring 100 år sen var Fürth en stormakt inom tysk fotboll men frånvaron från toppskiktet har varit långt. Nu väntar ett derby mot självaste Bayern München i premiärmatchen. Philipp Lahm tycker att ett oavgjort resultat vore ett nederlag. Och det sammanfattar egentligen förutsättningarna ganska väl. Fürth har tappat målmaskinen Occéan till Frankfurt och ännu har ingen klivit fram under försäsongen.. Bayern är skadedrabbat med bland annat Gomez och Alaba på skadelistan men formen har sett god ut.

Lördag 18:30
Eintracht Frankfurt – Bayer Leverkusen
För första gången på tolv år åkte Frankfurt ut ur tyska cupen redan i första omgången. Trapp blev utvisad och även om han får spela i ligan blir det kanske den gamle Nikolov som får vakta målet ändå. Bayer Leverkusen tog sig vidare i cupen efter 4-0 mot Jena och fick därmed en mycket bättre start än förra säsongen då nytillträdde tränaren Robin Dutt gick under med 3-4 mot Dresden. Säsongen förstördes efter det. Nu är det positiva tongångar med Lewandowski/Hyypiä och konkurrensen om startplatser är hård. Frankfurt är ett tungt lag, Leverkusen går mer och mer mot ett lätt, snabbt och tekniskt begåvat lag. Vem vinner kampen på lördag?

Lördag 20:45
VfB Stuttgart – VfL Wolfsburg
Det är aldrig för sen för nya rekord även om Bundesliga fyller 50 år. Så här sent har en match aldrig spelats i Bundesliga. Det är inte någon ny speltermin som har stiftats utan det hela beror på Stuttgarts önskan om att slippa sin söndagsmatch då en kvalmatch mot Dynamo Moskva väntar till veckan. Felix Magath har storshoppat, men den här gången har han varit i finare varuhus och hållit sig undan Bo Ohlsson i Tomelillas utförsäljning. Försvaret med Naldo och Pogatetz känns speciellt fräscht men Wolfsburg har verkligen mycket att leva upp till. Pilar och Helmes, två stora offensiva hopp, har slitit av sig sina korsband. Stuttgart har spelat stabilt och Ibisevic gjorde två mål på Moskva i kvalmatchen och tycks ha formen kvar.

Söndag 17:30
Hannover 96 – Schalke 04
Ett oerhört spännande möte avslutar den här första omgången. Mirko Slomka har gjort stor succé som tränare i Hannover, nu står hans förra arbetsgivare för motståndet. Schalke vill göra den här säsongen till sin, de vill vinna ligan när ingen är beredd på det. Förre landslagsmålvakten Timo Hildebrand ser ut att bli Huub Stevens nummer ett och Lewis Holtby lär ta över efter Raúl bakom Huntelaar. För Hannover blir det en riktig kraftmätning – särskilt för det nya mittbacksparet Felipe och Haggui.

/Wingren

Så slutar Bundesliga 2012/2013

av Pierre Wingren, reporter

Bundesliga-premiären är bara några dagar bort. På fredag tar Borussia Dortmund emot Werder Bremen inför mer än 80 000 åskådare på Westfalenstadion. Det är ett klassiskt möte som passar extra bra den här säsongen. Det är dags för den 50:e upplagan av Bundesliga. För 49 år sedan möttes just Werder Bremen och Borussia Dortmund och bortalagets anfallare, Timo Konietzka, gjorde 1-0 för de gul-svarta. Det var det första Bundesliga-målet. 49 år senare öppnar alltså dessa klubbar jubileumssäsongen.

I fjol vann Borussia Dortmund ligan på ett rekordartat sätt. Aldrig förr hade ett lag samlat ihop 81 poäng, det var den bästa säsongen någonsin för en klubb i Bundesliga. Men jag är övertygad om att Bundesliga 2012/2013 kommer att bli den bästa säsongen någonsin – för alla.

Årets upplaga av Bundesliga känns starkare än någonsin. Jag är förvisso ganska säker på att Bayern München och Borussia Dortmund kommer att göra upp om titeln, men bakom dessa extravaganta klubbar finns det så många starka lag – med så många härliga profiler och fantastiska supportrar. FC Bayern har fått en riktig utmanare i BVB och det är något vi ska njuta av. Det kommer att bli härliga stormatcher och ordkriget har redan börjat. Det kommer att bli lika hett som i den brinnande helveteselden. Det kommer att handla om fotboll i dess härligaste form.

Även om jag ser dessa två storklubbar som bättre och stabilare än de 16 andra lagen så betyder inte det att säsongen kommer att sakna spänning. Freiburg kan alltid vinna mot rekordmästarna från södra Tyskland och Augsburg kan alltid jobba sig till en seger mot arbetarna från väst. Det är tjusningen med det hela. En självklar match är en tråkig match. En förutsägbar liga är ingen rolig liga. Det är därför jag har haft stora problem med mitt säsongstips (som ni finner nedan). Hur i hela friden ska jag kunna sia om något? Samtliga lag förutom Bayern München och Borussia Dortmund kan i princip sluta var fasen som helst i tabellen. Det här är den bästa upplagan av Bundesliga som jag kan påminna mig om. Jag kan inte räkna ut något lag.

Okej att…

…Hamburger SV ser sämre ut än förra säsongen, ja, det ser faktiskt riktigt illa ut. Men en storklubb som HSV kan alltid resa sig, alltid hitta rätt profil som lyfter resten av laget.

…Greuther Fürth aldrig har spelat i Bundesliga förr och dessutom tappat sin målskytt till Frankfurt. Men med emotionella Mike Büskens på tränarbänken och ett samspelt lag så är de långt ifrån chanslösa.

…Fortuna Düsseldorf visade en svag form under vårsäsongen i 2. Bundesliga. Dessutom har Norbert Meier bytt ut hela laget (i stort sett). Men med fantastiska supportrar, några Magath-värvningar och en stor vilja kommer man långt.

…Werder Bremen har gjort sin största generationsväxling på mycket länge. Ändå kan klubben lika gärna utmana om ligatiteln som åka ur.

…SC Freiburg på sätt och vis har en tunn trupp som kanske hyllas lite väl mycket efter den starka våren. Men det var många som tänkte likadant om Dortmunds unga och lite tunna trupp för några säsonger sedan.

Å andra sidan…

…har VfL Wolfsburg köpt ihop ett lag som ska vara kapabelt att ta hem hela skiten om Magath får ihop det.

…har TSG Hoffenheim köpt ihop ett lag som lätt ska kunna utmana förmodade toppklubbar som Leverkusen, Schalke, Mönchengladbach och Stuttgart.

…kan Schalke utmana Dortmund, Wolfsburg och Bayern om ligatiteln. Så länge Huntelaar är hel går det mesta.

…är Bayer Leverkusen ett mer levande och spännande projekt än på mycket länge.

…känns Nürnberg och Hannover riktigt farliga. Hannover har kommit längre i utvecklingen men filosofin är densamma i båda klubbar. Här är det lite ”vi mot världen”. Och världen, den ska tas med storm.

…är det alltid ett, två eller tre lag som överraskar positivt. I fjol var Borussia Mönchengladbach den stora överraskningen, vem tar över den stafettpinnen nu?

Äsch, jag behöver inte fortsätta. Jag har sagt det förr men säger det igen: årets upplaga av Bundesliga känns starkare än någonsin. Det här kommer att bli så svettigt, så roligt, så nervöst och så magnifikt. Den renaste typen av fotbollsunderhållning med välmående klubbar, offensiv fotboll och Europas högsta publiksnitt. Nu är dessutom nivån högre än någonsin. Vad kan vara bättre? Vad annat kan man önska sig? Jag är helt paff, förundrad och förstummad. Jag har längtat länge, snart är det äntligen dags.

Så varför vänta ännu längre – här är mitt säsongstips för Bundesliga 2012/2013:

Upp- och nedflyttade spelare inom klubben redovisas ej. Om en spelare tidigare har varit på lån i klubben men köpts loss inför den här säsongen redovisas han som ett nyförvärv.

18. Fortuna Düsseldorf
Truppens snittålder: 25,8

In: Andriy Voronin (Dynamo Moskva, lån), Stelios Malezas (PAOK Thessaloniki), Nikos Papadopoulos (Olympiakos), Fabian Giefer (Bayer Leverkusen), Gerrit Wegkamp (VfL Osnabrück), Tobias Levels (Borussia Mönchengladbach), Stefan Reisinger (SC Freiburg), Ronny Garbuschewski (Chemnitzer FC), Dani Schahin (Greuther Fürth), Axel Bellinghausen (FC Augsburg), Du-Ri Cha (Celtic Glasgow), Bastian Müller (Bayern München II), Mazin Ahmed Al-Huthayfi (Al-Ittihad Dschidda), Ivan Paurevic (Borussia Dortmund II), Bruno Soares (MSV Duisburg), Leon Balogun (Werder Bremen II), Nando Rafael (FC Augsburg), André Fomitschow (VfL Wolfsburg).

Ut: Ranisav Jovanovic (MSV Duisburg), Adriano Grimaldi (VfL Osnabrück), Sascha Rösler (Alemannia Aachen), Assani Lukimya-Mulongoti (Werder Bremen), Michael Ratajczak (klubb ej klar), Markus Krauss (Stuttgarter Kickers), Thomas Bröker (1. FC Köln), Kai Schwertfeger (Alemannia Aachen), Sascha Dum (klubb ej klar), Maximilian Beister (Hamburger SV, lån avslutat), Villyan Bijev (Liverpool, lån avslutat), Adam Matuschyk (1. FC Köln, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Norbert Meier säger att han är van vid att bygga nya lag men nu undrar jag om han inte har tagit sig vatten över huvudet. Düsseldorf har värvat rekordmånga spelare och mer eller mindre hela spelartruppen från förra säsongen är utbytt. Trots budgetvärvningar så finner vi dock en hel del intressanta namn här. Du-Ri Cha kommer med fin rutin från Celtic och Andriy Voronin är ett härligt välbekant namn som kanske orkar skjuta Düsseldorf kvar i Bundesliga. En väldigt jobbig uppgift att ersätta nyckelspelare som Lukimya och Beister förstås.

Motivering: Hösten 2011 tillhörde Fortuna Düsseldorf och klubbens energiska publik. Laget ångade på i 2. Bundesliga och inlånade Maximilian Beister var ligans bäste lirare. Men Beister och resten av laget hamnade i en formsvacka efter vinteruppehållet och hittade aldrig formen igen. Man lyckades dock undvika flera förluster och lyckades ändå vinna kvalspelet mot Hertha Berlin i ett mycket uppmärksammat möte. Hemmastödet är fint, Meier har varit med förr och en hel del spelare bidrar med fin rutin. Vidare har vi ett gäng okända killar som bara väntar på att få visa upp sig. Men för lite spetskvalitet och ett alldeles för stort renoveringsprojekt tror jag blir fallet i år. Fortuna kommer att sticka upp ibland – men det räcker inte hela vägen. Försäsongen har inte varit särskilt imponerande heller.

Håll ögonen på: Andriy Voronin är äntligen tillbaka i Bundesliga. Han är glad, lagkamraterna är glada och Meier är glad. Den ukrainske anfallaren har förstås sett sina bästa år, men med 145 Bundesliga-matcher på meritlistan blir han likväl viktig.

17. SpVgg Greuther Fürth
Truppens snittålder: 24,6

In: Djiby Fall (KSC Lokeren), Tobias Mikkelsen (FC Nordsjaelland), Issa Ndoye (Volyn Lutsk), Zoltán Stieber (1. FSV Mainz 05), Lasse Sobiech (Borussia Dortmund, lån), Wolfgang Hesl (Dynamo Dresden), Abdul Rahman Baba (Asante Kotoko Kumasi), Thomas Pledl (1860 München), Michael Hefele (SpVgg Unterhaching), Thanos Petsos (Bayer Leverkusen), Franck Ohandza (Buriram United).

Ut: Christian Rahn (Jahn Regensburg), Franco Flückiger (Hallescher FC), Christian Dorda (SC Heracles Almelo), Olivier Occéan (Eintracht Frankfurt), Dani Schahin (Fortuna Düsseldorf), Fabian Baumgärtel (Alemannia Aachen, lån avslutat), Stephan Schröck (TSG Hoffenheim), Jasmin Fejzic (VfR Aalen), Asen Karaslavov (Botev Plovdiv).

Kommentar på transferaktiviteter: Det här är inte någon nyrik klubb som har dykt upp från ingenstans – tvärtom. Och det märks även på spelarköpen. Det är framför allt Occéan och Schröck som är riktigt tunga spelartapp, och frågan är om Djiby kan ta över efter Occéan? I övrigt har Fürth värvat klokt och spännande. Det ska bli intressant att följa den 20-årige anfallaren Ohandza som blev skyttekung i den thailändska ligan. Stieber, Mikkelsen, Petsos med flera bör kunna hjälpa till omgående.

Motivering: Greuther Fürth har jobbat på samma seriösa och långsiktiga vis som FC Augsburg. Även om det tar tid så betalar det av sig när laget äntligen får ta steget upp i Bundesliga. Jämfört med Düsseldorf är det här ett lag som har firat framgångar tillsammans och lärt känna varandra under en lång tid. I Mike Büskens har laget en emotionell tränare och i Asamoah finns en ledargestalt i omklädningsrummet. Det här ser egentligen ganska stabilt och bra ut – men frågan är om det är tillräckligt bra? Jag kan tänka mig att Fürth lyckas säkra ett nytt kontrakt, skadeläget blir givetvis avgörande, men här finns en tydlig stomme att förlita sig till.

Greuther Fürth förlorade bara två matcher under försäsongen men överlag spelade man mot lite sämre lag. Känslan är ändå att Büskens har fått ihop ett hyfsat lag här. Att man börjar om på noll när säsongen är ny är en beprövad klyscha – särskilt när man har tagit sig upp en division. Fürth fick sitt uppvaknande i cupen när Kickers Offenbach vann med 2-0.

Håll ögonen på: Sercan Sararer har ryktats vara på väg bort under sommaren men han ser ut att stanna i Fürth åtminstone säsongen ut. Grymt spännande och härlig högerytter som kan få sitt stora genombrott i år.

16. Hamburger SV
Truppens snittålder: 24,9

In: Milan Badelj (Dynamo Zagreb), Paul Scharner (West Bromwich Albion), Artem Rudnev (Lech Poznan), René Adler (Bayer 04 Leverkusen), Maximilian Beister (Fortuna Düsseldorf, åter från lån).

Ut: Gökhan Töre (Rubin Kazan), Macauley Chrisantus (UD Las Palmas), Paolo Guerrero (Corinthians Sao Paulo), Romeo Castelen (klubb ej klar), Michaël Tavares (klubb ej klar), Miroslav Stepanek (FK Senica), Mladen Petric (Fulham), David Jarolím (klubb ej klar), Sören Bertram (VfL Bochum), Dániel Nagy (VfL Osnabrück).

Kommentar på transferaktiviteter: Förra säsongen var Petric lagets bäste målskytt med blygsamma sju fullträffar. Töre, Guerrero och Jarolim kändes tongivande och viktiga men är nu borta. Sportchef Frank Arnesen har inte någon välfylld skattkista men har ändå fått till ett par nyförvärv. Badelj ansluter efter första omgången och ska bidra med välbehövlig kreativitet som ”sexa”. Rudnev var, precis som Lewandowski, Lech Poznans skyttekung och Scharner är en beprövad mittback. Det intressantaste ”nyförvärvet” är egentligen hemvändaren Beister. Vi ska förstås inte glömma bort Adler som mycket väl kan bli en världsmålvakt igen. Känslan är ändå att laget har försvagats i sommar.

Motivering: HSV hör hemma i Bundesliga och förhoppningsvis får vi se en reaktion från spelare, tränare och ledare. Men om laget spelar lika tamt och slarvigt som förra säsongen kan det här sluta med katastrof. Tränare Thorsten Fink söker fortfarande efter ett passande spelsystem och har haft problem med målgörandet under försäsongen. Försvaret känns dock mer samspelt och bättre än i fjol. Tyngden och den ungdomliga entusiasmen finns här, men laget känns ändå oroväckande svagt. Lewandowski behövde gott och väl en säsong på sig för att hitta rätt, det är inte omöjligt att även Rudnev behöver så mycket tid. Men tid, det tror jag inte att HSV har den här säsongen.

Första chocken den här säsongen fick Fink och HSV när Karlsruher SV blev för tufft motstånd i tyska cupen. Ringde väckarklockan?

Håll ögonen på: Maximilian Beister vänder hem till Hamburg efter sejouren i Fortuna Düsseldorf där han utvecklades till en kvalitativ spelare. 21-åring har gjort ett gott intryck på Fink och är full av självförtroende. Kan bli en riktigt trevlig säsong för killen som gjorde tolv mål och 13 assist på 35 matcher förra säsongen.

15. Eintracht Frankfurt
Truppens snittålder: 25

In: Erwin Hoffer (Napoli, lån), Carlos Zambrano (St. Pauli), Dorge Kouemaha (Club Brügge, lån), Anderson (Borussia Mönchengladbach), Vadim Demidov (Real Sociedad), Olivier Occéan (Greuther Fürth), Takashi Inui (VfL Bochum), Kevin Trapp (1. FC Kaiserslautern), Bastian Oczipka (Bayer Leverkusen), Stefan Aigner (1860 München), Stefano Celozzi (VfB Stuttgart), Martin Lanig (1. FC Köln).

Ut: Caio César (EC Bahia), Ricardo Clark (Houston Dynamo), Mohamadou Idrissou (1. FC Kaiserslautern), Dominik Schmidt (Preußen Münster), Gordon Schildenfeld (Dynamo Moskva), Matthias Lehmann (1. FC Köln), Ümit Korkmaz (FC Ingolstadt 04), Habib Bellaid (CS Sedan-Ardennes), Marcos Álvarez (Stuttgarter Kickers), Thomas Kessler (1. FC Köln, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Som så många andra lag i Tyskland måste Eintracht tänka på ekonomin först och agera sen. Men Armin Veh har ändå lyckats förstärka sitt redan starka lag. Anderson köptes till sist loss från Gladbach och i Occéan kommer Fürths succéanfallare. Demidov och duktige Zambrano förstärker det tunna försvaret och i Lanig, Celozzi, Trapp och Oczipka kommer kompetenta Bundesliga-spelare. Även en kille som Inui kan blomma ut. Det känns förnuftigt.

Motivering: Det är alltid enklare att få ihop ett slagkraftigt lag när man bara har varit nere och vänt i 2. Bundesliga – därmed inte sagt att det här blir någon dans på rosor. Fråga bara vad Michael Preetz i Hertha Berlin tycker om det hela. Frankfurt vann säkerligen inte många hjärtan med sitt spel förra säsongen men uppenbarligen fungerade det ganska bra. Laget känns överlag tungt och hårt vilket så klart kan vara ganska skönt i Bundesliga. Lite mer flärd hade dock inte skadat och det återstår att se vilka spelare som kan träda fram och leverera. Truppen känns ganska komplett och Eintracht Frankfurt borde kunna hänga kvar den här säsongen.

Försäsongen har varit imponerande. Red Bull Salzburg och Valencia besegrades med 4-1 och sammanlagt slutade åtta matcher med vinst. I cupen kom så chocken: Aue vann med 3-0 och Frankfurt är ute.

Håll ögonen på: Alexander Meier. Den 29-årige offensive mittfältaren har alltid varit en personlig favorit. Killen är stor som få (196 cm) men är lika härlig med fötterna som med huvudet. I fjol blev det 17 ligamål för Meier. Han är viktig för Eintracht och är en väldigt speciell spelartyp.

14. FC Augsburg
Truppens snittålder: 25,7

In: Giovanni Sio (VfL Wolfsburg, lån), Milan Petrzela (FC Viktoria Pilsen), Ragnar Klavan (AZ Alkmaar), Kevin Vogt (VfL Bochum), Jan Morávek (FC Schalke 04), Aristide Bancé (Al-Ahli Dubai), Knowledge Musona (TSG Hoffenheim, lån), Ronny Philip (Jahn Regensburg), Andreas Ottl (Hertha Berlin), Dominic Peitz (FC Hansa Rostock, åter från lån).

Ut: Daniel Brinkmann (FC Energie Cottbus), Axel Bellinghausen (Fortuna Düsseldorf), Edmond Kapllani (FSV Frankfurt), Nando Rafael (Fortuna Düsseldorf), Marcel Ndjeng (Hertha Berlin), Andrew Sinkala (klubb ej klar), Patrick Mayer (1. FC Heidenheim 1846, lån avslutat), Jonas de Roeck (Oud-Heverlee Leuven), Hajime Hosogai (Bayer 04 Leverkusen, lån avslutat), Akaki Gogia (VfL Wolfsburg, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Efter att ha överlevt första säsongen i Bundesliga kunde Augsburg förstärka utsatta eller svaga lagdelar under sommaren. Den kanske största förändringen har dock skett på tränarfronten då Jos Luhukay valde att lämna, Markus Weinzierl plockades in som hans ersättare. Markus är en spännande ung tysk tränare som gjorde det bra i Jahn Regensburg. Vogt och Ottl kommer att tillföra en hel del på det defensiva mittfältet men det viktigaste har skett i offensiven. Augsburg hade svårt att göra mål och har nu plockat in Bancé, tidigare i Mainz, samt Musona (med det sköna namnet Knowledge), Sio och Petrzela. Känns fräscht och spännande.

Motivering: Det såg länge väldigt jobbigt ut för Augsburg i fjol. Om inte försvaret föll ihop så gjorde inte anfallarna några mål. Men under våren hittade man formen och det visade sig att ett moget lag kunde lösa det mesta. Truppen har nu rensats och spetsats till med hetare namn. Det återstår att se om nye tränaren Weinzierl kan lyckas hålla kvar Augsburg i Tysklands finrum – förutsättningarna finns i varje fall. Har man dessutom en trupp med två så sköna spelarnamn som Jan-Ingwer Callsen-Bracker och Knowledge Musona så måste det gå bra eller?

Augsburg har spelat en positiv försäsong med fina resultat och få skandaler. En ganska skön uppladdning.

Håll ögonen på: Aristide Bancé. Den profilstarke anfallaren huserade i Mainz förr i tiden. Han är inte världens stjärna, men han är stor och tar plats. Förhoppningsvis ger 27-åringen Augsburg den tyngd som behövs där framme. Spelade 62 ligamatcher för Mainz och gjorde 24 mål.

13. FSV Mainz 05
Truppens snittålder: 26,2

In: Chinedu Ede (1. FC Union Berlin), Júnior Díaz (FC Brügge), Peter Sliskovic (St. Pauli, åter från lån).

Ut: Mohamed Zidan (Baniyas SC), Malik Fathi (Kayserispor, lån), Sami Allagui (Hertha Berlin), Zoltán Stieber (Greuther Fürth), Eugen Gopko (klubb ej klar), Deniz Yilmaz (SC Paderborn 07, lån), Fabian Schönheim (1. FC Union Berlin, lån), Mario Gavranovic (FC Schalke 04, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Thomas Tuchel storshoppade förra sommaren men valde att sortera ut onödiga spelare för att skapa ett intimare lag. Det är inte mycket pengar som har lämnat klubbkassan den här sommaren men Diaz förstärker på den något svaga vänsterbacksplatsen och Ede var underhållande i 2. Bundesliga. Känns logiskt.

Motivering: Det är väldigt svårt att säga var man har Tuchel och hans Mainz den här säsongen. 2010/11 var en framgångssaga utan dess like, 2011/12 var överlag en besvikelse – framför allt var det väldigt ojämna prestationer. Nu har truppen bantats och det ger förhoppningsvis spelarna en ökad säkerhet. Vi vet att Tuchel kan motivera sina killar, är flexibel med taktiken och blir förbannad när laget förlorar. Hur långt räcker det den här säsongen? Får Szalai hålla sig frisk har man en härlig anfallsbesättning som spetsas med Choupo-Moting och Ujah. Mittfältet känns lite lagom spännande och backlinjen bör kunna freda sig ganska väl. Summa summarum torde Mainz hamna någonstans i ingenmansland, men kvalstrecket kan vara obehagligt nära.

Mainz har hållit nere siffrorna under försäsongen och i det enda målkalaset stod Sevilla för motståndet (3-3). Trots detta har Mainz ändå inte lyckats imponera nämnvärt.

Håll ögonen på: Jan Kirchhoff. Den 21-årige mittbacken, som även fungerar utmärkt som defensiv mittfältare, har utvecklats i rask takt. I fjol blev det 29 Bundesliga-matcher för försvarstalangen och nu jagar de tyska storklubbarna honom. Med lite flyt blir han lika härligt dominant som Wollscheid var i Nürnberg.

12. SC Freiburg
Truppens snittålder: 24,1

In: Ezequiel Calvente (Real Betis, lån), Vegar Eggen Hedenstad (Stabaek IF), Max Kruse (St. Pauli), Marco Terrazzino (Karlsruher SC).

Ut: Erich Sautner (Hallescher FC, lån), Stefan Reisinger (Fortuna Düsseldorf), Oliver Barth (VfR Aalen), Simon Brandstetter (Karlsruher SC, lån), Andreas Hinkel (klubb ej klar), Michael Lumb (Zenit St. Petersburg, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: När Christian Streich tog över tränarjobbet sorterades en hel del spelare ut (och bland annat såldes ju anfallsstjärnan Demba Cissé). 47-årige Streich satsade hellre på alla fina talanger som finns i klubben och det bar frukt. I sommar har man förstärkt laget med spelare som borde passa in i klubben och som dessutom känns intressanta. Hedenstad är en spännande offensiv ytterback och Max Kruse har varit tongivande i St. Pauli. Calvente är en ganska riskfri chansning som kan gå hem.

Motivering: Freiburgs styrka är en kombination mellan tränare Christian Streich, den ungdomliga entusiasmen och det faktum att spelarna håller en jämn nivå. I fjol gjorde hela 17 olika spelare mål – en siffra som ingen annan klubb kunde matcha. Det gör laget mindre känsligt för skador, samtidigt ska det påpekas att de riktiga stjärnorna och ”fixarna” saknas. Freiburg är ett välmående kollektiv som saknar stjärnglans, men om laget hittar rätt under säsongsinledning kan det räcka långt. Här finns mycket utvecklingspotential och som vi vet är det lättare att växa när resultaten är på ens sida. På det centrala mittfältet ser det bra ut och om succéynglingarna från förra säsongen kan göra en lika bra insats i försvaret så känns det tryggt. Frågetecken sätter vi bakom kreativiteten. Här kan det gå grus i maskineriet. Dembélé väntar på sitt genombrott som anfallare och Santini visade upp intressanta sidor i våras. Men vem tar tag i taktpinnen när spelet låser sig?

Försäsongen har blandat och gett. Freiburg avslutade dock med flaggan i topp när Real Betis besegrades med 1-0. Lagom med självförtroende i truppen inför ligapremiären.

Håll ögonen på: Johannes Flum. Jag väntar på att Flum ska snappas upp av någon större klubb men plötsligt har tiden börjat springa förbi den 24-årige defensive mittfältaren. Han vill att det här ska bli hans säsong nu – och det känns inte alls omöjligt. En kille som tar ansvar, som vinner boll och som kan fördela de vunna bollarna. Vem vill inte ha en sån spelare?

11. 1. FC Nürnberg
Truppens snittålder: 24,3

In: Hiroshi Kiyotake (Cerezo Osaka), Timo Gebhart (VfB Stuttgart), Sebastian Polter (Vfl Wolfsburg, lån), Noah Korczowski (FC Schalke 04), Roussel Ngankam (Hertha Berlin), Marcos António (Rapid Bukarest), Felicio Brown Forbes (Rot-Weiß Oberhausen, åter från lån).

Ut: Philipp Wollscheid (Bayer 04 Leverkusen), Albert Bunjaku (1. FC Kaiserslautern), Christopher Sauter (Karlsruher SC, lån avslutat), Rubin Okotie (SK Sturm Graz, lån avslutat), Christian Eigler (FC Ingolstadt 04), Manuel Zeitz (SC Paderborn 07, lån), Dominic Maroh (1. FC Köln), Juri Judt (RB Leipzig), Jens Hegeler (Bayer 04 Leverkusen, lån avslutat), Daniel Didavi (VfB Stuttgart, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Det känns som evigheter sedan som jag var så här spänd på Nürnberg. Heckings sommaraktiviteter har känts genomtänkta, fräscha, spännande och framför allt kvalitativa. Kruxet är förstås att Wollscheid måste ersättas, det ska António försöka göra. I Kiyotake kommer en väldigt spännande japan (ja, ännu en japan i Bundesliga) och Gebhart kan mycket väl få ”ett andra genombrott”. Inlånade anfallaren Polter har imponerat så mycket att han ser ut att ta en startplats. Sen är det förstås så att vi inte får glömma att även Hegeler och Didavi har lämnat – men jämfört med 2011 känns den här sommaren bättre.

Motivering: Dieter Hecking och Nürnberg känner varandra nu, och en sak vi kan lita på är att grundspelet är stabilt – således torde inte Wollscheids sorti betyda himmel eller helvete. Lagbygget känns snarare lite starkare. I Schäfer har vi en målvakt som håller på den här nivån, backlinjen spelar med hjärtat och mittfältet är en smaskig blandning mellan slit och stil. Jag skulle till och med kunna tänka mig att Nürnberg går ännu bättre än så här, men konkurrensen är mördande och det räcker trots allt inte att fem eller sex spelare är i god form.

Försäsongen har varit lite skakig men mestadels positiv. En finfin 4-2-vinst mot Borussia Dortmund har blandats med 0-0 mot Karlsruher SC och FC St. Gallen. I DFB-Pokal gick det sämre för der Club som fick se sig besegrat av TSV Havelse.

Håll ögonen på: Timothy Chandler. Den 22-årige högerbacken fungerar lika bra som högermittfältare och visar alltid upp en jäkla inställning. Bollkontrollen är god men hjärtat är godare – Frankfurt-födde Chandler har även hunnit bli amerikansk landslagsman.

10. Werder Bremen
Truppens snittålder: 22,9

In: Kevin de Bruyne (Chelsea, lån), Eljero Elia (Juventus), Sokratis (Genoa), Theodor Gebre Selassie (FC Slovan Liberec), Nils Petersen (Bayern München, lån), Raphael Wolf (SV Kapfenberg), Assani Lukimya-Mulongoti (Fortuna Düsseldorf), Richard Strebinger (Hertha Berlin II).

Ut: Markus Rosenberg (West Bromwich Albion), Sandro Wagner (Hertha Berlin), Naldo (VfL Wolfsburg), Marko Marin (Chelsea), Tim Wiese (TSG Hoffenheim), Sebastian Boenisch (klubb ej klar), Claudio Pizarro (Bayern München), Mikaël Silvestre (klubb ej klar), Tim Borowski (klubb ej klar), Onur Ayik (klubb ej klar), Lennart Thy (St. Pauli).

Kommentar på transferaktiviteter: Här har hänt så mycket i sommar att det nästan är omöjligt att sammanfatta. En sak är säker: ursäkta röran, renovering pågår! Schaaf, Allofs och Bremen nådde till sist den punkt där nog fick vara nog. Ut åkte gamla trotjänare och välavlönade spelare som Pizarro, Borowski, Rosenberg, Wiese, Naldo, Marin och Silvestre. In kommer ett gäng talanger från den egna akademin (som är bra) och det hela har spetsats med killar som Elia, Selassie, Petersen och Lukimya. Det är bra namn, det är spännande namn. De Bruyne som lånas in från Chelesa är en fantastisk talang.

Motivering: Det här nybygget ser otroligt spännande ut och det känns nödvändigt. Det var dags nu – och det förstås Thomas Schaaf själv. Den gamla mittfältsdiamanten är historia och i stället ska Bremen bli mer flexibelt och oberäkneligt. Ytterbacken Selassie imponerade stort i EM och Lukimya var en jätte i Düsseldorf, dessutom har man löst Sokratis från Genoa. Trots Naldos sorti känns backlinjen ovanligt stabil. Bremen har en bra trupp och vi väntar på en hel del genombrott. Frågan är om de kommer i tid, har spelarna lärt känna varandra, har Schaaf redan spelat ut alla sina kort? I motsats till värsta rivalen HSV tror jag att Bremen kommer att må ganska bra, men avsaknaden av inspelade fanbärare oroar. Elia och Arnautovic är svåra typer och det blir väldigt viktigt för Schaaf att dessa killar trivs och levererar. Vi bör få se en anfallare till här, men Füllkrug och Petersen har faktiskt gjort ett gott intryck. Alla spelare måste ta ansvar nu, jag tror att det gör gott.

Försäsongen har varit positiv för Werder Bremen, men det gäller att inte dra för stora växlar av dessa resultat. Verkligheten är alltid en annan. Vinsten i Liga Total Cup mot FC Bayern och Dortmund gör givetvis gott. Men efter solsken kommer regn: Preußen Münster slog ut Werder i tyska cupen.

Håll ögonen på: Mehmet Ekici. Första säsongen i Bremen blev ingen höjdare för 22-åringen. Men den centrale mittfältaren blixtrade till ibland och visade framför allt upp en sagolik känsla i högerfoten. Nu är det dags att ta ansvar, Ekici ska styra och ställa med sin fina teknik och härliga spelförståelse. Skolad i Bayern gjorde han succé i Nürnberg – nu ska han leverera i Bremen. Är det en frispark eller hörna på gång så pass på.

9. TSG Hoffenheim
Truppens snittålder: 23,9

In: Joselu (Real Madrid), Chris (VfL Wolfsburg), Filip Malbasic (FK Rad Belgrad), Eren Derdiyok (Bayer Leverkusen), Takashi Usami (Gamba Osaka, lån), Stephan Schröck (Greuther Fürth), Tim Wiese (Werder Bremen), Matthieu Delpierre (VfB Stuttgart), Kevin Volland (1860 München, åter från lån), Jens Grahl (SC Paderborn, åter från lån), Michael Gregoritsch (SV Kapfenberg, åter från lån).

Ut: Wellington (klubb ej klar), Dominik Kaiser (RB Leipzig), Gylfi Sigurdsson (Tottenham), Chinedu Obasi (Schalke 04), Peniel Mlapa (Borussia Mönchengladbach), Jukka Raitala (SC Heerenveen), Knowledge Musona (FC Augsburg, lån), Daniel Haas (1. FC Union Berlin), Manuel Gulde (SC Paderborn), Andreas Ibertsberger (klubb ej klar), Tom Starke (Bayern München), Franco Zuculini (Real Saragossa), Srdjan Lakic (VfL Wolfsburg, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Vad fasen hände? Dietmar Hopp låste upp Hoffenheims skattkista efter ett ganska sparsamt fjolår och plötsligt har man en ruggigt stark trupp. Nu är det upp till Markus Babbel att få ihop laget och spela bra fotboll. Det har rensats och lånats ut, Mlapa och Sigurdsson är tråkiga tapp men de slig aldrig igenom i Hoffenheim. In har en drös klasspelare kommit: anfallarna Joselu och Derdiyok från Real Madrid respektive Leverkuösen, duktige ytterbacken Schröck, mittbacksgeneralen Delpierre, Japan-löftet Usami och Bremens ikon-målvakt Wiese. Vilken trevlig sommar för Babbel.

Motivering: Babbel har fortfarande övertygat mig, jag vet inte hur bra han är som tränare. Klart är att han får helt andra förutsättningar än Stanislawski som behandlades ganska orättvist. Killen har en stark röst och det behövs i klubben. Hoffenheim har en mycket bra trupp på papperet med väletablerade Bundesliga-stjärnor och framstående talanger. Det interna kriget i ledningen måste upphöra, spelarna måste visa mer känslor på planen och prestationerna måste bli jämnare – men med den här truppen bör Babbel lyckas skaka fram en trygg mittenplacering och kanske till och med utmana om en plats i Europa. Joselu och Derdiyok är fina anfallsalternativ och på mittfältet finns det gott om kreativitet. Även backlinjen har fått sig en ansiktslyftning och i Wiese får klubben sin kanske störste profil någonsin. Det här blir ett spännande år.

Försäsongen är svårläst. En jäkla massa vinster men motståndet har inte varit det bästa. När Wigan träningsspelade mot Hoffenheim blev det exempelvis bara 1-1. Klart är att Babbel redan har satt ner foten och bland annat skickat Babel samt Braafheid till U 23-laget. Det gick dock helt åt skogen i tyska cupen där Hoffenheim krossades av Berliner AK med 4-0.

Håll ögonen på: Kevin Volland. Det är inte den störste stjärnan, ej heller störste profilen. Men jag hoppas att Volland får en del speltid och håll då ett extra öga på den 20-årige anfallaren som la av med hockeyn för åtta år sedan. Han var nyttig och framstående i 1860 München där han gjorde 13 mål och elva assist i fjol – och Babbel har redan imponerats av Vollands kvaliteter.

8. VfB Stuttgart
Truppens snittålder: 26

In: Tim Hoogland (Schalke 04, lån), Tunay Torun (Hertha Berlin).

Ut: Khalid Boulahrouz (Sporting Lissabon), Julian Schieber (Borussia Dortmund), Timo Gebhart (1. FC Nürnberg), Matthieu Delpierre (TSG Hoffenheim), Stefano Celozzi (Eintracht Frankfurt).

Kommentar på transferaktiviteter: Tja, vad kan man säga? För att citera tränare Bruno Labbadia: ”Det är oroväckande att alla andra rustar upp medan vi rustar ner”. Det ligger något i det, men det finns ändå en del viktiga poänger att lyfta fram. Först och främst ska man ha en eloge för att man sköter ekonomin trots att ett äventyr i Europa väntar. För det andra har Stuttgart trots allt fått behålla stommen i laget. Schieber är en spelare som man gärna hade haft kvar, men i övrigt var det relativt väntade spelare som lämnade. Hoogland lånas in för att stärka backlinjen och Torun kan säkerligen bidra en del.

Motivering: Inför förra säsongen trodde jag inte särskilt mycket på Stuttgart – främst då Labbadia aldrig har imponerat på mig över en hel säsong. I fjol överlevde han dock krisen och laget växte sig allt starkare. Nu finns här en tro på det man gör, en känsla av att allt är möjligt och spelarna har lärt känna varandra. Om Ibisevics härliga nytändning håller i sig ser offensiven väldigt fin ut med spelare som Okazaki, Harnik och Ibisevic. Tänk dessutom på att Audel äntligen snart är skadefri och blir som ett nyförvärv, detsamma gäller Didavi som går skadad just nu men som imponerade stort i Nürnberg. Defensivt finns det också stabilitet och Ulreich i mål är en av landets mest underskattade målvakter. Samtliga lagdelar är starka, men det är relativt tunt och det är Stuttgarts akilleshäl tillsammans med den rutinmässigt svaga höst-formen. Om Stuttgart tar sig vidare från sitt tuffa EL-kval är det givetvis roligt, men det blir också tufft med den ökade belastningen på truppen.

Försäsongen har varit okej för Labbadia och hans lag. Inte jättebra men inte heller dåligt. Mötena med Swansea, Betis Sevilla och Hansa Rostock slutade med ett krys, det är ganska så talande.

Håll ögonen på: Martin Harnik. Den 25-årige österrikaren blommade ut på allvar förra säsongen. Harnik trivs bäst som offensiv högerspets och stod för imponerande 17 mål och åtta assist på 34 ligamatcher i fjol. En härlig kille att titta på.

7. Hannover 96
Truppens snittålder: 25,7

In: Szabolcs Huszti (Zenit St. Petersburg), Felipe (Standard Lüttich), Hiroki Sakai (Kashiwa Reysol), Adrian Nikci (FC Zürich).

Ut: Emanuel Pogatetz (VfL Wolfsburg), Moritz Stoppelkamp (TSV 1860 München), Daniel Royer (1. FC Köln, lån), Carlitos (klubb ej klar), Altin Lala (FC Bayern München II), Erdal Akdari (Kayserispor).

Kommentar på transferaktiviteter: Pogatetz är ett jobbigt tapp, mittfältsgeneralen har alltid varit viktig. I övrigt är det ingen spelare som Mirko Slomka gråter över förutom ikonen Altin Lala – men killen var helt enkelt för gammal. Hannover har kunnat förstärka truppen i sommar tack vare ett starkt Europa-spel i fjol. Den förre publikfavoriten Huszti har återvänt till Hannover och det blir spännande att se om han kan bli lika bra som han var innan han lämnade. Felipe ska ta över efter Pogatetz och i Sakai kommer en duktig och mycket lovande högerback.

Motivering: Hannover är ett svårtippat lag, man kunde ju tro att de skulle misslyckas förra säsongen men de bevisade att allt går med lite vilja, disciplin och smarthet. Truppen är inte den bästa, inte den bredaste och inte den dyraste – men fasen vad mycket Mirko Slomka får ut av laget. Grundspelet är läskigt säkert och viljan att hela tiden gå på anfall gör H96 till en obehaglig motståndare. Det är klart att laget är känsligt för skador, men bredden är ganska god i år, särskilt på mittfältet. Slomka är en vän av rotation vilket brukar betyda att spelarna håller sig fräscha. På mittfältet finner vi flera intressanta namn som Schmiedebach, Huszti, Rausch och Stindl. Schlaudraff kan lyckas med det mesta och på topp finns måltjuven Abdellaoue, slitvargen Ya Konan och fjolårets succéman Mame Biram Diouf. Spännande är det, men frågan är hur bra klubben mår bakom kulisserna. Slomka och sportchef Jörg Schmadtke verkar inte dra jämnt och man undrar när det börjar bli riktigt stormigt.

Försäsongen har varit helt okej, inledningsvis förlorade man mot lag som Preußen Münster och Hertha Berlin – vilket förstås inte är okej. Men sen spelade man 3-4 mot Manchester United och dessutom har man fått två tävlingsmatcher i benen efter det lyckade kvalspelet.

Håll ögonen på: Mame Biram Diouf. Hannover behövde tyngd och eldkraft framåt och värvade in den 24-årige senegalesen från Manchester United i vintras. Hannover var intresserat redan 2008/09 när Diouf visade upp sig i norska Molde. Diouf imponerade stort och växte snabbt ut till en av ligans hetaste anfallare och spelade en otroligt härlig fotboll. Det blev sex mål och tre assist på tio ligamatcher innan den tråkiga skadan var framme. Jag hoppas vi får se mer av Diouf den här säsongen – annars tar ni och tittar på Lars Stindl som är en ljuvlig fotbollsspelare.

6. Borussia Mönchengladbach
Truppens snittålder: 24,2

In: Luuk de Jong (Twente), Branimir Hrgota (Jönköping Södra), Granit Xhaka (Basel), Álvaro Domínguez (Atlético Madrid), Peniel Mlapa (TSG Hoffenheim), Lukas Rupp (SC Paderborn, åter från lån).

Ut: Anderson (Eintracht Frankfurt), Marco Reus (Borussia Dortmund), Dante (Bayern München), Tobias Levels (Fortuna Düsseldorf), Elias Kachunga (Hertha Berlin, lån), Roman Neustädter (Schalke 04), Logan Bailly (Oud-Heverlee Leuven), Mathew Leckie (FSV Frankfurt, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Av naturliga anledningar har här hänt en hel del. Gladbach och sportchef Eberl valde att agera i stället för att luta sig tillbaka och tumla omkring i massa pengar som självaste von Anka. Reus, Dante och Neustädter var tre absoluta nyckelspelare. Men de har ersatts, och känslan är att det har blivit ganska bra. Reus är den tyngsta förlusten, årets spelare i Bundesliga och Mönchengladbachs fixstjärna. Men offensivt har det hänt en del. Luuk de Jong sprutade in mål i Twente, ingår i landslagstruppen och tillhör nu Gladbach. Mlapa är en av Tysklands mest spännande anfallstalanger. Branimir Hrgota känner vi från tiden i Jönköping där han imponerade stort – och han har redan visat fina kvaliteter under försäsongen. Schweiziska stortalangen Granit Xhaka köptes in från FC Basel och det finns bara goda ord att säga om honom. Álvaro Dominguez hämtades in från Atlético Madrid och anses vara en framtida mittback för landslaget. Det är med andra ord god kvalitet som ska ersätta god kvalitet.

Motivering: Lucien Favre har gjort under med Borussia Mönchengladbach. På lite drygt en och en halv säsong har han omvandlat klubben totalt. Från botten till toppen. Defensivt är det hur säkert och precist som helst, Favre har ett öga för detaljer. När man vinner bollen sätter fyra löpare iväg direkt och med spelare som Arango och Herrmann på kanterna kan allting hända. Hanke, de Camargo, Mlapa och de Jong ger Favre oändliga möjligheter på topp. Nordtveit och Xhaka blir ett ruggigt par på det defensiva mittfältet och i Dominguez, Stranzl samt Brouwers finns tre utomordentliga mittbackar. Och vi får verkligen inte glömma att ter Stegen redan nu är en målvakt av högsta klass. Det ser med andra ord bra ut i Gladbach. Det finns dessutom en handfull ynglingar som mycket väl kan bli Bundesliga-stjärnor redan i år (Hrgota, Otsu, Younes och Zimmermann bland annat). Det stora frågetecknet blir hur Favre och hans spelare hanterar spelet i Europa, ett eventuellt nederlag i CL-kvalet och framför allt: nu finns pressen att leverera.

Försäsongen har varit lika defensivt solid som vi är vana vid och vid en första anblick känns Gladbach lika heta som i fjol. Men jag tror ändå att den här säsongen blir något tuffare.

Håll ögonen på: Marc-André ter Stegen. Jag är själv gammal målvakt och kan inte annat än beundras av den här 20-åringen. Han uppträder säkert och med gott självförtroende, gör få misstag och är alltid god för en handfull matchavgörande räddningar. Näste världsmålvakt.

5. Bayer Leverkusen
Truppens snittålder: 23.7

In: Michael Ortega (Atlas Guadalajara, lån), Daniel Carvajal (Real Madrid), Júnior Fernandes (Club Universidad de Chile), Philipp Wollscheid (1. FC Nürnberg), Carlinhos (Deportivo Brasil, lån), Jens Hegeler (1. FC Nürnberg, åter från lån), Hajime Hosogai (FC Augsburg, åter från lån).

Ut: Nicolai Jörgensen (FC Köpenhamn, lån), Zvonko Pamic (MSV Duisburg, lån), Tranquillo Barnetta (Schalke 04), Danny da Costa (FC Ingolstadt 04, lån), Eren Derdiyok (TSG Hoffenheim), Bastian Oczipka (Eintracht Frankfurt), Fabian Giefer (Fortuna Düsseldorf), René Adler (Hamburger SV), Maksimilijan Milovanovic (Rot-Weiss Essen), Lucas (klubb ej klar), Thanos Petsos (Greuther Fürth), Michael Ballack (klubb ej klar), Vedran Corluka (Tottenham, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Affären med Nürnberg och Wollscheid har varit klar sedan länge och 23-åringen blir ett välkommet tillskott i backlinjen. Det vet vi. När det gäller Carvajal, Carlinhos och Júnior Fernandes är det bra mycket klurigare. Är det talangfulla medelmåttor som inte fungerar i Tyskland eller har Rudi Völler hittat tre ”Kagawas”? I Hosogai och Hegeler kommer två härligt kämpastarka mittfältare tillbaka från lån. Helt klart är att Leverkusen behövde någon högerback och det har man fått. Jag har aldrig arbetat med Eren Derdiyok men jag kan inte förstå varför man låter honom gå. Barnetta och Adler är också kännbara tapp men ingick i ”planen”.

Motivering: Bayer Leverkusen bygger ett ungt lag precis som så många andra Bundesliga-klubbar. Förra säsongen blev en besvikelse och det kändes som om att det vilade en grå, klibbig och obehaglig massa över laget. Nu har missförstådde Robin Dutt varit borta sedan länge och i stället är det upp till Lewandowski/Hyypiä att få fart på Bayer igen. De lyckades åtminstone i våras då spelet såg mycket bättre ut. Här finns kvalitet i laget och förhoppningsvis ska härliga spelare som Renato Augusto och Sidney Sam kunna spela mer fotboll i år. I 22-årige Bellarabi kan klubben ha näste spelare som blommar ut. Simon Rolfes har fått nytt förtroende som kapten och kommer att styra upp det centrala mittfältet tillsammans med duktiga killar som Lars Bender, Gonzalo Castro och Stefan Reinzartz. Offensivt ser det bra ut med en Kießling som äntligen verkar ha hittat formen igen och André Schürrle kommer att göra ett mycket bättre intryck i år. Defensivt ser det fint ut med bland annat Kadlec, Friedrich, Wollscheid och Schwaab. Målvakten Bernd Leno minns ni alla från förra säsongen. Här är det ändå bredden på vissa positioner som oroar i Leverkusen och det faktum att tränarduon är ganska ung och oprövad. Men det lär gå snabbt när Leverkusen går till attack.

Försäsongen har inte varit särskilt imponerande. Trygga vinster mot betydligt sämre motstånd, men fyra förluster på sju matcher är inte bra nog – särskilt när två har slutat utan Leverkusen-mål.

Håll ögonen på: Lars Bender. Den 23-årige defensive mittfältaren härstammar från 1860 Münchens fina akademi. Det finns väldigt få fotbollsspelare på den här nivån som springer mer än Bender, men ändå har han koncentration och kyla nog att styra spelet såväl offensivt som defensivt. Oerhört viktig för Leverkusen.

4. Schalke 04
Truppens snittålder: 25,2

In: Tranquillo Barnetta (Bayer Leverkusen), Chinedu Obasi (TSG Hoffenheim), Roman Neustädter (Borussia Mönchengladbach), Vasilios Pliatsikas (MSV Duisburg, åter från lån), Anthony Annan (Vitesse Arnheim, åter från lån), Edu (Besiktas Istanbul, åter från lån).

Ut: Andreas Wiegel (FC Erzgebrige Aue), Philipp Hofmann (SC Paderborn, lån), Levan Kenia (Zenit St. Petersburg), Peer Kluge (Hertha Berlin), Carlos Zambrano (St. Pauli), Ciprian Deac (CFR Cluj), Jan Moravek (FC Augsburg), Tim Hoogland (VfB Stuttgart, lån), Raúl (Al-Sadd Sports Club), Mario Gavranovic (FC Zürich), Hans Sarpei (klubb ej klar), Mathias Schober (slutar).

Kommentar på transferaktiviteter: Även Huub Stevens och Schalke har tvingats värva kreativt och smart. Man har bara betalat för en spelare och det är Obasi som löstes redan i våras. Men Barnetta är en härlig kantspelare som ansluter gratis och om Neustädter kan spinna vidare från sin fina Gladbach-form så är även han ett kvalitativt nyförvärv som förstärker det defensiva mittfältet. Det har även trillat in en del ”oönskade” Magath-spelare, återstår att se vilken roll de spelar den här säsongen. Ett helt gäng spelare har sorterats ut då de var överflödiga. Inte någon spektakulär sommar i Gelsenkirchen men ändå klokt handlat.

Motivering: I mina ögon är Schalke lite väl beroende av målkungen Klaas-Jan Huntelaar. Jag kan inte se någon i truppen som på allvar kan avlasta honom eller ersätta honom vid skada. Positivt är förstås att Huntelaar stannar säsongen ut – kanske förlänger han till och med sitt utgående kontrakt. En annan intressant fråga är vem som tar över efter Raúl i rollen bakom Huntelaar. Det lär bli Draxler eller Holtby, den sistnämnde passar bäst enligt mig och lär nog också få chansen. Holtby har verkligen mycket mer kvalitet i sina fotbollsskor och i sin fotbollshjärna än vad vi fick se förra säsongen. Det som gör att jag ändå placerar Schalke högt upp i tabellen är tränaren Huub Stevens och hans duktiga defensiv. Här finns åtminstone tre mittbackar som håller hög ligaklass, Fuchs och Uchida på kanterna är finfina ytterbackar. På det defensiva mittfältet finner vi spelare som Jones, Neustädter, Moritz och Höger. Dessutom har vi tre duktiga målvakter som kommer att kämpa om startplatsen. Den här grunden tillsammans med offensiva stjärnor som Farfan, Huntelaar, Holtby, Barnetta och en explosionsfärdig Draxler bör räcka långt. Hur långt återstår förstås att se, klart är att försvarsmekanismerna måste fungera bättre än i fjol men det borde specialisten Stevens ha fått ordning på nu. Sa jag förresten att Schalke har en väldigt stöttande hemmapublik?

Schalkes försäsong har inte varit lysande, ej heller deprimerande. Man hade kunnat önska sig fler mål men det fick vi åtminstone se i tyska cupen när Saarbrücken avfärdades med 5-0.

Håll ögonen på: Julian Draxler. Den 18-årige vänsterlöparen har redan 45 Bundesliga-matcher på kontot och rimligtvis borde det bli hans tur att ta ett helt land med storm nu. Tidigare tycker jag att hypen har varit lite överdriven men under våren växlade Draxler upp och imponerade även på Löw inför EM. God teknik, ett härligt driv och enorm potential.

3. VfL Wolfsburg
Truppens snittålder: 25,9

In: Fágner (Vasco da Gama), Naldo (Werder Bremen), Bas Dost (SC Heerenveen), Emanuel Pogatetz (Hannover 96), Vaclav Pilar (FC Hradec Králové), Kevin Pannewitz (Hansa Rostock), Ivica Olic (Bayern München), Simon Kjaer (Roma, åter från lån), Peter Pekarik (Kayserispor, åter från lån), Srdjan Lakic (TSG Hoffenheim, åter från lån), Diego (Atlético Madrid, åter från lån), Thomas Kahlenberg (FC Évian, åter från lån), Sotirios Kyrgiakos (Sunderland, åter från lån).

Ut: Chris (TSG Hoffenheim), Tuncay Sanli (klubb ej klar), Akaki Gogia (St. Pauli, lån), Giovanni Sio (FC Augsburg, lån), Ibrahim Sissoko (Panathinaikos Athen, lån), Mario Mandzukic (Bayern München), Sebastian Polter (1. FC Nürnberg, lån), Kevin Scheidhauer (VfL Bochum, lån), Hasan Salihamidzic (klubb ej klar), Thomas Hitzlsperger (klubb ej klar), Caiuby (FC Ingolstadt 04), Nassim Ben Khalifa (Grasshopper Club Zürich, lån), Bjarne Thoelke (Dynamo Dresden, lån), André Lenz (slutar).

Kommentar på transferaktiviteter: Som vanligt hade Magath och hans aktiviteter på transfermarknaden gjort sig bättre som en c-uppsats, men så kul ska vi inte ha det när ligapremiären bara är några dagar bort. Det har hänt mycket, det är helt säkert. Men jag är också ganska övertygad om att Magath faktiskt har tänkt rätt den här sommaren. Han har redan gjort sina kvantitativa inköp och därför har han spenderat pengar på mer beprövad kvalitet nu. Naldo och Pogatetz blir grymma försätrkningar i backlinjen, Fagner ska kunna ta rollen som högerback. Bas Dost öste in mål i holländska ligan och Vaclav Pilar blev hela Europas kelgris under EM. Diego har återvänt och vill nu göra sin livs säsong tillsammans med Magath. Mario Mandzukic har lämnat för FC Bayern – något som Magath var helt beredd på. Det här ser saftigt ut.

Motivering: Jag hade satt Wolfsburg som trea innan Helmes och Pilar trasade sönder sina korsband. Trots en sedvanligt bred trupp tror jag att dessa skador kommer att påverka mycket, men jag väljer att låta Magath ha kvar sitt lagbygge på plats tre. Den gode Magath är en lustig herre, man vet aldrig vad man får. Men nu har han ändå varit tillbaka i Wolfsburg ett tag och jag tror att han har lärt känna spelarna och vice versa. Wolfsburg har ”Magathfierats” och det betyder mycket. Klubben har inget Europa-spel att ödsla energi på och nyförvärven imponerar namnmässigt. Nu är det upp till Magath att skapa magi med spelarna han har, han måste få killarna att dra åt samma håll och han måste skapa en samhörighet. Lyckas han med detta så blir Wolfsburg livsfarligt för det är verkligen ett bra lag – nu ska spelarna helt enkelt fungera som ett lag också. Förra säsongen var backlinjen ofta ganska blek men om Naldos knä håller och om Pogatetz är lika rottweiler-aktig blir det bra igen. Mittfältare finns det i överflöd och med Olic, Dost, Lakic och skadade Helmes bör det bli en del mål.

Försäsongen har varit en besvikelse men i sista matchen blev det ett målkalas (10-0) och i cupen fungerade spelet helt okej. Det tar tid att spela in många nya spelare och Magath kör mycket fys, då blir spelet lidande många gånger.

Håll ögonen på: Ashkan Dejagah. Många av er känner redan 26-åringen som gasar på ute till höger. En evig talang. Men faktum är att Dejagah tycktes blomma ut under förra säsongen och man undrar hur bra han kan bli i år. Han är snabb och explosiv och förra säsongen blev det tio assist – det är nio mer än förra säsongen. Här lär det ångas på.

2. Borussia Dortmund
Truppens snittålder: 24,4

In: Marco Reus (Borussia Mönchengladbach), Julian Schieber (VfB Stuttgart), Leonardo Bittencourt (Energie Cottbus), Oliver Kirch (1. FC Kaiserslautern), Mustafa Amini (Central Coast Mariners, åter från lån), Marc Hornschuh (FC Ingolstadt 04, åter från lån).

Ut: Antonio da Silva (MSV Duisburg), Florian Kringe (St. Pauli), Dimitar Rangelov (FC Luzern), Shinji Kagawa (Manchester United), Lucas Barrios (Guangzhou Evergrande), Julian Koch (MSV Duisburg, lån), Lasse Sobiech (Greuther Fürth, lån), Daniel Ginczek (St. Pauli, lån), Johannes Focher (SK Sturm Graz).

Kommentar på transferaktiviteter: Det är främst två namn som bör och ska kommenteras: Shinji Kagawa och Marco Reus. Två av förra säsongens bästa spelare har bytt klubb. Kagawa har lämnat Dortmund för Manchester United och Marco Reus har lämnat Gladbach för Dortmund. Kagawa är ett blytungt tapp – Reus är ett blytungt nyförvärv. I övrigt har den bänkade ex-skyttekungen Barrios lämnat för Kina och in har i stället en utvecklingsbar tysk anfallare kommit i form av Schieber. Bittencourt är en stortalang som breddar mittfältsalternativen. De andra spelarna som har lämnat är helt i sin ordning, likaså backup-killarna som har anslutit. Bredden var god redan förra säsongen och Dortmund har mer satsat på kontraktsförlängningar – men man kan höja ett varningens finger då vi alla vet hur det gick i CL.

Motivering: Bundesliga 2012/2013 bör enligt all logik handla om Bayern München och Borussia Dortmund. När det gäller tysk fotboll kan man aldrig vara säker men dessa lag är så mycket bättre än konkurrenterna. Dortmund har tappat Kagawa som var väldigt betydelsefull för det offensiva spelet och det var han som oftast dyrkade upp täta försvar. Reus är en annan typ av spelare men på samma position, sanningen är dock att Klopp måste förändra lagets spel och han måste få Reus att fungera. De unga spelarna har blivit ett år äldre och ett år bättre – ett tiotal spelare har samlat på sig EM-erfarenheter. Laget ska vara bättre i år, den snabba omställningsfotbollen bör fungera lika bra.

Det måste gå bättre ute i Europa den här säsongen och backlinjen måste agera lite klokare när den ställs på prov. BVB har två ligatitlar i rad men det bör bli svårt att ta den tredje. Om Lewandowski går sönder ser det oroande ut på anfallspositionen och både Kehl och Bender är oroväckande skadedrabbade. Det är egentligen det offensiva mittfältet som ser bäst ut, här är alternativen många. Dortmund kommer som vanligt att springa sönder motståndarna men utan Kagawa kan det bli tuffare mot defensiva lag. Spännande blir det i alla fall. Klopp håller alltid sina spelare motiverade och Reus lär bli en ännu bättre fotbollsspelare i Dortmund. Det låter inte så dumt?

Startelvan håller mycket hög klass, med ett frågetecken bakom vänsterbacken Schmelzer. Klopp är van vid att få ungdomar att blomma ut och plötsligt finns här en hel del rutin. Det här ska kunna bli riktigt jäkla bra.

Försäsongen har varit okej. Förluster mot Brügge och Nürnberg har blandats med vinster mot Münster och Hamburg. Försvaret har sett oroväckande skakigt ut och även om Reus har imponerat är det tydligt att det här kan ta lite tid.

Håll ögonen på: Götzeus. Det blir lite av en favorit i repris här med två spelare i en. Men faktum är att det är Marco Reus och Mario Götze vi ska hålla koll på. Inte bara för att de är vänner utanför plan, inte bara för att de är unga tyskar utan för att de båda är bland det bästa som finns i offensiv mittfältsväg. Och för första gången ska de få spela en hel säsong tillsammans. Varning för magi.

1. Bayern München
Truppens snittålder: 25,5

In: Mario Mandzukic (VfL Wolfsburg), Xherdan Shaqiri (Basel), Dante (Borussia Mönchengladbach), Mitchell Weiser (1. FC Köln), Lukas Raeder (Schalke 04), Tom Starke (TSG Hoffenheim), Claudio Pizarro (Werder Bremen).

Ut: Danijel Pranjic (Sporting Lissabon), Breno (fängelse), Nils Petersen (Werder Bremen, lån), Rouven Sattelmaier (klubb ej klar), Ivica Olic (VfL Wolfsburg), Hans-Jörg Butt (slutar), Takashi Usami (Gamba Osaka, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Nu fasen ska det vinnas en titel! Pranjic, Usami och Olic har fått lämna plats för spelare av större kvalitet. Petersen har skickats på lån till Bremen så att han äntligen får lite speltid. In har duktiga Bundesliga-anfallarna Mandzukic och Pizarro kommit. Trollkonstnären från Schweiz, Shaqiri, kommer att till föra bredd och kvalitet på det offensiva mittfältet. Shaqiri kan bli årets genombrott i Bundesliga. Dante är en mittback av klass och Starke är en minst sagt hygglig andremålvakt. Weiser är en talangfull och spännande mittfältare. Det här har gjort laget bättre i spetsen och på djupet.

Motivering: Bayern München. Rekordmästarna. Jag placerar dem som etta, inte bara för att det är en naturlag, utanför att truppen är fantastiskt fin. Samtliga positioner är upptagna av världsklasspelare och på bänken finns det ohyggligt med kvalitet. Hela klubben andas vinnarmentalitet och rutinen är det inget fel på. Det ska dock tilläggas att FC Bayern har blivit ett lite naturligare lag,ett lag som går att slå och som tappar titlar och dominansen är inte lika påtaglig som under klubbens största storhetstider. Ligavinsten är verkligen inte skriven i sten och om inte Schweinsteiger hittar sin goda form, om Kroos tänker släpa sig omkring på planen och om Gustavo är lika ojämn så ser det lite jobbigt ut på det centrala mittfältet. Offensivt ska det inte behöva bli några problem. Om Robben har en dålig dag finns Shaqiri, om Gomez inte lyckas länka spelet så finns Mandzukic och Pizarro. Ribéry är världsklass rakt igenom.

Det finns tre duktiga mittbackar och i Lahm en av världens bästa ytterbackar. Alaba ska spinna vidare på sin explosion och Neuer är en världsmålvakt. Tränare Jupp Heynckes är rutinerad och lugn, men är inte det starkaste kortet i titelstriden. Viktigast i år blir att lära sig av Dortmund – lära sig att vara lite mer ödmjuka inför uppgiften. Lyckas man med detta så ska det går vägen, då ska FC Bayern bli Bundesliga-mästare 2013. Truppen ser mycket trevlig ut och i spelare som Can och Weiser kan vi mycket väl få se stjärnor födas. Men tänk på att Dortmund lurar bakom varje hörn, slappna av lär inte gå. Men man hade en bra grund och har gjort den bättre.

Försäsongen har sett bra ut och vinsterna har haglat in. Den absolut största framgången i sommar var 2-1-vinsten över Dortmund i Liga Total Cup – där jagade man bort ett och ett annat hjärnspöke. Trots skador på flera spelare har laget sett fräscht och bra ut.

Håll ögonen på: Robbéry. Precis som i Dortmund tar vi två spelare i en smäll. Arjen Robben och Franck Ribéry är inte bästa vänner och har spelat tillsammans ett bra tag. Det som gör att det kittlar lite extra även i sommar är Robbens stigande formkurva. Om Robbéry kommer igång och kör hårt på kanterna så har alla lag i världen svårt att hänga med.

Jag har fattat mig ganska kort på varje lag, tiden räcker inte till för mer ingående analyser. Som vanligt är det bara att lämna en kommentar om ni har några funderingar.

Nu kör vi!

/Wingren

I dag för 15 år sedan…

av Pierre Wingren, reporter

…gjorde Lars Ricken sitt klassisa 3-1-mål mot Juventus i Champions League-finalen. Han behövde bara några sekunder på sig att avgöra matchen mot favorittippade Juventus. Borussia Dortmund höll sedan fast vid resultatet och blev den första tyska klubben att vinna Champions League.

Noterbart: BVB hade då vunnit Bundesliga två säsonger i rad (95 och 96). Blir det en upprepning nästa säsong? Nja…

/Wingren

1997 var Lahm bollpojke – nu ska han leda sitt Bayern München

av Pierre Wingren, reporter

Ett nederlagstippat Borussia Dortmund besegrade favoriterna från Italien – Juventus. Matchen slutade 3-1 till tyskarna och vi fick se unge Lars Ricken avgöra med sitt historiska 3-1-mål. Den Champions League-finalen spelades i München, närmare bestämt på Olympiastadion. På den här tiden fanns ingen Allianz Arena. Men Philipp Lahm, han fanns.

FC Bayerns nuvarande lagkapten var 13 år gammal när han ivrigt kunde iaktta Zidane, Chapuisat, Kohler och Deschamps på plan. Han var en av ”bollkallarna” då.

Lite drygt 15 år senare är det han som ska leda sitt Bayern München mot ett nederlagstippat Chelsea. I Champions League-final. I München. Men den här gången på Allianz Arena.

”På den tiden så drömde jag definitivt inte om att få spela om den här titeln en dag”, säger Lahm Süddeutsche Zeitung.

Och det är inte vilken final som helst. Bayern München kan bli det första klubblaget någonsin att vinna Champions League på hemmaplan. 1984 var Roma i final och tog emot Liverpool hemma på Olympiastadion i Rom. Men italienarna förlorade på straffar. Bayern kan bli historiskt i kväll.

”Det här är höjdpunkten i Bayerns historia. Det säger allt, med tanke på alla stora stunder i klubbens historia. Först och främst måste du bli tilldelad en sådan final och sen behöver du ett lag som kan ta sig till en sådan match”, säger presidenten, Uli Hoeneß.

Det är dock inte bara ”Finale dahoam”, det är även upp till bevis för främst Bastian Schweinsteiger och Philipp Lahm. Tillsammans har de lett ett Bayern, och ett Tyskland, genom många stora turneringar och det är inte vilken generation tyska spelare som helst – det är en förbaskat bra generation. Men titlarna har uteblivit och de båda herrarna börjar komma upp i åldern. 2010 förlorade man finalen mot Inter i Champions League. EM-finalen 2008 gick förlorad och i VM 2006 och 2010 tog det stopp i semifinal. Det är dags att plocka en stor titel nu om man inte vill bli ihågkomna som de eviga förlorarna. Som spelarna som alltid stupade i finalen eller strax före.

Nu väntar ett högintressant EM för Tyskland i sommar – men vi kan avgränsa oss till Bayern i stället. Lahm och Schweinsteiger vill förstås också bli ihågkomna som stora vinnare, som Beckenbauer, Hoeneß, Effenberg och Kahn. Ikoner.

”Du behöver en internationell titel för att bli en gyllene generation. Du vill lyfta pokalen när du är i final. Och givetvis hade det varit fint att vara den första som lyfter den”, säger Lahm.

Och sen sätter han fingret på det som alla känner: ”Jag har inte många år kvar på den här nivån”.

Lahm är 28, Schweinsteiger är 27. De är inte lastgamla, men knappast purunga heller. Och en final på hemmaplan, ja, den bara måste man vinna. Det är en chans man måste ta.

Chelsea och Bayern München har stött på varandra en gång tidigare i Champions League. Säsongen 2004/2005 möttes lagen i kvartsfinal. I London slutade matchen 4-2 till Chelsea, i Tyskland vann München med 3-2.

Imorgon tar vi en titt på Bayerns troliga uppställning, förväntningar inför jättefinalen och Rummenigges kritik mot Chelsea.

/Wingren

Jag älskar dig, halv fyra

av Pierre Wingren, reporter

Mot den moderna fotbollen. För den moderna fotbollen. Positiv till kommersialisering och globalisering. Eller negativt inställd. Traditionalist, eller ej. Det är en gigantiskt stor och bred fråga som jag inte tänkte ge mig i kast med nu. Då hade jag fått sitta här framför skärmen i flera veckor. Det hade känts olustigt. Jag ska givetvis tillägga att det är en förbannat intressant och viktig fråga – där för- och nackdelar avlöser varandra i lika rapp takt som kulorna från en gevärseld. Argumenten slår med samma kraft, borrar in sig i blodet och medvetandet.

En liten, men ack så viktig del, från denna breda fråga tänkte jag dock lyfta här och nu. Tv-matcherna, tv-sändningarna och tv-avtalen. Om någon har missat det, så har den tyska fotbollsligan (DFL) tecknat ett mycket lukrativt avtal med Sky som börjar gälla säsongen 2013/2014. Sky får hosta upp 628 miljoner euro per år, att jämföra med de tidigare 412 miljonerna. En finfin ökning, en värdesättning för Bundesliga och nya förutsättningar för klubbarna att utvecklas. Kanon.

Jag befarar dock att vi kommer att få se fler förändringar i spelschemat med fler matchtillfällen som följd.

Kanske blir det en match på lördag förmiddag, en på söndag förmiddag. Eventuellt går det kanske att sparka igång en sen kvällsmatch på lördagen också? Det här är mina personliga funderingar och inget som baserar sig på fakta. Förutom på vad dåtiden har lärt oss förstås. Det är trots allt inte särskilt längesedan som fler matchdagar och matchtillfällen infördes i Bundesliga. Allt för att kunna sända fler matcher på tv, utspritt på olika tider för att därmed locka fler tittare. Tyskland är långt ifrån värst och har trots allt arbetat på ett sätt som knappast har gjort tv-bolagen glada. Man har spjärnat emot. Det går dock inte att motarbeta den moderna, kommersiella och globaliserade fotboll

Och tro mig, jag förstår det. Jag förstår att det är nödvändigt, åtminstone så länge man vill ha någonting att säga till om i Europa och världen. Så länge man vill vara konkurrenskraftig. Då måste produkten (Bundesliga) göras mer attraktiv. Vi har redan det högsta publiksnittet och kanske Europas mest positiva och offensiva fotboll i Tyskland Det är klart att det är en produkt man kan marknadsföra hårdare. I Tyskland, men framförallt utanför Tyskland. DFL har vaknat till liv och har intensifierat sina marknadsföringskampanjer och finslipat marknadsföringstekniken.

Resultatet ser vi redan nu – en större summa pengar flödar in och produkten Bundesliga blir allt mer respekterad även utanför Tyskland. Låt oss säga att DFL har lyckats.

I jämförelse med många andra ligor har DFL dessutom lyckats med detta utan att inkräkta alltför mycket på supportrarnas intressen och fotbollens traditioner. I förhållande till andra länder, alltså.

Vad som händer 2013/2014 vet jag inte. Jag tror på fler matchdagar som sagt.

Det är inte kul för en Köln-supporter att åka till München för en sen söndagsmatch. Det nödvändiga intrång som tv-bolagen gör inkräktar alltså på de människor som faktiskt följer sitt lag i vått och torrt. Jag gillar det inte, men jag förstår det. Fasen, det är klart att jag någonstans kan uppskatta det jag med, då jag får möjlighet att se fler matcher med fler lag.

Det var inte särskilt längesedan samtliga Bundesliga-matcher spelades på lördagen klockan 15:30. Jag älskar lördag halv fyra. Det slår vilken religiös högtid eller gudstjänst som helst. Vad jag vill ha sagt med det är att fotboll är ett kulturellt fenomen som för många faktiskt uppfyller samma funktion som religion. Men tv-bolagen inkräktar ytterst lite på Barkåkra kyrkas tider och traditioner. Någonstans måste man alltså förstå att människor blir upprörda över sånt här.

I boken Meningsskapande idrott: Livsåskådningsrelevanta perspektiv och empiriska kontraster, menar författaren att idrott kan fylla ett socialt tomrum och vara en viktig del av en persons identitet, samt bidra med något som kan beskrivas som närmast euforiska upplevelser och känslor av religiös art. Fotboll är inte bara fotboll. Åtminstone inte för alla.

Men vad ska man värna om då? Kan man på fullaste allvar argumentera för att supportrarna ska sättas i första hand, på bekostnad av klubbarnas och fotbollens välmående? Det känns svårt och inte särskilt verklighetsförankrat. Men hur långt kan man gå för att det ska passa alla andra intressenter än just supportrarna? Någon gång får det vara nog. Men när är det? Eller kommer man att offra allt vad supporterkultur heter och börja tramsa omkring med matcher i Asien, för marknadens skull?

Tysk fotboll är mer supporterförankrad och hänsynstagande än många andra storligor. Men hur länge förblir det så?

Jag älskar lördag 15:30, men jag har lärt mig att leva med, och förstå, att det inte är hållbart. Poängen med den här löjligt långa texten ovan är egentligen enkel och hade kunnat kokas ner till ett par meningar:

Hur kul blir det i morgon när Borussia Dortmund kan vara klara mästare redan innan matchen börjar? Om Bayern München tappar poäng halv fyra mot Werder Bremen, då är Dortmund mästare redan innan matchen mot Mönchengladbach börjar klockan 18:30.

Kom inte och påstå något annat än att lite av fotbollens magi försvinner. Ändå försöker tyska ligan att göra det lite mer spännande och dramatiskt genom att spela de två sista omgångarna samtidigt. På lördag klockan 15:30. Jag älskar den tiden. Men den här gången räcker det inte med de sista två omgångarna som sagt.

Jürgen Klopp sa under gårdagens presskonferens att det bästa hade varit om DFL hade agerat snabbt efter förra helgen och låtit matcherna gå av stapeln halv fyra på lördag. Uppenbarligen var det inte någon som trodde att Dortmund skulle kunna fira mästerskapet med tre matcher kvar.

Jag kan själv tänka mig hur svårt det skulle vara att gå ut och spela fotboll när du en timme tidigare har fått reda på att du är mästare. Kul, lyckligt och festligt, visst. Men det blir skevt om Dortmund inte är lika motiverade som de borde vara. Då kan Mönchengladbach på ren vilja och insats spela hem tre poäng och eventuellt gå förbi Schalke 04 i tabellen. Ser ni hur otroligt dumt det blir? Det blir orättvist. Helt i onödan, egentligen.

Nu får vi hoppas att Borussia Dortmund kan vara fokuserat till 100 procent ändå – även om Bremen tar poäng mot Bayern. Jürgen Klopp och killarna har ett ansvar gentemot supportrarna och dessutom ett historiskt rekord som lockar. Dortmund kan ta 81 poäng den här säsongen, det skulle i så fall vara två poäng mer än Bayern Münchens nuvarande rekord. Vi får hoppas att det är motivation nog. Jag litar på att Dortmund kan vara motiverat inför sina trogna supportrar och jag litar på att Jürgen Klopp och spelarna har rätt inställning till det här.

På lördag kan vi få en tysk mästare. Antingen runt 17:20 eller 20:20. Det kan vi tacka tv för.

***

Greuther Fürth är klart för spel i Bundesliga nästa säsong. Precis som Augsburg har man arbetat långsiktigt och tålmodigt – nu har man också fått sin belöning för det. Om Augsburg håller sig kvar innebär det att vi har fyra lag från Bayern i Bundesliga nästa säsong. Tränaren Mike Büskens har gjort ett strålande jobb med Fürth som har formats till ett spelskickligt och stabilt lag. Frågan är hur många spelare man lyckas behålla och vilka nyförvärv man lyckas göra. Men en positiv och stabil grund finns. Det är inget hastverk och just det är väldigt värdefullt när man tar steget upp i det tyska finrummet. Det blir Fürths första säsong i Bundesliga och presidenten Helmut Hack är säkerligen överförtjust då han har varit väldigt nära hela åtta gånger under sina elva år i klubben.

Eintracht Frankfurt ligger på en komfortabel andraplats och kan bli helt klart om man vinner mot bottenlaget Alemannia Aachen på måndag. Kampen om kvalplats är betydligt tuffare. Här finner vi SC Paderborn (58 poäng), Fortuna Düsseldorf (57 poäng) och St. Pauli (56 poäng). Ett riktigt getingbo som kommer att bjuda oss på mycket spänning.

Även i botten är det riktigt spännande. Det är onekligen lite trist att de tre sista lagen heter Alemannia Aachen (25 poäng), Hansa Rostock (26 poäng) och Karlsruher SC (27 poäng). På säker mark ligger Erzgebirge Aue och Energie Cottbus på 31 poäng. Men som ni förstår är inte faran över.
Det kommer att bli en dramatisk avslutning. Och jag vågar redan nu säga att det stackars lag som tvingas kvala för att hålla sig kvar i Bundesliga kommer att få det utomordentligt tufft. Det var längesedan så många lag var så bra i Bundesliga två. Det är kul och det är ett bra kvitto på det goda arbete som görs i många tyska klubbar.

***

Bundesliga omgång 32:

Fredag 20:30
FSV Mainz 05 – VfL Wolfsburg
Mainz är så gott som säkra, men rent matematiskt kan Thomas Tuchels lag fortfarande hamna på en dyster plats i tabellen. Wolfsburg var för några veckor sedan ett vinnande lag som plötsligt utmanade ordentligt om Europa League-platserna. Tre raka förluster senare så ser det plötsligt mörkt ut, men långt ifrån omöjligt. Även konkurrenterna blandar och ger. Vi kan väl helt enkelt hoppas på en trevlig match.
Jag tror på: 2

Lördag 15:30 (tiden vi älskar):
FC Nürnberg – Hamburger SV
Nürnberg säkrade Bundesliga-kontraktet förra omgången och kunde andas ut. Även Hamburg fick stopp på krisen när Hannover besegrades. Men för HSV är det fortfarande fullt möjligt att säsongen slutar med katastrof. Det gäller att hålla koncentrationen uppe och inte slappna av. För HSV kan dock en poäng vara värd sin vikt i guld eftersom att Köln har en urusel målskillnad.
Jag tror på: X

Hertha Berlin – FC Kaiserslautern
Otto Rehhagel hyllar spelarnas moral, och det med all rätt. Även om Leverkusen måste ta på sig en del för 3-3-matchen senast, så kvarstår det faktum att Berlin kämpade sig tillbaka in i matchen och det med en man mindre på plan. Nu saknas alltså viktiga kaptenen Kobiashvili. Men ska det spela någon roll mot ligans sämsta lag, som har förlorat 21 matcher i rad utan vinst? Kaiserslauterns chans till poäng borde vara om spelarna helt enkelt spelar utan ångest och vill säga adjö på ett respektabelt sätt.
Jag tror på: 1

FC Köln – VfB Stuttgart
Frank Schaefer tog över efter Ståle Solbakken, ville se ett aggressivt Köln mot Gladbach. Men han fick se ett lag värdigt att åka ur Bundesliga i stället. Som vanligt föll laget ihop efter det första insläppta målet och nu måste styrkorna samlas och fokusera på att åtminstone hålla Berlin bakom sig. Det blir inte lätt. Ett av ligans formstarkaste lag kommer på besök och har en Europa League-plats att försvara. Stuttgart har sju vinster och två oavgjorda på de senaste nio matcherna. En typisk Stuttgart-vår alltså. Dessutom har Stuttgart tre raka vinster i Köln.
Jag tror på: 2

TSG Hoffenheim – Bayer Leverkusen
Ännu en Europa League-duell då Hoffenheim, precis som Wolfsburg, har smugit sig med lite i skymundan. Leverkusen har fortfarande inte vaknat till liv under Hyypiäs ledning, men det ser bättre ut trots allt. En som dock har vaknat till liv är Kießling, hans mål kan bli oerhört viktiga dessa sista matcher. För det är just det Hoffenheim saknar, som har kommit igång som lag, men Lakic är inte sig själv och framåt är det ungt och talangfullt, men den där riktiga genomslagskraften saknas. Nu är Firmino skadad och missar de sista matcherna. Hoffenheim måste helst vinna för att ha fortsatt häng på Europa League.
Jag tror på: X

Werder Bremen – Bayern München
Den här matchen är nog den absolut svåraste att tippa på förhand. Jag känner mig dock ganska säker på att den blir otroligt underhållande. Jupp Heynckes och Bayern tänker bara på Madrid och kommer således att vila nyckelspelare. Thomas Schaaf och Bremen tänker på Europa League och kommer att ställa upp med sitt bästa lag. Men vad hjälper det när man spelar som krattor? Bremen har inte presenterat sig på ett bra sätt på sistone. Som om det inte vore nog saknas dessutom Sokratis, Fritz, Marin, Ekici och Bardfrede. Således blir det trots allt två b-lag som möts. Vilka spelare är mest motiverade?
Jag tror på: 1

Lördag 18:30
Borussia Dortmund – Borussia Mönchengladbach
Borussia Dortmund åttonde tyska mästerskap kan bli klart på lördag. Det skulle även innebära att man går förbi rivalen Schalke i antalet vunna tyska mästerskap. Dortmund befinner sig i en ohygglig form och har 25 matcher i rad utan förlust – vilket är ett nytt Bundesliga-rekord i en och samma säsong. Borussiat från Mönchengladbach ligger fyra inför matchen men har givetvis siktet inställt på att ta sig förbi Schalke i tabellen och därmed få en direktplats till Champions League. Marco Reus får spela inför sin kommande hemmapublik och kanske se sina framtida lagkamrater fira ligatiteln.
Jag tror på: 1

Söndag 15:30
FC Augsburg – Schalke 04
Schalke såg nästan ut att säkra tredjeplatsen när Gladbach var inne i en liten svacka, men då kommer två raka förluster och nu skiljer bara en poäng. När Schalke spelar på söndag kan Gladbach till och med vara förbi. Och bortamatch i Augsburg är minsann inte enkelt numera. Nykomlingen har rest sig och har imponerande fyra poäng ner till kvalplats. Utlånad, och utsorterade, Jan Moravek känner sig sugen på att störa sin egentliga arbetsgivare från Gelsenkirchen.
Jag tror på: X

Söndag 17:30
Hannover 96 – SC Freiburg
Freiburg är ett annat bottenlag som har rest sig och imponerat. Med 36 poäng ser det riktigt bra ut, men helt säkra är man fortfarande inte – åtminstone inte teoretiskt. Laget har spelat åtta match i rad utan att förlora. Det blir med andra ord en tuff uppgift för Hannover. Slomkas lag var nästan på väg att säkra en Europa League-plats, men plötsligt ligger man på plats sju. Skador har stört men åtminstone ska Abdellaoue och Stindl kunna göra comeback mot Freiburg, och det behövs nog.
Jag tror på: 1

/Wingren

Sida 1 av 1
  • Tjänstgörande sportredaktör: Johan Lundin
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB