Johanne Hildebrandt

Direkt från Afghanistan

Arkiv för July 2010

- Sida 1 av 1

kolumn

av Johanne Hildebrandt

Nedanstående kolumn skrev jag ett par veckor efter att jag kommit hem från Afghanistan och fått mail om att jag var en krigshetsare som ville att svenska soldater skulle stanna i Afghanistan, detta trots att jag aldrig ställning i frågan om trupperna skulle stanna eller inte.

Nu i efterhand ser jag att jag var var alldeles för känslomässigt påverkad av det som hänt under mina veckor i Afghanistan när jag skrev texten. Trötthet och förtvivlan är sällan en källa till god journalistik, jag borde ha varit coolare. Men det är alltid lätt att vara efterklok, oavsett vad saken gäller. Här är i alla fall texten:

 

Barum är runt 70 år och bor i en av de byar som av Isaf betecknas som ”motstånds-nästen”. Han är en fattig man.

Tillsammans med sina söner äger han ett par enkla lerhus och tillräckligt mycket mark för att försörja sin stora familj.

Talibaner och de kriminella grupperna i trakten kommer ibland på sina motorcyklar till hans gård och hämtar förnödenheter. Barum vill inte ha med dem att göra, men har inget annat val än låta dem ta vad de vill ha.

Den afghanska polisen litar han inte på, trots att den nytillsatte polischefen i Mazar-e-Sharif har tagit krafttag mot korruptionen inom kåren.

 USA, som skickar drygt 5 000 soldater till de norra provinserna, satsar på att utbilda poliskåren. Soldaterna i afghanska armén anses däremot vara bra. Under den vecka jag följde Barum och hans familj tyckte han att Isaf:s soldater ständigt borde vara i hans by, för då skulle han slippa bli plundrad. (Hans granne var däremot synnerligen kritisk till all form av närvaro.) Barum drömmer också om att byn ska få el, brunnar och en läkare, men eftersom området anses vara farligt skickar inga biståndsorganisationer dit sitt folk.

Så hur ska han och alla andra miljoner krigströtta afghaner kunna få leva i fred och ro?

Är lösningen att de svenska soldaterna tas hem och att vi i stället skickar bistånd när hjälparbetare inte vill besöka vissa områden?

 

Om alla länder tar hem sina trupper kommer talibanerna återigen att ta över. De har redan flyttat fram sina positioner rejält och framtiden ser onekligen mörk ut. Är det bättre att skicka fler soldater eller ska de svenska tas hem?

Jag har, trots vänsterns påstående om motsatsen, ingen aning men saknar en seriös debatt om saken.

Motståndare till insatsen, som Jan Guillou och Åsa Linderborg, verkar ha övergett journalistiken till förmån för politiskt agiterande där överdrifter, lögner och personangrepp oblygt används i kampen att få hem soldaterna.

Men det är mer fakta och sans à la Olle Svenning som behövs, inte brösttoner från människor som koketterar med att de aldrig varit på plats.Framför allt behöver Barum och resten av det afghanska folket fred och hjälp, och det lär de inte få av meningslöst käbbel i ett land långt borta – utan av konstruktiva och kunniga förslag om hur situationen en gång för alla ska lösas i Afghanistan.

Vänstern bryr sig inte

av Johanne Hildebrandt
DSCN0660.JPG

 

Just hemkommen efter en månad i Afghanistan ser jag försvarets reklamfilmer där soldater släcker eld i skogen och jagar pirater i Adenviken. Helle Klein tycker den sistnämnda filmen är rasistisk eftersom den bara visar färgade pirater från Somalia.

Försvaret söker vita ariska stridspittar som inte för en sekund ska reflektera över om militariseringen i världen verkligen är rätt sätt att främja freden, skriver Klein.

Nu vet jag inte vilken bild hon har av Somalia, men sist jag besökte landet var där väldigt ont om blondiner.

Kulturchef Lindeborg skriver ”Försvarsmakten borde bekymra sig för demokratins status på hemmaplan i stället för att gå bärsärkargång

i Asien under Natoflagg. För det krävs dock en folkarmé, och inte en uppsättning legoknektar.”

I tidningen Folket skriver några trotskister i en debattartikel att: ”Sverige har i dag en kontrakts- och yrkesarmé. Man kan beteckna personalen som legosoldater.”

Det roliga med vänsterns påstående är att de inte har en aning om hur varken försvaret eller insatsen i Afghanistan fungerar, och de varken vågar eller orkar åka ned och ta reda på fakta på plats.

Märkligt är också att de som anser sig vara solidariska med arbetarklassen kallar de studenter, brandmän, fabriksarbetare, betongarbetare, sjuksystrar, poliser och övriga som under några månader drar på sig uniform och gör utlandstjänst i Afghanistan för legosoldater.

De sparkar på småfolket, men politiker och försvarsledning vågar man sig inte ge sig på.

Inte heller bryr man sig om de afghaner som är livrädda för att ISAF-trupperna ska åka hem så att talibanerna, en vidrig religiös diktatur, tar över makten i landet.

Men de har rätt i att bilden som ges i reklamfilmerna är för sexig och borde vara mer realistisk. Har du det som krävs för att sitta inklämd i ett stridsfordon 90 i full stridsutrustning under 18 timmar och stirra på ett fält natt efter natt? Har du tålamod att leta efter vägbomber i timmar i 48-gradig hetta? Orkar du gå på fotpatrull i fyra timmar släpandes 40 kilo utrustning? Tycker du det är en utmaning med värmeutslag, ständigt väntande, fotsvamp och dålig mage på grund av grönpåsarna?

Framför allt – orkar du med att tyckare inom media använder dig som slagträ i den politiska debatten, trots att de inte har en aning om vad du sysslar med?

Då ska du definitivt bli soldat.

Sida 1 av 1
  • Tjänstgörande redaktörer: Mikael Hedmark, Filip Elofsson och Rebecka Rakell
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB