Min fixering vid Rob Halford nådde maniska höjder i går kväll under Prideminglet.
Uppbackad av min polare Mats startade jag ett intensivt lobbyarbete för att se denna av homovärlden så försummade stilikon på scenen nästa år.

Det gick skrämmande trögt men vi lyckades vinna över en DJ på vår sida. Han hade å andra sidan en Judas Priest t-shirt på sig.

Någon pekade ut en man som en av de drivande för Pride men när jag ivrigt försökte sälja in Halford ville han bara prata om Irak. Det tog en stund innan jag fattade att det var migrationsminister Tobias Billström jag pratade med.

(Jag skulle bli en usel nöjesreporter, känner knappt igen min egen familj. Dessutom är det svårt att tänka på annat när man är besjälad av ett heligt uppdrag:=)

Respekterar att Billström och Bildt åkte till Bagdad för att skapa sig en bild av situationen på plats. Alltför många stannar hemma och har åsikter utan att ta reda på hur verkligheten ser ut.
Glädjande är också att Sverige återigen kommer att öppna ambassad i Bagdad, dessutom utanför Gröna zonen.

Talade också med en av de soldater som gått i uniform i paraden. Han hade varit tveksam först, tyckte att han först och främst var soldat och inte en sexuell läggning vilket är en fullständigt förståelig inställning. Men han var ändå glad att han hade gått och över det mottagande han fått.
Själv tycker jag att han och de andra soldaterna är fantastiska.