I går hade Elisabeth Wallin Olsson vernissage på sin utställning ”In hate we trust”. De brutala bilderna är som knytnävsslag i magen: Nynazister våldtar en lesbisk kvinna medan katolska kardinaler, som hävdar att skulden var kvinnans, oberört betraktar det hela. Pastor Green står i predikstolen och talar inför en fullsatt kyrka om att homosexuella är en cancersvulst på samhället.

Samtidigt, i Salem, demonstrerade ultravänstern mot de nynazister som samlats för att marschera för att hedra sin kamrat som mördades på platsen för sju år sedan. Vänsteraktivisterna skrek slagord när de gick genom det iskalla regnet. En av dem bar en banderoll där det stod: ”En fixad, nu tar vi resten.”

På given signal bröt sig hälften av demonstranterna sedan loss från tåget och försvann i väg i smågrupper för att sedan attackera nynazisterna.

De lekte röda och vita på allas vår bekostnad, för polisinsatsen som krävdes för att försöka hålla grupperna åtskilda måste ha kostat en förmögenhet.

Visst, demokratin har sitt pris, alla har rätt att uttrycka sina åsikter även om de är extrema. Men demonstrationerna i Salem verkar inte längre handla om en mördad pojke utan om två extrema grupper som använder tillfället för att bekräfta sin existens och puckla på varandra.

Nynazisterna och ultravänstern är självklart övertygade om att just de kämpar för en god och rättfärdig sak men de är två sidor av samma mynt, deras argument och hat mot regeringen, media, polis och allt annat är desamma.

Sorgligt är det att se hur folk kan lura sig själva till vad som helst, att de kan övertyga sig själva att de är goda när deras handlingar visar på motsatsen. Dessvärre är det ju så människan fungerar, mönstren är desamma överallt.

Soldater som dödade kvinnor och barn, som fördrev människor för de råkade tillhöra en etnisk grupp var övertygade om att de gjorde en plågsam men riktig sak för att skydda sitt eget folk.

Självmordsbombare är övertygade om att de gör en heroisk insats när de spränger sig själva på en marknadsplats och dödar oskyldiga. Pastor Green är förmodligen övertygad om att han är modig och klarsynt när han pekar ut de homosexuella som cancersvulster.

Övertygelsen må vara förpackad i olika saker, religion, politik, kamp för rättvisan, rasen eller gruppens överlevnad, men i själva verket handlar det bara om tre saker: hat, rädsla och intolerans. Så snälla, låt er inte luras.