Nej det var faktiskt inte så farligt att bli beskjuten. Det låter kanske konstigt men efter att ha skrivit om krig i femton år har jag lärt mig när läget är riktigt farligt och när det inte är det. Faktum är att det känns lite märkligt att det blivit en grej, sånt här ingår ju i jobbet. (Eller så är jag kanske avtrubbad.:=)

Och jag har aldrig varit så beskyddad förr. Den soldat som skyddade mig med sig kropp sa efteråt:
-Min enda tanke var att inget skulle hända dig. Om jag så skulle pressa in dig i väggen så skulle du skyddas. 
Det är lite skillnad från till exempel Sarajevo i början på 90-talet. Då fick jag och alla andra journalister springa för att inte bli träffad av krypskyttar varje gång vi lämnade Holiday In. Massor av granater slog ned varje dag och kunde träffa en när som helst. En gång fick jag splitter i handen och benet. (Mest för att jag var ung och dum och inte hade en aning om hur jag skulle bete mig.)
Lyckligtvis har jag lärt mig en del sedan dess och blivit fegare och försiktigare.

Det som var intressant med besöket på observationsposten i går var däremot att se hur de irakiska soldaterna har det och hur de reagerar när något händer. Likaså att se rebellernas gerillakrigföring, hur de sköt och sedan snabbt försvann till en annan plats där de öppnad eld igen.  Måste också säga att det märktes i går att fallskärmsjägarna vi är inbäddade med är luttrade elitsoldater. Alla gjorde exakt vad de skulle.
Så sammantaget var det en givande förmiddag.
Var däremot väldigt sömnig eftersom vi steg upp klockan tre svensk tid och tvärsomnade tidigt i går kväll.
I dag ska vi stanna här på basen, det är vår sista dag innan vi åker tillbaka till Bagdad. Ska avsluta historien som vi EGENTLIGEN kom hit för.