På 80-talet brukade jag läsa sidorna i slutet av telefonkatalogen som hade beteckningen ”Om kriget kommer.” Där kunde man läsa om olika larmsignaler, vikten av att bunkra torrfoder i skafferiet och att ”varje meddelande om att mobiliseringen ska avbrytas är falskt”.

På den tiden kunde Sverige mobilisera 850 000 man och armén omfattade 29 brigader. Sveriges flygvapen räknades som bland de starkaste i världen. Värnplikten var allmän och repövningar ett måste. Sveriges försvar, och säkerhetspolitik, var något som engagerade alla.

Totalförsvaret innefattade 2.8 miljoner människor efter mobilisering, själv skulle jag växla tågvagnar på landsbygden om kriget kom.

Drygt tjugo år senare är det uppenbart att alla planer på ett fungerande försvar har lagts ned till förmån för en internationell militärstyrka som ska skickas utomlands när våra politiker behöver plocka politiska EU-poäng.

I fredags meddelade ÖB att kraven på besparingar innebär att åtta mekaniserade bataljoner med stridsvagnar skärs ned till åtta lätta bataljoner med lätta stridsfordon, drygt 8 000 soldater försvinner.

Det betyder att Sverige får Nordens minsta försvar och att det bara är en tidsfråga innan vi har en yrkesarmé eftersom värnplikten i praktiken kommer att försvinna. Fast vi ska ändå inte gå med i Nato utan verkar tro att grannarna ska rädda oss om något sker, vilket knappast är troligt.

Nej, det är i stunder som dessa jag tänker på Finland, vårt coola broderfolk i öst. Medan det svenska försvaret kostar drygt 40 miljarder per år och kan skrapa ihop 50 000 soldater efter mobilisering betalar finnarna hälften så mycket för sina 350 000 soldater. Dessutom klarar de av att ha ett invasionsförsvar och har fler soldater i utlandstjänst.

Finnarna är helt enkelt mycket bättre på allt. Förmodligen för att de tar sitt försvar på allvar eftersom de har en hotfull granne och fortfarande minns vinterkriget och fortsättningskriget. För dem är krig ingen lek utan ett reellt hot, och uppenbart är de också bättre ekonomer. Så varför inte ta steget fullt ut och outsorca det svenska försvaret till dem som har kompetens att sköta det bäst?

Vad säger du försvarsminister Jyri Häkämies, visst är Sveriges sak er?

Eller borde vi kanske fundera på om det inte vore dags att ta Sveriges försvar på allvar igen, eller lägga ned helt och satsa pengarna på något annat än en ynklig liten tummetott.