Om jag kan hjälpa en enda människa är det värt att åka.” Det sa Emir Kadric, en soldat som nu är på väg till Tchad. Det svenska skyttekompaniet vet att deras insats är viktig, en halv miljon flyktingar från Darfur behöver omvärldens hjälp för att överleva. Med tanke på detta är det tragiskt med den försvarspolitiska fars som utspelat sig i veckan.

Försvarsminister Tolgfors säger att de svenska soldaternas insats måste förkortas så att de kan lämna Tchad i juni då regnperioden börjar. I en debattartikel i SvD förklarade han detta genom att skylla på allt och alla: brist på pengar, långsamma EU-länder som inte ville ställa upp med trupp, kuppförsöket och den kommande regnperioden.

Detta fick naturligtvis debattörer och opposition att gå i spinn och kräva att insatsen ska förlängas.

Onekligen verkar det vansinnigt att lägga ut 380 miljoner på att 203 soldater ska åka till Tchad med all sin utrustning bara för att vara operativa i 4–6 veckor. Att stanna skulle kosta ytterligare 300 miljoner, vilket Tolgfors tjurigt förklarade är medel som saknas i budgeten.

Det märkliga är att uppgiften om att kompaniet måste hem före regnperioden bygger på ett worst case scenario, missionens befälhavare har ännu inte fastslagit exakt var i Tchad svenskarna kommer att placeras.

Dessutom kommer försvaret i morgon att lämna in en plan på en förlängning av uppdraget, så det är mycket möjligt att Sverige blir kvar. Fast det beror på politikerna och Gud vet vad de vill med försvarspolitiken.

I ena stunden säger försvarsministern att Sverige ska hjälpa till att rädda världsfreden genom att fördubbla antalet soldater utomlands, i nästa stund finns inga pengar. Trots att han blir informerad om läget varje vecka har han nämligen upptäckt att det saknas 1,5–2 miljarder i försvarets budget.

Men soldater ska ändå åka till Tchad i några veckor, fast det blir kanske längre, trots att det inte finns några pengar och det kommer att regna på dem. Inte undra på att alla, från militärerna på försvarshögkvarteret till vanligt folk, blir förvirrade.

Nej, det märks att försvarsministern är ny och oerfaren, ännu tydligare är det att han har usla rådgivare.

För det enda som är viktigt är att en halv miljon människor i Tchad befinner sig i en desperat nöd och behöver vår hjälp för att överleva. Då går det inte att vara sniken och tjurig, då får det faktiskt kosta vad det kosta vill.