Prideparken är en rolig och avslappnad fest fylld med transor, bögar och flator. Här är kärleken fri och mångfalden så stor att till och med regeringskansliet har en egen monter. Företag och organisationer är måna om att synas i hbt-sammanhang, hangarounds i form av politiker, artister, författare, kändisar och journalister är där, för att visa solidaritet och mingla.

Fördomsbastionerna faller en efter en. Till och med brandförsvaret och räddningstjänsten har startat en kampanj för mångfald och i år gick för första gången militärer iklädd uniform.

Att värna om hbt-personers rättigheter är en självklarhet och under de tio år Pride funnits har gränserna flyttats och normerna vidgats, till gagn för alla. För det är ju en mänsklig rättighet att bli kär i eller att sätta på den man vill, oavsett kön.

Men i en annan, mindre glamorös verklighet, söker sig desperata flickor till sjukhusen för att operera mödomshinnan så att inte deras blivande makar ska misstänka att de haft sex före äktenskapet.

Om tjejen har haft ihop det med någon anses det, inom vissa familjer, att hon dragit skam över mannen och släkten och hon kan råka väldigt illa ut.

Elva av 49 vårdinrättningar i Stockholms län har utfört operationerna, resten hänvisar till privata kliniker. Det faktum att mödomshinnan inte existerar har inte med saken att göra, illusionen är det viktiga. Därför skrapas ett litet sår upp i slidan som börjar blöda när kvinnan har sex.

Lek med tanken att samhället i stället för att inrätta lagar och hatbrottsjourer och arbeta för att förändra okunskap och normer, försökt operera homosexuella så att ingen skulle kunna upptäcka deras läggning och därmed vilja ge dem stryk.

Det vore fullständigt otänkbart, eller hur?

Så varför trängs inte myndigheter och organisationer runt invandrarkvinnorna för att stärka deras rättigheter och förbättra deras livsvillkor? Varför kämpar inga kändisar, debattörer och politiker för deras sak?

Kanske är de för få eller så är ämnet för jobbigt och minerat. Dessutom är debatten så pk-snöpt att den som tycker att hederskulturens medeltida kvinnoförtryck är fullständigt oacceptabel lätt framstår som en rasist. Tack vare denna svenska flathet har vi också svikit invandrarkvinnorna.

Rätt ska vara rätt. De mänskliga rättigheterna måste gälla alla, oavsett härkomst, läggning eller kön. Och är det något som hbt-världen bevisar är det att normer som verkat ha varit huggna i sten faktiskt går att förändra.