Det är inte över än! Snart är lågkonjunkturen här”. ”Ditt jobb/lån/bostad är fortfarande i riskzonen”. ”Slappna för helvete inte av bara för att de lyckats sno ihop ett krispaket i USA”.

Panikångesten i finanskrisens fotspår sprider sig med häpnadsväckande snabbhet. Trots att inte mycket har hänt är det fascinerande att dess effekter ändå höjer räntan och sprider svårmod.

Hysterin är så stark att jag själv har drabbats av ekonomisk hypokondri. Ordnade förhållanden spelar ingen roll, oron mal ändå: jag kanske är på väg mot personlig konkurs, i alla fall lite? Vad händer om banken går omkull och sparpengarna ryker? Ve och fasa, bostadsrätten har förlorat i värde, jo jag vet att det bara var luftpengar från början, men ändå. Den ”solida” världsekonomin visade ju sig bara vara byggd på förväntningar och hopp, kryddat med girighet. Det är ju därför alla har gått i spinn när börsen faller och lågkonjunkturen knackar på. Dessutom är det höst.

Det är i mörka stunder som dessa man får dra ett djupt andetag och vägra gripas av panik. De tunga åren i början på 80- och 90-talen gick ju att ta sig igenom och i slutändan hade de dessutom positiva effekter. Ekonomin, liksom människor, behöver tydligen krisa emellanåt för att rensa bort allt överflödigt och bli sunda igen. Det var tungt men det gick att ta sig igenom svackorna, och alla förlorade ju inte jobbet och var tvungna att gå från hus och hem. Däremot blev människor mer anspråkslösa och började prata mer varandra, vilket var skönt.

Ett annat ämne som verkligen piggar upp är att brat-kulturen nu kommer att självdö.

Alla som sprutar champagne kommer att betraktas som hjärndöda och att slänga ut tiotusen på en handväska är inte längre status utan enbart korkat. För precis som med 80-talets yuppisar lyckades bratsen och stekarna lura i en massa människor att deras sjuka livsstil var norm. Men nu är konsumtionsfesten slut och tro mig, snart kommer de självrannsakande böckerna om hur tomt och förljuget det där livet egentligen var och hur lycklig författaren är nu när han upptäckt livets verkliga värden. Vi har sett det förr och det kommer att hända igen.

Fast det är sannerligen inget fel att människor äntligen kan bli bedömda efter vilka de är, vilken karaktär de har och vad de kan – i stället för märket på kläderna, titeln och annat fjoll.

Intet ont som inte har något gott med sig.