Kämpar förtvivlat med lägenhetsångesten men den biter sig fast som småspik i hjärtat. Bara att bita ihop. Förr eller senare så måste den försvinna, det här är ju rena larvet. Om jag skulle bli sjuk eller oförmögen så får jag väl sälja den.

Och snacka om lyxproblem…..

Jacob, svensken som tjänstgör som amerikansk soldat i Irak, ringde i går kväll.
Han berättade att en militärpolis dödades av en vägbomb strax utanför basen i fredags. Soldaterna från Geronimos är väldigt hårt ansatta, varje vecka är det någon eller några som dött.

-Det är som rysk roulett  varje gång vi åker ut genom grindarna, sa Jacob.
Han fyllde år i går och lät väldigt trött på rösten.

Jacob ska vara i Irak i femton månader och under den tiden har han permission i två veckor. Vi pratade om det plus det faktum att han fått min bok Blackout lagom till sin födelsedag.
-Fast det är väl kanske inte så kul att läsa om Balkankrigen när du befinner dig i Irak, sa jag.
-Jo, den är jättespännande, sa Jacob som alltid är snäll och artig.

Det märkligaste med hela konversationen var att trots att jag vet vilken vidrig plats FOB Iskan är, varm, smutsig och livsfarlig så vill jag återvända dit så fort som det bara går.
Det är där min berättelse finns.