När jag för några år sedan besökte ett flyktingläger i Pakistan fick jag ett spörapp över ryggen.

En afghansk flykting slog mig eftersom han trodde jag var amerikan och det spelade ingen roll att jag försökte förklara att jag kom från Sverige. Stämningen var så hatisk att poliserna som eskorterade mig förde mig därifrån. Det var frustrerande att vara symbol för samtliga västerlänningars illgärningar.

Lika lite som det var mitt fel att amerikanska styrkor bombat sönder flyktingarnas byar, lika lite är samtliga muslimer skyldiga till självmordsbombningar, fundamentalism, terrorism eller påstådda försök att islamisera världen.

De måste kännas hopplöst att ständigt bli hopbuntade med miljoner människor bara för de råkar ha samma religion, som om balkanmuslimer skulle ha mer gemensamt med saudier än svenskar.

Andreas Malm har precis kommit ut med en bok om muslimhatet som han hävdar sveper över västvärlden. Genom att på vänstermanér lyfta fram det som passar hans teser och ignorera mindre smickrande sanningar belägger Malm hur hatet sprider sig. Förlaget påstår att det är årets viktigaste bok. För vem? Människorna kommer knappast att förändra sina liv för att en vänsterdebattör talar om för dem vad de ska tycka.

Genom att Malm polariserar debatten ytterligare kommer snarare SD kunna plocka hem fler röster.

Och varför måste minsta lilla kritik mot islam stämplas som islamofobi? Islam är en religion och den ska självklart kunna kritiseras.

Är jag muslimhatare för att jag tycker Saudiarabien har en medeltida kvinnosyn? Borde inte självmordsbombare, hedersmord, synen på kvinnor, nedbrända flickskolor och bristen på demokrati diskuteras på samma sätt som amerikanernas mord på oskyldiga i Irak och Afghanistan?

Men nej, de enda som anses vara tillräckligt politiskt korrekta att kritisera den muslimska världen är uppenbarligen kvinnor med invandrarbakgrund, och de blir ofta kritiserade av svenska debattörer som saknar deras erfarenheter om exempelvis hedersmord.

Tänk om en sansad och vettig debatt om islam och muslimer kunde föras utan att det blev skyttegravskrig, tänk om de mänskliga rättigheterna var viktigare än religionstillhörighet och politisk tillhörighet och tänk om tokvänstern kunde sluta kasta sten och börja se hur komplicerad världen var.

Då hade vi kanske kommit någonstans i debatten