Vårt jobb här är nu över och jag är lite sliten efter att ha varit i gång i nio dygn med lite sömn och ständigt kedjerökande. (Ja, det är dumt jag vet.)
Ska bli skönt att åka till Bagdad och börja göra jobb på det riktiga Irak. Vi har ju med ett undantag bara varit på amerikanska baser.
Fast jag tycker det har gått bra att vara inbäddad. Alla har gjort sitt yttersta för att hjälpa till när vi har velat göra något, inga dörrar har varit stängda.
Vi var till exempel med på genomgången inför patrullen i går och på debriefingen.
Självklart får vi inte veta allt, självklart vill de visa upp sin bästa sida men så är det alltid oavsett var man jobbar som journalist.
Ingen har vakat över oss, vi har inga speciella regler att följa. Och om jag hade fått för mig att gå ut genom grindarna så hade ingen hindrat mig.
Och vi har lyckats bra med den artikel som vi kom för att göra. Den kommer jag dock lägga ned massor med tid på att skriva. Att göra dessa snabba lämningar är ovant för mig som brukar hålla på ett par veckor med en artikel. (Då får man tid att tänka och fila på texten.)
Men blogga tänker jag fortsätta att göra. Men nu ska jag sätta mig i den varma solen och slappa tills det är chattdags.