Medan resten av världen har semester, solar och dricker vin för jag en synnerligen asketisk tillvaro.
Jag harvar igenom ”Älskade krig” för sista gången innan manuset ska skickas iväg och det är bråttom så jag har ingen som helst fritid längre.

När jag började med boken hade jag stora visioner och massor av nyskapande idéér.
Nio månaders hårt arbete senare är jag mer pragmatisk, det viktiga är att det hänger ihop och att berättelsen funkar.

Om ”Älskade krig” är bra eller dålig har jag ingen aning om, jag är för insnöad på detaljer just nu och har levt med historien för länge för att ha någon som helst distans (Så här är det varje gång jag skriver bok.)
 
Förläggaren tycker i alla fall att boken är fantastisk, men hon har ju å andra sidan betalt för att vara entusiastisk:=)

I mitt nedslitna tillstånd, fullt med avund för alla som är lediga, hade jag nästan glömt bort att de finns de som läser mina böcker och tycker om dem. Därför blev jag väldigt glad över detta blogginlägg.
Lite uppmuntran när jag behövde det som mest, tusen tack för det.