Återigen sitter jag och väntar tillsammans med Jacob, denna gång på en helikopter. Det är dåligt väder och ingen vet när den kommer. Vi slöar i hettan och allt är oerhört tråkigt.
Ett par av marinkårens helikoptrar lyfter trots allt från LZ Washington, de är ljusbeiga och ser gamla och slitna ut.
-Helikoptertypen är ifrån sextiotalet och heter ”Chinook”, men marinsoldaterna kallar helikoptrarna för ”Shithooks”, eller ”Flying turds” (flygande skitar), eftersom de ser ut som sådana, säger Jacob och skrattar.
Vi ser dem försvinna, återvänder sedan till bänken och ledan.

Jacob räcker över en flaska vatten, uppmanar mig att dricka.
-Du måste få i dig tillräckligt med vätska.
Han börjar allt mer bete sig som en beskyddande storebror.
”Solen är stark, du har väl smörjt in dig?” ”Om du inte använder hörselskydd kommer du få problem om några år.” ”Har du med dig allt nu?” ”Om du inte bär hatt blir ditt hår uttorkat i solen.”
Vanligtvis är det roligt, ibland förbryllande men under den tid jag tillbringat med Jacob så har jag lärt känna honom ganska väl och vice versa.
Trots att det är över 40 grader varmt kan vi resa tillsammans utan att gå varandra på nerverna.

Men ett par timmar är vi framme vid slutmålet, FOB, forward operation base, Iskan. När vi anländer dit väntar dåliga nyheter och allt kommer att förändras.
Men om detta vet vi ingenting just nu.