För några år sedan träffade jag en av Jemens få kvinnliga journalister. Hon älskade sitt jobb men var tvungen att säga att hon arbetade som lärare. Journalistyrket ansågs nämligen slampigt, kvinnor kunde ju inte gå omkring och tala med okända män.

Det faktum att hon snart skulle fylla 30 diskvalificerade henne dessutom för äktenskap, det bästa hon kunde hoppas på var att bli någon mans tredjehustru.

I Sudan hotades en tonårsflicka som blivit gravid efter en våldtäkt att stenas till döds för att hon haft utomäktenskapligt sex. Flickskolor i Pakistan bränns ned av talibaner, flickor i Somalia får sina könsorgan stympade.

Man behöver bara surfa runt lite på nätet för att inse att internationella kvinnodagen behövs, särskilt i muslimska länder.

Samtidigt finns det kvinnor även där som skapat sig en position och förmögenhet genom hårt arbete och intelligens. Det är om något att respektera.

Jag brukar tänka på dem när tjejer här hemma skyller alla sina misslyckanden på att de lever i ett manssamhälle.

Missförstå mig rätt, jag är självklart för jämställdhet och är glad för allt som hänt på den fronten även om mycket finns kvar att göra.

Men när tjejer slentrianmässigt skyller allt på den svenske mannen blir det fel, särskilt när hon tycker det är självklart att killen ska betala drinkarna på krogen. Då är det dags med lite självkritik.

Att se artiklar på temat ”Uppfostra din man som du uppfostrar en hund” är inte okej, inte heller att rabiatfeminister utmålar samtliga män som våldsamma, lögnaktiga, självgoda förtryckarsvin medan alla kvinnor är goda, snälla och sanningsenliga människor.

Man behöver bara se på Gudrun Schymans skadeglada påhopp på Linda Skugge för att inse att så inte är fallet.

Skugge ligger i skilsmässa och detta utnyttjar Schyman till att föra fram sin tes om att kärnfamiljstrenden håller på att förlora greppet om folket.

Skugge kontrar med ett inlägg om att äktenskapet är en kvinnofälla. Hon har gärna sex men föredrar att leva ensam och köpa hushållsnära tjänster.

Tillåt mig att sucka tungt.

Är det så här vi hedrar våra anmödrar som kämpade sig till rösträtt och slogs för kvinnors rättigheter?

Eller kan jämlikhet uppnås samtidigt som vi erkänner självklarheter som att kvinnor och män faktiskt behöver och tycker om varandra?

Jag hoppas i alla fall det.