Jag passar på att återvända en kolumn från i somras:

Det är en social utmaning att ta en vit period när man är i media- och kultursvängen, yrkesgrupper som är kända för sina leverskador.

Nästan allt kretsar ju numera runt alkohol, varje människa vill ses över ett glas vin oavsett om det handlar om att träffa en gammal kompis eller om det är ett affärsmöte. Det anses kontinentalt att dricka öl redan på eftermiddagen och vinet flödar på både middagar och luncher.

Att i det läget säga nej tack, jag dricker inte just nu för jag är så himla less på det betraktas med misstänksamhet, som om jag vore en Judas som vägrar att följa med in dimman. Ska jag kanske spionera på dem och noga notera varje ord som sägs? Inte är det heller kul att sitta spik nykter tillsammans med ett gäng som druckit sitt tredje glas vin och börjat bli tjatiga.

Att tacka nej utan skäl är otänkbart. Det gäller att drämma till med att man ska köra bil eller jobba senare på kvällen. Fast att säga att man är alkoholist eller på smällen är effektivast.

Det sistnämnda är kanske inte så listigt eftersom det förr eller senare framgår att så inte är fallet men folk slutar i alla fall omedelbart att tjata.

Sjukt är det att allt är så alkoholfixerat att det är smidigare att tala osanning än att tacka nej.

Adam Tensta dricker aldrig alkohol och han är så less på att folk trugar honom efter en spelning att han säger att han är religiös.

Melinda Wrede la av att dricka för att det var coolt att säga nej till något som ett helt samhälle tycker är ok. Även hon får förklara sig oavbrutet.

Vad har hänt? Förr träffades folk över en fika och det var inte alls socialt accepterat att dricka mitt i veckan. Nu är det svårt att inte få alkoholproblem bara för att man vill ha ett normalt umgänge utan sportaktiviteter.

Och nej, jag bryr mig inte om vad andra vuxna människor gör med sitt liv, såvida det inte drabbar någon annan.

Men det faktum att det dricks så ofta får ju uppenbarligen konsekvenser. 200  000 barn har föräldrar som är missbrukare och alkoholkonsumtionen i landet har stigit till den högsta nivån på hundra år och alkoholismen kryper allt längre ned i åldrarna. Lite sjukt är det, eller hur?

Nej, all heder till de nyktra alkoholisterna som orkar kämpa på år ut och år in. Det krävdes några vita veckor för att inse vilka hjältar de är.