Johanne Hildebrandt

Direkt från Afghanistan

Arkiv för January 2009

- Sida 2 av 4

Veckans kolumn

av Johanne Hildebrandt

Jag har använt det i syfte att skriva. Det är rent kemiskt och det har fungerat alldeles utmärkt för mig”, sa den kändisförfattare som greps av polisen när han köpte kokain till Nyheter 24. 

Bokförläggaren Carl-Michael Edenborg skriver i ett flummigt debattinlägg på Newsmill att förbudet mot knark beror på samhällets rädsla för eufori och att andra droger, som alkohol, ju minsann är legala. Edenborg har intervjuat ett trettiotal författare, många av dem har använt droger för att öka sin kreativitet.

”Författare intresserar sig ofta för de där gränserna mellan psyken, kroppar, individer, grupper, samhällen och arter, de ägnar sig åt att undersöka dem, gestalta dem, ifrågasätta dem, upplösa dem.”

Herregud vilket skitsnack! Jag har skrivit sex böcker som nästan sålt i en miljon exemplar utan att behöva knarka.

Och med tanke på att jag ägnat de senaste veckorna åt att under stor möda bekämpa en legal drog, nikotin, blir jag rent ut förbannad över att behöva höra knarkpropaganda. En missbrukare är en missbrukare, oavsett om drogen är legal eller ej är bortförklaringarna desamma och det finns därför ingen anledning att romantisera bruk av några former av gift.

Och ja, jag vet faktiskt vad jag pratar om. Jag testade allt i tonåren men la av när jag skulle fylla sjutton år eftersom jag inte ville sluta som en patetisk looser. Jag såg ju själv hur jobbiga och spattiga kokainisterna var, för att inte tala om haschrökarna som påstod att deras drog var ofarlig samtidigt som de uppförde sig som psykfall.

Sant är att man inte blir beroende av en enda lina men kokain är beroendeframkallande, drogen tar över receptorerna i hjärnan, kidnappar dem och sedan börjar styr missbrukarens beteende. Det finns ingen kreativitet i detta, eller värdighet.

En av mina förebilder är en av landets skickligaste musiker. Han missbrukade allt från sprit till knark under många år och först när han gick till botten med sina problem klarade han av att bli nykter. Som bonus blev han också bättre på sitt jobb.

Det är någon att respektera i stället för de stackare som klagar på att de blir gripna snortande på toaletter eller Kleerup som klagade över att han fick lämna urinprov på Grammisgalan. De här människorna är inte häftiga eller trendiga för att de knarkar. De är trasiga människor som inte klarar av sin egen verklighet utan klamrar sig fast vid en kemisk illusion. Inte mycket rock ’n’ roll i det.

Belöning

av Johanne Hildebrandt

Helgen på Häringe slott var kanon.  Vi år middag bland rustningar, paneler och öppna spisar, promenerade, klappade islandshästar och hade det väldigt bra.
(Rekommenderas till alla som vill göra en utflykt)

Nikotin, alkohol, socker och fett kickar ju igång kroppens belöningssystem. Eftersom jag har avstått från ovanstående hade jag ju beslutat mig för att det var dags för andra, nyttiga belöningar och det funkade utmärkt.

Och med tanke på hur mycket pengar vi tjänar på att inte röka så kommer helgen snabbt vara intjänad.

Godmorgon

av Johanne Hildebrandt

Jag hoppas att ni andra som slutat röka håller ut i dag också.

Sofia som är inne på sin sjätte dag, Micke och Anki som trillade dit. (Strunt i det. Det är bara att lägga av igen och kämpa på. Gör det nu!)

Tack också till Emlan, Benny, Bodil, Kristine och alla andra för stöd och uppmuntran. Det betyder verkligen mycket att det finns folk som tänker på mig.

I går fick jag mail från Henrik vars mamma dog i kol. Hans berättelse om hur det var att se sin mor tyna bort med 40 procents lungkapacitet fick mig att gråta.

”Det var ett långt lidande. Man såg på henne hur hon tärdes ner. Hon vägde till och från mindre än 30 kilo. TRETTIO kilo!! Det var skin och ben.”

Nu, mer än någonsin, inser jag vilken fruktansvärd sjukdom kol är. Det går inte att röka.
Det är fullständigt vansinnigt att utsätta sig själv och sin omgivning för ett sådant långt, utdraget lidande som obevekligen kommer att sluta med döden.
Att sluta röka handlar faktiskt om att välja liv framför död.

Lästips

av Johanne Hildebrandt

Boken ”Kidnappad hjärna” av Miki Agerberg är det intressantaste jag hitinstills läst om missbruk och beroende.
Där redovisas på ett tydligt sätt hur droger, som nikotin, alkohol, kokain etc, tar över hjärnans belöningssystem och till slut tar kontrollen över missbrukarens beteende.

Rekommenderas varmt till alla som vill förstå vad som händer.

I kroppen

av Johanne Hildebrandt

En av de bästa sakerna med att sluta röka är att jag inte flåsar när jag är ute på den dagliga promenaden. Förr lät jag som Darth Vader i uppförsbackarna, nu har jag inga som helt problem att andas. Det är oerhört skönt.

Dessutom kan jag rodna vilket maken tycker är kul. Det började med en stickande känsla i huden och utvecklades sedan snabbt till fungerande blodcirkulation.

Jag känner också lukter och smak vilket är är skoj ibland men inte när jag känner hur surt disktrasan i diskhon egentligen luktar. Det kliar också i halsen vilket betyder att flimmerhåren är på väg tillbaka.

Nedanstående saker händer i kroppen efter rökstopp. Kan vara bra att tänka på när allt känns tungt.

20 minuter – Blodtryck och plus går ned till normal nivå. Temperaturen i händer och fötter ökar till det normala.

Åtta timmar – Koldioxidhalten i blodet återgår till normal nivå. Syrehalten i blodet blir normal.

24 timmar – Riskerna för hjärtinfarkt minskar.

48 timmar – Nervtrådarna börjar sin återväxt och lukt- och smaksinnet ökar.

Två veckor till tre månader – Blodcirkulationen förbättras, det blir lättare att promenera och lungkapaciteten blir bättre.

En till nio månader – Hosta, risk för blodpropp, trötthet och andningssvårigheter avtar. Flimmerhåren kommer tillbaka i lungorna. De hjälper till att ta hand om slem, vilket rensar lungorna och minskar infektionsriskerna. Kroppens totala energi förbättras.

Ett år – Överhängande risk för kärlkranssjukdomar är hälften av en rökares.

Fem år – Dödligheten i lungcancer för de medelålders som rökt ett paket om dagen har minskat till hälften. Risken för hjärnblödning är lika liten som hos en icke-rökare efter 5-15 år efter rökslut. Cancer i mun, hals och matstrupe är hälften av en rökares.

Tio år – Lungcancerdödligheten lika med en icke-rökares. Celler som är förstadium till cancer återställs.

Segervittring

av Johanne Hildebrandt

Jag är övertygad att jag kommer klara av att sluta röka den här gången. Faktum är att jag struntar om jag äter nikotintabletter tills jag dör eller snusar, bara jag inte tänder en till cigarett.
Åsa Nilsonne, professor i psykiatri, sa ju att det var det var viktigt att behålla kontakten med cortex som är den förnuftsstyrda delen av hjärnan så att inte reptilhjärnan tar över mitt beteende igen.

Jag har löst detta genom mitt nya morbida nöje: Att surfa runt bland lungcancerbilder på nätet. Vill jag ha det Csaba fick bortopererat på Karolinska? Skulle inte tro det.
Pratade förresten med honom i dag och han mår utmärkt. Läs artikeln om Csaba och nikotinet här.

Riskbruk

av Johanne Hildebrandt

Den som dricker en folköl om dagen riskerar att skada sin kropp.
Läkarna säger också att kvinnor inte kan dricka mer än en och halv flaska vin i veckan och män kan inte dricka mer än  två flaskor vin, allt över det är riskbruk.

Fast i Tyskland säger läkarna att det är ok för män att dricka en halv flaska vin per dag. Det innebär ju tre och en halv flaska vin i veckan.

Varför är skillnaden så stor mellan de båda länderna? Kan tyskar dricka mer än svenskar? Och hur orkar någon dricka varje kväll?

Det är mycket man kan undra över när det gäller alkohol.

Vändpunkt

av Johanne Hildebrandt

Äntligen börjar det vända. Dopaminhalterna hjärnan måste ha stabiliserats för jag vill varken slå sönder något eller dra täcket över huvudet och tjura.
Faktum är att jag mår riktigt hyfsat.
Är extremt nöjd eftersom jag just fått bekräftat att mat kan vara en lika beroendeframkallande drog som nikotin och alkohol. Om detta kommer självklart måndagens artikel handla om.

Spisrosor!

av Johanne Hildebrandt

Jag mår kanske inte så bra men jag ser faktiskt pigg ut.
För första gången på en evighet  kan jag rodna. Det grådaskiga är borta och jag kan känna lukter igen.

Inte helt positivt när man åker tunnelbana, en del verkar inte så fästa vid tvål och vatten, men i stort sett positivt. Särskilt när jag gick förbi en blomaffär i dag:=)

Det var på tiden att det hände något kul i det här sluta-röka-äventyret. Börjar faktiskt känna att jag kommer klara av det här.

Vita perioder

av Johanne Hildebrandt

Jag passar på att återvända en kolumn från i somras:

Det är en social utmaning att ta en vit period när man är i media- och kultursvängen, yrkesgrupper som är kända för sina leverskador.

Nästan allt kretsar ju numera runt alkohol, varje människa vill ses över ett glas vin oavsett om det handlar om att träffa en gammal kompis eller om det är ett affärsmöte. Det anses kontinentalt att dricka öl redan på eftermiddagen och vinet flödar på både middagar och luncher.

Att i det läget säga nej tack, jag dricker inte just nu för jag är så himla less på det betraktas med misstänksamhet, som om jag vore en Judas som vägrar att följa med in dimman. Ska jag kanske spionera på dem och noga notera varje ord som sägs? Inte är det heller kul att sitta spik nykter tillsammans med ett gäng som druckit sitt tredje glas vin och börjat bli tjatiga.

Att tacka nej utan skäl är otänkbart. Det gäller att drämma till med att man ska köra bil eller jobba senare på kvällen. Fast att säga att man är alkoholist eller på smällen är effektivast.

Det sistnämnda är kanske inte så listigt eftersom det förr eller senare framgår att så inte är fallet men folk slutar i alla fall omedelbart att tjata.

Sjukt är det att allt är så alkoholfixerat att det är smidigare att tala osanning än att tacka nej.

Adam Tensta dricker aldrig alkohol och han är så less på att folk trugar honom efter en spelning att han säger att han är religiös.

Melinda Wrede la av att dricka för att det var coolt att säga nej till något som ett helt samhälle tycker är ok. Även hon får förklara sig oavbrutet.

Vad har hänt? Förr träffades folk över en fika och det var inte alls socialt accepterat att dricka mitt i veckan. Nu är det svårt att inte få alkoholproblem bara för att man vill ha ett normalt umgänge utan sportaktiviteter.

Och nej, jag bryr mig inte om vad andra vuxna människor gör med sitt liv, såvida det inte drabbar någon annan.

Men det faktum att det dricks så ofta får ju uppenbarligen konsekvenser. 200  000 barn har föräldrar som är missbrukare och alkoholkonsumtionen i landet har stigit till den högsta nivån på hundra år och alkoholismen kryper allt längre ned i åldrarna. Lite sjukt är det, eller hur?

Nej, all heder till de nyktra alkoholisterna som orkar kämpa på år ut och år in. Det krävdes några vita veckor för att inse vilka hjältar de är.

Sida 2 av 4
  • Tjänstgörande redaktör: Johan Edgar
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB