Är det ingen som har märkt att läget i Afghanistan har trappats upp?I torsdags blev svenska soldater anfallna i en dalgång och kallade då in flyg som bombade talibanerna på bergssidorna.

Det var första gången som svenskarna bad Isaf-flyg att öppna eld. Ändå har inte ett enda ”Stoppa mördarimperialisterna”, hörts från tokvänstern. Tydligen har de åkt på höstlov, annars borde de ha reagerat.

Det är snart val i Afghanistan, med allt vad det innebär av attentat. Dessutom har vältränade talibanförband gått in det svenska ansvarsområdet. En förstärkt pluton på 50 soldater skickas därför till Mazar e Sharif nästa vecka, då blir de 500 svenskar i ett område stort som Norrbotten. Försvaret vill skicka ner ännu mer trupp.

Om den svenska insatsen ska kunna göra någon verklig nytta behövs betydligt fler soldater på plats. Men för våra politiker verkar effektivitet inte vara prioriterat. Viktigare är att visa militär närvaro så politikerna kan vinna poäng i Bryssel. Eftersom det verkar som att det börjar bryta ut ordentligt där nere är det dags att Tolgfors presenterar någon form av strategi. Vad ska uppnås i Afghanistan och hur ska man gå till väga? Det borde faktiskt en försvarsminister kunna svara på, även om han kallas tomhylsan.

De soldater som snart kommer hem från Afghanistan har varit med om så mycket att de närmast kan jämföras med Kongoveteranerna.

Som tack för sina insatser lovades de fortsatt anställning inom försvarsmakten, deras enhet skulle hållas samman, erfarenheter skulle tas tillvara. Besvikelsen blev därför enorm när generaldirektören dök upp på lägret i Mazar e Sharif och förklarade att LAS dessvärre gjorde att denna anställning inte kunde genomföras Men militärerna ska få förtur om de söker tjänster inom försvarsmakten. Det blev med andra ord bara en tummetott av den utlovade vanten, vilket sannerligen inte var vad de slitna soldaterna behövde.

Just nu håller Försvarsmakten på att omvandlas till en professionell utlandsstyrka, den största omdaningen sedan de slutade använda hästar. De ska försöka anställa de bästa soldaterna som finns och sedan skicka dem utomlands för att skapa fred. Politiker som förstår vad de håller på med och en försvarsmakt som håller sina löften hade förmodligen underlättat rekryteringen.