Lyckas eller var en nolla. Bris slår larm om att kraven på barn är för höga, alla ska skaffa en fantastisk utbildning och förverkliga sig själva, hela världen ligger öppen och den enda som hindrar dig att bli framgångsrik är du själv.

Följaktligen känner sig ungarna misslyckade om de inte är bäst och snyggast. Oron och ångesten bland barn ökar, en undersökning i Stockholms skolor talar om att femton procent av eleverna mellan 10 och 12 år visar tydliga tecken på stress.

Fast framgång behöver ju inte vara ett märkvärdigt jobb, som popstjärna, programledare, läkare eller advokat. Riktigt framgångsrika har hittat något man älskar att syssla med och sådant tar tid.

Ändå förväntas det i dag att elever vid sexton års ålder ska besluta vad de ska arbeta med resten av livet. Hetsen att ”bli något” är hysterisk.

Nu börjar det också tullas på komvux, den enda vägen som har funnits för dem som inte varit motiverade att läsa vidare direkt efter gymnasiet. 25:4 regeln, som ger extrapoäng för arbetslivserfarenhet, är borta. Regeringens utredare vill privatisera komvux och det är riktigt skrämmande. Antal platser har redan blivit färre, snart lär eftersläntrarna anses vara olönsamma.

Är det meningen att bara hårddrillade toppstudenter med högutbildade föräldrar ska kunna skaffa sig utbildning? Vad händer med dem som har praktiska begåvningar eller de som inte är mogna att plugga vidare? Ska de ändå fortsätta läsa och sedan skaffa ett jobb de kommer vantrivas med? Är det ett framgångsrikt liv?

Jag gick själv ut nian med 0,3 i snitt, vilket var så dåligt att det inte ens kan kallas betyg. Jag jobbade fram tills jag visste vad jag ville göra, då var jag 25 år gammal. Lyckligtvis fanns 25:4 regeln vilken gjorde att jag kom in på komvux och sedan på högskolan. Utan den hade jag aldrig jobbat som journalist i dag, eller haft livserfarenhet att klara av jobbet.

Många har gått samma väg. Före detta justitieminister Thomas Bodström misslyckades med gymnasiet, men läste sedan på komvux, till och med finansminister Anders Borg lär ha läst in sin matte där.

Ingen kan, eller ska, gå spikrakt genom livet. Det är misslyckandena, tvivlen och dumheterna som ger kunskap, erfarenhet och mognad. Så befria kidsen från utbildningshetsen och låt dem ta det lite lugnt. Alla förtjänar en andra chans och kanske till och med en tredje.