Medan norrmännen firar sin nationaldag och hederliga hårt arbetande svenskar är lediga sitter jag i soffan och skriver färdigt en artikel.
Det är vid sådana här tillfällen som jag börjar fundera på om ex-maken har rätt i att jag måste trappa ned på arbetet och börja njuta av livet. Men när? Och hur?  Och framför allt-  varför? Att arbeta är ju roligt eller åtminstone tillfredsställande.
Dessutom spelar exet golf och i valet mellan det och jobb så vinner det sistnämnda, när som helst.
Fast det är ju sött att han bryr sig.

Har också mailat med en gammal kompis som är på väg till Irak där han förmodligen ska stanna i två år. Jag repeterar – två år!! Jag frågade hur han tillbringade sina sista dagar i trygg säkerhet. Han svarade att han var full varje kväll. Förståeligt.