Vi besökte först Juba i Södra Sudan och sedan al-Fashir i Darfur där situationen är betydligt sämre.
Flyktinglägren är enorma, tiotusentals människor lever i hyddor eller i kojor gjorda av pinnar och plast. Några har bott här i fyra år sedan de blivit fördrivna från sina hem. Jag träffade folk och hörde deras fruktansvärda historier som jag tänker skriva om. (Ibland är det dock lite svårt att fördela information och mellan blogg, kolumner och artiklar.)

En sak kan jag i alla fall slå fast. Soldaterna i AU, afrikanska unionen, som ska skydda och övervaka flyktingarna var det inte mycket ordning på. De hade dålig utrustning och ännu sämre moral vilket förmodligen beror på att de inte får betalt. Dessutom är de flesta inte militärer utan socialarbetare, chaufförer och dylikt.
I lördags dödades en av AU-soldaterna utanför det högkvarter vi besökte.

Darfur är komplext och rörigt och jag hoppas att Sudans regering går med på att släppa dit rejält med FN-trupper. Inte för att det brukar vara någon optimal lösning men det är i alla fall en förbättring jämfört med nuvarande situation.

Annars gick det väldigt bra att resa med biståndsminister Gunilla Carlsson och hennes delegation. De satt i möten medan ag och fotografen Lotte Fernwall var ute och jobbade och träffade ”vanliga” människor. Det var dessutom praktiskt att ha tillgång till en lång rad experter som man kunde fråga om allt.
En smidig resa med andra ord, något som jag sannerligen inte är bortskämd med.
Men någon gång måste ju vara den första. =)