Jag gillar Mazar e Sharif. Människorna här är vänliga och behagliga, ingen blänger argt och alla har hitintills varit väldigt hjälpsamma.Det sägs att det är Afghanistans tryggaste stad och jag är säker på att stämmer.

De platser där det varit rörligt och hotfullt ligger ute i provinserna.

Vi bor på ett hotell mitt i stan som för åttio dollar natten erbjuder fri internet, luftkonditionering och en hård säng. En sömnig vakt med en gammal kalasjnikov står utanför plåtporten och i morse spelade han indisk musik så högt att han i alla fall väckte mig.

Expressens Terese Christiansson och Jonte Wentzel har också flyttat hit och det känns lätt absurt att två svenska team finns i Mazar, men det är också trevligt. (Faktum är att jag i detta nu hör hur de kommer in genom porten och går över gården.:=)

Tro nu inte att någon har tid att hänga i baren, som faktiskt serverar alkohol. Den gamla krigskorreklyschan gick i graven när bloggandet och webb-tv gjorde sitt intåg i reportervärlden. Här det bara arbete som gäller.

Fast i kväll ska jag faktiskt stirra tomt in i en vägg och vila huvudet. Det var en vecka sedan jag reste från Sverige, med det känns som om jag åkte hemifrån i förrgår.