Belgrad för nio år sedan var en dyster plats där sanktioner gjorde att svartabörshandeln frodades, maffian härjade och arbetslösheten var skyhög. Milosevicregimens krig i Bosnien och Kosovo hade isolerat landet, gjort serberna till Europas parior och misstänksamheten mot främlingar och offermentaliteten var stor.

Men nu är det minsann nya tider. Milosevic är död och i helgen lyftes visumtvånget så landets invånare kan nu resa fritt inom EU-länderna. Det känns som att slippa ut ur ett mentalt fängelse, berättar en man.

Beslutet kom efter en intensiv lobbykampanj som kulminerar på tisdag då Serbien med största sannolikhet kommer att ansöka om EU medlemskap.

Förhoppningsvis släpps de in i gemenskapen. Att isolera och straffa ett helt folk skapar ju sällan framsteg, särskilt inte när de försöker göra upp med sitt förflutna.

Samtidigt läser jag hur ­Andreas Malm – författaren till boken hatet mot muslimerna – skriver att massakern i Srebrenica där 7?000 muslimska män mördades av serberna var början på islamofobin som sveper genom Europa och underblåses av liberalismen i allmänhet och Expressens kultursidor i synnerhet.

Sant är att Srebrenica är en skam för Europa och att serberna använde sig av muslimhat som verktyg i sin propaganda.

Men det bakomliggande skälet till Bosnienkriget var hänsynslösa krigsherrars kamp om makt och territorium när Jugoslavien föll sönder.

Genom att ta kontrollen över medierna, pumpa ut etnisk propaganda, hetsa fram rädsla och tysta oliktänkare drevs folkmordet och de etniska rensningarna fram. Glöm inte heller bort att kroaterna, som utmålades som fascister, och serberna, de kommunistiska nationalisterna, också dödades och fördrevs.

Är det något man kan lära sig av Balkankriget så är det hur förödande det är att bunta ihop människor i etniska, religiösa eller ideologiska grupper, demonisera dem och sedan tysta all form av diskussion.

Därför är det obehagligt hur Malm klumpar ihop muslimer med islamister till en enda smet och pekar ut alla som inte tycker exakt som honom som muslimhatare. Ingen kritik får framföras, oliktänkare ska tystas, samma retorik som hördes i kriget i Bosnien.

Men om till och med serberna släppt offerrollen och börjat nyansera sig borde Malm kunna göra detsamma. Det hade han vunnit mycket på.