Alia Khalifa går barnskötarutbildningen på ett gymnasium i Tensta och kräver att få bära den heltäckande niqaben som täcker allt utom ögonen.

Hon säger att det är hennes rätt att få vara sig själv, att niqaben är en del av islam, och att hon är chockad över att rektorn förbjudit henne bära plagget under utbildningen.

Men är det inte självklart att en arbetsgivare har rätt att ställa krav på sina anställdas klädsel? När jag arbetade som tågklarerare hotades jag med löneavdrag om jag inte kom till jobbet klädd i slips och uniform. Den som väljer att bära burqa eller niqab tar ett beslut att avvika från den kulturella kontexten man lever i, på samma sätt som någon som piercar sig i hela ansiktet, och det är svårt att kräva saker på arbetstid.

I en lysande debattartikel i DN skriver Dilsa Demirbag Sten att: ”Kraven på religiöst motiverade undantag från klädkoder ingår i en större global trend, där islamister har flyttat fram sina positioner.”

Hon är less på att Helena Benaouda, Abd al Haqq Kielan och tidigare den uttalade islamisten Mohamed Omar säger sig representera hennes familj och resten av landets 400 000 muslimer. ”Hur många svenskar vill bli representerade av Ulf Ekman i Livets ord?”

Jag kan förstå frustrationen över att några extremistgrupper plötsligt dikterar villkoren. Mänskligheten består av individer, inte grupper och de som flytt till Sverige för att komma undan förtryck och förföljelser ska självklart inte tvingas på det som de flytt från.

Det borde vara en självklarhet men debatten om muslimer verkar ha blivit så infekterad och onyanserad att det knappast går att diskutera saken utan att bli kallas rasist.

Förra veckan demonstrerade Mohammed Omar, hans islamistpolare och ett gäng nazister mot Israel på Sergels torg. Motdemonstranterna var dock dubbelt så många, vanliga muslimer hade gått man ur huse för att protestera mot islamisterna.

Men detta var självklart inte något som medierna uppmärksammande nämnvärt. Katastrofrapportering från förorterna och en tjej som vill klä sig som spökplumpen är ju mycket mer spännande än det faktum är att de flesta människor faktiskt är likadana oavsett varifrån de råkar komma från och att de värnar om de rättigheter som vi i Sverige alltför ofta tar för givna.