Varför?
Den stora frågan varför infann sig en morgon när jag, lätt bakfull, tände dagens första cigarett.
Varför förgiftar jag mig kropp med alkohol och cigaretter när jag vet att det leder till en långsam, smärtsam död?
Varför väljer jag medvetet väljer ett ohälsosamt liv trots att jag vet att det skadar mig?
Som krigsreporter har jag ägnat oändligt lång tid åt riskanalyser. Intervjuat människor, studerat kartor, vägt för och nackdelar mot varandra för att sedan ta ett beslut.
Som privatperson förgiftar jag min kropp och ägnar mig åt en skörlevnad som förr eller senare kommer ha ihjäl mig?

Beteendet är fullständigt ologiskt, ändå har jag hållit på med det år efter år.
Så när jag drog ett djupt bloss på cigaretten och kände nikotinsmaken blanda sig med den sura smaken av bakfylla i munnen, bestämde jag mig för att nu fick det vara nog.

Min kropp är så sliten att det känns som om jag kör på fälgarna. Rökning, alkohol, stress och dålig mat har slitit ned systemet.
Något måste göras för om jag fortsätter så här kommer jag ta livet av mig själv och jag vill inte dö, inte än.
Men jag vägrar förändra min livsstil med något klämkäckt hälsoprogram med detox, gympande och hurtiga råd av äppelkindade hälsofascister. Om jag ska klara av det här måste jag först ta reda på varför jag beter mig så ologiskt, vilka inre mekanismer som styr min kropp.
Först när jag fått fakta och goda skäl kan jag motivera mig själv till att göra något åt min nuvarande situation. Steg ett är att identifiera kroppens värsta fiender och sedan ta reda på hur de kidnappat min hjärna.