Vilken historia det är med svenska officeren som lämnade ut uppgifter till en serbisk spion. Läs här.
Visst, det var aningslös och korkat men jag kan ändå inte låta bli att känna  medlidande med henne.  Snacka om att bli utnyttjad och dumpad, på alla tänkbara sätt.

Det här med spioner är riktigt intressant. Man tror ju inte att de finns förrän man stöter på dem.
Under Bosnienkriget blev jag bjuden på öl  av en råsnygg CIA kille när jag återvände till hotellet efter ett uppdrag ute på fältet. Han bar Ray Ban, var klädd i svart och var väldigt charmerande när han försökte få mig berätta om vad jag sett.
Jag svamlade bara och gav inga svar. Varför skulle jag berätta något för honom? Men situationen var så vansinnigt klyschig att jag fortfarande skrattar åt den.

Numera är det dock aldrig några snygga spioner som bjuder mig på öl och försöker pumpa mig på information. Kanske beror det på att jag blivit för gammal och inte har  några spännande fakta. Eller för att det inte finns någon alkohol i de länder jag jobbat i den senaste tiden. Nåväl, lika bra det.