Baghdad. Shit still in Baghdad. Inledningscenen i Apocalypse now rullar runt i mitt huvud varje morgon. Fast det handlar inte om krigsromantik utan snarare om en otäck föraning.

Amerikanerna håller på att bygga världens största ambassad här i Bagdad. Självklart ligger den i gröna zonen, det fortifierade område stort som Östermalm som ansetts som relativt säkert. (Fast numera skjuter de granater in hit med jämna mellanrum.)
Antar att jänkarna bygger ambassaden för att visa att de kommer att stanna här länge.
Samtidigt ryktas det, det finns många rykten här, att jänkarna kommer att öppna upp gröna zonen, vilket självklart innebär självmordsbombare och fler attentat också i detta område. Men man vet inte riktigt vad som kommer att ske. Stämningen här är lätt paranoid och nästan alla jag talar med är rädda för att de amerikanska trupperna ska åka härifrån. Väldigt många irakier arbetar för USA vilket innebär att de riskerar sina liv eftersom rebellerna dödar de som arbetar för jänkarna. Tänk vilka scener som kan utspela sig om de amerikanska trupperna drar sig ur. Desperata människor som försöker klättra över ambassadmurarna för att komma med en helikopter, precis som när Saigon föll.
Rebellerna använder gerillakrigföring, gömmer sig, skjuter och försvinner eller lägger de ut vägbomber och spränger fordon.
Det påstås att de amerikanska trupperna därför börjat använda sig av en taktikbok som skrevs under fransmännens krig i Algeriet. Vet inte om det stämmer men känslan av ett nytt Vietnamn blir allt mer påtaglig.
Fick också precis reda på att en contractor från KBR och en soldat dödades av en granat två kilometer från oss när vi åt middag häromkvällen. Och vi hörde det inte ens.