Supercup i kväll klockan 20:00. På Allianz Arena i München. Bayern München tar emot Borussia Dortmund. Tysklands två giganter. Det är mer än bara en fjantig titel, segern i sig kommer att vara väldigt betydelsefull. Fotbollsälskaren inom börjar vakna till liv denna soliga söndag. Det känns nu, hela kroppen darrar. Vi är så nära, snart drar allvaret igång på riktigt. Det känns så tydligt – och jag älskar det.

Vi ska klara av supercupen i kväll, nästa helg är det dags för DFB-Pokal och helgen efter det inleds den 50:e upplagan av Bundesliga. Är inte det lycka så säg. Kvällens match kommer förhoppningsvis att bjuda på bra och energisk fotboll även om lagen inte är på 100 procent ännu. Ni kommer kanske ihåg att Schalke 04 vann supercupen mot Dortmund ifjol. Straffar avgjorde finalen som var ordentligt uppsnackad. Med all rätt då det trots allt var ett Ruhrderby.

Men det här som vi ska få bevittna i kväll är något helt annat. Det är inte bara det att Dortmund har vunnit fem raka matcher mot FC Bayern. Det är inte bara det att de tyska rekordmästarna har gått titellösa i två säsonger. Och det är verkligen inte bara en vanlig supercup-final det här.

Bayern München har återigen öppnat plånboken och förstärkt laget med spelare som Dante, Mandzukic och Shaqiri. Man har plockat in vinnarskallarnas vinnarskalle som sportchef – Matthias Sammer. Och man har redan börjat snacka i media. FC Bayern ska återta tronen, bli aggressivare, sätta Dortmund på plats och helt enkelt vara jäkligt bra. Titeln i kväll betyder i princip ingenting, men segern i sig betyder allt. Det här är en match, en final, som FC Bayern vill vinna. Äntligen. På hemmaplan dessutom, då finns inte ordet förlora i vokabulären.

Borussia Dortmund har försökt att hålla laget intakt. Förra säsongens fixstjärna, Shinji Kagawa, har dock lämnat för Manchester United. En smärtsam förlust, givetvis. Men Dortmund-sonen Marco Reus har kommit hem och tar givetvis med sig grymt mycket kvalitet. Annars är det ganska blygsamma nyförvärv som Kirch från Kaiserslautern eller Schieber från Stuttgart. Dortmund pratar om att målet är att nå en ny Champions League-plats och att prestera bättre i nämnda turnering. Inte lika tydliga anspråk som från Bayern-lägret, men lita på att de vill ge Bayern en ordentlig match även i år.

Dortmunds försäsong har inte varit lysande och vad skulle kunna vara nyttigare än att bortaslå största rivalen i kväll. Tja, inte mycket.

Intressant är också att Bayern München får klara sig utan självklara spelare som Schweinsteiger och Gomez, Dortmund får klara sig utan sina defensiva stöttepelare Bender och Kehl. Hur klarar lagen detta?

Det här är mycket mer än en halvlöjlig supercup-final. Det här är en tuppfäktning mellan Tysklands två giganter. En jättefajt som vi följer med stort intresse. Jag hade inte kunnat tänka mig ett bättre startskott på den nya säsongen.

***

Tysklands sportjournalister har sagt sitt. Årets fotbollsspelare och årets tränare har blivit framröstade.

Spelare:

Marco Reus, Borussia Mönchengladbach, 217 röster
Mats Hummels, Borussia Dortmund, 108 röster
Robert Lewandowski, Borussia Dortmund, 95 röster

Tränare:

Jürgen Klopp, Borussia Dortmund, 496 röster
Lucien Favre, Borussia Mönchengladbach, 138 röster
Christian Streich, SC Freiburg, 101 röster

Åsikter?

***

Och så har vi den internationellt uppmärksammade domarskandalen att kommentera. Jag behöver väl inte slösa många ord på spektaklet då jag antar att de flesta har bildat sig en uppfattning. Domaren Christian Fischer fick avbryta träningsmatchen mellan Fortuna Düsseldorf och Benfica. Anledningen? Fischer blev knockad av Luisao. Helt sjukt att det här händer i en träningsmatch förstås, ännu sjukare är Benficas uppträdande på den internationella scenen dock.

Man kan tycka att Fischer förstärker situationen, kanske gör han det. Men en hjärnskakning ska man inte behöva få när man dömer en match på försäsongen mellan två professionella klubbar. Benfica skriver på sin hemsida att matchen avbröts efter domarens löjliga skådespeleri. Det låter knappast som en ursäkt…hela historien är rakt igenom pinsam.

***

Ni som följer mig på twitter vet det kanske redan, men vi drar det även på bloggen.

Borussia Mönchengladbach fick en ganska jobbig lottning i CL-kvalet. Dynamo Kiev står för motståndet och här blir bortamatchen en nyckel för Gladbach.

Hannover 96 fick Slask Wroclaw i EL-kvalet. De polska mästarna åkte på stryk mot Helsingborg och bör inte utgöra något hot för Hannover.

VfB Stuttgart drabbades klart värst av de tyska klubbarna. Dynamo Moskva heter motståndet i kvalet och det blir verkligen en tuff nöt att knäcka för Bruno Labbadia – som redan är ledsen över att han inte har fått förstärka laget.

En spännande kvalomgång är att vänta.

***

I Gelsenkirchen funderar Huub Stevens på vem som ska ersätta Raúl i startelvan. Schalkes supertalanger Julian Draxler och Lewis Holtby har länge varit på tapeten, men kanske är Stevens missnöjd med det han har sett under försäsongen? ”Tranquillo Barnetta och Teemu Pukki kan också spela på ’tian’.”

Hm. En sak vet jag med säkerhet: den 50:e Bundesliga-säsongen kommer att bli en makalöst spännande och oförutsägbar historia.

/Wingren

Italien vann med 2-1 och EM är över för den här gången. Än en gång misslyckades den gyllene generationen, det blev ingen titel i år heller. Jag vill påstå att Joachim Löws feghet är anledningen till att det blir så här.

Men först måste vi ställa oss den ack så viktiga frågan: är Tyskland verkligen utslaget? Jag har inte pratat med någon som var på plats på arenan, så jag vet faktiskt inte. Kanske var det Tyskland som vann semifinalen, men det uppskattades inte av Uefa? Hur ska vi kunna vara säkra på att det vi har sett verkligen har skett?

Kommer ni ihåg den tyska tjejen som grät stora tårar när Mario Balotelli gjorde mål? Hon syntes länge och väl i bild. Tårarna rann, hennes kära Tyskland låg under. Det är bilden som Uefa kablade ut över hela världen. Problemet? Det hände aldrig.

Hon grät inför matchen. Hon grät, av lycka, över att vara på plats i Warszawa tillsammans med sin man. Hon var lycklig, rörd. Tårarna kom när idolerna stod uppradade och det var dags för nationalsången. Men Uefa valde att visa bilderna i samband med Italiens mål. Det är oförlåtligt vidrigt och det är inte konstigt att man hyser agg mot föreningar som Uefa och Fifa. Det är så uppenbart korrupt och snedvridet.

Det finns fler exempel. Joachim Löw busade med en bollkalle och även om många skrattade, så var det många som irriterade sig. Har inte förbundskaptenen viktigare saker för sig när hans lag möter Holland i en avgörande EM-match? Klart att han hade, han skojade med pojken innan matchen, men Uefa valde att kabla ut bildmaterialet under pågående match.

Tror ni att det har varit fullsatt på läktarna den här turneringen? Inte alls. Uefa har dock valt att inte visa bilder på tomma stolar. Tror ni att finalen är sedan länge slutsåld? Inte alls. Men jag lovar att Uefa kommer få det att se ut så om nu inte alla biljetter blir sålda.

EM i Polen och Ukraina har omgivits av en het politisk debatt, och lita på att det har funnits en mängd med politiska plakat och liknande på läktarna. Uefa har dock valt att censurera detta för tv-tittarna.

”Vi är förvånade och irriterade. De här bilderna är inte acceptabla för oss – vi pratade dessutom med Uefa om det här problemet för några dagar sedan. Vi kommer nu att ta ett nytt samtal”, säger tv-kanalen ARD:s EM-chef till SZ.

Uefa väljer att tiga. Deras heliga och problemfria världs får inte riskeras.

Den naturliga frågan blir då förstås om det vi har sett på tv är det som verkligen har hänt? Gjorde verkligen Mats Hummels ett pojklagsmisstag, eller var det inspelat sedan tidigare? Gjorde Mario Balotelli verkligen två mål? Vann Italien verkligen över Tyskland? Jag vet inte längre…

…men jag väljer ändå att utgå från det. Här följer kommentarer på Joachim Löw och spelartruppen efter ännu ett förlorat EM.

Det finns många nationer här i världen som gärna hade bytt plats med Tyskland. Det finns många länder som gärna hade haft en garanti på att som minst nå semifinalen i VM eller EM. Tyskland har gjort det sedan 2006. Joachim Löw har verkligen utvecklat det här landslaget till något positivt, till något attraktivt, till något att vara stolt över. Tyskland spelar en snabb och fräck anfallsfotboll, men varför räcker det aldrig hela vägen?

Troligtvis eftersom att Joachim Löw är feg. Han borde fundera över vad han kan göra annorlunda, jag tycker att han ska få sitta kvar, men även han måste ta steg framåt. Precis som spelarna måste göra. Löw litar på lagets styrka fram tills dess att det verkligen bränner till. Då fegar han ur och tittar alldeles för mycket på motståndarnas styrkor. Resultatet blir osäkra spelare som inte litar på sig själva. Resultatet blir vilsna spelare som inte förstår de nya riktlinjerna.

Joachim Löw måste bli modigare, tuffare. Hade han haft mer mod så hade han petat Bastian Schweinsteiger redan efter matchen mot Portugal. En hel värld, och helt säkert Löw själv, kunde se att han inte var i form. Löw har alltid sagt att han endast vill spela med killar som är 100 procent, nu gjorde han ett undantag med Bastian Schweinsteiger, och det kan endast bero på att Löw är för feg för att peta en sådan ledartyp.

Löw var för feg för att peta en helt misslyckad Lukas Podolski. Han har det bästa tyska landslaget någonsin att tillgå, ändå får ur-form-Poldi spela. Noll hot och helt osynlig.

Mot Italien litade han inte på det egna spelet. Han valde att slänga in Toni Kroos på mittfältet. Resultatet blev en helt tom högerkant och ett förvirrat lag. Resultatet blev en 1-2-förlust och uttåg ur EM. Igen.

En modigare Joachim Löw hade litat på sitt lag, på Tysklands kvaliteter. En modig förbundskapten hade petat Schweinsteiger och Podolski – trots att de är inventarier i landslaget. En modig förbundskapten hade spelat med en brinnande Marco Reus från start. En modig förbundskapten hade velat vinna matchen med hjälp av lagets egna styrka.

Joachim Löw ska givetvis få behålla jobbet, han har som sagt gjort något fantastiskt med det här landslaget. Men även Löw måste ta ett par steg framåt i utvecklingen. Det här var egentligen inget imponerande EM spelmässigt. En tursam 1-0-vinst mot Portugal, en nervös seger mot ett totalt uppgivet Holland och ännu en nervös seger mot Danmark. Inte jätteövertygande, men man kan inte argumentera mot tre vinster på tre matcher i dödens grupp.

I kvartsfinalen fick Grekland, som är lika målfarligt som deras ekonomi är stark, göra två mål.

Italien-matchen har vi redan talat om. Ja, Tyskland kunde ha vunnit om de hade gjort mål på sina chanser. Nu blev det inte så och Italien vann helt välförtjänt. Men i onödan.

Kommentarer på spelarna:

Manuel Neuer: Gör ett felfritt EM och utstrålar lugn och självsäkerhet. Bjuder på ett par svettiga räddningar och visar upp en god spelförståelse. Helt fantastisk i slutet av semifinalen när han agerar libero och visar mer hjärta och vilja än någon annan på plan. MVG

Jerome Boateng: Inledde väldigt bra mot Ronaldo i den första matchen, samtidigt frågar man sig om den gode Ronaldo verkligen var i någon vidare form då? Boateng var helt enkelt helt okej, men absolut inte övertygande. Gjorde en ganska svag match mot Italien vilket dock också berodde på Löws val att ha en naken högerkant. Låt oss se en naturlig ytterback snart, Löw. G

Mats Hummels: En helt perfekt turnering fram till matchen mot Italien. Hyllades i England som EM:s bäste spelare efter gruppspelet. Vann närkamper utan att dra på sig frisparkar, var dominant och självsäker. Men så gjorde han det där bedrövliga misstaget mot Cassano så att denne kunde slå inlägget till Balotelli. Såna misstag har man inte råd med i EM. VG

Holger Badstuber: Lite som Hummels men inte lika framträdande, Holger är en kille som hellre faller och följer, än stöter och vinner. Gjorde sin sak mycket bra och bjöd inte på några misstag, förutom att han såg dålig ut när Balotelli obehindrat fick nicka in 1-0. Detta mittbackspar ska dock få chansen även i fortsättningen. VG

Philipp Lahm: Mot Grekland tog kaptenen tag i det hela och gjorde ett mycket vackert mål som fick knutarna att lossna. Var defensivt felfri mot Danmark och Holland, ganska svag mot Portugal. Gör ett stort misstag mot Italien och matchen dog. Man önskar mer från en tysk landslagskapten, mer av Greklands-varan. G+

Sami Khedira: Tysklands bäste utespelare den här turneringen. Tog över Schweinsteigers roll och imponerade med sin vilja. Han var överallt. Han hjälpte till i defensiven och tryckte på i offensiven. Försökte hela tiden hjälpa laget, visade hjärta. Har inte världens bästa teknik men han VILLE hela tiden. Utmärkt EM för Sami. MVG

Bastian Schweinsteiger: Ja, alltså, det är inte Bastians fel att Joachim Löw envisas med att matcha honom. Borde kanske ha tagit större ansvar, ledartyp som han är, och petat sig själv. Han var medveten om att han inte gjorde det bra. Inga problem mot Holland, men så här i efterhand säger inte det så mycket. Han var ofta osynlig och slog fler öppnande passningar än vad Pirlo gjorde – fast till italienarna. Absolut ingen bra turnering, men han var småskadad och ur form. Tyvärr. IG

Thomas Müller: En annan kille som var ur form och som inte lyckades med särskilt mycket. Var inte en lika stor risk som Bastian dock. Müller höll sin kant och jobbade stenhårt hela tiden. Lyckades även styra upp ett par mål i gruppspelet och får ändå godkänt, det är bara det att vi förväntar oss mer av den gode Müller. G+

Mesut Özil: Nja, inte tusan var det här hans turnering. Vilket säkert beror mycket på Bastian och Mario Gomez. Özil hade inte några lekkamrater den här sommaren, han var ensam. Och trycket var stort på honom. Özil är inte en kille som tar tag i saker, och kommer nog aldrig att bli det, han är en konstnär och en konstnär behöver inspiration. Det fick han mot Grekland och då fungerade det. Annars alldeles för blek och som vanligt svag framför mål (men säker vid straffpunkten). G+

Lukas Podolski: Han gjorde ett mål mot Danmark och det var också den enda ljuspunkten. Löw sa att Poldi jobbar mycket i det tysta, hårt i defensiven. Jag kan komma på 50 andra tyska yttrar som hade gjort det ”tysta jobbet” lika bra men bidragit mer i offensiven. En skugga av sig själv, ett uselt EM. Borde verkligen inte ha fått starta fyra av fem matcher. IG

Mario Gomez: Hur dålig är Gomez som inte lyckas passa in i ett så här spelskickligt lag? Hur kan han se så träbent, avskärmad och nästan värdelös ut? Eller, hur värdelös är Joachim Löw som inte kan få en av Europas bästa målskyttar att passa in i ett så spelskickligt lag? Jag vet bara att Gomez aldrig syntes till i spelet, fick inte länken med mittfältet att fungera och var klumpig. Men. Han gjorde också tre helt fantastiska mål som tog Tyskland vidare från dödens grupp. Och det är ju mål en anfallare ska göra. VG

Toni Kroos: Fick speltid i samtliga matcher förutom mot Grekland. Hade inte så mycket tid att visa upp sig, det var först mot Italien vi verkligen fick se Kroos. Kroos skulle hjälpa Özil att störa Pirlo i uppspelsfasen, och det gick bra egentligen. Det resulterade dock i en tom högerkant. Kroos har en finfin fot, men vi fick se allt för lite av den varan förutom ett bra långskott. Godkänd mot Italien, men måste arbeta på karaktären om han vill fortsätta att vara en del av detta landslag. G

Miroslav Klose: Fick göra många inhopp och startade endast mot Grekland. Var inte den gode Klose som vi har vant oss vid, men gjorde inte heller bort sig. Rör sig mer än Gomez och deltar mer i spelet vilket får hans kamrater att se bättre ut. Var som bäst mot Grekland, men det säger inte så mycket. Kom in i halvtid mot Italien och visade enormt mycket vilja, jagade hejdlöst bollar, och hade det bara funnits någon som uppfattade Kloses signaler så hade han kunnat bli den nödvändiga katalysatorn. Men utbrända Bastian och Mesut kunde inte ta till sig Kloses signaler. G+

Marco Reus: Gjorde en lysande insats mot Grekland och var den kantspelare som hade saknats i gruppspelet. Petades oförklarligt mot Italien och det gick som det gick. Kom in i halvtid och visade upp ett driv mot mål som ingen hade visat i första halvlek. Ständigt i rörelse och osar farlighet. Tyvärr blev EM:et alldeles för kort för Reus. VG+

André Schürrle: Fick hoppa in med en halvtimme kvar mot Danmark och var livlig, precis som vi har vant oss vid. Fick sedan chansen mot Grekland utan att ta den, men utgjorde åtminstone ett större hot än Podolski men släppte lite väl i defensiven. Alltid snabb och på språng, en frisk fläkt. G

Lars Bender: Fick göra två korta inhopp för att stabilisera defensiven mot Portugal och Holland. Fick sedan chansen från start i Boatengs frånvaro mot Danmark. Inledningsvis lite svårigheter med den helt nya positionen som högerback, men spelade upp sig och gjorde ett lika gott arbete som Boateng. Blev hjälte med sitt 2-1-mål mot Danmark. G+

Mario Götze fick spela i tio minuter, går inte att betygsätta. Detsamma gäller Ilkay Gündogan, Marcel Schmelzer, Benedikt Höwedes, Per Mertesacker, Tim Wiese och Ron-Robert Zieler som inte fick spela alls.

Tittar jag lite snabbt på dessa klassiska skolbetyg så kommer jag fram till samma sak som magkänslan säger: det här var ett godkänt EM med ett plus i kanten, det var ett EM med såväl positiva som negativa överraskningar. Den inneboende kraft och kvalitet som finns i landslaget gör att man förväntar sig lite mer. Det går inte att komma ifrån. Men hoppet inför framtiden är makalöst stort. Lite mer mod 2014, tack.

/Wingren

I dag kör vi vidare med topplistan, och avslutar med de 15 bästa spelarna. Som jag skrev i inlägget nedan så har det varit en närmast omöjlig uppgift, som vanligt. Men här har ni säsongens bästa spelare i Bundesliga. Diskutera gärna!

15. Toni Kroos, Bayern München
Har fått spela som offensiv mittfältare bakom Gomez, men även som central mittfältare bredvid Gustavo – och där gör han sig bäst. Har ett fantastiskt spelsinne och ett härligt tillslag på bollen. Problemet är att han ibland ser lite arrogant ut eftersom att han vet hur bra han egentligen är.

14. Marc-André ter Stegen, Borussia Mönchnengladbach
Om den unge målvakten fortsätter att utvecklas som han har gjort så är han snart världens bäste. Står för otroliga räddningar, har en god speluppfattning, trygg med fötterna och stark efter linjen. Har haft ett bättre försvar framför sig än Leno och Ulreich dock.

13. Jakub ”Kuba” Blaszczykowski, Borussia Dortmund
När han väl fick förtroendet från start hittade Kuba den formen som alla supportrar har drömt om i flera säsonger nu. Ingen saknade längre Mario Götze (som för övrigt mister sin plats på listan och ersätts av just Kuba). Ständigt i rörelse, snabb och med nytt självförtroende. Sex mål och tio assist.

12. Mario Gomez, Bayern München
Det är många som är besvikna på Gomez då han har bränt en hel del chanser, särskilt i viktiga matcher. Men han har också öst in mål (26 stycken) och har varit viktig för Bayern sett över hela säsongen. Likt ingen anfallare i världen har han förmågan att stå på rätt plats vid rätt tillfälle. En kung i straffområdet.

11. Ron-Robert Zieler, Hannover 96
129 räddade skott den här säsongen, det är mer än vad någon annan målvakt lyckats med i Bundesliga. Fina reflexer och härlig kommunikation med backlinjen. Kan förbättra sin utrusningar en aning. En målvakt att lita på.

10. Sebastian Kehl, Borussia Dortmund
Vilken återuppståndelse vi har fått se. Kaptenen är tillbaka – och det med besked. Har guidat sitt unga lag genom årets rekordsäsong och gjort det med pondus, rutin, kamp och vilja. En ledargestalt som har dominerat mittfältet.

9. Klaas-Jan Huntelaar, Schalke 04
En jobbig och lite skadedrabbad första säsong i Schalke följdes upp av en fenomenal säsong. Huntelaar är den största anledningen till Schalkes framgång, det är inte många chanser holländaren missar (särskilt om vi jämför med Gomez och Lewandowski). 29 mål och 13 assist. Fantastiskt bra.

8. Robert Lewandowski, Borussia Dortmund
Stor, stark, snabb och löpvillig. En riktig atlet till anfallare som sliter för laget, fick sitt genombrott den här säsongen när Barrios gick skadad. 22 mål och tio assist utan att ha tagit hand om någon straff. Avgör viktiga matcher.

7. Bernd Leno, Bayer Leverkusen
Ung men ändå så stabil, orutinerad men ändå så lugn. Flera gånger den här säsongen har han räddat sitt Leverkusen med sina fantastiska parader. Tänk vilka målvakter Tyskland förfogar över – Leno är inte ens en av fyra målvakter i Löws EM-trupp.

6. Lukasz Piszczek, Borussia Dortmund
Han har verkligen exploderat under Klopps styre i Dortmund. Den här säsongen har han varit fenomenal och springer upp och ner längs högerkanten i 90 minuter och bidrar starkt till att lagets offensiv blir svår att försvara sig mot. Polacken har hyllats som en av världens bästa ytterbackar av sin tränare, och Real Madrid har anmält sitt intresse. Åtta assist och fyra mål och endast ett gult kort. Explosiv, outtröttlig och konstant.

5. Shinji Kagawa, Borussia Dortmund
Det är trist att ligans kanske störste artist lämnar oss. Den lille japanen har varit fenomenal och räddat Dortmund gång på gång när motståndarna har försvarat sig med hela laget. Han är så smart, hittar fria ytor, ser passningar som ingen annan ser och gör viktiga mål. En väldigt speciell fotbollsspelare med unika egenskaper.

4. Sven Ulreich, VfB Stuttgart
Man kan väl säga att många målvakter hade varit lyckliga om de hade varit lika bra som Sven Ulreich är när han är som sämst. Åtminstone den här säsongen. Ulreich har knappt haft några svackor, han har gjort massivs med jätteräddningar, omöjliga räddningar, utstrålat pondus och utvecklat sitt spel i luften. Glöm ej heller att Leno inte har förärats med ett lika bra försvar framför sig som ter Stegen, Weidenfeller eller Neuer. En bortglömd stormålvakt – som så många andra tyska målvakter.

3. Mats Hummels, Borussia Dortmund
Bundesligas bäste mittback – i år igen. Han är den mest komplette i Bundesliga och håller jämna steg med de bästa i världen. Den här säsongen har han dessutom utvecklat sitt offensiva spel i samband med Nuri Sahins övergång till Real Madrid. Han sätter igång spelet, fyller på framåt, vinner nickdueller, vinner närkamper och framför allt gör han sina bästa matcher när motståndet är toppkonkurrenter som Bayern München. 80 procent av Hummels passningar gick fram, endast 20 närkamper slutade med att domaren blåste mot Hummels och endast ett gult kort. Världsklass.

2. Franck Ribéry, Bayern München
Äntligen har fransmannen hittat tillbaka till den lysande form han var i innan Louis van Gaal kom. När Ribéry är på spelhumör så är han en av världens absolut bästa spelare. Ribéry har stundtals haft lekstuga med motståndarna den här säsongen och är en av Europas poängkungar. Tolv mål och 20 assist i Bundesliga talar för sig. Det som Ribéry kanske har gjort allra bäst den här säsongen är att han har avgjort en hel del matcher. Många gånger har han varit tungan på vågen för FC Bayern. Snabb, teknisk, god arbetsmoral och ett finfint spelsinne. Världsklass.

1. Marco Reus, Borussia Mönchengladbach
Visst hade han en svacka när hela Gladbach, utan Patrick Herrmann, hade en svacka. Men Reus har fortsatt att utvecklas sedan han kom till klubben från Ahlen 2009. Den här säsongen blev hans stora genombrott. Han spelade på kanten och han spelade även centralt. Det kvittade egentligen vart Lucien Favre placerade Reus – han var ständigt spelbar, säker med bollen, en duktig framspelare och en magnifik avslutare. Rörelse, teknik och översikt. Reus är den som har betytt mest för Gladbachs succésäsong. Utan hans 18 mål och 12 assist skulle Gladbach ha 22 poäng mindre. Lägg därtill att nästan 80 procent av hans passningar gick fram. Lämnar ett tomrum efter sig.

Och nu undrar jag förstås om ni håller med? Vilka spelare saknas, vilka ska bort? Hur hade er bästa elva sett ut?

/Wingren

Ännu en lista som i det närmaste är omöjlig att sammanställa. Men jag tänker att den kan ge upphov till en intressant diskussion åtminstone. Här har jag försökt att väga in spelarnas individuella prestationer, men även deras betydelse för laget och förutsättningar att lyckas. En del spelare som är med på listan har varit skadade eller bänkade under vissa delar av säsongen – och det här gör givetvis att de inte får en fullt så framskjuten plats på listan. Vidare premieras en jämn nivå i spelarnas insatser och det intressanta är vad spelarna har uträttat i Bundesliga.

Det finns förstås en hel drös med spelare som hade kunnat ta sig in på listan istället för de som nu kommer att nämnas, men som sagt, det här är nästan omöjligt. Jag gillar inte att göra en sån här lista då jag egentligen bara kan misslyckas. Den här säsongen har dessutom bjudit på väldigt många fina och konstanta insatser av en mängd spelare, det har försvårat. Så därför säger jag tack till 1. FC Kaiserslautern som var urusla från drag ett. Tack.

Det känns trist att spelare som Tony Jantschke, Roman Neustädter, Cedric Makiadi, Serdar Tasci, Simon Jentzsch, Jermaine Jones med många andra inte får ett erkännande för sina prestationer. Men alla kan tyvärr inte få plats.

I dag börjar vi med spelarna på plats 30 till 16.

30. Ilkay Gündogan, Borussia Dortmund
Gündogan knep den sista platsen på listan och det ska han tacka sin vårsäsong för. Sedan mars månad har Gündogan fått hela Dortmund med omnejd att glömma Nuri Sahin. Smarta passningar, bra teknik och stark i närkamperna. Eller för att citera Löw ”som en liten Schweinsteiger”.

29. Jan Schlaudraff, Hannover 96
Lite som Arango och Kroos. En gudabenådad fotbollsspelare som tyvärr glömmer bort att spela ibland. Men när han väl gör det är det vackert, skickligt och smart. En viktig kugge för Hannover då han kan låsa upp stängda matcher.

28. Martin Harnik, VfB Stuttgart
Harnik eller Ibisevic? Det blev Harnik grundat på att han har varit viktigare sett över hela säsongen. Österrikaren är ständigt i rörelse och har varit nyttig för Stuttgart hela säsongen. Man kan alltid lite på honom och hans smått otroliga 17 mål och åtta assist talar för sig.

27. Lars Bender, Bayer Leverkusen
Fick sitt riktiga erkännande den här säsongen när han klev fram och var viktigare, och mer given, än Simon Rolfes och Michael Ballack. River och sliter precis som sin tvillingbror. Ett outtröttligt kraftverk som hjälper till offensivt och defensivt.

26. Claudio Pizarro, Werder Bremen
Vad vore Bremen utan Pizarro de senaste säsongerna? Inte mycket. Även i år har Pizarro varit helt galet nyttig för sitt Bremen. Hans 18 mål och tio assist är en stor anledning till att klubben inte har behövt kämpa för sin överlevnad.

25. Sokratis, Werder Bremen
Sokratis, hånad och bespottad i Italien, anslöt till ett traditionsenligt virrigt Werder-försvar. Greken har dock varit en av ljuspunkterna den här säsongen. Ger allt, stark i närkamperna och flexibel positionsmässigt. Har tillsammans med Pizarro för hindrat ett förfall.

24. Philipp Wollscheid, 1. FC Nürnberg
En av spelarna som har räddat kvar Nürnberg. När läget är tufft kan man alltid lita på den unge mittbacken som har vunnit 70 procent av sina dueller den här säsongen. En otroligt duktig mittback som nästa säsong återfinns i Bayer Leverkusen.

23. Lukas Podolski, 1. FC Köln
Kölns prins är anledningen till att klubben höll sig flytande så länge som de ändå gjorde. 18 mål av Kölns 39 gjordes av Podolski, och dessutom stod han för sju assist. Oumbärlig men nu lämnar det sjunkande skeppet för Arsenal.

22. Juan Arango, Borussia Mönchengladbach
Lucien Favre har verkligen fått fart på Arango, som tidigare såg så slö ut. Han har varit en väldigt viktig del i Gladbachs offensiva spel och satt igång många anfall och även frispelat sina kamrater. Elva assist och några läckra frisparkar.

21. Raúl, Schalke 04
Det som har gjort Raúl så bra och viktig den här säsongen är hans förmåga att träda fram när ingen annan lyckas med det. Han har säkrat en hel del vinster, men även bjudit oss på sann fotbollskonst. 15 mål och fem assist lämnar han Schalke med. En sann artist.

20. Philipp Lahm, Bayern München
En spelare som aldrig skämmer ut sig och som är viktig för Bayerns försvarslinje. När han stöter fram i offensiven ställer det till med problem för motståndarna. Men det här har inte varit hans starkaste säsong i karriären. Lite smått otroligt så rör Lahm bollen en gång per minut i snitt och är säker i sitt passningsspel.

19. Holger Badstuber, Bayern München
Bayern Münchens försvarsgeneral som får sina mittbackskollegor att se bra ut. Är robust i kroppen och en riktig vinnarskalle som ryter till när det behövs. Säker med bollen och stark i närkamperna. När tempot är högt ser det ibland jobbigt ut, vilket kan förklara de fem gula korten. En framtida general i Bayern.

18. Roman Weidenfeller, Borussia Dortmund
Ännu en tysk målvakt som har haft en fantastisk karriär men saknar spel i landslaget. Han skulle skaffat sig ett svenskt medborgarskap. Har räddat nästan 80 procent av alla skott och hållit nollan 15 matcher den här säsongen. Blir bättre för varje säsong.

17. Dante, Borussia Mönchengladbach
Så viktig för Favres disciplinerade försvar och är en spelare som inte lägger några fingrar emellan. Ibland kan han nästan spela för tufft men gör det oftast smart så att domaren inte märker något. En ledargestalt i backlinjen och kommer att representera FC Bayern nästa säsong.

16. Bastian Schweinsteiger, Bayern München
Vi har med all tydlighet fått se exakt hur viktig Bastian är för Bayerns spel. Tyvärr förstördes säsongen av skador och det drabbade klubben hårt. Lahm är kapten på papperet, men Schweinsteiger är ledaren på plan. Vinner närkamper, fyller på framåt och förfogar över ett säkert passningsspel. Styr tempot.

/Wingren

I väntan på att EM drar igång, och i väntan på ett beslut rörande kvalmatchen mellan Fortuna Düsseldorf och Hertha Berlin (Hertha har överklagat), tänkte jag fortsätta säsongssummeringen här på bloggen. I dag tar jag en titt på de 15 bästa nyförvärven den här säsongen och avslutar med de tre bästa tränarna.

Vi har fått se en hel del spännande nyförvärv under den här säsongen, men egentligen inget som har fått oss att sätta kaffet i halsen, som Shinji Kagawa gjorde säsongen tidigare. Men en hel del nyttiga och spännande nyförvärv gjordes trots allt, en hel del av dem under vintern dessutom – vilket inte känns så vanligt, det brukar bli mycket panikköp då. Att välja ut och rangordna nyförvärven känns nästan omöjligt, men jag har åtminstone gjort ett försök. Inlånade spelare exkluderas från denna lista, även om Bernd Leno faktiskt var ett lån. Men Bayer Leverkusen insåg snabbt att de skulle köpa loss honom oavsett prislapp – därför kvalar in han på listan ändå. Spelare som har flyttats upp från de egna leden räknas inte heller in. I mina tankegångar har pris, individuell prestation och nyttan för laget räknats in.

1. Bernd Leno, Bayer Leverkusen
7,5 miljoner €, VfB Stuttgart
En tränare som inte harmonierade med spelarna och ett försvar som såg vilset ut. Tur då att Rudi Völler drog upp 20-årige Bernd Leno ur sin hatt. René Adler var skadad och de andra reservmålvakterna imponerade inte – då gick unge Leno in och dominerade mellan stolparna. Flertalet klassräddningar, flertalet matchavgörande räddningar och elva hållna nollor. Ett viktigt nyförvärv och med tanke på hur dyra riktigt bra målvakter är så får Leno ses som ett fynd.

2. Ilkay Gündogan, Borussia Dortmund
5,5 miljoner €, 1. FC Nürnberg
Kom till klubben med en stor press då han skulle ta över Nuri Sahins roll i mästarlaget. Det låste sig direkt och Gündogan fick till och med sitta ett par matcher på läktaren. Under vintern viskades det om Gündogans nytändning, men så kom en skada. Floppsäsong. Eller? I februari hoppade han in mot Hannover efter Benders tidiga skada – sedan dess har han varit oumbärlig i det lag som vann Bundesliga och DFB-Pokal. Kanoninsatser, drömpassningar och ett par mål. Nu är han med i Joachim Löws EM-trupp.

3. William Kvist, VfB Stuttgart
3,5 miljoner €, FC Köpenhamn
Han kanske inte är den som har synts mest, men han har betytt mest för Stuttgart i mina ögon. Dansken är helt klart en av ligans bästa på sin position som defensiv mittfältare. Han har tillfört Stuttgart en stabilitet som länge har saknats, och när Kvist har haft en sämre dag har hela laget haft det. Oerhört viktig för klubben. En slitvarg.

4. Mame Biram Diouf, Hannover 96
1,8 miljoner €, Manchester United
Det blev inte många matcher för Diouf som kom i vintras och sen skadade sig i mitten av april. Redan nu kan vi dock konstatera att han kommer att tillföra mycket nästa säsong, men framför allt är det honom som Hannover ska tacka för sjundeplatsen som ger EL-kval. Diouf levererade när luften hade gått ur lagets offensiv. Tio mål och tre assist på 15 matcher (EL inräknat).

5. Christian Fuchs, Schalke 04
3,8 miljoner €, FSV Mainz 05
Ytterbackar är också en bristvara i dagens moderna fotboll. Fuchs är en lite väl modern ytterback som ibland glömmer bort det defensiva ansvaret. Men han är outtröttlig, hotar ständigt motståndarlaget och har en fenomenal vänsterfot. Tio assist och två mål i årets Bundesliga. Efter en säsong i Schalke så har han definitivt dubblat sitt marknadsvärde. Gav Schalke en ny och modern dimension.

6. Mohamed Zidan, FSV Mainz 05
0,4 miljoner €, Borussia Dortmund
En nominering som jag ställde mig tveksam till – vart skulle Zidan få plats? Hans halvår i Mainz var så konstigt. Först var det omedelbar succé och han blev till och med det vinter-nyförvärv med bäst målsnitt. Sen petades han till och från. Det går dock inte att bortse ifrån att Zidan gick in och räddade ett krisande Mainz. Och för sju mål och två assist är det inte något överpris som Mainz har betalat.

7. Vedad Ibisevic, VfB Stuttgart
4,5 miljoner €, TSG Hoffenheim
Helt löjligt vad bra han har varit i Stuttgart sedan han anslöt under vintern. Anfallaren hade stagnerat i Hoffenheim och tränare Labbadia ville så gärna ha honom i Stuttgart. Klubben saknade ett riktigt hett alternativ på den centrala anfallspositionen – Ibisevic blev en fullträff. Han är jobbig att möta för försvararna och åtta mål samt sju assist på 16 matcher säger väl allt. Ibisevic är tillbaka.

8. Christian Pander, Hannover 96
Gratis, Schalke 04
Lite för ojämn för att hamna högre upp på listan. Med med tanke på priset känns det självklart att han ska få en respektabel placering. Ibland kunde det vara lite jobbigt för Pander att hänga med i det defensiva arbetet – främst mot bättre lag. Men han har varit ett fenomenalt vapen för Hannover tack vare hans fantastiska vänsterfot. Inlägg, hörnor och frisparkar signerade Pander har varit farliga hela säsongen. Sju assist och två mål blev det i Bundesliga. Viktig för rotationen i laget dessutom. Smart nyförvärv.

9. Fallou Diagne, SC Freiburg
0,5 miljoner €, FC Metz
Ett lika grymt nyförvärv som hela Freiburg blev under Christian Streich. Diagne hämtades in från Metz i franska Ligue 2. En 22-årig och talangfull försvarare, visst, det hade väl alla hoppats på. Men Diagne gick in och styrde upp backlinjen och spelade med stor pondus. Ett riktigt kap som var högst delaktig i Freiburgs mirakelvändning.

10. Lorenzo Davids, FC Augsburg
Gratis, NEC Nijmegen
Långt ifrån Augsburg mest viktiga eller bästa spelare, men likväl ett nyttigt nyförvärv. Augsburg simmar inte i pengar men lyckades knyta till sig Edgars släkting Lorenzo Davids på en fri transfer. Davids tillförde en viss rutin, en förmåga att hålla i bollen och en härlig kämpaglöd.

11. Fabian Johnson, TSG Hoffenheim
0,7 miljoner €, VfL Wolfsburg
Hoffenheim köpte Johnson på Felix Magaths rea och kan vara nöjda med det. En pigg vänsterback som har utvecklats en hel del den här säsongen och blir bara bättre och bättre. Som för hela Hoffenheim kunde det ibland se ut som en hönsgård i vissa matcher. Bortsett från det en nyttig spelare som dessutom mäktat med åtta assist och två mål. Blev amerikansk landslagsspelare i november.

12. Thomas Kraft, Hertha Berlin
Gratis, Bayern München
23-åringen anslöt gratis från FC Bayern och har tillfört mycket – men inte tillräckligt. Egentligen går det inte att beskylla Kraft för något, han har försökt att leda laget och ryta till trots sin unga ålder och han har stått för flera klassräddningar den här säsongen. Men ibland har han sett olycklig ut, ibland har kommunikationen varit för dålig. Oavsett en riktigt duglig Bundesliga-målvakt.

13. Ivan Perisic, Borussia Dortmund
5,5 miljoner €, Club Brügge
Va? Perisic, verkligen? Han har ju inte ens tagit en startplats? Det är förvisso sant, men likt Gündogan blommade han ut under våren och kommer nog att vara att räkna med nästa säsong. Men framför allt är Perisic en av skillnaderna mellan Dortmunds dubbel och Bayerns trippel-förlust. Han har stått för kvalitet på bänken och faktiskt gjort det avgörande målet i ett par matcher. Sammanlagt har Perisic stått för ett mål, eller ett assist, var nittionde minut i snitt. Avgörande faktor. Fantastiskt avslut.

14. Alexander Esswein, 1. FC Nürnberg
0,2 miljoner €, Dynamo Dresden
Ung, tysk och billig. Tjecken Peckhart har på sätt och vis varit viktigare för Nürnberg – men han var betydligt mycket dyrare. Esswein har tillfört fart ute på kanten och bryter ständigt in i plan och tar sig ofta förbi sin försvarare. Delaktig i Nürnbergs uppryckning i början av våren. Lär ta fler steg nästa säsong.

15. Gökhan Töre, Hamburger SV
1,3 miljoner €, Chelseas reservlag
En teknisk, kreativ, snabb och oberäknelig kille som helt klart skulle kunna hamna längre upp på listan. Men jag tycker helt enkelt att han borde ha fått mer uträttat för att hjälpa sin krisande klubb. Ibland märktes det att han var 20 år, till och med 19 år i början av säsongen. Lite skador bromsade upp Töres framfart men till nästa säsong tror jag att han får sitt stora genombrott. En fyndpris.

Vad tycker ni, är jag helt ute och cyklar? Några spelare som inte borde vara med? Några spelare som borde vara med?

Som en liten bonus tänkte jag även utse säsongens tre bästa tränare. Egentligen har konkurrensen varit väldigt tuff i år, men till sist är det ganska självklart vilka tre som har utmärkt sig mest och bäst.

Säsongens tre bästa tränare:

1. Jürgen Klopp, Borussia Dortmund
Inte så mycket att snacka om. Att vinna ligatiteln ett år är sen sak, att försvara den och vinna cupen samma säsong en helt annan. Dessutom såg Klopp till att Borussia Dortmund nu är det lag som tagit flest poäng i Bundesliga någonsin. Skyddar sina spelare, skämtar med media, utvecklar talanger och är en motivationstränare utan dess like. 2,38 poäng i snitt per match den här säsongen.

2. Lucien Favre, Borussia Mönchengladbach
Tog över och räddade Gladbach förra säsongen och har nu byggt vidare på succén. Inga namnstarka nyförvärv – bara ett fortsatt nötande av perfektion. Han har bidragit med sitt lugn, nött in ett perfekt positionsspel och byggt upp en strålande automatism spelarna emellan. Från kvalspel till fjärdeplats, det är en bedrift. 1,76 poäng i snitt per match den här säsongen.

3. Christian Streich, SC Freiburg
Säsongens räddare, helt klart. Tog över ett lag som hade fem poäng upp till säker mark, ett lag utan självförtroende och ett lag som sålde sin anfallsstjärna till Newcastle under vintern. Men Streich har charmat en hel nation med sitt jordnära och behagliga sätt. Han vågade satsa på ungdomar från de egna leden och fick laget att spela som just ett lag. Han räddade Freiburg från nedflyttning. 1, 59 poäng i snitt per match den här säsongen.

/Wingren