Under My Lai-massakern i Vietnam mördade ett kompani amerikanska soldater mellan 374-504 oskyldiga civila. När piloten Hugh C Thomson såg vad som hände försökte han först stoppa massakern, när det inte gick placerade han sin helikopter mellan soldaterna och de civila och räddade därmed sexton barn.

Under andra världskriget fick Josef Schultz fick nog av att skjuta partisaner, han kastade bössan på marken och ställde sig i stället i ledet för att själv bli arkebuserad, vilket han också blev.

Raul Wallenberg delade ut skyddspass till judar med svenska förbindelser och lyckades därmed förhindra att tusentals judar skickades till förintelselägren.

Dessa tre är bara några av de beundransvärda personer som handlat efter sitt hjärta och sin personliga moral.

Så ska det också vara i den hjältekultur vi lever i, ivrigt påeldad av amerikanska filmer. Den ensamma starka kvinnan och mannen handlar alltid rätt, oavsett vad alla andra säger.

Men i verkligheten betraktas de rättrådiga som obekväma och få vågar säga ifrån. Många kände till Skandiachefernas bonusar, myglet inom Systembolaget eller att finansbubblan var just en bubbla men teg av rädsla för att förstöra sin karriär eller få sparken.

Det privata näringslivets girighet har spridit sig till de offentliga förvaltningarna och trots att demokrati bygger på att de hederliga ämbetsmännen slår larm så vågar de inte göra det längre av rädsla för repressalier.

I stället anses det smart att undvika konflikter och inte bråka. 2000-talets första decennium blev det årtionde då fegheten och karaktärslösheten blev upphöjd till norm. Plötsligt ansågs det inte förkastligt att ljuga, vara otrogen, försöka slinka undan från sina handlingar, intrigera eller bete sig som ett svin. Allt kan bortförklaras och/eller ursäktas medan kamaraderiet frodas, bäst att se åt andra hållet, i morgon kan det vara du som behöver hjälp.

Men fel är alltid fel, och rätt är alltid rätt, oavsett vilka bortförklaringar som presenteras.

En bra människa talar sanning, tar ansvar för sina handlingar och misstag, säger ifrån när något är fel och beter sig hedervärt sätt både i tanke och handling.

Man behöver faktiskt inte gå så långt som att rädda judar eller barn, skjuta sig själv, eller ens vara perfekt, det räcker faktiskt att försöka bete sig som folk. Så tänk om lågkonjunkturen kunde leda återkomsten av någon form av moral och hederlighet. Tänk om den rättfärdiga hjälten återigen blev ideal. Då skulle man kanske våga lita på människor, myndigheter och sanning och rättvisa igen.