Jag har gått ner mig i Facebookträsket, Playahead för vuxna, som sonen kallar det. Och nej, jag har inga som helst skuldkänslor för att jag jagar gamla bekanta på nätet.

Däremot är det väldigt irriterande med allt koketterande. Hör jag kommentaren: ”Jag vägrar Facebook, jag har faktiskt inte tid utan lever ett riktigt liv”, en gång till kommer jag att steka någons hårddisk. Gör vad ni vill men lägg er inte i vad andra gör, jäkla nätsnobbar.

Och snälla, låt oss slippa dessa ständigt förmanande artiklar. Ni vet där någon psykolog gör tvärsäkra uttalanden som att Facebook kan bli en drog och dess användare kan börja logga in sig FLERA GÅNGER OM DAGEN.

Vi som har datorn som arbetsredskap har lite svårt att förstå detta argument med tanke på att vi varit ständigt uppkopplade de senaste åren utan att det har lett till förfall och undergång.

Minns ni 80-talet då hårdrocken ansågs förvandla fansen till våldsamma djävulsdyrkare som ägnade dagarna åt människooffer? För att inte tala om när internet slog igenom och därmed skulle förvandla mänskligheten till cyborgs som tynade bort i brist på mänsklig kontakt.

Allt som är nytt möts med misstänksamhet och alla besserwissrar börjar förmana. Men allt från muffinsätande till joggning kan gå överstyr, de flesta klarar sig alldeles utmärkt ändå.

Facebook är ett praktiskt och tidsbesparande sätt att nätverka för den som inte har tid och ork att springa på lokal och dricka vin.

Det är ett effektivt sätt att komma i kontakt inte enbart med vänner utan också de man skulle vilja lära känna eller enbart tycker verkar trevliga. Ett forum där många snabbt kan samlas för att protestera mot något eller väcka opinion, som nu senast mot SL:s planer att sluta med nattrafik.

Men det viktigaste av allt är att Facebook ger svaret på en av mänsklighetens största frågor, den som merparten av alla konversationer har handlat om sedan tidernas gryning: Vad har hänt med folk man en gång kände? Och ännu viktigare: Hur ser de ut nuförtiden och vad sysslar de med?

Där, i kombination med att man faktiskt kan identifiera folk eftersom deras namn är kombinerade med en bild, ligger Facebooks storhet.

Detta är ingen nyhet, det är en uråldrig mänsklig drift presenterad på ett nytt och smidigt sätt. Och det är genialiskt.