Så är det dags för ännu en härlig ”tåg-blogg”. Den bästa sortens bloggande. Nja.

Säsongens första Champions League-omgång är spelad – med minst sagt blandade resultat för Bundesliga-lagen.

I tisdags vann Bayern München med 3-0 mot CSKA Moskva. Samma kväll förlorade Bayer Leverkusen, på ett hopplöst sätt, med 2-4 mot Manchester United.

I går vann Schalke 04 med 3-0 mot Steaua Bukarest. Samma kväll förlorade Borussia Dortmund, på ett hopplöst sätt, med 1-2 mot Napoli.

Omgångens största segrare är för mig Schalke 04. Inte bara för att de vann den viktiga hemmamatchen mot Bukarest, utan också för Chelsea gick och förlorade mot FC Basel. Ett drömresultat för Jens Kellers lag.

Det krävdes en gnutta tur för Schalke. I andra halvlek slog Uchida ett inlägg som ingen spelare nådde, målvakten hade kommunikationsproblem med sin backlinje och otroligt nog stod det 1-0 till hemmalaget. Efter det var matchen enkel för Schalke. De kunde spela ut. Kevin-Prince Boateng placerade in 2-0 och Julian Draxler avrundade det hela till 3-0 med ett mycket vackert mål.

Än en gång höll Schalke nollan. Än en gång spelade de med tålamod. Nu har spelarna tankat ordentligt med självförtroende och det ska bli oerhört intressant att se hur de kan matcha Bayern München på lördag.

Tokigt viktiga poäng för Schalke alltså. Och till Horst Heldts glädje kan vi än en gång konstatera att Boateng var ett utomordentligt bra köp – en avgörande affär.

BVB är inte längre BVB skrev jag i går. Jag fick rätt på mer än ett sätt. Att det inte passar Borussia Dortmund att gå in som favoriter mot lag visste vi – och mycket riktigt hade laget stora problem med Napolis fina försvarsspel. De skapade inte särskilt många chanser, hade svårt att hitta ytor.

Men BVB var inte BVB alls. Det saknades mycket. De hade en riktigt dålig dag på jobbet. Samtidigt gjorde Napoli det oerhört bra.

Dortmund inledde matchen ganska bra, men det syntes snabbt att Napoli var det något vassare laget. Sen missade Robert Lewandowski ett bra läge, minuten senare gjorde Higuain 1-0 för Napoli. Neven Subotic hade, inför målet, stått och trampat vid sidlinjen. Han ville släppas in efter omplåstring.

Jürgen Klopp lever på sina känslor – det är hans grej. Han lever fotboll. Problemet är att han ibland kokar över. Det gjorde han i går – och skämde ut sig ordentligt. Domaren visade givetvis upp honom på läktaren och efter det var matchen förlorad. Allt som kunde gå snett gick snett. Mats Hummels klev av skadad, Roman Weidenfeller fick ett korrekt rött kort efter att ha använt händerna utanför straffområdet. Ridå.

I andra halvlek gjorde BVB trots allt en helt okej insats. Men det räckte inte långt. Matchen slutade till sist 2-1 till Napoli. En otroligt tung start för Borussia Dortmund. Nu gäller det att vinna mot Marseille – men även där kommer Jürgen Klopps gäng få spela den typ av fotboll som i går. Det passar dem inte särskilt väl. Det gäller verkligen att de gör sin läxa om de inte vill åka ut ur Champions League innan vintern.

Två vinster och två förluster för de tyska lagen. Två övertygande segrar och två solklara nederlag.

***

Ytterligare två tyska klubbar mäter sina krafter med europeiskt motstånd i kväll. Det är dags för Europa League. Eintracht Frankfurt har hittat formen och brinner inför comebacken i Europa. Franska Bordeaux kommer på besök. Känslan är att Armin Vehs Frankfurt har goda chanser, men att det blir en jämn match. Matchstart 19:00.

För SC Freiburg kan kvällens äventyr bli en befrielse. I Bundesliga-vardagen är det inte mycket som fungerar för Christian Streichs nybyggda lag. En smak av framgång i EL kan betyda mycket för säsongen. Freiburg välkomnar tjeckiska Slovan Liberec. Matchstart 21:05.

/Wingren

”Rättvis förlust. När du spelar mot Manchester United får du inte göra några misstag. Men inte domaren heller”, säger Bayer Leverkusens sportchef Rudi Völler efter matchen.

”Jag tycker inte att vi gjorde vår bästa match i dag. Och vi spelade inte som vi kan”, analyserar mittbacken Ömer Toprak.

Ja. Det var en besvikelsens afton för Bayer Leverkusen. Men det var också en kväll i lärdomens tecken. Champions League var något nytt för den här backlinjen och för flera andra spelare på planen. Det var något nytt för Sami Hyypiä, som ändå försökte efterlikna Sir Alex med sitt eviga tuggummituggande på Old Trafford. De fick sig en läxa. Något som de kan dra lärdom av.

Det var framför allt försvarsspelet som var för svagt i går. Toprak och Spahic hade stora problem med hemmalagets anfallsspel, de fick för lite hjälp av ytterbackarna och mittfältet spelade inte tillräckligt resolut. Att Bayer Leverkusen spelade en aning passivt förvånar inte – det var snarare självklart med tanke på inramningen och motståndet.

Det första målet skulle givetvis inte ha godkänts. Bernd Leno blir klart störd, och rörd, av Antonio Valencia som är offside. Det måste domaren se. Men det är inte det målet som avgör matchen. Det var klasskillnad mellan lagen och Leverkusen kom inte alls upp i förväntad nivå. Stackars Stefan Kießling fick inte några vettiga bollar att jobba med och nyförvärvet Emre Can hör inte hemma på den här nivån än. Försvarsspelet var ihåligt, det egna spelet var stressat och slarvigt.

Manchester United vann välförtjänt med 4-2. Nu gäller det för Sami Hyypiä och spelarna att dra lärdom av det här. Vi såg för två år sedan hur mycket Champions League-rutin betyder när Borussia Dortmund kom sist i sin grupp. Leverkusen fick ett tidigt, och viktigt, uppvaknande.

Toprak och Simon Rolfes gjorde bortalagets mål.

***

”Vi spelade bra. Jag är väldigt nöjd med lagets insats. Det är alltid svårt när man har vunnit flera titlar. Därför är jag väldigt stolt”, säger Pep Guardiola efter matchen mot CSKA Moskva.

Det blev aldrig någon riktig fotbollsmatch. FC Bayern-spelarna kände mer att gräset på Allianz Arena i själva verket var en park – som de lugnt och stillsamt promenerade genom. Hemmalaget bjöd på en ny fotboll, en bättre fotboll. Tidigare har Pep varit väldigt mån om att hans spelsystem, bara hans spelsystem, ska appliceras. Mot CSKA Moskva tycks han ha sagt till sitt lag att mixa till det lite. En del av den brutalt raka anfallsfotbollen var tillbaka, men bollinnehavet förblev trots det Bayern Münchens.

Philipp Lahm gjorde en strålande match på det centrala mittfältet framför backlinjen. Kantspelarna i FC Bayern var som vanligt lysande. Först när spelarna började slappna av i andra halvlek lyckades CSKA Moskva skapa några halvchanser, de fick delta mer i spelet. Men mest av allt var det en lektion i hur fotboll ska spelas – bortaspelarna tittade på med beundran.

David Alaba satte en frispark efter bara fyra minuter. Mario Mandzukic utökade innan halvtid. Målet borde ha dömts bort – men det hade inte spelat någon större roll i den här matchen.

Med lite mer än 20 minuter kvar bestämde sig FC Bayern för att göra ett mål till. Och det var ohyggligt vackert. David Alaba plockade in en boll från Franck Ribéry, vände upp, och lobbpassade till Arjen Robben som avslutade säkert. Ridå.

Ett aggressivt press-spel, raka anfall och stor säkerhet med bollen. En helgjuten insats.

Då passade det också bra att Karl-Heinz Rummenigge, liksom Uli Hoeneß tidigare, tillbakavisade Matthias Sammers kritik mot det egna laget. ”En fantomdiskussion”.

***

Borussia Dortmund är inte längre Borussia Dortmund. De är fjolårets Champions League-finalister i stället. En roll som jag inte tror passar Jürgen Klopps gäng vansinnigt bra. De kommer inte att gå in i någon match som underdogs. Det blir en ny utmaning för BVB att bemästra detta i Champions League – omställningen var nog så jobbig i Bundesliga.

Givetvis blickar de glatt fram mot kvällens höjdpunkt och den kommande utmaningen i turneringens värsta grupp.

På presskonferensen framgick det att Jürgen Klopp erbjudits tränarjobbet i Napoli. Dortmund-tränaren tackade nej och nu sitter i stället Europa-räven Benitez på tränarbänken. Borussia Dortmund och Napoli har inlett säsongerna bra och ligger etta i sina respektive ligor. De har båda byggt om, och förstärkt, spelartrupperna. De nya anfallsuppsättningarna ha levererat.

Det mesta talar för en härligt fartfylld match med ett galet tryck på läktarna. Spelarna och Klopp ser fram emot att få spela på San Paolo.

”Tränaren påminde oss om att Maradona har spelat här. Därför är det en stor ära för oss att få spela här”, säger Nuri Sahin.

Jakub Blaszczykowski är åter redo för spel, även om Pierre-Emerick Aubameyang säkert får chansen från start efter sin fina insats mot HSV. Värre kan det bli i backlinjen. Neven Subotic fick en smäll i lördags och är tveksam till spel, nyförvärvet Sokratis fick en smäll på foten under gårdagens träning och även han är tveksam till spel.

Det ska bli intressant att se hur Borussia Dortmund tar sig an kvällens uppgift, hur de hanterar sin nya ställning i fotbollsvärlden. Om det är något vi vet med säkerhet så är det att Jürgen Klopps Dortmund aldrig upphör att utvecklas. Räcker den korta lärostunden mot Malaga?

Trolig startelva:

Weidenfeller
Großkreutz, Sokratis/Subotic, Hummels, Schmelzer
Bender, Sahin
Aubameyang, Mchitarjan, Reus
Lewandowski

***

”Vi har en hemmamatch och måste vinna den här matchen”, säger Horst Heldt.

Det är klart att förväntningarna är höga i Gelsenkirchen. Efter en tung start på säsongen har hoppet återvänt. Kevin-Prince Boateng har kommit in och redan blivit prinsen i det kungsblå riket. Han har avlastat Julian Draxler, som faktiskt såg en aning nedtyngd ut av all press, och han för med sig internationellt format till Schalke 04. Jens Keller förfogar över en väldigt stark och bred trupp. De vann bortamatchen i Grekland och tog sig till Champions League. Sedan dess har de gjort två bra – framför allt stabila – matcher mot Bayer Leverkusen (2-0) och FSV Mainz 05 (1-0).

Nu tycker förvisso Jens Keller att Boateng-hajpen är överdriven. Det håller jag med om. Boateng kommer inte att skjuta Schalke till succé på egen hand, men hans närvaro har lyft ett gäng pressade spelare till ett fungerande lag. Någonting har hänt i Gelsenkirchen. Laget har tagit ett steg framåt.

Vi har dock blivit lurade förr. Jag ser fortfarande inte Jens Keller som en man för Schalke. Jag ser fortfarande vissa brister i spelet. Men de tycks vara inne i en positiv trend, och det är just vad laget behöver. Här finns så mycket talang och potential, framgångar kittlar fram mer och mer av det.

Steaua Bukarest står för kvällens motstånd. Den rumänska klubben gjorde det bra i Europa League förra säsongen och slog ut Ajax innan Chelsea blev ett nummer för stort. Och om spelarna lyssnar på den förre BVB-ikonen, Marcel Raducanu, kan Kevin-Prince Boateng få det tufft i afton.

”Steauas spelare måste attackera Boateng. När man ligger tätt på honom tappar han huvudet. Då börjar han med vårdslösa tacklingar”, säger han.

Bukarest har ett tufft lag – kan de lyckas reta Boateng till ett rött kort?

Även rumänen, tillika förre Schalke-spelaren, Ciprian Marica försöker störa Schalke-spelarna inför matchen. ”Höwedes är kapten, men han gör många taktiska och tekniska misstag”, säger han.

Läge för Schalke att ge svar på tal i kväll. Det här är första gången som Ruhr-klubben är med i CL två år i rad. Det kan visa sig betyda oerhört mycket (lex Leverkusen och Dortmund).

Klaas-Jan Huntelaar är fortsatt skadad, men det hade varit ett tyngre tapp för ett år sedan. Adam Szalai anslöt i somras och börjar verkligen hitta rätt. Nu ska han få göra sina debut i Champions League, ”en stor ära”, säger han och ler.

Om vi får se samma bestämda och disciplinerade Schalke i kväll så går det här vägen.

Trolig startelva:

Hildebrand
Uchida, Höwedes, Matip, Aogo
Neustädter, Höger
Farfan, Boateng, Draxler
Szalai

Ännu en fantastisk kväll väntar på oss. Auf geht’s!

/Wingren

63 dagar har fått sedan Bayern München vann med 2-1 i Champions League-finalen mot Borussia Dortmund. En vecka tidigare hade den sista Bundesliga-matchen spelats, en vecka senare spelades finalen av DFB-Pokal. Bayern München vann trippeln. En historiskt bra säsong.

Första veckan efter säsongens slut känns det ganska skönt. Man får chansen att andas ut och intressera sig för andra intressen. Det känns välbehövligt. Men dra mig baklänges – fotbollslusten återvänder vansinnigt fort. Jag törstar efter fotboll, tysk fotboll. Spelarna är på semester och medierna försöker blåsa upp ett bråk mellan tysk fotbolls stora giganter, de funderar på vad som händer med Tim Wiese och ett oändligt antal rykten fabriceras, packas om och säljs igen. Långtråkigt.

En varm sommardag. Strålande sol och blå himmel. Det borde vara enkelt att tänka på något annat. Men så fungerar inte fotbollsmänniskan. Nej. Vädret, solskenet och det gröna gräset får en att tänka på en sak: ah, så härligt det hade varit med fotboll.

En regnig sommardag. Grått, blåsigt och tråkigt. Det borde vara enkelt att tänka på något annat. Kanske se en film på bio eller sitta och spela kort på den där utealtanen med tak av plast, som låter så härligt när regnet faller ner. Men så fungerar inte fotbollsmänniskan. Nej. Då börjar jag undra varför jag inte sitter och tuggar på några chilinötter, öppnar en kall öl och myser framför tv-soffan – där det givetvis är fotboll som visas.

Just därför är det så härligt en dag som denna – säsongens första officiella match står för dörren. Visst, Supercupen är knappast den hetaste titeln. Det är egentligen som en riktigt, riktigt bra träningsmatch. Det viktigaste är att spela bra och vinna om en vecka när tyska cupen drar igång, ännu viktigare är det om två veckor när det äntligen är dags för Bundesliga. Men det gör inte så mycket. Vetskapen att säsongen faktiskt inleds på riktigt i dag gör mig lycklig.

Mitt fotbollshjärta får en elchock och börjar plötsligt slå igen. Nu rusar det en härlig cocktail av glädje, spänning och nyfikenhet i kroppen. Nu är säsongen här. Nu jävlar är det dags.

***

Klockan 20:30 spelas Supercupen mellan Borussia Dortmund och Bayern München. Ett fullsatt Westfalenstadion väntar ivrigt på säsongens första, riktigt kraftmätning.

Även om titeln inte har något större värde i Tyskland så blir ändå kvällens match speciell. Det är trots allt de två giganterna som ställs mot varandra, Klopps nya BVB utan Götze mot Pep Guardiolas nya Bayern München. Trippel-segrarna mot ligatvåan och CL-tvåan.

Förra säsongen vann Bayern München med 2-1 hemma på Allianz Arena – hur resten av säsongen gick vet vi. Nu är det Dortmunds tur att spela Supercupen på hemmaplan, som utmanare. Klart de vill tvåla dit världens bästa klubblag, hur skulle man kunna inleda en säsong bättre?

Pep och FC Bayern är förstås lika sugna. De vill visa för hela världen att de inte är mätta och att de fortfarande är ohyggligt bra. Pep vill vinna sin första titel i Tyskland, få ett övertag på Dortmund.

Därför blir matchen intressant trots att titeln i sig inte spelar någon större roll.

Borussia Dortmund får klara sig utan nyförvärvet Henrich Mchitarjan och högerbacken Lukasz Piszczek. Dessutom är Pierre-Emerick Aubameyang och Jakub Blaszczykowski tveksamma till spel.

Bayern München lämnar Manuel Neuer, Franck Ribéry, Mario Götze och Holger Badstuber hemma. Däremot är Bastian Schweinsteiger åter redo för spel.

Matchen går att se på Eurosport 2, Eurosport player eller här på sportbladet.se.

Säsongens första knall. Borussia Dortmund mot Bayern München. Nu kör vi!

Läs del ett här
Läs del två här

En sista titt på hur lagen skötte sig den gångna säsongen – idag kikar vi på topplagen.

6. Eintracht Frankfurt
Betyg: 2
Kommentar: Eintracht Frankfurt spelade en bra höstsäsong för två år sedan, under våren tappade laget allt. Förra säsongen spenderades således i 2. Bundesliga tillsammans med nye tränaren Armin Veh. När Frankfurt mötte lag som VfL Bochum och 1860 München la Veh märke till några intressanta spelare. Frankfurt fixade en Bundesliga-plats och Veh tog med sig spelare som Stefan Aigner och Takashi Inui från tidigare nämnda klubbar – det var en jäkla tur det.

Att som nykomling i Bundesliga virvelvinda sönder flertalet försvar är starkt, att som nykomling i Bundesliga fixa en Europa League-plats är otroligt. Eintracht Frankfurt spelade en näst intill perfekt säsong, men om konkurrensen bakom hade varit lite giftigare hade Frankfurt troligtvis fått nöja sig med en mittenplacering.

Armin Veh fick laget att spela en underhållande och offensiv fotboll, han kittlade fram världsklassprestationer från Alexander Meier och han fick en handfull ynglingar att utvecklas till nyckelspelare: Kevin Trapp, Sebastian Jung, Sebastian Rode och många fler imponerade.

5. SC Freiburg
Betyg: 1,5
Kommentar: Christian Streich är en härlig typ och en fantastisk tränare. Han har gjort så mycket av så lite. Hans SC Freiburg, med ligans näst minsta lönebudget, spelade den näst bästa säsongen i klubbhistorien. Den sista matchen för säsongen spelades mot Schalke 04, Freiburg förlorade förvisso med 1-2 men bara det faktum att de hade kunnat stjäla Champions League-platsen från Schalke är galet. Nu slutade Freiburg i stället femma och får spela i Europa League till hösten. En helt makalös säsong.

Streich har byggt ett riktigt lag, en trupp som trivs. Därför var de också beredda att hela tiden hjälpa varandra på fotbollsplanen och springa mer än vad de trodde – oavsett om de spelade i försvaret eller i anfallet. Det är svårt att inte likna framgångskonceptet med Klopps Dortmund.

En annan stor, och imponerande, faktor till Freiburgs enorma framgång var lagets jämnhet. Blott ett fåtal matcher gick åt skogen, överlag var Freiburg otroligt konstanta under hela säsongen. Max Kruse fick sitt genombrott och stod för elva mål och fick senare chansen i Löws landslag. Försvaret såg mycket bra ut och förutom Kruse delade Freiburg-spelarna på målskyttet. En ljuvligt drömsk säsong.

4. Schalke 04
Betyg: 3
Kommentar: En säsong med en hel del toppar, men också en mänga djupa avgrunder. När allt kommer omkring måste jag ändå konstatera att Schalke har gjort en bra säsong, de fixade trots allt sitt mål i Bundesliga och de tog sig vidare som gruppetta i Champions League. Klaas-Jan Huntelaar var skadad och allmänt formsvag nästan hela säsongen, det vår vi inte glömma. Hur hade det gått för Dortmund utan Lewandowski, exempelvis?

Det började helt fantastiskt under dåvarande tränaren Huub Stevens. Schalke gjorde sina bästa säsongsstart på 41 år och skuggade Bayern München i tabellen. De besegrade Arsenal på bortaplan i Champions League och vann gruppen och de vann minsann derbyt mot Dortmund i Dortmund. Det kunde knappast sett bättre ut.

Men så rasade allt. Schalke tog bara två poäng i de sex sista höstmatcherna. De halkade neråt i tabellen och Horst Heldt valde att avskeda kult-Stevens. Jens Keller lyfte upp från U 17-laget och fick en tung start med en cupförlust mot FSV Mainz. Ojoj.

Jens Keller och hans Schalke inledde dock Rückrunde med ett fyrverkeri – Hannover besegrades med 5-4. Men efter den matchen uteblev segrarna igen och Schalke förnedrades också av FC Bayern. Skulle Keller få sitta kvar? Åsikterna var många. Schalke åkte också lite onödigt ut ur Champions League när de förlorade hemma mot Galatasaray i turneringens åttondelsfinal.

Jens Keller satsade än mer på att få ihop truppen, och han måste ha lyckats med något. Spelet blev bättre och bättre, poängen började trilla in igen. Julian Draxler blommade ut på allvar när han fick chansen att fylla den centrala luckan efter Lewis Holtby som lämnat för Tottenham.

Och jo, efter 34 omgångar ligger Schalke 04 just fyra. En kvalplats till Champions League är säkrad efter en turbulent säsong.

3. Bayer Leverkusen
Betyg: 2,5
Kommentar: Ingen Michael Ballack som stal rubrikerna, ingen Robin Dutt som sades vara illa omtyckt av vissa spelare. I stället en fräsch duo bestående av Sami Hyypiä och Sascha Lewandowski, med sig hade tränarduon en spännande spelartrupp. Stefan Kießling vann skytteligan och gav alltid allt, Lars Bender städade på mitten tillsammans med sina kompisar och Real Madrid-lånet Carvajal slog igenom och gjorde försvaret till ett strålande sådant. Bayer Leverkusen gjorde en mycket bra säsong, en fokuserad säsong, och de tappade aldrig greppet. Champions League-platsen kändes aldrig hotad. Anledningen till att betyget dras ned ett snäpp baseras på lagets oförmåga att ta sig förbi Borussia Dortmund när chanserna gavs.

Leverkusens version av 4-3-3 gör laget farligt. Backlinjen får hjälp av tre centrala krigare samtidigt som ett par yttrar springer fram och tillbaka på kanterna. Ett svårforcerat lag. Bayern München fick smaka på just det när Leverkusen, med en nypa tur förvisso, tog tre poäng mot FC Bayern under hösten. Säsongens största besvikelse var snarare insatsen i Europa League, uttåget mot Benfica kändes onödigt.

En stabil säsong med flertalet höjdpunkter och få blamage – Bayer Leverkusen gjorde det finfint.

2. Borussia Dortmund
Betyg: 2
Kommentar: Jürgen Klopp och hans Borussia Dortmund gick in som regerande tyska liga- och cupmästare. De bar ett ok på sina axlar efter ett par misslyckade insatser i Europa. De avslutade säsong som vicemästare i Bundesliga och Champions League. I DFB-Pokal tog det stop i kvarten mot Bayern München. En utmärkt säsong för BVB – helt klart. Men jag kan inte dela ut ett bättre betyg på grund av ett gäng dåliga ligamatcher där laget inte var tillräckligt fokuserat.

Under sommaren valde Dortmund att agera relativt sparsamt på transfermarknaden. Affischnamnet Marco Reus hämtades in, men annars rörde det sig mest om talanger och utfyllnadsspelare som Julian Schieber och Leonardo Bittencourt. Dortmund kunde inte längre spela den favoriserade typen av kontringsfotboll då de helt plötsligt var favoriter i samtliga matcher och laget tappade ganska många och onödiga poäng. I Champions League gick det bättre och mot slutet av hösten stod klubben som segrare av dödens grupp.

Bredden i truppen var ett problem under hela säsongen, spelarna från startelvan kunde inte ersättas på ett adekvat sätt. Det kostade ytterligare några poäng under våren, men spelet var trots allt stabilare och bättre. Dortmund kunde ganska komfortabelt säkra den där viktiga andraplatsen och hur sagolikt laget spelade i CL minns vi alla.

Det här var säsongen då anfallet var betydligt mycket bättre än försvaret, det här var säsongen då Roman Weidenfeller fick sitt erkännande som en målvakt av världsklass. Det här var säsongen då Dortmund på allvar presenterade sig i Europa. Sammantaget en mycket bra säsong som dock innehöll några för många poängtapp.

1. Bayern München
Betyg: 1
Kommentar: Det känns onödigt att motivera varför FC Bayern tilldelas högsta betyg. De vann Bundesliga i överlägsen stil, de segrade komfortabelt i DFB-Pokal och de fick äntligen plocka hem den där Champions League-titeln. Inte en enda svacka under säsongen (bortsett från några matcher här och var) och en ovanlig harmoni i klubben. Spelarna gjorde alltid sitt jobb, Jupp Heynckes hade filat fram en vinnartaktik. Det gick lika bra med Robben på plan som med Kroos. Mario Gomez blev överflödig och Daniel van Buyten var en mittback av världsklass. Bastian Schweinsteiger var tillbaka och Javi Martinez blommade ut efter några veckors väntan och gjorde FC Bayern till Europas mest svårslagna lag. Franck Ribéry dansade som vanligt av lycka på vänsterkanten.

Superbt, FC Bayern. En fullständigt lysande säsong.

/Wingren

FA firar 150 år. En del i firandet är Champions League-finalen på klassiska Wembley. Det var förstås ingen som hade räknat med att två tyska lag skulle spela den där matchen, matchen med stort M. Det är på sin plats att tacka öborna för att de har utvecklat sporten som vi älskar. Det är också på sin plats att fundera på hur de ska gå vidare?

Givetvis svider det för dem att Bayern München och Borussia Dortmund spelar finalen. Tyskarna. Tysk fotboll. På vårt Wembley. Sanningen är dock att allt fler britter sneglar med avundsjuka på tysk fotboll. Här lever många av de traditionella värdena kvar. Medlemsägda klubbar, ståplats, billigare biljetter, högljutt, lite sundare och en hel drös av egna produkter i lagen. Man kanske ska se finalen 2013 som ett tecken från fotbollsguden?

Tysk fotboll och Bundesliga tvivlade på sig själv – ordentligt – samtidigt som Premier League sprang ifrån. Det var mer än tio år sedan. Tysk fotboll stod vid en skiljeväg: skrota 50+1-regeln och söka ekonomiska muskler, eller fortsätta på den inslagna vägen?

Man fortsatte på den inslagna vägen, men gjorde en del förändringar. Bland annat blev elitklubbarna tvungna att satsa ordentligt på ungdomsfotbollen. Det har burit frukt, tonvis med frukt.

”Det är en fråga om filosofi och majoriteten vill att det förblir så. Ingen älskar sin klubb mer än dess medlemmar, och det håller supportrar med den känslan nära klubben. Vi tycker dessutom att det ger klubbarna och ligan en stabilitet eftersom ingen kan köpa en klubb över en natt”, säger ligaförbundets ordförande, Christian Seifert, om 50+1-regeln.

Nu står Tyskland i rampljuset. Det tog tid, det krävdes engagemang. Men det gick att lösa, det gick att komma närmare Premier League. Ekonomisikt kommer ligorna aldrig kunna konkurrera med varandra, men på ett sportsligt plan går det bra. Dessutom njuter de tyska supportrarna av att klubbarna tillhör dem, att de kan dricka öl på arenan, anordna tifon, stå upp, beblanda sig med motståndarna och att ligan bjuder på många högkvalitativa matcher och klass-spelare. Som om inte det vore gott nog så kryllar det av egna produkter i klubbarna, över huvud taget är andelen tyska spelare betydligt större än andelen engelska spelare i Premier League. Tränarna kommer fram på samma sätt, de vandrar genom ungdomslagen.

För mig är det en stor anledning till varför jag tycker den här finalen är så viktig. Det är inte bara för att det ska bli fantastiskt underhållande, det är inte bara för att vi med säkerhet får en tysk Champions League-vinnare för första gången sedan FC Bayern vann 2001. Finalen på Wembley bevisar att pengar inte är allt, det går att nå sportslig framgång utan att överge allt man tror på.. Jag tycker att det är vackert, det väcker ett hopp inom mig.

Jamen, tänker vissa av er, Bayern München är ju sjukt rika, inte så konstigt att de är i final!

Det är sant, Bayern München har under en lång tid jobbat upp ett enormt kapital. Men faktum är ändå att klubbens lönebudget är mindre än Chelseas, Arsenals och Manchester-klubbarnas.

Borussia Dortmunds lönebudget är än mer ”obetydlig” i sammanhanget. Aston Villa betalar ut mer löner än Borussia Dortmund (!). Det är värt att tänka på.

Jag älskar tysk fotboll, det är ingen hemlighet, men det är inte därför jag gör den här jämförelsen. Texten menar inte på något sätt att klanka ner på Premier League, snarare peka på att det finns andra vägar att gå. Och personligen tror jag att fotbollen hade mått mycket bättre av det – och dessutom varit förbaskat mycket roligare att följa.

***

Jag blir aldrig trött på att skriva det: heltysk Champions League-final. I morgon. På Wembley. Borussia Dortmund mot Bayern München. En stor fotbollsfest, antagligen en galet intensiv fotbollsmatch. Ovan har jag argumenterat för hur stolta tyskarna är över sin fotboll. De många tyska talangerna, de livliga supportrarna och den sportsliga framgången. Klubbarna.

Det är den utländska aspekten av finalen. Inom Tyskland är det helt andra värden som skapar en konflikt. I ena ringhörnan har vi den rika regionen Bayern med det rika fotbollslaget Bayern München. De som har haft det enkelt.

I andra ringhörnan finner vi fattiga Nordrhein-Westfalen, med arbetarlaget Borussia Dortmund. Det mindre glamorösa, som har haft det svårt.

I Bayern klättrar man på vackra berg, njuter av den fina utsikten. I Westfalen går man i stället under jord och sliter i gruvorna där mörkret råder (okej, inte nuförtiden, men kom igen, ge mig den här jämförelsen). Det är två motpoler som ställs mot varandra i morgon. Uppstickaren BVB mot jätten FC Bayern.

”München är den stad i Tyskland som rymmer de största ekonomiska musklerna. Dortmund har stora problem att ens komma i närheten av den ekonomiska framgången som München åtnjuter. Dortmund känner sig som en traditionell arbetarstad och den här imagen överförs på föreningen. FC Bayern ses som en rik klubb, med flertalet förmögna medlemmar”, förklarar sportsociologen Gunter Gebauer rivaliteten.

Det är inte så mycket att snacka om. Det är så. Bayern München och Borussia Dortmund lever i två olika land. I morgon möts de i Champions League-final. Båda lagen vill titulera sig som Europas bästa. Det kommer att bli en jäkla fest.

/Wingren

Okej. Tiden går fruktansvärt långsamt den här veckan. Det är faktiskt löjligt. En sekund känns som en timme. Nu börjar det dock närma sig, den heltyska Champions League-finalen på Wembley är bara två dagar bort. Stort.

Jag tänkte bjuda er på säsongens bästa Bundesliga-elva. Lite tråkigt är det dock att Bayern München har varit så fantastiskt bra, således domineras elvan av FC Bayern-spelare. Nästa vecka tänkte jag fortsätta säsongssummeringen här på bloggen och planerar därför att göra en Bundesliga-elva med spelare som representerar Bayern München eller Borussia Dortmund – jag vill helt enkelt uppmärksamma att det finns fler spelare som har stuckit ut den här säsongen. Vidare tänkte jag betygsätta lagens säsonger – låter det som en okej plan?

Men okej, åter till säsongens bästa elva. Jag väljer att formera laget enligt 4-2-3-1 då det systemet representerar Bundesliga-lagen ganska väl.

Kevin Trapp (Eintracht Frankfurt)
Precis som hela Frankfurt-laget tog 22-åringen ett enormt kliv framåt den här säsongen. Har förvisso släppt in 37 mål, men har stått för väldigt många jätteräddningar och fungerat som en garanti för nykomlingen Frankfurt. Strålande säsong innan den olyckliga skadan satte stopp.

Philipp Lahm (Bayern München)
Sprangs förbi av Piszczek förra säsongen, men har verkligen återerövrat sin titel som ligans bäste ytterback – och garanterat en av världens bästa. Vinner otroligt många närkamper, spelar smart och fyller alltid på i offensiven.

Dante (Bayern München)
Gjord av granit, ingen tar sig förbi. Nyckeln till FC Bayerns nya försvar. Räcker det som motivering?

Mats Hummels (Borussia Dortmund)
Inledde säsongen svagt och medgav att han kände sig utbränd. Har sakta men säkert hittat tillbaka till gammal god form även om den här säsongen har bjudit på något fler misstag från landslagsbacken. Offensiva kvaliteter i världsklass, styr Klopps backlinje.

David Alaba (Bayern München)
Österrikaren går från klarhet till klarhet. Har exploderat sedan han fick Jupp Heynckes fulla förtroende. Modern ytterback som gärna hotar i offensiven, samtidigt har han blivit betydligt mycket säkrare i försvarsspelet. Blott 20 år gammal.

Bastian Schweinsteiger (Bayern München)
En tung säsong på alla sätt och vis bakom sig, folk började fråga sig om Bastian kanske hade tappat det? Icke sa nicke. Schweinsteiger överbevisade alla och har styrt och ställt på FC Bayerns mittfält hela säsong. En klar ledargestalt som styr tempot i matcherna, gör ett kanonjobb på båda planhalvorna.

Ilkay Gündogan (Borussia Dortmund)
Borussia Dortmunds motsvarighet till Schweinsteiger. Om Gündogan saknas så tappar laget fruktansvärt mycket kvalitet. Han är motorn i laget och likt Schweinsteiger är han lika frejdigt aggressiv i såväl offensiven som defensiven. Otroligt utveckling.

Thomas Müller (Bayern München)
Fotbollsvärldens lustigaste spelartyp, åtminstone en av. Har han bra teknik? Inget vet. Jag vet bara att han är en av de smartaste spelarna som finns och att han alltid vet precis vad han ska göra. Han står rätt, han passar rätt, han löper rätt. Väldigt viktig poängspelare som dessutom alltid tar jobbet.

Mario Götze (Borussia Dortmund)
Lurig, snabb och tekniskt begåvad. Alltid god för ett mål eller en fin framspelning. Tog över Kagawas roll och 20-åringen har verkligen gjort en fantastisk säsong. En spelartyp som kan avgöra en låst match, en spelartyp som motståndaren alltid måste ha stenkoll på.

Franck Ribéry (Bayern München)
Precis som Götze är Ribéry en spelare som kan låsa upp matcherna, han har varit oerhört viktig för Bayern München när spelet inte riktigt har stämt. Jobbar fint i defensiven men är framför allt ett ständigt hot offensivt. Han skapar mål och målchanser, fixar fram straffar och visar vilja. Snabb och teknisk.

Stefan Kießling (Bayer Leverkusen)
Dante sa alldeles nyligen att Lewandowski är världens bäste anfallare, jag är anser att han åtminstone är bäst i Bundesliga. Men han får nöja sig med en bänkplats av den enkla anledningen att Kießling har betytt mycket mer för sitt lag och varit en avgörande faktor för Leverkusens fina säsong. Slutar aldrig att springa och passar gärna sina medspelare.

Tränare: Christian Streich (SC Freiburg)
Jupp Heynckes i all ära – men han har arbetat med ett helt annat material än Christian Streich. Den resan som Streich och Freiburg har gjort tillsammans är helt enkelt fenomenal. Han har lyckats bygga ett lag som ger allt för varandra, som aldrig ger upp och som står otroligt stabilt i defensiven. Och just det: han har dessutom en alldeles ljuvlig personlighet. Hatten av.

På bänken: Roman Weidenfeller (Borussia Dortmund), Lukasz Piszczek (Borussia Dortmund), Fallou Diagne (SC Freiburg), Javi Martinez (Bayern München), Alexander Meier (Eintracht Frankfurt), Jakub Blaszczykowski (Borussia Dortmund), Robert Lewandowski (Borussia Dortmund).

***

Några korta nyheter från den tyska fotbollsvärlden:

– Robin Dutt gjorde succé i SC Freiburg men valde att ta över tränarjobbet i Bayer Leverkusen. Där gick det inte lika bra och Dutt fick sparken. Nu jobbar han som sportchef på det tyska fotbollsförbundet – men kanske bara i en vecka till. Robin Dutt har ansökt om att få lämna posten då han är överens med Werder Bremen.

– Dansken Frank Arnesen har fått lämna Hamburger SV. Sportchefen tog emot med öppna armar för två år sedan men succén har sannerligen uteblivit. Chelsea-talangerna har inte blommat ut och nu är dessutom skuldberget på väg att växa sig lite väl stort. Frågan är vem som får ta över jobbet? Felix Magath? Jörg Schmadtke?

– Werder Bremen har värvat Nils Petersen från Bayern München. Anfallaren spenderade den här säsongen på lån i den nordtyska klubben men nu är övergången permanent. Kontrakt till 2017.

– André Schürrles nästan säkra övergången från Bayer Leverkusen till Chelsea är inte lika säker längre. Rudi Völler funderar på att tvinga Schürrle att stanna kvar då marknaden inte erbjuder några värdiga ersättare. Anledningen till pokerspelet är att Kevin de Bruynes utlåning i andra riktningen är allt annat än säker. Dortmund vill köpa honom av Chelsea, Chelsea vill kanske rent av behålla belgaren. Fortsättning lär följa.

***

I kväll är det dags för det första kvalmötet mellan TSG Hoffenheim och 1. FC Kaiserslautern. Hoffenheim börjar på hemmaplan och vill spinna vidare på ”det lilla miraklet”. De kan dock räkna med att nästan hela Tyskland står bakom Kaiserslautern i det här mötet. Frågan är om Kaiserslautern har genomslagskraft nog att fixa ett bortamål?

***

Det blir ingen ny läckerbit signerad BVB-supportrarna på Wembley. The Unity har bestämt sig för att inte organisera något tifo på lördag eftersom Uefas alla restriktioner omöjliggör ett fint genomförande. Beklagligt och tråkigt.

FC Bayern-fansen kommer dock att försöka hitta på något, men även de menar att ”förutsättningarna är långt ifrån optimala”.

Varför Uefa? Här har de chansen att verkligen få bjuda på en publikfest som hade kunnat gå rakt genom tv-apparaterna. Trist.

Det står för övrigt helt klart att Mario Götze missar finalen på lördag. Ett fruktansvärt tungt tapp för Borussia Dortmund, även om många säkert är lite nöjda över att den framtida Bayern-spelaren inte deltar i finalen. Det återstår att se hur Jürgen Klopp väljer att reagera. Som jag ser det finns det tre alternativ.

1) Marco Reus flyttar in centralt och Kevin Großkreutz tar platsen som vänsterytter. Detta är det mest troliga alternativet.

2) Ilkay Gündogan flyttar upp ett steg och tar Götzes plats, Reus stannar kvar ute till vänster. Nuri Sahin eller Sebastian Kehl tar hand om mittfältsplatsen bredvid Sven Bender.

3) Klopp ställer om och kör 4-3-3 (som han har gjort tidigare under säsongen). Reus till vänster, Blaszczykowski till höger och Lewandowski i mitten. Mittfältet skulle i så fall bestå av Ilkay Gündogan, Sven Bender och Sebastian Kehl eller Nuri Sahin.

I Bayern München skuttar spelarna omkring utan nya skadeproblem. Sedan tidigare saknas Toni Kroos (som har börjat löpträna) och Holger Badstuber (som tyvärr blir borta i cirka tio månader till).

Det är snart dags för den heltyska finalen, den första någonsin faktiskt. Bayern München och Borussia Dortmund har dock stött på varandra i Champions League en gång tidigare. De båda storklubbarna drabbade samman i kvartsfinal säsongen 1997/98. Då var Dortmund regerande Champions League-mästare, men de fick bara med sig 0-0 från det första mötet i München. I Dortmund bjöd lagen på en halvsömnig föreställning och i förlängningen lyckades Stéphane Chapuisat göra 1-0 för Borussia Dortmund.

Något säger mig att lördagens match inte blir halvsömnig. Inte alls.

/Wingren

Att 502 567 biljettansökningar har trillat in hos Borussia Dortmund förvånar mig inte. Draget kring klubben är stort och det här är inte första stormatchen där hundratusentals människor vill ha en biljett. I skrivande stund har jag inte någon officiell siffra från Bayern München – men givetvis har även de tyska rekordmästarna fått in mängder med ansökningar till den tyska jättefinalen i London.

Det jag stör mig på är Uefa. Jag förstår givetvis att neutrala supportrar ska få chansen att se en Champions League-final på plats och jag förstår att Uefa måste tillhandahålla biljetter till diverse kostymsnubbar. Men jag tycker det är förbannat tråkigt att mängden neutrala biljetter är så stor. Bayern München och Borussia Dortmund får ungefär 25 000 biljetter var – Wembley har dock plats för 90 000 åskådare. Nog fasen hade Uefa kunnat höja antalet klubbreserverade biljetter till åtminstone 30 000 per finallag. Det är knappast så att årets största final hade mått sämre av en mäktigare kuliss, ett större tryck.

Nu är det som det är. Många blir utan biljett. Det är trist.

I lördags bjöds vi på ett litet smakprov på vad som komma skall. Borussia Dortmund välkomnade Bayern München till Westfalenstadion och den betydelselösa ligamatchen slutade 1-1. Jürgen Klopp roterade in fem nya spelare i startelvan, Jupp Heynckes gav sju nya chansen. Ingen av tränarna ville testa något nytt, spela ut några trumfkort. Det är givetvis helt förståeligt. Efter Rafinhas armbåge i andra halvlek fick FC Bayern spela de sista 25 minuterna med en man mindre – men de höll emot och matchen slutade 1-1. Vi lärde oss inget nytt. Vi kan dock vara säkra på att det blir en sjuhelvetes knall i London den 25 maj.

FC Bayerns sportchef Matthias Sammer gjorde sig knappast mer populär i Dortmund-lägret. Jürgen Klopp gjorde sig knappast mer populär i Bayern-lägret. De båda profilerna skrek på varandra i samband med Rafinhas tilltag. Även på gräsmattan blev situationerna tuffare och mer intensiva. Ord och kommentarer har haglat inför och efter matchen. Rivaliteten mellan klubbarna har ökat, inte minskat. De heta känslorna har spätts på.

Franz Beckenbauer uppmanar i en Bild-kolumn att det fina spelet måste stå i förgrunden. Jakub Blaszczykowski är inne på samma sak efter matchen: han hoppas på en intensiv, men fair, Champions League-final.

Det hoppas jag också.

Än så länge har inte ”striden” mellan de tyska storklubbarna nått en absurd nivå. Det är fortfarande en hälsosam och spännande rivalitet mellan lagen. Saker och ting har inte urartat som i Spanien. Jag hoppas verkligen att det inte heller gör det lagom till den stora drömfinalen.

Borussia Dortmund och Bayern München har tagit hela Europa med storm den här säsongen. Avundsjuka blickar riktas mot den fartfyllda, offensiva och viljestarka fotbollen. Mot den passionerade publiken och de lättomtyckta tränarna. Det vill vi se mer av den 25 maj.

På tal om Dortmund: målvakten Roman Weidenfeller förlängde i dag sitt kontrakt med klubben till 2016.

Och på tal om kontrakt: André Schürrle har skrivit på ett kontrakt med Chelsea, men det blir inte giltigt förrän Bayer Leverkusen går med på övergången (vilket de alltså inte har gjort).

Och på tal om fotbollsspelare och CL-final: hur nöjd är Joachim Löw med de tyska lagens framgång i Champions League? Säkerligen oerhört glad – men samtidigt lite besvärad kanske. Landslaget åker till USA i slutet av maj för att spela mot Ecuador (29 maj) och mot Jürgen Klinsmanns USA (2 juni). Får Stefan Kießling äntligen chansen då?

Bundesliga omgång 32

Borussia Mönchengladbach – Schalke 04 0-1
Raffael hittade Julian Draxler i slutet av matchen och ynglingen tvekade inte en sekund: 0-1 och Schalke kunde åka hem med tre poängen. Tre mycket viktiga poäng dessutom. Jens Kellers lag befäster fjärdeplatsen som ger kval till Champions League. Europa-tåget har inte lämnat perrongen i Mönchengladbach än, men det börjar bli ont om tid för spelarna om de vill åka med.

VfB Stuttgart – Greuther Fürth 0-2
Sportchef Bobic uppmanade sina spelare att ge järnet – trots allt väntar en prestigefylld cupfinal mot FC Bayern i början av juni. Men det har inte alls fungerat i Stuttgart sedan nedflyttningshotet avvärjdes. Rüdiger visade temperament och visades ut, Fürths Nehrig brände straffen. I stället var det Stuttgarts högerback, Sakai, som fixade 0-1 med ett självmål. Hemmalaget var en man mindre och Fürth hade inte några större problem. Azemi gjorde 0-2-målet.

Hannover 96 – FSV Mainz 05 2-2
En poäng som inte gjorde någon glad. Mainz kan inte nå EL-platserna längre, Hannover måste ösa in mål och plocka sex poäng samtidigt som konkurrensen förlorar – inte så troligt alltså. Müller hade en pigg dag på jobbet och fixade ledningsmålet för Mainz, men Hannover kom tillbaka och vände på matchen till 2-1. Schulz såg sitt andra gula kort och Hannover fick klara sig med en man mindre – då slog Müller till igen. En ganska ”värdelös” poäng.

Werder Bremen – TSG Hoffenheim 2-2
Om Werder hade vunnit matchen så hade klubben inte längre kunnat hamna på en direktnedflyttningsplats. Och det såg länge ut att gå vägen för Thomas Schaafs lag. Hunt satte en straff efter bara några minuter och Kevin de Bruyne utökade ledningen till 2-0 innan halvtid. Hoffenheim hade inte gett upp, men de kändes inte särskilt farliga heller. Det var först när Schipplock byttes in och Hoffenheim flyttade fram positionerna som hemmalaget började skaka. 2-1. 2-2. Bara minuter innan slutsignalen hade hemmalaget tappat ledningen. Poängen kan dock komma att bli viktig för båda klubbarna i den fortsatta bottenstriden.

1. FC Nürnberg – Bayer Leverkusen 0-2
Nürnberg förlorade igen och är inne i en negativ trend, men de har grund att fira ändå – Bundesliga-kontraktet är matematiskt säkrat. Leverkusen var det bättre laget i matchen och Toprak kunde göra 0-1 på en hörna. Kießling ville förstås också dyka upp i målprotokollet och tog hand om en straffspark: 0-2. Därmed är anfallaren delad skytteligaledare tillsammans med Lewandowski. Han kunde dessutom tagit ledningen om inte Sam hade tagit hand om nästa straff (som han brände). Vinsten garanterar spel i Champions League nästa säsong.

Eintracht Frankfurt – Fortuna Düsseldorf 3-1
Nykomlingsmötet slutade med en rättvist Frankfurt-seger. Düsseldorf ligger därmed kvar på 30 poäng, blott en bättre målskillnad håller laget ovanför kvalstrecket. Meier har hittat målformen igen och sköt 1-0 till hemmalaget i första halvlek. Strax efter halvtid utökade Lakic ledningen till 2-0. Düsseldorf slängde in jokern Schahin och lyckades reducera, men efter lite spänning i matchen tyckte Meier att det fick vara nog och gjorde 3-1. Frankfurt har häng på Schalke och CL-platsen. Starkt.

Borussia Dortmund – Bayern München 1-1
Båda tränarna roterade ganska friskt och det var tydligt att ingen ville spela ut några trumfkort – den riktiga matchen spelas trots allt den 25 maj. Dortmund inledde i ett högt tempo och Großkreutz satte en volley till 1-0 efter en fin aktion av ”Kuba”. Glädjen blev inte särskilt långvarig. Drygt tio minuter senare nickade Mario Gomez helt enligt skolboken – 1-1. Andra halvlek inleddes sedan i ett lite lägre tempo. Det var först efter 60 minuter som matchen tog fart igen. Neuer gjorde en finfin räddning på Lewandowskis straff och minuter senare visades Rafinha ut efter att ha armbågat ”Kuba” i ansiktet. Sammer, Klopp och Rafinha skrek på varandra och stämningen blev het. Dortmund lyckades dock inte få ut särskilt mycket av sitt övertag, vilket även berodde på en klumpfotad Julian Schieber. 1-1 och känslorna inför finalen har knappast blivit mindre heta.

SC Freiburg – FC Augsburg 2-0
Europa ser ut att bli verklighet för Christian Streichs Freiburg, vilket är lite smått otroligt. Söndagens match bjöd på förträffligt målvaktsspel, Baumann och Manninger bjöd på flertalet jätteräddningar men Augsburg-keepern överlistades dock två gånger. Augsburg inledde annars bäst, men med några minuter kvar av första halvlek kunde Makiadi stöta in 1-0. Schmid gjorde sedan 2-0 efter fint samspel med Kruse – då återstod 30 minuter av matchen. Augsburg orkade aldrig komma igen och ligger därmed kvar på kvalplatsen.

Hamburger SV – VfL Wolfsburg 1-1
Är drömmen om Europa över för HSV? Inte helt säkert, men utgångsläget är väldigt tufft. Freiburg har tre poäng mer och en mycket bättre målskillnad, Hamburg hade behövt tre poäng i söndags. Precis innan halvtid fixade Westermann 1-0-ledningen för hemmalaget, i en inte allt för upphetsande första halvlek. Vinterköpet Ivan Perisic hoppade in för Wolfsburg och serverade Hasebe till 1-1 efter 65 minuter. Efter kvitteringsmålet tog bortalaget över matchen, men de lyckades inte göra fler mål trots ett antal bra chanser.

/Wingren

Das deutsche Traumfinale ist perfekt! Ord som egentligen säger allt, men jag får väl ta och klämma ur mig några meningar till. Tyskland slog Spanien med 11-3 i de här semifinalerna. Borussia Dortmund – Real Madrid 4-3 och Bayern München – Barcelona 7(!)-0. Nästan obegripligt, men ändå helt logiskt för de som har följt de här tyska klubbarna.

Det är naturligtvis väldigt stort. En heltysk Champions League-final. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att fira 50 år med Bundesliga på.

FC Bayern undvek den gula faran – med bravur. Spelarna som riskerade att missa finalen höll sig i skinnet. Jupp Heynckes lag behövde inte ens spela sin bästa fotboll, de vann ändå enkelt med 3-0. Jag tvekade aldrig på att Bayern München skulle kunna slå ut Barcelona, men jag trodde aldrig att de skulle göra det på det här sättet. Det var en förnedring, en styrkedemonstration. Räknar vi dessutom in matcherna mot Juventus, som slutade 4-0 sammanlagt, så tror jag att vi finner de mest imponerande fotbollsminuterna i Champions Leagues historia. 11-0. Våldsamt.

Två välförtjänta finallag, två tyska finallag. Det kommer att bli en ofantligt stor fotbollsfest i London den 25 maj. Två klubbar som tar ansvar för sin ekonomi, två klubbar med mängder av inhemska spelare och två klubbar som bjuder på underhållande fotboll. Det är en stor stund för tysk fotboll.

Bayern München får givetvis ses som klara favoriter i finalen. De har 20 poäng mer än Borussia Dortmund i Bundesliga och framför allt deklarerade Uli Hoeneß att Dortmund var det enklaste motståndet av de fyra semifinallagen. En situation som givetvis passar Jürgen Klopp och hans spelare alldeles utmärkt. Hoeneß hällde bensin på elden.

Det kommer att bli en ohyggligt intensiv final. Borussia Dortmund har inte så mycket att förlora, men de lever sin dröm och kan dessutom förstöra FC Bayerns säsong på köpet. För de tyska rekordmästarnas del är det här den tredje finalen sedan 2010 – nu är det verkligen dags att få lyfta den där pokalen. Dessutom kan de en gång för alla sätta Borussia Dortmund på plats. De har redan återerövrat ligatiteln och slagit ut dem i DFB-Pokal. Båda lagen kommer att ge allt och lite till.

Borussia Dortmund välkomnar Bayern München till Westfalenstadion på lördag. Vanligtvis en jättematch i Bundesliga, den här gången riskerar duellen att bli smått komisk. Jag skulle bli synnerligen förvånad om vi får se de 22 bästa spelarna i den matchen.

En stor stund. Njut nu. Och vet ni? Jag kan garantera att ett tyskt lag vinner Champions League. Bara en sån sak.

/Wingren

Vi har kommit en bit på vägen. En tysk drömfinal i London är inom räckhåll. Det blev nervöst under de sista minuterna i Madrid – men Borussia Dortmund löste uppgiften. I kväll är det Bayern Münchens tur att fixa finalbiljetten, och utgångsläget är ännu bättre då de tyska rekordmästarna höll nollan i 4-0-vinsten i München.

Efter matchen i går skrev jag att det ändå var lite häftigt med Dortmund. I dag publicerade Zeit Online passande siffror på det hela. Det gör gott för fotbollen att ett på papperet underlägset lag kan ta sig till final.

Så här mycket har semifinalisterna spenderat och genererat i spelarövergångar de senaste tre säsongerna:

Real Madrid
Utgifter: 181,5 miljoner euro
Intäkter: 51,5 miljoner euro

Barcelona
Utgifter: 165,5 miljoner euro
Intäkter: 99,45 miljoner euro

Bayern München
Utgifter: 131,4 miljoner euro
Intäkter: 15 miljoner euro

Borussia Dortmund
Utgifter: 44,55 miljoner euro
Intäkter: 49,15 miljoner euro

Så här rutinerade spelare har klubbarna:

Barcelona
653 CL-matcher och 539 landskamper

Real Madrid
524 CL-matcher och 580 landskamper

Bayern München
450 CL-matcher och 536 landskamper

Borussia Dortmund
162 CL-matcher och 258 landskamper

Jag tycker det är fint att fotbollen fortfarande avgörs på en gräsmatta under 90 minuter – även på den här nivån.

Åter till kvällens match. Bayern München körde över Barcelona i första mötet och har med sig en komfortabel 4-0-ledning till Spanien. Om tyskarna gör ett mål måste spanjorerna göra hela sex stycken. Barcelona ska inte kunna vända på det här. Jag ser egentligen bara en risk – och det är den gula faran.

Sex spelare i FC Bayern riskerar att missa en eventuell final om de drar på sig ett gult kort i kväll. Mittfältsgiganterna Bastian Schweinsteiger och Javi Martinez, försvarsklipporna Philipp Lahm och Dante och de fullgoda ersättarna Mario Gomez och Luiz Gustavo. Det hade varit bättre för FC Bayerns del om fler offensiva spelare var berörda.

Jag tänker inte på effekten av avstängningar i finalen, snarare matchprestationen i kväll. Ingen av de nämnda spelarna vill missa en final och de vet med sig att utgångsläget inför matchen är superbt.

Kan det finnas en risk för att några av spelarna slappnar av och fokuserar mer på att undvika gula kort än att spela fotboll i 90 minuter? Om så blir fallet så kan maktbalansen i den här kampen vända på en femöring.

Tränare Jupp Heynckes har sagt att han tänker ställa upp med sitt bästa lag. Det är inte tal om att vila några spelare. Det är trots allt en semifinal i Champions League. På bortaplan mot Barcelona. Om hans spelare enbart fokuserar på att lösa uppgiften så är jag övertygad om att Bayern München klarar det galant.

Det finns bara en chans för Barcelona, det finns bara en risk för FC Bayern. Den gula faran.

Trolig startelva

Neuer
Lahm, Boateng, Dante, Alaba
Martinez, Schweinsteiger
Robben, Müller, Ribéry
Mandzukic

Mot en heltysk final!

/Wingren

Visst är det lite häftigt ändå? Ska vi lite snabbt återvända till Dortmund år 2008?

Thomas Doll. Så hette tränaren innan sommaren 2008. Han ansvarade för ett Dortmund som inte lyckades med mycket, förutom en final i DFB-Pokal förstås. Men sanningen var att det gul-svarta laget ganska nyligen hade rest sig från en nästan-konkurs. Stjärnorna var borta, men en viss framtid stod för dörren. Thomas Doll stod dock inte för framtiden, han lyckades inte med mycket.

Borussia Dortmund var ett lag i spillror. Viljan var klen, riktlinjerna i spelet var suddiga och ekonomin var obefintlig. Westfalenstadion var ändå mer eller mindre fullsatt – men det handlade mest om självplågeri för supportrarna.

Sommaren 2008 tog Jürgen Klopp över laget. Redan från första stund tog han över scenen. ”Titta på mig, lyssna på mig”. Spelarna hade inte längre någon press på sig, Klopp tog över stjärnrollen. Han charmade ett helt land, gav spelarna självförtroende. Han byggde ett lag. Ett lag.

Fem år senare så står Borussia Dortmund i final i Champions League. Den dyraste spelaren som har inhandlats heter Marco Reus. Han köptes in förra sommaren för ungefär 17 miljoner euro. I övrigt är det ett lag fyllt av egna ungdomar och halvbilliga och smarta nyförvärv. Jürgen Klopp har byggt upp den här truppen och skapat ett stjärnlag. Två raka ligatitlar och en tysk cuptitel. Nu, säsongen 2012/13, så står Borussia Dortmund i final. I Champions League. Visst fasen är det jäkligt häftigt ändå?

Efter lite mer än 180 minuter mot Real Madrid är Borussia Dortmund klart för final. Semifinalen mot Real Madrid slutade till sist 4-3. I Dortmund vann tyskarna med 4-1.

Kvällens match spelades i Madrid. Alla visste att José Mourinho och Real Madrid ville och trodde på ett under. Borussia Dortmund ville stå emot och spela sin fotboll.

Efter första kvarten kunde det ha stått 2-0 till Real Madrid. Men Roman Weidenfeller ville annorlunda. Målvakten var duktig redan i första mötet, men nu tog han över huvudrollen. Robert Lewandowski gjorde fyra mål i Dortmund och blev en stor hjälte. Weidenfeller förhindrade mängder med mål och blev kvällens hjälte, semifinalens hjälte. Dortmund red ut första kvarten, det var ett steg framåt för det här relativt unga och billiga laget.

Sen var det lite stiltje i matchen. Borussia Dortmund skapade farliga chanser, Real Madrid likaså. Men det var aldrig särskilt hett.

Tio minuter kvar av andra halvlek. 0-0. I 82:a minuten stänkte Benzema in 1-0-målet. Nu skulle det väl ändå bli kaos? Jo, lite.

I 88:a minuten tyckte Ramos att det fick vara nog. Pang! 2-0 upp i nättaket. Skulle Real Madrid fixa undret ändå?

Det blev en het dans, det kan ingen förneka. Men efter 96 minuter blåste Howard Webb av matchen. Det här lustiga och energiska Borussia Dortmund hade säkrat en plats i finalen.

Borussia Dortmund förtjänade att gå vidare till final – utan någon som helst tvekan. Real Madrid förtjänade att vinna kvällens match, och det gjorde de. Men Jürgen Klopps lag går helt rättvist till final. Och då ska vi också ge dem en stor eloge för kvällens match. Innan matchen skrev jag att Dortmund skulle behålla lugnet, men som de gjorde det. Otroligt. Det var dock matchen i Dortmund som avgjorde det här, 4-1 blev ett för tungt resultat att vända.

En kommentar: Sergio Ramos. Duktig försvarare, alla dagar i veckan. Men kan du snälla sluta veva med armarna? Lika tröttsamt som att titta på Giorgio Chiellini. Fotbollen mår bättre utan det där.

I den här snabba och nattliga kommentaren ska jag inte heller glömma att berömma Mats Hummels – mittbacken växte verkligen till en hjälte.

Real Madrid-supportrar får ursäkta mig. Jag tycker att fotbollen mår bra av det här. Jag mår bra av det här. Jag lyfter på min hatt för BVB och Jürgen Klopp. Gissa om festen bara har börjat. En modern fotbollssaga.

Det är någon sorts helgdag nu va? Då så: tack för uppvisningen Dortmund och Madrid. Och tack för att ni gjorde det så spännande.

/Wingren