Nej, det är inte charmigt med skrikande barn, vare sig på restauranger eller i affärer. Föräldrar som tar upp hela trottoaren med barnvagnar i pansarskeppsstorlek är inte heller acceptabelt.

Varför måste föräldrar alltid gå bredvid varandra när de vet att de hindrar alla som vill förbi? Är de dagisskadade och tror att hela livet är en kollektiv gemensamhetsfest där all förflyttning måste ske två och två i långa led, gärna iförda orangea västar? Varför visar de ingen hänsyn?

Och med vilken rätt ockuperar föräldrar fik i timmar med sina barnstolar, barnmatsslabbande och lattedrickande?

Varför bor man över huvud taget kvar i innerstan om man har barn?

För trettio år sedan bodde det 7 500 barn i Stockholms innerstad, i dag är de 19 000. I SvD berättar föräldrarna att de vill ha närhet till pulsen, affärerna och nöjena och därför bor de kvar i en miljö som innefattar trafik och fylla. Med andra ord sätter föräldrarna sina egna behov framför barnens, vilket är märkligt.

Naturligtvis tycker dessa föräldrar att jag är orättvis, att de minsann har rätt att bo var de vill och att det är staden som borde anpassa sig efter dem, inte tvärtom. (På samma sätt som föräldrar blir förvånade att man inte stigit upp åtta på lördagsmorgonen eftersom de redan varit uppe i flera timmar.)

Snälla ni, förvänta er inget medlidande från dem som inte själva har små barn. Toleransnivån har nämligen helt klart ett samband med åldern på ens egna ungar.

När sonen var liten kände jag medlidande när en desperat mamma försökte lugna sin skrikande treåring och det var ok när bussen fylldes med vrålande barn för de små liven var ju så

söta och de är ju trots allt vår framtid.

Nu, när sonen är tonåring, har jag förvandlats till en okänslig kärring som tycker högljudda barn ska avlägsnas så fort som möjligt. Jag gjorde min plikt och tillbringade småbarnsåren i en barnvänlig, tråkig förort.

Nu, när jag är tillbaks i stan, vill jag äta mat i lugn och ro utan skrikande barn, blöjbyten och dubbelparkerade lattemammor.

Så lyssna alla kränkta föräldrar som tycker att vi som inte står ut med era älskade barn är okänsliga monster: var sak har sin tid. En dag kommer även ni att inse att det här med barnfria zoner egentligen är en väldigt bra idé.