Självklar vill jag vara med i din masteruppsats om Irak. Och jag borde vara i Stockholm i slutet av juli, såvida inget har gått väldigt fel.
Maila mig på johanne.hildebrandt@aftonbladet.se så bokar vi en tid.
Och jag är inte sååå svår att få tag på via mail, brukar faktiskt titta på dem åtminstone en gång per dag. Det är när det kommit ett par hundra stycken som jag glömmer bort att svara….

Om ni undrar varför jag inte bloggar så beror det på att det är visning på huset i helgen och jag städar.
Faktum är att jag inte städat så mycket i hela mitt liv och det är fruktansvärt tråkigt.
Men det blir fint.

Läget i Irak blir bara värre och värre, här är ett axplock ur vad som hände i går: En självmordsbombare dödade 24 personer och skadade 90 i Bagdad, där hittades också 33 kroppar. Söder om Bagdad hittades 12 kroppar i ett hål, samtliga bar spår efter tortyr.

Tio amerikanska soldater dog i går vilket gör maj till den månad då flest amerikanska soldater dött sedan 2003. Trupperna är utmattade och börjar förlora hoppet. Läs en artikel om detta här.
Undrar hur länge det kommer att dröja innan USA drar tillbaka sina trupper? Då lär  inbördeskriget bryta ut med full kraft och de senaste fyra åren, med alla döda, kommer ha varit helt bortkastade.
Krig är verkligen helt vanvettigt.

Jag hade väldigt kul när jag skrev den. Läs här.

Har skrivit en text om mammor i världen. Läs här.
Trots att jag ofta besöker BB och söker upp mammor när jag är ute på jobb så insåg jag inte riktigt hur många mammor jag egentligen träffat. Det var först när Lena Anderfeldt, chef på kvinna, sa att jag skulle skriva texten som jag började tänka efter.
Blev riktigt rörd när jag  insåg hur många de är och vilka omständigheter de lever under.
Undra hur de har det i dag….

Det var också kul med bilden på min son som gudomligt söt baby. Det har sannerligen hänt mycket de senaste tolv åren….

Självklart har jag anlitat en stylist för att fixa till huset, min förmåga att pyssla är lika med noll. Fast hon har inte bytt ut möblerna eller något sådant utan istället sett till att trappräcket blivit ommålat och andra småsaker som jag borde ha fixat för länge sedan men aldrig orkat.

Nu är i alla fall huset besiktigat och det hade inga konstiga fel vilket var en lättnad. Det har också blivit fotograferat och ska snart läggas ut på Hemnet.
Min ångest inför bostadsbytandet har klingat av till en sorts  zenbuddistisk ”det får väl gå som det går” känsla. Märkligt att jag alltid mår dåligt innan jag gör saker  men när väl hjulen börjat rulla är allt ok.

Annars slänger jag  mest saker. Det finns något oerhört renande i att göra sig av med all skit som man samlat på sig genom åren. Jag är oerhört osentimental, behåller bara saker jag faktiskt använder.

Roligast var när jag hittade en påse med gamla fotografier. (Som jag inte slängde.)
Jag skrattade så jag grät när jag såg på foton av mig själv och mina polare i tuperat hår och bredaxlade kavajer.  Inte nog med att vi såg för jävliga ut , vi såg dessutom ut som om vi  tyckte vi var snyggast i hela världen.
80-talet var sannerligen ingen höjdpunkt, varken i modets historia eller i mitt liv.

Plötsligt består mitt liv av städning, inköp av blomster och ett hysteriskt pysslande. Hur gick det här till?
Allt jag vill är att flytta!

Måste dock säga att vattensprutandet på Reinfeldt var otroligt fånigt. Nog för att jag gjort  korkade saker under mitt liv som journalist men så där illa har jag aldrig betett mig.
Reportern måste ha extremångest i dag….undra om hon blivit instruerad av en redaktör som sitter där i bakgrunden, anonym och icke uthängd….i så fall är det han som har ansvaret. Hm…..
Nu är jag så trött av all styling att jag börjat bli paranoid.

Mitt hem blir stylat, en mycket märklig upplevelse. Det står folk och pular i varje rum.
Själv har jag upptäckt hur jag kan få sonen och hans kamrat att slänga grejer i  containern.

-Bär ut de här kassarna så får ni slå sönder några glas, säger jag.
Det får de små förstörelsehungriga dvärgarna att ivrigt springa i väg med allt skräp.
Fast nu låter det som om de åker på en kontorsstol nedför grannens backe.
Måste avbrytas innan någon blir allvarligt skadad.

Några veckor efter att jag börjat blogga förklarar DN att blogghajpen är över. Det glädjer mig. Antingen ska man vara först eller sist och jag är ofta det sistnämnda.

Jag har precis upptäckt, som den sista människan i västvärlden, Sex and the city.
Den gick som repris på danska TV3 och för först gången någonsin tyckte jag att den var riktigt bra.

Att bloggandet skulle vara över tror jag inte en sekund på. Det handlar nog snarare om de mer förstockade mediernas sedvanliga teknikpanik. Jag är övertygad om att bloggandet kommer fortsätta, förändras och utvecklas.
Dessutom gillar jag jämlikheten i bloggandet. Ingen är egentligen bättre än någon annan och det är kul att få kontakt med folk. Läs mer om bloggdöden här.

Jag har fastnat i Irak och Darfur…..
Läs här.