Johanne Hildebrandt

Direkt från Afghanistan

Arkiv för March 2010

- Sida 1 av 1

Hemmafronten

av Johanne Hildebrandt

I söndags var det anhörigdag för FS 19. Flera hundra släktingar och käraste till soldaterna som i maj åker till Afghanistan samlades på Livgardet i Stockholm för att få information om resan. Det kommer att bli kärvt för dem som är kvar här hemma, månader fyllda med oro och med mobilen ständigt påslagen om han eller hon skulle ha tid att ringa.

Att ensam sköta hemmet, ordna allt, både hämta och lämna på dagis, skotta uppfarten, laga bilen när den går sönder och allt annat är också lagom muntert. För att inte tala om hur påfrestande det måste vara att sitta ensam på kvällarna och försöka hålla oron stången.

 

”Att se honom åka iväg var det värsta jag varit med om. Man visste ju inte vad som hände, om han var död eller hade det bra”, säger en flickvän till en Afghanistanveteran. Försvaret är numera inriktat på internationella insatser vilket innebär att officerare och soldater är förpliktigade att åka på utlandstjänst. Det innebär en enorm påfrestning på dem som är hemma, förhållanden spricker eller försämras, barn är oroliga när mamma eller pappa befinner sig i krig.

I en enkätundersökning gjord av officersförbundet hade drygt 40 procent av dem som levde ihop med en soldat eller officer haft fysiska eller psykiska besvär.

Barnfamiljer hade det särskilt besvärligt. Ändå nämns sällan de anhörigas situation. De förväntas tyst och stoiskt stötta soldaten under missionen med ett 50-talsleende på läpparna och sedan ta emot honom/henne vid hemkomsten oavsett skick.

Den nya veteranpolitik som häromveckan presenterades ger utlandssoldaterna högre status med hjälp av medaljer och minnesmärken. Det är bra, vikten av offentligt erkännande ska aldrig underskattas, jag fick själv ta emot Fredsbaskrarnas hedersmedalj i går och blev mycket glad över det.

Försvarsmakten kommer också ha ett livslångt ansvar för de soldater de skickar ut i internationell tjänst vilket är på tiden med tanke på att var fjärde får problem vid hemkomsten.

I Danmark har elva soldater begått självmord efter att de tjänstgjort i krig och i USA är det fler soldater som tar livet av sig när de kommit hem än som stupar i strid, mycket behöver med andra ord göras för att fånga upp soldater som mår dåligt. Men de som håller ställningarna hemma får inte heller glömmas bort, de kan sannerligen också behöva stöd och hjälp

Barnbokscensur

av Johanne Hildebrandt

När jag var fem tog mormor mig till Medborgarhuset i Lycksele för att se ”Barnen från Frostmofjället”. Denna Sveriges första barnfilm handlar om sju föräldralösa syskon som blivit ivägskickade av sin döende mor så att de inte ska bli utackorderade till traktens elaka bönder.

Tillsammans med geten Gullspira vandrar syskonen över fjället för att finna ett bättre liv. Det är med andra ord en mycket sorglig historia, på gränsen till barnmisshandel. När ljuset tändes i biosalongen grät jag följaktligen förtvivlat över barnens hårda öde. Mormor nickade då allvarligt och sa: ”Nu vet du hur bra du har det”.

Sedan dess bär jag faktiskt med mig insikten att hur jävligt livet än är så slipper jag i alla fall gå över ett snöigt fjäll, utfattig, hemlös och släpandes på en get.

 

Men numera är sådana fostrande berättelser inte tillåtna längre. Barnboksförfattarna berättar att de blir censurerade av redaktörerna om någon dricker en öl, röker, svär eller har det besvärligt i livet. De politiskt korrekta curlingföräldrarna vägrar nämligen köpa böcker med dystra, realistiska budskap. Men sagor ska ju vara hemska och vara sedelärande.

Hans och Greta visar telningarna hur dåligt det gå om de irrar in i skogen och besöker främlingars hus.

När ingen ville köpa svavelstickor av flickan på nyårsafton frös hon helt sonika ihjäl, fast hon var glad ändå eftersom mormor kom och hämtade henne till himlen.

Det är sannerligen en berättelse som bortskämda nutidsbarn behöver höra när de ylar efter godis.

Men nej, numera är allt sådant förbjudet och till och med Pippi Långstrump anklagas för rasism.

 

Sagor får enbart innehålla menlöst gullegull med talande djur som alltid bär cykelhjälm.

Fint, invagga era barn i falsk säkerhet, lär dem inget om livet så att de blir riktigt förvånade när någon rånar dem eller de blir lurade på pengar på nätet.

Nej, det är tur att tv och internet finns så att ungarna får sig en dos verklighet och lär sig grundläggande överlevnadsstrategier som hur man identifierar blandmissbrukare, nätstalkers och andra moderna hot. Vi som tagit oss igenom 1970-talets politiska hjärntvätt och lyssnat på både hårdrock och spelat dataspel utan att bli förvandlade till knarkande massmördare vet dessutom att barn begriper och klarar av betydligt mer än deras föräldrar någonsin kommer att inse. Så sluta omedelbart att censurera barnböckerna, ge ungarna vad de tål.

 

 

Mordhot och rondellhundar

av Johanne Hildebrandt

Lek med tanken att en skäggig, medelålders muslimsk man avslöjats som ledaren för en mordkomplott på en västerländsk konstnär. Hade medierna beskrivit honom som en tragisk hobbyjihadist som på ett klantigt sätt avslöjat sig själv på nätet?

Hade en polis berättat att hans liv varit hårt och kantat av sorg? Eller hade den muslimske mannens farlighet och förslagenhet blåsts upp för att öka statusen på gripandet?

 

Svaren på ovanstående frågor är givna, det görs som vi alla vet, skillnad på folk och folk. Därför är det fascinerande att följa förvirringen över att den blonda amerikanska hemmafrun Colleen LaRose visade sig vara en wannabeterrorist som planerade att mörda konstnären Lars Vilks eftersom han ritat en teckning.

”Jag tror att Jihad Janes ansikte är mer skrämmande än vi i nuläget kan omfatta. Hur ska vi förstå att våra mödrar, döttrar och systrar – kvinnor som ska stå för trygghet i en skrämmande värld, helt plötsligt förvandlats till monster som vänder sig emot allting det västerländska samhället står för?”, skriver islamexperten Pernilla Quis på Newsmill.

Amerikanska terrorexperter slår fast att nu satsar terroristerna på att rekrytera människor med västerländskt utseende eftersom de inte kan pekas ut på grund av sitt utseende. Paranoian växer, vem som helst i din närhet, grannen, arbetskamraten fotbollstränaren kan planera sin martyrdöd i hemlighet. Kanske är det säkrast att införa mer övervakning på internet och varför inte lite mer signalspaning?

Skämt åsido, mordhoten mot Lars Vilks kan inte nog fördömas och yttrandefrihet ska alltid försvaras och aldrig tas för given.

 

I Afghanistan har, exempelvis, 20 afghanska journalister mördats och ett par hundra misshandlats sedan 2002. Media censureras av regeringen, de som rapporterar fel kastas i fängelse. Journalisten Sayed Parwez Kambakhsh dömdes till 20 års fängelse för hädelse eftersom han kritiserat islams syn på kvinnor, men fick amnesti 2009 och lämnade sedan landet.

Det finns många fler exempel, från hela världen. Så visst är det hedrande att svenska medier står upp för Vilks rätt att rita och säga vad han vill, oavsett vilka som blir upprörda i detta kränkthetens tidevarv. Men glöm inte bort de kvinnor och män som dagligen riskerar sina liv när de kämpar för att få de mänskliga rättigheter som vi bortskämda i väst tar för givna.

De behöver också stöd och hjälp.

Kolumn om förföljelser i Sverige

av Johanne Hildebrandt

Häromdagen besökte jag ett par som bott i Södertälje i nästan hela sitt liv. När vi satt vid middagsbordet berättade de att många av deras gamla vänner har flyttat, de orkade inte längre bo kvar bland brottslighet, våld och hot.

De är inte ensamma.

Fuad Mor skriver på Newsmill om hur både han och andra muslimer utsatts för våld av trakasserier från kristna assyrisk/syrianska invandrarfamiljer i Södertälje.

Mor har polisanmält fyrtio gånger men inget blev bättre och han har nu tvingats flytta.

Läs fortsättningen här.

Krig

av Johanne Hildebrandt

I går såg jag ståupparen Kristoffer Appelquists föreställning Krig. Skrattade en och en halv timme och njöt av den över den allvarliga undertonen som så tydligt visade Sveriges hyckleri över orsaken till varför vi skickar soldater till Afghanistan. Det ska tydligen till en komiker för att klä av vår svenska ”neutralitet” och mesighet inpå bara skinnet.

Appelqvist har varit fältartist på camp Nordig light i Mazar e Sharif, han har alltså erfarenhet från plats, vilket märks. Han är dessutom oerhört stolt över de svenska soldaterna och deras insats vilket är en sann glädje att höra.

Gå och se denna förställning, jag lovar att ni inte bli besvikna. Men skynda er för den går inte så länge. Läs mer om föreställningen här.

 

Sida 1 av 1
  • Tjänstgörande redaktör: Mikael Hedmark, Sebastian Laneby
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB