Den franska befälhavaren för EU-truppen i Kongo, överste Christophe Rastouil, ledde skenavrättningen och tortyren av en kongolesisk fånge vid namn Josef. Detta trots att syftet med hela EU operationen var att  säkra fredsprocessen i landet. Sådant kallas brott mot folkrätten men den franske befälhavaren blev befordrad när han kom hem.

Soldater från den svenska specialenheten, SSG, bevittnade tortyren men ingrep inte. Sedan påstod försvarets presschef Roger Magnegård att svenskarnas högste befälhavare Hans Alm ingripit så att tortyren slutade och sedan informerat den franske befälhavaren. Fast det förnekar soldater som var på plats. En av dem skrev dock en mycket detaljerad utredning om händelsen men den stoppades av Hans Alm som istället skickade en annan version till högkvarteret.
Det är sannerligen mycket som är anmärkningsvärt i historien som grävartrion i Uppdrag granskning rotat fram.
ÖB, Håkan Syrén, säger att han bara hört rykten om händelsen och att han därför inte har utrett händelsen men andra personer i försvarsledningen påstår att möten hållits där saken diskuterats.
Ursäkta, men tillhör mörkläggning och stoppade rapporter försvarets värdegrund?
Att de svenska soldaterna inte ingrep kan jag faktiskt förstå. De var i underläge mot fransmännen som var fler och har en, låt oss kallad det, annorlunda kultur inom det militära. Just därför är det bra att sådant här kommer fram, Sverige ingår ju i den till största delen franska Euforstyrkan i Tchad.
Soldaterna befann sig dessutom i en hierarkisk militär miljö där alla ska veta sin plats. Ytterst få människor klarar av att ingripa mot övergrepp i ett sådant läge. Men de ska ha heder av att de vågar berätta om vad som händer.

När det gäller SSG är det nog inte så nyttigt att ta en grupp soldater, skilja dem från resten av försvaret och sedan tuta i dem att de är speciella och superhemliga. Deras motto är för övrigt ”fit in or fuck off.” Mångfald är alltså inte en del av värdegrunden, i alla fall inte hos dem. Dessutom är hemlighetsmakeriet larvigt. SSG-soldaterna kan inte ens vinka på sina kollegor i de reguljära enheterna ute på fältet, även om de gått samma utbildning, utan att skriva sekretessavtal.

Jo, jag fattar att det krävs sekretess i vissa lägen men ibland blir det helt enkelt för mycket. Och är det något som hela den här historien visar är att hemlighetsmakerier och mörkläggningar är det sista Försvaret behöver. Det behövs mer öppenhet, bara det skapar tillit och förtroende.