Pastor Hardin är en strålande predikant. Det vita tältet är nästan helt fullt av soldater som har lagt sina vapen på golvet och nu håller bibeln i sin hand. Samtliga åhörare, jag själv inkluderad, sitter fängslade av pastorns predikan.
-Jag vet att ni soldater gillar F-ordet, säger pastor Hardin plötsligt och alla brister ut i skratt.

Tro mig, denne före detta stridsvagnsförare i 35-årsåldern har en utstrålning starkare än ett kärnkraftverk med härdsmälta.
Han talar om skälet till varför man gör saker, att orsaken måste vara den rätta, komma från Gud inte drivas av egen vinning.
-Vi är fria så vi kan tjäna andra med kärlek.
-Amen, säger alla.
-Ju mer vi osjälviskt ger av oss själva, ju mer vi tömmer våra bankkonton, ju mer bistår dem som behöver det, desto mer ger Gud oss tillbaka.

I den stunden inser jag att jag inte vet vad som sägs under muslimernas fredagsbön, om de också talar om rättfärdighet, kärlek och vikten av att tjäna andra. Jag antar att det är så, men vet inte säkert och det irriterar mig.

När predikan är över går alla till den andra delen av tältet, där finns nämligen basens enda café som pastor Hardin fått lokaltidningen hemma i Anchorage att sponsra.
Soldater kommer hit ibland för att slappna av. Pastorn, väl medveten om att rent statistiskt kommer 30 procent av dem att drabbas av posttraumatiska stressymtom när de kommer hem, försöker få dem att prata om sina upplevelser men det går ofta trögt.

När pastorn får syn på mig lyser han upp i ett brett leende.
-Välkommen inte bara som gäst utan också som Macanvändare.
Överallt i cafeét står nämligen lådor med MacBook. De är skänkta av Steve Jobs efter att pastorn skrivit till honom och bett honom sponsra bataljonen.
Så förutom att predika och vårda själar håller pastorn numera också kurser i Macanvändande och sprider en annan form av budskap.
Själv tycker jag denna kombination av praktisk religion och kommersialism är fullständigt fascinerande.

-Jag tycker om att gå dit på söndagarna, pastorn är så uppmuntrande, säger Jacob när vi lämnar tältet.
-Tror du verkligen att de döda är i himlen?
-Ja. Det känns i alla fall bättre att tänka så.
-Jag är avundsjuk på dig som kan tro, säger jag och i den stunden menar jag det verkligen.