Nu är jag tillbaks från en närliggande vallokal och där var allt lugnt. Många kvinnor var där för att rösta, kön till deras vallokaler var tidsvis lång och de var inte rädda, däremot optimistiska.

-Jag är här för att jag själv vill välja min president, sa en kvinna iförd burqa innan hon gick in i skolan för att rösta.

Provinsens guvernör, Atta Mohammed Noor kom också dit för att rösta.(Förmodligen på dr.Abdullah som han stöder)

-Det är en stor dag för Afghanistan, i går var det vår självständighetsdag och  i dag väljer vi president, sa han.
Jag frågade hur han tycker den svenska truppen sköter sig.
-När det gäller relationerna med dem är allt bra, men inte när det gäller återuppbyggnaden, blev svaret.

(Det är samma klagomål jag hört ofta inne i Mazar men aldrig när jag frågat utanför stan. )

Jag gjorde en telefonare med TV4 och ställdes omedelbart inför problemet med nyansering när de frågade om säkerheten för journalister.

Det givna svaret hade självklart varit: ”Ja, självklart är här farligt”, med undermeningen att jag minsann är en tapper journalist som trotsar alla faror för att kunna rapportera hem.
Men sanningen är, som alltid, inte så enkel.

Provinsen anses vara bland de lugnaste i Afghanistan och går inte att jämföra med södra delen av landet. Folk är hjälpsamma och jag har inte stött på några som helst problem och behöver inte ens bära schal.
Däremot det finns byar och områden som det är bäst att undvika. Men det går att åka till kringliggande städer i en lokal bil.

Däremot har attackerna mot hjälparbetarna ökat. Nästan varannan vecka har de attackerats, det vanligaste är att de rånats av kriminella men de har också kidnappats och råkat ut vägbomber.
Gängen med kriminella, talibanerna eller vad man nu vill kalla dem, verkar dessvärre ha börjat ge sig på de oskyddade istället för de beväpnade soldaterna.
Så är det farligt här?

Tja, jämfört med Irak är arbetsklimatet rena drömmen. Det som mest skrämmer mig mest är hur folk kör bil. Det är riktigt otäckt.