För några år sedan bodde jag i ett flyktingläger i Pakistan som drevs av Rawa, Revolutionary women of Afghanistan, en oberoende kvinnogrupp som kämpat för fred och mänskliga rättigheter sedan 70-talet. De undervisade flickor under talibantiden, smygfilmade avrättningar, riskerade ­sina liv i sin kamp mot en medeltida kultur för att få rättigheter som vi i detta land anser självklara.

En kväll när vi satt och pratade kom vi in på hederskulturer och när jag berättade att hedersmord begicks även i Sverige stirrade de på mig som om jag vore en fullständig idiot.

”Hur kan ni tillåta det i en demokrati?” En berättigad fråga som fortfarande är obesvarad.

Enligt en undersökning gjord av Stockholms stad är var tionde femtonårig flicka i Stockholm pressad av hederskultur. De förväntas vara oskulder när de gifter sig, får inte umgås med pojkar utanför familjen och tillåts inte delta i all skolundervisning.

Sju procent av flickorna och fyra procent av de tillfrågade pojkarna uppger i enkätundersökningen också att de blivit utsatta för kränkningar, hot och våld.

Sedan har vi självklart ungdomarna som skickas utomlands för att gifta sig, de som får sina köns­organ sönderskurna och tjejerna som opererar in mödomshinnor för att de riskerar att mördas om de inte är oskulder.

Alla har de svikits av det svenska samhället som i någon form av jolmig tolerans och oförstånd sopat deras mänskliga rättig­heter under mattan. En del feminister påstår till och med att hedersmord inte existerar och vägrar se denna form av förtryck eftersom de anser det vara rasistiskt. (Ett argument som förmodligen hade gjort brudarna i Rawa ursinniga.)

Själv är jag urless på allt undfallande trams om mångkultur och respekt för andra religioner. Oavsett om föräldrarna är muslimer, medlemmar i kristna sekter, asatroende eller ateister ska barns lagstadgade rättig­heter respekteras.

Det inkluderar undervisning i religion och samlevnad, att lära sig simma och röra sig fritt utan manlig eskort och, framför allt, att slippa utsättas för förtryck.

Ändå finns det enbart i Stockholm 3 000 tjejer som på grund av sina föräldrars idéer får en sämre chans i ­livet än sina jämnåriga.

Jag kan se hur brudarna i Rawa skakar på huvudet i vantro över vår denna svenska naivitet och missriktade välvilja som vattnat ur de rättigheter de var beredda att dö för.

”Är ni inte riktigt kloka?”

Uppenbarligen inte.