Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Carina Hägg ringde runt till företagare i Värnamo och försökte förmå dem att sluta göra affärer med Sven-Evert Gunnarsson som äger ett dansställe i trakten. Hon krävde också att kommunen skulle ta bort all information om hans etablissemang från sin hemsida.

Skälet till denna förföljelse var att Gunnarsson var Sverigedemokrat vilket Hägg ansåg vara skäl nog till att försöka krossa hans affärsrörelse.

Är inte detta häpnadsväckande?

Att SD slentrianmässigt betraktas som nazistanstrukna stormtrupper från Mordor som med alla medel ska bekämpas var ingen nyhet. Men efter att ha läst Pontus Mattssons gedigna bok ”Sverige-demokraterna in på bara skinnet” är det svårt att bli annat än häpen över hyckleriet i vår så kallade demokrati.

Sverigedemokrater har blivit uteslutna från sina fackförbund, de har inte fått sina vikariat förlängda och en av dem fick sluta sin praktik på UD när hans partitillhörighet blev känd.

Deras möten störs av vänsterextremister, de attackeras med stenar, tårgas, har blivit misshandlade med järnrör, har fått sina bilar sönderslagna, fönsterrutorna i sina hem krossade, listan kan göras lång. Enligt Säpo utsätts Sverigedemokraterna för fler hot än något annat parti. AFA ligger vanligtvis bakom och deras mål är att störa deras möten och få politikerna att hoppa av, exakt samma taktik som Hitlers SA-trupper använde.

Ändå hörs inga protester från de etablerade partierna, SD får liksom skylla sig själva eftersom de har ”fel” åsikter.

Trots att de är invalda i hälften av landets kommuner omfattas de tydligen inte av mötesfrihet, åsiktsfrihet samt alla andra grundläggande rättigheter.

I vissa kommuner har till och med partierna gått samman för att motarbeta SD vilket innebär att de som röstat på partiet är omyndigförklarade.

Missförstå mig rätt, jag gillar inte Sverigedemokraterna men åsikter har inte någon betydelse, här handlar det om grundläggande principer.

Det går inte att påstå att man kämpar för ett tolerant och öppet samhälle och samtidigt förfölja människor för att man ogillar deras åsikter och politik.

Därför måste de etablerade partierna självklart ta debatten med SD och sedan är det faktiskt väljarnas, inte etablissemangets, sak att besluta om de vill rösta på dem eller inte.

Rätt ska vara rätt, det måste vara lika för alla för annars handlar det inte om demokrati utan om ren och skär åsiktsfascism.