-Välkommen till soliga Iskandariyah! Kom och möt sumererna och mesopotanierna, se forntida Babylon and Ur!  Allt finns här och väntar på dig.

Jacobs kompanichef, kapten Charles Levine, är på ett strålande humör när vi hoppar in i Humween och rullar bort från helikopterplattan.
Utanför fordonets tjocka plexiglasrutor passerar högar med förvridna metalldelar och annat skrot. Oljekraftverket som förser Irak med 60 procent av dess el, reser sig som ett forntidsmonster I fjärran.Ur dess fyra skorstenarna bolmar gråsvart rök.

Jacob sitter i Humweens kulsprutetorn och när soldaterna får syn på honom lyser de upp, vinkar och hälsar honom välkommen tillbaka.
-Han är väldigt populär, säger kapten Levine.

Fordonet stannar vid några gamla fabriksbyggnader. Runt dem ligger gråvita bostadscontainrar omgivna av betongfundament och utedass. Marken är täckt av grus som dammar i den förödande hettan.
Säga vad man vill om FOB Iskan, men det är inte vackert.

Här bor 800 fallskärmsjägare i första bataljonen, 501:a luftburna infanteriregementet, en del av den 25:te luftburna infanteridivisionen.
Regementet kallas ”Geronimo”, alternativt ”de arktiska krigarna”, eftersom de är har sin hemmabas i Fort Richardson, Anchorage, Alaska. Av något outgrundligt skäl har de placerats här, i ett stekhett industriområde.

-Jaha, då är man här igen, säger Jacob lakoniskt.
Det är tydligt att av oss två är det jag som som är gladast över att vara tillbaka.