I morgon rycker en del av soldaterna in som ska skickas till Tchad. Tillsammans med en fransk styrka ska de skydda flyktingläger i ett område där hundratusentals flyktingar från Darfur befinner sig. Det kan bli rörigt. Rebellgrupperna, som slåss mot regeringstrupperna, har förklarat att de kan förklara krig mot fredstruppen.

Det finns med andra ord en möjlighet att de 200 svenskarna kan riskera att bli beskjutna, en svensk soldat kan döda någon eller bli dödad. Och det kommer att bli intressant hur allmänheten kommer att regera om så sker.

Det här är ju ett av de få länder i världen där man blir förvånad över att människor dör i krig. Det medlidande som kan väckas när svältande och lidande människor visas på tv brukar vanligtvis slockna när det blir uppenbart att allt har ett pris.

Personligen tycker jag det är en självklarhet att de som kan ska bistå och försvara dem som behöver det. EU:s snabbinsatsstyrkor bildades efter massakrerna i Rwanda och Bosnien så att omvärlden skulle kunna ingripa i stället för att tafatt stå och se på. Fast som vanligt är det mycket prat och lite action. Tusen soldater och flera helikoptrar fattas till Tchad-

insatsen och inget land verkar ha lust att skjuta till dem. Så mycket för prat om internationell solidaritet.

Därför är det viktigt att ta hand om och värna om dem som verkligen gör något, de som åker ut och gör en insats – soldaterna.

Få svenskar verkar fatta vad de egentligen sysslar med och vad det kostar att vara hemifrån i ett halvår. Nu tänker dessutom regeringen öka de svenska truppinsatserna utomlands, men fortfarande utan att informera om varför det är viktigt att de åker.

Fast när jag intervjuade försvarsminister Tolgfors häromveckan sa han att belöningssystemet för soldaterna håller på att ses över och att han personligen ville träffa dem som varit ute.

Ett strålande initiativ, behovet av offentlig bekräftelse ska aldrig underskattas, men det behövs mer än så:

Bästa tänkbara utrustning till exempel eller varför inte bättre betalt och medaljer till dem som förtjänar det?

Soldater som riskerar sina liv när de skyddar civila utomlands borde känna att deras samhälle står bakom dem när de reser samt få respekt för sin insats när de återvänder hem.

Så fungerar det inte riktigt i dag och det är märkligt att varken politiker eller försvarsmakt försöker göra något åt det.