Johanne Hildebrandt

Direkt från Afghanistan

Arkiv för November 2007

- Sida 1 av 1

Kolumn

av Johanne Hildebrandt
Jag klarar inte av att se på programmen där ensamma mammor och bönder letar efter någon att älska.

Det är så hemskt när presumtiva partner radar upp sig på led i hopp om att bli utvalda och sedan väljs bort, ratade och bortkastade inför hundratusentals tittare. Jag må vara tråkig och oromantisk men det gör helt enkelt för ont i själen att se deras förnedring. När sedan kvinnorna i Ensam mamma söker hävdade att de inte själva fått välja ut dem de skulle träffa utan att allt var ett enda setup med tv-mässiga eventuella partner så blev det riktigt sorgligt, särskilt med tanke på de barn som var inblandade. Kidsen ville ju ha en ny pappa, för dem var det på riktigt. Men för produktionsbolaget som gjorde programmet var det självklart en stor framgång, fortsättning följer med nya ensamma mammor eller pappor. Jo, jag förstår allmän- intresset i det hela. Alla vill ha någon, alla vill träffa en livspartner som gör dem hela och lyckliga, och det är jättesvårt att hitta rätt. Fast chansen att någon skulle dyka upp i tv torde vara extremt minimal. Men det stora problemet med alla ensamma människor verkar snarare vara att många är så rädda för att bli sårade att de inte vågar släppa någon nära. Det letas och letas, men få verkar ta sig tid att lära känna någon ordentligt. I stället söks det ständigt nya, bättre och snyggare partner. Att sätta på en främling är mindre hotfullt än att tala om för någon att man har känslor för henne eller honom. Det verkar ibland som om det blivit rena rama hobbyrörelsen att gå på klubbar och knulla loss men ändå blev det ett ramaskri bland läsarna när Svenska Dagbladet hade en artikelserie om folk som har flera partner. Det hela är väldigt förvirrande. Sverige är världsetta på ensamhushåll, det lär snart finnas en miljon singlar i landet. Vi, människorna i det mest jämställda landet i världen, glider längre och längre bort från varandra och förvandlas till små självförsörjande enheter som bor i var sin låda och umgås via internet och sms. Framtiden är befolkad av känsloenucker – kärlekskranka men oförmögna att få det att funka. I detta läge behövs inte ännu en förnedrande dejtingsåpa utan program om hur man skapar närhet och odlar djupa, innerliga relationer utan rädsla och stress. Det är ett program jag gärna hade tittat på.

johanne.hildebrandt@aftonbladet.se

Kolumn

av Johanne Hildebrandt

Är det inte lite sorgligt med fars dag? Medan mors dag kom till för att hylla kvinnan är denna dag ett kommersiellt jippo uppfunnet av amerikanska köpmän på 30-talet. Typ, släng en slips åt karln så blir han glad och vi tjänar pengar.

Men en pappa är mycket viktigare än så, särskilt i denna tid då det pratas om förvirrade mansroller och bristen på manliga förebilder.

Följer man nyhetsrapporteringen kan man emellanåt tro att merparten av det manliga könet ägnar sin tid åt gruppvåldtäkter, misshandel, sexköp eller grova våldsbrott.

De sunda kärleksfulla fäderna, förebilderna som stiger upp i svinottan för att köra barnen till träningen, de som lever för sina ungar, de som stretar på och alltid försöker göra sitt bästa glöms liksom bort.

Ändå är papporna, biologiska eller ej, så oerhört viktiga. Är det inte pappornas frånvaro man ser hos de arga, övergivna grabbarna som slåss på stan och hos tjejerna som på ett maniskt sätt söker bekräftelse hos män?

Papporna formar ju också barnens världsbild och avsaknaden av dem skapar ett stort tomrum. Jag vet för jag växte själv upp utan en far och även om hans frånvaro hade en rationell, intellektuell förklaring var det ändå en stor sorg att som spädbarn bli bortvald av ena föräldern.

Jag tror inte jag helt har kommit över det för jag blir vansinnig av ilska när jag pratar med en del skilda par. Ni vet, de som grävt ned sig i skyttegravar och för ett ställningskrig där ungarna är vapen.

Vuxna människor som är så förblindade av bitterhet att de vägrar se till sina barns behov borde omedelbart skärpa till sig och lösa sina problem, med eller utan professionell hjälp. Det finns ingen ursäkt att bete sig som fem när man närmar sig fyrtio.

Några som också omedelbart ska kamma till sig är de som inte begriper hur viktiga de är för barnen, papporna som lovar saker som de sedan inte håller, de vars faderskap är en sårig vandring full av svek och otrygghet.

Tänk om dessa par, om dessa människor kunde använda fars dag till att sluta fred och fundera över vad de gör mot sina barn. Tänk om denna dag kunde handla om något annat än slipsar och kort utan användes för att diskutera faderskapets innebörd, betydelse och krav.

Pappor är viktiga, och det behöver de också få veta.
Johanne Hildebrandt

Sida 1 av 1
  • Tjänstgörande redaktörer: Jennifer Snårbacka, Mikael Hedmark och Fred Balke
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB